Magisteruppsats i Filmvetenskap
Monsterinvasion i konsumtionsamerika En analys av samhällskritik i Gremlins
Författare: Daniel Ekholm Handledare: Tommy Gustafsson Examinator: Dagmar Brunow Termin: VT21 Ämne: Filmvetenskap Nivå: Avancerad Kurskod: 4FV01E
Abstract
This thesis explores the social criticism expressed in the two films Gremlins (Joe Dante, USA, 1984) and Gremlins 2: The New Batch (Joe Dante, USA, 1990) and how the films criticize US-consumer culture in the Reagan Era, addressing the wide-spread economic problems. To find an answer I have asked the following questions; in what way do the Gremlins films express social criticism, what are the threats and what functions do they have and has social criticism developed between the films and if so how? My hypothesis is that through an allegorical story, Dante attacks the capitalist society, and he does so by letting gremlins, monsters that previously attacked the machines of the allied forces during World War II, destroy the safe society that the Reagan advocated. The home, the finances and even Santa Claus himself, no one is safe from Dante's criticism. The films also reflect the fear of the unknown, such as the Soviet Union, the Asian market and the African American population. In this thesis I arguethat the films, rather than perpetuating this fear, criticize it in the hope that some form of consensus can be created. I have also discovered that the creatures in the movies reflect desire, greed and violence, and I believe that Dante may well want to tell us that the very thing that separates us from becoming Gremlins which will lead to our total destruction is our desire to be better than them. If that will doesn’t exist inside us, consumption and fear will not disappear, but instead increase. I hope my analysis of Gremlins and Gremlins 2: The New Batch will provide a broader perspective on the genre. Because if two simple monster movies have been shown to criticize several major societal problems in American society, what more overlooked horror movies have done the same thing and deserve to be discussed?
Keywords: Gremlins, Gremlins 2: The New Batch, social criticism, consumption, capitalism, racism, ideology criticism, monsters, Reagan, reception, horror films.
Jag skulle vilja tacka min handledare Professor Tommy Gustafsson för hans stöd, konstruktiva kritik och värdefulla förslag under kursens gång. Jag vill också tacka min familj som alltid funnits där som stöd när jag tvivlat på min uppsats. Slutligen så riktar jag även ett stort tack till min gode vän Jimmy Seiersen för att han alltid har ställt upp att läsa och diskutera min text.
Innehåll
1. Inledning ...... 4 1.1 Bakgrund ...... 4 1.2 Samhällskritik och skräckfilmer ...... 4 1.2 Syfte och frågor ...... 6 1.3 Teori och tidigare forskning ...... 6 1.4 Metod och material ...... 8 1.5 Mottagandet av Gremlins ...... 9 1.5.1 Budskapet som undgick kritikerna ...... 9 2. Resultatredovisning och analys ...... 14 2.1 Gremlins ...... 14 2.1.2 Kapitalistiska varelser ...... 14 2.1.3 Det okända hotet ...... 23 2.1.4 Monstret inom oss ...... 28 2.2 Gremlins 2: The New Batch ...... 31 2.2.1 Kapitalistiska varelser ...... 31 2.2.2 Det okända hotet ...... 36 2.2.3 Monstret inom oss ...... 37 3. Diskussion och slutsatser ...... 40 4. Källförteckning ...... 47 4.1 Forskningslitteratur ...... 47 4.2 Recensioner/Intervjuer/Artiklar ...... 48 4.3 Filmer: primära källor ...... 52 4.4 Filmer: sekundära källor ...... 52
1. Inledning
1.1 Bakgrund Skräck har alltid varit en genre som har tänjt på gränserna för vad som får visas och uttryckas på den vita duken. Men det har också varit en genre som kanske mer än någon annan har visat de brister och de rädslor som existerar ute i den riktiga världen. Från att tidigare bara sett skräckfilmer som ren underhållning har jag på senare år börjat se den samhällskritik som finns i många filmer. Jag kommer i min uppsats analysera de två filmerna Gremlins (1984) och i Gremlins 2: The New Batch (1990), som recensenterna under deras premiärer ansåg vara simpla monsterfilmer men som jag tycker mig se vill förmedla något betydligt djupare än så.
