retro

Frihet, jämlikhet Happy Mondays. och postpunk New Order. En -box skulle kunna bli rena drömmen. Men, konstaterar Johan Jacobsson, då måste ambitionerna vara högre än vad de är på en just utkommen retrospektiv.

diverse artister Factory Records: A Certain Ratio. Communications 1978–92 Rhino/Warner

Innanför konvolutet, en del av Movement of the 24th January blev klub- Alla hits inkluderas; från Joy Divisions 7 världen. ben The Factory blev skivbolaget Factory. ekande och intensiva introspektivitet 1789, Paris. En av de mest Designern Peter Saville och producen- (»Trans -mission«, »Love Will Tear Us radikala grupperna som stred i den ten välkomnades Apart«, med flera) via New Orders färd franska revolutionen var Les Enragés, ombord, managern Rob Gretton stod på mot de mest dansanta av pophimlar »de rasande«. Bland dess grundare tur. I januari släppte Factory förstlings- (»Blue Monday«, »True Faith« och sex återfanns den fallna prästen och journa- verket; den dubbla vinylsjuan »A Factory ytterligare klassiker) till Happy Mondays listen Jacques Roux – känd som »Le Sample«, där , The Durutti bredbyxiga och knarkiga Madchester curé rouge« (Den röda prästen) – en Column, John Dowie och Cabaret Voltaire (»Hallelujah [Club Mix]«, »Step On« man vars mål inte skydde medlen, en delar på utrymmet. Fyra månader senare och fem dängor till). man vars åsikter på vissa sätt förlöpte såg »Unknown Pleasures«, Joy Divi- Addera kontributioner signerade ryt- Marx och Lenins. Han stred för kvinnans sions lp-debut, dagens ljus. miska postpunkgäng som Crispy Ambu- sak, ställde sig på de medellösas sida Resten är nuet. lance, Section 25 och A Certain Ratio och ansåg att frihet innebär mer än ord »Factory Records: Communications samt delikata tonbyggen kreerade av i grundlagen. 1978–92« är en fyra cd smal box som Life, Stockholm Monsters och Cath 1968. I Nanterre, en förort till Paris, kronologiskt samlar melodier från samt- Carrol och åtminstone namn ytan har Biting Tongues. ockuperade några studenter lärosätet liga av Factorys verksamma år. Jon skummats. L’université de Paris-X, deras gnista Savage, kompilatören, berättar i häftet Så, vad är då problemet? Jo, även tänd av att Vietnam-demonstranter som medföljer att den är »designed to om dess toner är korrekta förklarar inte fängslats. Studenterna hämtade inspira- strike a balance between telling the »Factory Records« vad som gjorde tion och ytterligare eldslågor från Marx, label’s story and making a listenable Factory till en av de absolut bästa och Lenin, Trotsky, situationisterna och compilation«. Savages text föregås av mest originella etiketterna som någon- Jacques Roux – det sistnämnda särskilt en essä från legendaren Paul Morley och sin existerat. uppenbart i faktumet att de också valde notiser undertecknade ltm-bossen och Som jag försökte förklara i inledningen att kalla sig Les Enragés. Ockupationen Factory-kännaren James Nice, notiser till denna recension är Factory så mycket av universitetet inleddes den 22 mars som i korthet behandlar varje låt. mer än bara ett relä mellan produkt och . och fick därför namnet Mouvement du Sålunda lyder »Factory Records: konsument. I stället för kontrakt, munt- 22-Mars. Communications 1978–92« på pappret. liga överenskommelser. Promotion var 1978, Manchester. tv-programledaren Ett oantastligt papper? Ett tillräckligt ett skällsord. Estetik ansågs långt vikti- och skådespelaren Alan papper? gare än kommers. Idéer stod i första ställande den officiella Factory-tejpen Erasmus gick samman i The Movement Nja. Problemet med »Factory rummet, fruktan tilläts aldrig ens träda bifogas i lådan, varför inte hellre en fak- of the 24th January, en rörelse vars rötter Records« är blott ett, men det är ganska in i huset. Frihet rådde. Jämlikhet. Revo- simil av »Fac229! The Music Week Edi- är uppenbara och vars initiala mål var stort. Problemet är målgruppen. lutioner gentemot det gamla och för - torial«, tidningen Factory satte samman att organisera postpunkarna The Durutti »Factory Records« är nämligen riktad legade skedde på daglig basis. Monetärt till deras tioårsjubileum? Etc. Column. The Durutti Column döpte sig mot nybörjaren. Förvisso inkluderar den överskott delades lika. En nybörjarbox med fokus på Factory för övrigt efter en aktion situationisterna mindre kända artister och grupper – Detaljerna var livsviktiga; The Durutti är synnerligen väl värd att göra, men när höll i Strasbourg 1966; de delade ut en Marcel King, Kalima, Tunnel -vision, Columns fullängds debut »The Return of skivbolaget drar åt svångremmen (antar fyrasidig serie till människor som Biting Tongues, The Names – The Durutti Column« hade ett omslag jag) och presenterar en sådan här halv- befann sig på universitets- men för att tilltala de redan in- gjort av sandpapper, en idé lånad från mesyr är vi alla förlorare. området. »Le retour de la bitna måste djupare grävas än situationisten Guy Debords bok »Mémo- 1794, Paris. Jacques Roux fängslades colonne Durutti« – seriens så. Live-spår, aldrig tidigare ires« (1959). Med mycket, mycket mera. av den före detta revolutionären, nu titel – var en hyllning till anar- hörda remixade live spår… i Hade ovanstående reflekterats i denna makt galningen Maximilien de Robes pi- kisten Buenaventura Durruti, mono. Söker du sådant, leta box skulle betyget blivit 10 av 10. Nu erre. För att undvika död i händerna på som kämpade för Spaniens fri- vidare. saknas det där extra. Factory hade till Robespierre tog Jacques sitt eget liv, han görelse i trettio talets inbördes - Som introduktion, grund- exempel en filmdivision – Ikon – och högg sig själv upprepade gånger med krig. kurs till musiken som gavs ut James Nice har videodokumenterat alla en dolk. 1979, Manchester. Tony och av Factory fungerar »Factory nyckelfigurer, material för en ackompan- 1968, Paris. Mouvement du 22-Mars Alans rörelse expanderade; The Records« emellertid utmärkt. jerande dvd finnes. Ett litet vykort före- har, tillsammans med ett antal andra

sonic 84