Bebyggelsehistorisk tidskrift

Nordic Journal of Settlement History and Built Heritage

Author Anders Bergström Title Stormaktstidens fästningsstäder. I gränsbygden mellan Sverige och Danmark Issue 56 Year of Publication 2008 Pages 8–23 ISSN 0349−2834 ISSN online 2002−3812 www.bebyggelsehistoria.org

Stormaktstidens fästningsstäder I gränsbygden mellan Sverige och Danmark

av Anders Bergström

kring sekelskiftet 1600 spelade riksgränsen Kristianstad, Kalmar och som huvud- mellan Sverige och Danmark en avgörande roll exempel. I de västra gränstrakterna framstår Göte­ för händelseutvecklingen i de angränsande områ- borg som det främsta exemplet, men skalan och dena. Den politiska dragkampen mellan Sverige ambitionerna innebär att staden är svår att jäm- och Danmark innebar att stora resurser koncen- föra med mer blygsamma nyanläggningar.4 trerades till gränstrakterna. Trots att gränsbygden Med utgångspunkt från Kristianstad, Kal- rent geografiskt var belägen i de båda kungarike- mar och Karlskrona kommer jag här att teckna nas periferi kom den paradoxalt nog att hamna i en översiktlig bild av fästningsstadens utveckling centrum för intresset.1 under 1600-talet. Samordningen mellan militära Gränsövergångarna innebar ofta ett blomst- befästningar och civil bebyggelse ger tillfälle att rande handelsutbyte, men dessvärre löpte gräns- visa hur nya yrkesgrupper −­ arkitekter och ingen- trakterna också risken att förvandlas till krigsskå- jörer − träder fram som viktiga aktörer. Jag kom- deplatser. Försvarsfrågan var därför avgörande mer också att ge exempel på hur förnyade studier för bebyggelsens utformning, och från slutet av av äldre källmaterial kan ge överraskande resultat 1500-talet skedde en successiv övergång från fasta och bidra till nya tolkningar av tidigare välkända hus och borgar till regelrätta fästningsstäder. I exempel. takt med artilleriets utveckling ersattes de tidigare murverken med låga jordvallar och framskjutna bastioner efter italienska principer.2 Upptakt i Kristianstad Fästningsstäderna motiverades med andra ord Vid sekelskiftet 1600 var Danmark det ledande av militära och handelspolitiska skäl. Den ideala kungariket i Norden, och den unge kungen Kris- fästningsstaden karakteriserades därför av en med- tian IV var allmänt accepterad vid de europeiska veten samverkan mellan militära befästningar och furstehoven. Kristian var själv tysk riksfurste och civil bebyggelse. Befästningsanläggningen fick en svåger med såväl kungen av England som med genomarbetad form, och stadsplanen anpassades hertigen av Braunschweig. Kungens personliga till den valda helhetslösningen. Även den enskilda engagemang i arkitektur och stadsbyggnadsfrågor bebyggelsen reglerades, varvid de publika byggna- är omvittnat, och hans internationella kontakter derna utformades för att ge staden en representa- bidrog till att förmedla nya metoder och idéer. tiv karaktär.3 Framförallt påverkades han av den holländska Under 1600-talet utfördes ett stort antal svens- ingenjörskonsten, som på en rad områden för- ka och danska projekt till befästningsanläggningar bättrade och vidareutvecklade de italienska befäst- i nuvarande Sverige. I de flesta fall handlade det ningsprinciperna.5 om nya befästningar kring äldre städer, och ren- Till skillnad från Sverige var Danmark en ut- odlade nyanläggningar var förhållandevis ovanliga. präglad sjömakt. Handels- och örlogsflottan var De städer där befästningarna också samordnades en förutsättning för att hålla samman det kom- med den civila bebyggelsen utgör därför en be- plexa öriket, med dess skiftande kuster och regio- gränsad grupp. I de östra gränstrakterna framstår ner. Till skillnad från Sverige präglades Danmark

8 nya perspektiv på borgar och befästningar bht 56/2008   

figur 1. Karta över Norden med markering av Kristianstad (1), Kalmar (2) och Karlskrona (3). Kopia utförd omkring 1650 efter original av Andreas Bureus. Krigsarkivet.