Gremlins släpptes den 8 juni 1984 via ett samarbete mellan Warner Bros och Amblin Entertainment och regisserades av Joe Dante som tidigare regisserat bland annat The Howling (1981). Gremlins blev en av de mest inkomstbringande filmerna under 1984 med en intäkt på närmare 149 miljoner dollar mot en budget på 11 miljoner dollar. Trots detta fick filmen, tillsamman med Indiana Jones and the Temple of Doom (Indiana Jones och de fördömdas tempel, Steven Spielberg 1984), motta mycket kritik på grund av sin våldsamhet. Resultatet av denna kritik blev att The Motion Picture Association of America (MPAA) kom att skapa en helt ny åldersgräns PG-13.
Gremlins 2: The New Batch släpptes den 15 juni 1990 återigen via Warner Bros och Amblin Entertainment. Utifrån den första filmens framgång ville bolagen göra en uppföljare men filmens regissör Joe Dante var inte speciellt intresserad. Först efter att Dante och Gremlins producent Michael Finnell fick löfte om att de fick göra precis vad de ville gick duon med på att göra uppföljaren. Trots att filmen överlag fick positiv kritik drog filmen inte in mer än 41 miljoner dollar på en budget på 50 miljoner dollar.
1.2 Samhällskritik och skräckfilmer Samhällskritik inom skräck- och science-fictiongenren började under 1950-talet då rädslan för atombomben och Sovjetunionen manifesterades på den vita duken där atombomber väckte jättemonster och där onda utomjordingar kom för att erövra världen.1 Rädslan för att bli invaderade eller infiltrerade satte stor prägel på dåtidens filmer.2 Exempel på detta ser vi i
1 Bordwell David & Thompson Kristin, Film Art: An Introduction Sixth Edition (2001) sid 103 2 Cook David, A History of Narrative Film-3rdedition (1996) W. W. Norton & Company Inc., New York, United States of America, sid 498-499 4
filmer som The Beast from 20,000 Fathoms ( Eugéne Lourié, 1953) Them! (Spindlarna!, Gordon Douglas, 1954) och Gojira (Godzilla, Ishhirô Honda, 1954). Den senare visar dessutom rädslan för atombomben i det land som upplevde den och visar det japanska tillståndet nio år efter att bomberna i Hiroshima och Nagasaki släpptes.3
Under 1960-talet började filmindustrin undersöka ett nytt hot på den vita duken. I stället för monster och utomjordingar började vanliga människor representera hotet. En av de första filmerna att ge sig i kast med detta hot var Alfred Hitchcocks Psycho (1960) där ”pojken i grannhuset” blev det nya monstret. Andra filmer med samma tema från denna epok är Peeping Tom (Peeping Tom - en smygtittare, Michael Powell, 1960) och Les yeux sans visage (Eyes Without a Face/De bestialiska, Georges Franju, 1960). Detta var början till en våg av skräckfilm som under Vietnamkriget kom att utspela sig i den amerikanska idyllen där hotet kom inifrån istället från utifrån.4 Detta var en tydlig koppling till hur den amerikanska befolkningen kände inför kriget och hur det förvandlade goda människor till monster.5 Under Vietnamkriget kan man också se en kritik gentemot rasismen i samhället. Startskottet inom skräckgenren kom med George A. Romeros Night of the Living Dead (1968) där zombierna i filmen kan ses som en tydlig allegori för den afroamerikanska befolkningen.6
Under 1970-talet producerade filmindustrin fler filmer där hotet kom inifrån vilket speglade rädslan för bland annat hippie-eran som hade gått till att bli mer politisk och våldsam grupp.7 Filmer som The Texas Chainsaw Massacre (Motorsågsmassakern, Tobe Hooper, 1974) varnar tittaren för att ondskan lurar i vår bakgård medan The Crazies (George A. Romero, 1973) varnar oss för dem som deltog i kriget.8 Samtidigt började skräckfilmer som riktade kritik gentemot kapitalistsamhället att dyka upp på bioduken. Filmer som Jaws (Hajen, Steven Spielberg, 1975), Dawn of the Dead (George A. Romero, 1978), och Alien (Ridley Scott, 1979) visade hur företag och politikers girighet resulterar i människors död.9
Under 1980-talet kom även skräcken för AIDS att växa sig stark. Detta manifesterades genom bland annat vampyrer, som kom att bli en symbol för sjukdomen. Exempel på detta
3 Worland Rick, The Horror Film An Introduction, Blackwell Publishing, Malden MA, USA. 2006 Sid 77, Cook sid 501 4 Phillips Kendall.R, Projected Fears: Horror Films and American Culture, Greenwood Publishing Group 2005, sid 64 5 Worland sid 87 6 Worland sid 94-95 7 Johan Wennerström doktorand i statsvetenskap vid Linköpings Universitet ”Skräckfilmerna varnar oss för upplösta normer” Svenska Dagbladet 7 juni 2015. 8 Worland sid 99,211 9 Worland sid 101-103 5
tema ser vi i filmer som The Hunger (Blodshunger, Tony Scott, 1983) och The Lost Boys (Joel Schumacher, 1987).10 Vi kan även se kopplingen för rädslan av sjukdomen i David Cronenbergs film The Fly (Flugan, 1986).11 Den kritik som skildras i Jaws, Dawn of the Dead och Alien höll sig också kvar och förutom i Gremlins så finns det tydliga exempel på detta i titlar som The Stuff (Mördande dessert, Larry Cohen, 1985) och They Live (John Carpenter, 1988) som jag kommer att återkomma till senare i uppsatsen.
1.2 Syfte och frågor Min hypotes är att Gremlins-filmerna utgör något mer än enbart monsterfilmer och att de kritiserar den amerikanska livsstilen där konsumtion och kapitalism spelar en allt större roll. Filmerna kritiserar även den rädsla som fanns i USA mot utländska produkter, invandring och den afroamerikanska befolkningen som efter The Civil Rights Movement hade börjat få det bättre ekonomiskt ställt och börjat flytta ut i de vita förorterna. Syftet med denna uppsats är att analysera de två Gremlins-filmerna för att utröna om och hur en eventuell samhällskritik ser ut. Genom att använda båda filmerna blir även möjligt att undersöka om och hur en eventuell samhällskritik har utvecklats. Är det så att Joe Dante inte bara kritiserar konsumtionssamhället och folks rädsla i stort utan också individen och vill att åskådaren ska titta sig själv i spegeln och fråga sig - är jag en gremlin? Jag hoppas att genom denna uppsats uppmuntra andra forskare att se monsterfilmer ur ett nytt ljus och inte bara som en simpel eller rent av underlägsen genre. Min frågeställning är följande:
På vilket sätt uttrycker Gremlins-filmerna samhällskritik? Vilka är hotet och vilka funktioner har dem? Har samhällskritiken utvecklats mellan filmerna och i så fall hur?
1.3 Teori och tidigare forskning I denna uppsats uppsats kommer jag att använda mig av ideologikritik. Det är en kritik som undersöker bland annat filmer ur en rad olika samhällskritiska perspektiv, bland annat de sociala, ekonomiska och politiska omständigheterna kring verket. Teorin kan användas både till att utröna en films ideologiska motiv men också för att se hur världen såg ut när filmen gjordes utan att filmens regissör nödvändigtvis har lagt in några medvetna ideologier. Jag kommer i analysen att undersöka eventuell kritik mot kapitalism, konsumtion, rasism och
10 Worland sid 111 11 Ronald Allan Lopez Cruz, “Mutations and Metamorphoses: Body Horror is Biological Horror” Journal of Popular Film and Television, 4/2012, sid 165 6
rädsla för det okända så som utländska produkter och migration. Enligt Sonja Foss är det ideologiska kritikens främsta mål att upptäcka och synliggöra den dominerande ideologin eller ideologierna inbäddade i ett verk.12
Foss identifierar följande steg i att utföra ideologisk kritik: först ska forskaren formulera en forskningsfråga och välja en artefakt, vilket är en symbol som representerar något mer än vad som visas. Därefter identifierar forskaren ideologin i artefakten, analyserar de intressen som ideologin tjänar med målet att avslöja de strategier som används i artefakten för att främja ideologin.13 Foss tar i sina exempel upp olika byggnader.14 Jag menar att en artefakt lika väl kan vara en karaktär och i den här uppsatsen är den primära artefakten gremlins även om jag också kommer titta närmare på andra karaktärer. Foss säger sedan att när du har valt din artefakt så går analysen till på följande sätt: identifiera de presenterade elementen i artefakten, identifiera de föreslagna elementen länkade till de presenterade elementen, formulera en ideologi och identifiera funktionerna som tjänas av ideologin.15