också av en livaktig stadskultur, med mer än hund- Hans van Steenwinkel, som hade en bred kompe- ra köpstäder i Danmark och Norge. Problemet var tens inom såväl arkitektur som fortifikation.7 snarast att städerna inte motsvarade samtida strate- Kristianopels befästningar visade sig emellertid giska krav. Städerna var i allmänhet små och hade otillräckliga, när de politiska spänningarna mellan vuxit upp i anslutning till medeltida handelsvägar. Sverige och Danmark övergick i krigshandlingar Den stadspolitik som introducerades av Kristian 1611. Under ledning av Kristian IV gick danska IV innebar därför omfattande nyanläggningar, i de trupper över gränsen till Småland och stormade flesta fall på bekostnad av äldre städer.6 Kalmar, som brändes och skövlades. Svenska trup- Inledningen till Kristians stadspolitik blev ny- per under ledning av kronprins Gustav Adolf sva- anläggningen av fästningsstaden Kristianopel, rade med inmarsch i Blekinge, där de stormade som anlades kring sekelskiftet 1600 i nordöstra Kristianopel och lät bränna ned den ännu inte Blekinge, nära gränsen till Sverige. Kristianopel er- fullbordade staden. I februari 1612 ledde Gustav satte flera tidigare stadsbildningar, vars blygsamma Adolf också ett härjningståg i nordöstra Skåne, storlek antyder att försvarsfrågan stod i centrum där den gamla köpstaden Vä drabbades av mot- för intresset. Staden anlades på en smal halvö, svarande öde.8 som förstärktes med stensatta vallar och bastio- Vä framstår idag som en förort till Kristianstad, ner. Ansvarig för arbetet var kungens byggmästare men under senmedeltiden var Vä den ledande

bht 56/2008 nya perspektiv på borgar och befästningar 9 staden i nordöstra Skåne och en knutpunkt för avstånd kompletterades vallarna med framskjutna traktens handelsleder. Stadens sviktande försvars- bastioner. Vad gatunätet och tomtindelningen be- förmåga var därför ett allvarligt problem. Kristian träffar omfattade staden två stadsdelar, gruppe- IV tog redan några veckor efter härjningarna kon- rade kring var sin torgplats. Enligt samtida vittnes- takt med den danske fältmarskalken Gert Rantzau mål hade kyrkogården vid Stora torg placerats på för att undersöka möjligheten att flytta staden till någorlunda fast mark i stadens norra del. Kring en lämpligare plats. Den nya staden, som sedan Stora torg reserverades också tomter för rådhus fick namnet Kristianstad, var även i fortsättningen och kungsgård. Stadens norra del fick därmed avsedd att utgöra en knutpunkt för handeln i regio- en mer representativ karaktär, medan den södra nen. Genom att placera staden nära Helgeåns myn- stadsdelen kring Lilla torg fick karaktären av hant- ning kunde den också fungera som ett brohuvud. verkskvarter.11 Ur försvarssynpunkt valdes ett läge i de låglänta Torgplatserna motsvarades av två nord–sydliga sankmarkerna, där ån vidgades genom översväm- huvudgator eller storgator. Genom att stadspor- ningar. Staden placerades på Allö, en liten ö eller tarna hade förskjutits i sidled fördes landsvägs- holme, som tidvis var helt omfluten av vatten.9 trafiken diagonalt över Stora torg, varvid Västra Storgatan blev den egentliga huvudgatan. Med ga- Befästning och bebyggelse tornas planering följde också en differentiering av Sedan borgarna i Vä hade underrättats om sta- bebyggelsen. Mot storgatorna krävdes tvåvånings- dens förflyttning påbörjades förarbetena för den hus, men bebyggelsen mot bakgator och vallgator nya staden hösten 1613, då en ny bro byggdes över reglerades inte. De djupa och rektangulära tomter- Helgeå. Arbetsledningen anförtroddes Jens Spar- na bebyggdes i regel med bostadshus mot gatan re, den nye länsmannen för Åhus län och Villands och med uthus och verkstäder inåt gården.12 härad. Sparre var hovmarskalk hos Kristian IV och Huvuddelen av bebyggelsen uppfördes i kors- en av kungens närmaste v