Andra forskare inom ämnet är bland annat Franco Moretti som i Dialect of Fear tittar närmare på Frankensteins monster och Dracula ur ett marxistiskt synsätt. Moretti hävdar att Frankenstein, som en identitetslös ägodel, representerar proletariatet och att Dracula representerar kapitalismen. Jag kommer att använda Morettis teorier och applicera dem på min hypotes att gremlins speglar kapitalism och rädslan för det okända. Vidare diskuterar Michael Ryan och Douglas Kellner filmer utifrån ett ideologikritiskt perspektiv. De skriver bland annat i boken Camera Politica att under tider med social kris tenderar flera slags kulturella representationer att dyka upp. Vissa idealiserar lösningar eller alternativ till den oroande verkligheten, andra projicerar de värsta rädslorna och ångestkänslorna som den kritiska situationen har orsakat till metaforer som gör att denna rädsla kan avskaffas eller spelas ut.16
Detta speglar väl vad denna uppsats kommer att handla om då jag kommer att titta närmare på den oro som fanns i Amerika under 1980- talet. Det går att se Gremlins både som att Dante försöker visa oss en lösning på problemet men också som en metaforisk skräck som ska få oss att må bättre.
12 Foss Sonja, Rhetorical Criticism: Exploration and Practice 4th-ed, (2004) [1989]. Long Grove, Illinois: Waveland Press. Sid 213 13 Foss, sid 214 14 Foss, sid 215-216 15 Foss, sid 214 16 Ryan Michael & Kellner Douglas, Camera Politica: The Politics and Ideology of Contemporary Hollywood Film (1988), Indiana University Press, USA sid 168 7
Forskningen kring Gremlins-filmerna är nästintill obefintlig, med det sagt finns det ändå ett par forskare som har tittat närmare på framförallt den första filmen ur ett ideologikritiskt perspektiv. Morris B. Holbrook och Elizabeth C. Hirschman har i sin bok The Semiotics of Consumption - Interpreting Symbolic Consumer Behavior in Popular Culture and Works of Art analyserat Gremlins utifrån ett kapitalistiskt synsätt.17 De menar att Gizmo och gremlins representerar en defekt produkt och att vår egen konsumtion gör oss till verklighetens gremlins. Eftersom vi har analyserat samma film men med olika ingångspunkter kommer Holbrook och Hirschmans resultat att ge mig möjligheten att diskutera mina hypoteser ur ett nytt perspektiv vilket kommer att ge den här uppsatsen en bredare analys.
En annan forskare som också har tittat närmare på Gremlins och Gremlins 2: The New Batch är Ed Guerrero. I sin bok Framing Blackness: The African American Image in Film diskuterar han huruvida Gremlins-filmerna är rasistiska filmer där gremlins utgör en metafor för afroamerikanska stereotyper.18 Även jag kommer ideologikritiskt diskutera rasism, migration och immigration i Gremlins-filmerna och av den anledningen blir Guerreros analys och resultat ett viktigt bollplank för analysen av de olika hot som filmerna eventuellt gestaltar. Denna uppsats kommer med andra ord att stödja sig på flera olika ideologikritiska teorier som berör kapitalism, konsumtion och rasism och genom detta hoppas jag kunna genomföra en bredare analys
1.4 Metod och material Metoden som jag kommer att använda består av en närläsning av de två Gremlins-filmerna där jag försöker sätta in den eventuella samhällskritiken i en samtida kontext för hur den ekonomiska och politiska situationen såg ut i USA under 1980-talet. Det är alltså en kontextuell analys som dels kommer att stämmas av med ett antal historiska verk om 1980- talets USA och dels med den samtida receptionen av de två filmerna. Närläsningen kommer att göras utifrån tre teman: 1) Kapitalistiska varelser, 2) Det okända hotet och 3) Monstret inom oss. Dessa teman är utvalda utifrån två av de sakfrågor som alltid återkommer i diskussionerna kring problemen i samhället, ekonomi och integration. Det tredje temat har jag valt för att inte bara rikta fokus mot samhället utan också mot åskådaren då problem i samhället sällan bara beror på politiker och byrokrati utan också folks tankesätt och vanor.
17 Holbrook Morris B. & Hirschman Elizabeth C. The Semiotics of Consumption - Interpreting Symbolic Consumer Behavior in Popular Culture and Works of Art, (1993) Mouton de Gruyer, Berlin. 18 Guerrero Ed, Framing Blackness: The African American Image in Film (1993), Temple University Press, Philadelphia. 8
Genom att besvara dessa frågor kommer jag att kunna besvara huruvida Gremlins och Gremlins 2: The New Batch kritiserar Reagans Amerika eller inte. Jag kommer att använda mig av ett stor antal samtida recensioner för att undersöka om dåtidens recensenter också såg denna kritik och kommer även att diskutera den eventuella kritik eller avsaknaden av kritik, mot mina egna resultat.
Jag kommer även använda mig av ett par moderna essäer om filmerna publicerade i recensenten och författaren John Kenneth Muirs böcker Horror Films of the 1980´s19 och Horror Films of the 1990´s20, detta eftersom essäerna går in mer på djupet än vad vanliga recensioner gör och av den anledningen ger en intressant inblick och diskussionsmöjlighet för denna analys. Även artiklar om filmerna kommer att användas för att undersöka om filmernas regissör Joe Dante någonsin har tagit upp ämnet under åren. Slutligen kommer jag använda mig av samtida amerikanska artiklar och modern forskningslitteratur för att titta närmare på det politiska klimatet under Reagan-eran. Detta för att kunna sätta filmerna i den kontext då de producerades.
Även den samtida amerikanska filmkulturen kommer att finnas med som ett analytiskt bollplank, där intertextuella referenser i samhällskritiska skräck-, science-fiction- och thrillerfilmer kommer att jämföras och diskuteras, detta för att skapa ytterligare ett kontextuellt forum för Gremlins-filmerna.
1.5 Mottagandet av Gremlins 1.5.1 Budskapet som undgick kritikerna Många år efter Gremlins haft premiär och 1980-talet tagit slut är det kanske lätt för många att, liksom jag, se en kritik mot Reagans Amerika i dessa filmer. Men under tiden som filmen var aktuell var det få av tidens recensenter som lade märke till kritiken. Framträdande kritiker som Roger Ebert21, Gene Siskel22 och Leonard Maltin23 kommenterar i sina recensioner att filmen blandar skräck och humor, men få verkar ha uppfattat samhällskritiken. Efter att ha
19 Muir Kenneth John, Horror Films of the 1980´s (2007) McFarland & Company Inc. Publishers, North Carolina, USA 20 Muir Kenneth John, Horror Films of the 1990´s (2011) McFarland & Company Inc. Publishers, North Carolina, USA 21 Roger Ebert, “Gremlins”, Chicago Sun-Times, 8 Juni 1984, RogerEbert.com 22 Gene Siskel, “´Gremlins´ rots the brain- delightfully”, Chicago Tribune, 8 Juni, Section 5 sid 1, 2 23 Maltin Leonard, Leonard Maltin´s 1998 Movie & Video Guide (1998), edited by Sader, Luke m.fl. sid 541, Penguin Group, Penguin Putnam Inc., New York, USA. 9
gått igenom över 20 samtida recensioner från amerikanska dagstidningar är de flesta överens om att Gremlins inte är något annat än en simpel monsterfilm.24
Ett fåtal recensenter som William Wolf i St Cloud Times och Sheila Benson i Los Angeles Times är inne på ämnet men ingen ger någon utförligare diskussion av det.25 Wolfs och Bensons observationer kommer jag att återknyta till senare i uppsatsen. Men även om tidens recensenter förefaller ha missat samhällskritiken i Gremlins diskuterar läraren Charlotte Miller detta. Under sina år som lärare publicerades Millers texter kring undervisning ibland annat The English Journal där hon förutom att diskutera samhällskritik i Gremlins även använde filmen E.T. ( E.T.the Extra Terrestrial, Steven Spielberg, 1982) för att diskutera kristendom.26
Miller skriver att man i sin undervisning kan diskutera samhällskritiska frågor i filmer som Gremlins med sina elever. Bland annat skriver hon att man kan ställa frågor som: om Dante gör narr av giriga människor och karaktärer som Randall Peltzer som tycker att teknik är viktig även om den inte fungerar eller är missvisande, varför klär sig den orientaliske
24 Variety Staff, “Gremlins”, Variety, Los Angeles, 31 December 1983, https://variety.com/1983/film/reviews/gremlins- 1200426079/,24 Variety Staff, “Gremlins”, Variety, Los Angeles, 31 December 1983, https://variety.com/1983/film/reviews/gremlins-1200426079/ Jack Garner, “Ghosts of movies past”, Democrat and Chronicle, Gannet Co., Inc., McLean Virginia, Rochester, New York, 3 Juni 1984, sid 1D,8D Lawrence O´Toole, “A nasty visit from charming devils”, Maclean´s, 4 Juni 1984 sid 48 Richard Corliss “Cinema: Creature Comforts and Discomforts”,, Time Magazine, Los Angeles, Juni 4 1984, http://content.time.com/time/subscriber/article/0,33009,951161,00.html Ed Blank, “Gremlins mixes mirth, mayhem”, The Pittsburgh Press, 7 Juni 1984, sid C1, C4 Tom Cavanaugh, “American Quartet”, The News, Wyckoff New Jersey, 7 Juni 1984, sid 13 Ric Burrous, “Gremlins combines humor and horror”, The Daily Journal, Franklin Indiana, 7 Juni 1984, sid 6 Richard Freedman, “Gremlins is a hilarious shocker”, Kenosha News, Kenosha Wisconsin, 7 Juni 1984 sid 15 David Sterritt, “Dante's Gremlins mixes humor and horror”, The Christian Science Monitor, Boston Massachusetts,7 Juni 1984, https://www.csmonitor.com/1984/0607/060707.html Vincent Canby, “Screen: 'Gremlins,' Kiddie Gore”, The New York Times, 8 Juni 1984, Section C, sid 10 Rita Kempley, “'Gremlins': Cute, Furry Little Furies”, The Washington Post, 8 Juni 1984, https://www.washingtonpost.com/archive/lifestyle/1984/06/08/gremlins-cute-furry-little-furies/113ebcef-532f- 412b-bdf2-320274e77b70/ Bill Cosford, “Gremlins! Not much of a movie, but, boy are they cute!”, The Miami Herald, 8 Juni, 1984, sid 1D, 6D Michael McLeod, “Gremlins Deliver Humor,Terror”, The Cincinnati Enquirer, 8 Juni 1984, sid D-1, D-4 Joe Baltake, “Gremlins, Ghostbuster: Paranormal Fun”, Philadelphia Daily News, 8 Juni 1984, sida 64-65 James Masters, “Cute gremlins have unsettling traits”, Fort Worth Star-Telegram, Fort Worth Texas, 8 Juni 1984, sida 1BB ,3BB Harry Haun, “Scared Silly”, Daily News, New York, 8 Juni 1984, sid 1,14 Eleanor Ringel, “Gremlins”, The Atlanta Constitution, 9 Juni 1984, sid 27 Ralph Applebaum, “Gremlins: It¨s simply E.T. with teeth”, The Spokesman-Review, Spokane Washington, Cowles Company, Spokane Washington, 11 Juli 1984, sida 2 25 William Wolf, “Gremlins is fun but may be too much for little children”, ST Cloud Times, ST Cloud Minnesota, 9 Juni 1984, sida 25 D 26 Sheila Benson, ”Gremlins and Ghosts attack funny bone”, Los Angeles Times, 8 Juni 1984, part VI, sid 1,14 26 Charlotte Miller, John M. Roderick “ Electronic Media: Two Teachers Look at E.T.”, The English Journal Vol 72 No 5, National Council of Teachers of English, september 1983, sid 87-89 10
morfadern annorlunda än sin sonson och varför vill han inte att Gizmo ska titta på tv? Hon skriver också att man kan fråga sig huruvida Spielberg säger att vi inte bara lever i ett våldsamt samhälle utan att vi också njuter av våld.27 Varför en lärare verkar uppfatta mer av satiren och kritiken i Gremlins än dåtidens filmkritiker är en intressant fråga. Det är mycket möjligt att hon tog Gremlins som ett exempel för att den var populär vid tiden hon skrev texten. Men faktum kvarstår att hon kunde se filmens budskap betydligt bättre än de som jobbade med att skriva om film dagligen.
Samhällskritiken i Gremlins 2: The New Batch är betydligt mer transparent än Gremlins. Flera kritiker är överens om att det finns en viss satir över den yuppiekultur som existerade vid tidpunkten. De flesta kritiker nämner också att karaktären Daniel Clamp är en omisskännlig satir över miljardärerna Donald Trump och Ted Turner. Med det sagt är det fortfarande ingen som går in på djupet i filmens samhällskritik utan, precis som i förra filmen, fokuserar de mer på att beskriva filmen som en rolig monsterfilm.28 Den recensent
27 Miller ”Using Gremlins to teach theme” The English Journal Vol.74, No. 4, National Council of Teachers of English, april 1985, sid 69 28 Variety Staff, “Gremlins 2 – The New Batch”, Variety, Los Angeles, December 31 1989 https://variety.com/1989/film/reviews/gremlins-2-the-new-batch-1200428406/ 28 Jack Garner, “They´rrre back and still creating havoc”, The Courier-News, New Jersey, 14 Juni 1990, sida D1, D-7 Gene Siskel, “Beatty´s a bit boring, but ´Tracy ‘has much to enjoy”, Chicago Tribune, 15 Juni 1990, section 7 C. Hal Hinson, “Gremlins 2: The New Batch”, Washington Post, 15 Juni 1990https://www.washingtonpost.com/wp- srv/style/longterm/movies/videos/gremlins2thenewbatchpg13hinson_a0a978.htm Brian D. Johnson, “Rabid and robotized The sequel creatures invade movie theatres”, Maclean´s, Toronto, Juli 1990 sida 57 Janet Maslin, “They´re Back, (But Much Nicer)”, The New York Times, 15 Juni 1990, Section C sida 15 Christopher Hicks, “Gremlins 2' Funny, Frenetic - And Uneven”, Deseret News, Salt Lake City, 15, Juni 1990 https://www.deseret.com/1990/6/15/18866670/gremlins-2-funny-frenetic-and-uneven Dave Kehr, Gremlins 2` Offers a Great Time At The Movies, Chicago Tribune, 15 Juni, 1990, Section 7 B Roger Ebert, “Gremlins 2: The New Batch”, Först publicerat i The Chicago Sun-Times, 15 Juni 1990, rogerebert.com John Hartl , “This New Batch Of `Gremlins' Is A Match For The First One”, Seattle Times, 15 Juni 1990, https://archive.seattletimes.com/archive/?date=19900615&slug=1077273 Michael Wilmington, “There Goes the Neighborhood : Sequel: Joe Dante’s cute-horrific little creatures invade Manhattan in ‘Gremlins 2”, Los Angeles Times, 15 Juni 1990, sida F1,F8 Desmond Ryan, “The yikes-and-yuks Gremlins return”, The Philadelphia Inquirer, 15 Juni 1990, sida 4 Desson Howe, “Gremlins 2: The New Batch”, Washington Post, 15 Juni 1990 https://www.washingtonpost.com/wpsrv/style/longterm/movies/videos/gremlins2thenewbatchpg13howe_a0b28 3.htm Eleanor Ringel, “The fur flies with glee in Gremlins 2”, The Atlanta Constitution, 15 Juni 1990, sida D1,D8 Todd Camp, “Cheer up! The little darlings are back!”, Fort Worth Star-Telegram, Fort Worth Texas, 15 Juni 1990, sida, 8 Jay Carr, “These ´Gremlins´ thrive on satire”, The Boston Globe, 15 Juni 1990, sida 33,38 Bill Cosford, “Gremlins 2: Sequel is lots of fun”, The Miami Herald, 17 Juni, 1990, sida 6B David Sterritt, “Gremlins 2' Signals Film-Clone Summer”, The Christian Science Monitor, Boston Massachusetts, 19 Juni 1990, https://www.csmonitor.com/1990/0619/lgrem.html 11
som går mest in på djupet av filmen är Newsweeks David Ansen som i sin recension ”Gremlins In The Halls Of Greed” diskuterar ämnet. Förutom att han ser att Daniel Clamp är en parodi på bland annat Donald Trump menar han också att gremlins attackerar kooperativ girighet.29
Inte heller filmens regissör Joe Dante tar upp ämnet under tiden då filmerna var aktuella. I inte mindre än 14 intervjuer berör han inte samhällskritiken en enda gång.30 Först långt senare säger han att han medvetet lade in samhällskritik i sina filmer. I en intervju med kulturmagasinet ”The Skinny” 2012 säger Joe Dante så här: “Christmas has been over commercialized [Sic!] for years, certainly in this country, and there are subtle messages, and
Chris Willman, “Gremlins’ ’ Joe Dante: The Boy Can’t Help It”, Los Angeles Times, 19 Juni 1990, Los Angeles Times Communications LLC F1, F3 Lou Cedrone, “Director of Gremlins 2 is smiling again over potential hit”, The Evening Sun, Baltimore Maryland, 21 Juni 1990, Tribune Publishing Company, Chicago sida C4 Joe Butkiewicz, “These new ´Gremlins´have turned into something funny”, The Times Leader, Pennsylvania, 21 Juni 1990, sida 10D Owen Gleiberman, “Gremlins 2: The New Batch”, Entertainment Weekly, New York, 22 Juni 1990, ://ew.com/article/1990/06/22/gremlins-2-new-batch-3/ David Sterritt, “Film It Again, Sam”, The Christian Science Monitor, Boston Massachusetts, 6 Juli 1990, https://www.csmonitor.com/1990/0706/lsequ.html 29 David Ansen, “Gremlins In The Halls Of Greed”, Newsweek, New York, 17 Juni 1990 Vol. 115 Issue 25, p59 30 Lou Lumenick, “Gremlins director, draws on cartoons for inspiration”, The Record, Gannet Co., Inc., McLean Virginia Hackensack New Jersey, 8 Juni 1984, sida 3 Phil Edwards & Francesca Landau, “Interview: Joe Dante”, Starburst, Nr 70, 10 Juni 1984, Marvel Comics Ltd, London England, sida 20-21 David McDonnell & Marc Weinberg, “Joe Dante Uncaging Gremlins”, Starlog, Nr 85 Augusti 1984, O´Quinn Studios Inc. New York, sida 37-38,67 David Everitt, “Gremlins”, Fangoria, Nr 37 Augusti 1984, O´Quinn Studios Inc. New York, sida 20-22 Randy Lofficier & Marc Jean, “Exploring director Joe Dante”, Starlog, Nr 98, September 1984, O´Quinn Studios Inc. New York, sida 30-31 R.H. Martin., “Joe Dante”, Fangoria, Nr 38 Oktober 1984, O´Quinn Studios Inc., New York, Sida 41-43 Bob Woods, “A Filmmaking Team Mike Finnell and Joe Dante”, Gremlins Souvenir Magazine, 1984, Ira Freidman Inc., New York, sida 62-63 Randy Lofficier & Marc Jean, “Movie director Joe Dante on Gremlins”, Starburst, Nr 77 Januari 1985,Marvel Comics Ltd, London England, sida 10-15 Bill Warren, “The Gremlins New York adventure”, Starlog Magazine, Nr 154, Maj 1990, Starlog Communications International Inc. New York, sida 37-40, 73 Bill Warren, “Gremlins 2 The New Batch”, Fangoria, Nr 93, Juni 1990. Starlog Communications International Inc. New York, sida 36-40 Joe DeChick, “Gremlins director: Trump spoof a lucky coincident”, The Cincinnati Enquirer, Gannet Co., Inc., McLean Virginia 26 Juni 1990, sida B1 Bill Warren, “GremlinCuisine, Manhattan Style”, Starlog, Nr 156 Juli 1990, Starlog Communications International Inc. New York, sida 44-49 Tim Appelo, “Uncovering the secrets of ''Gremlins 2'”, Entertainment Weekly, 13 Juli 1990, Time Inc. New York https://ew.com/article/1990/07/13/uncovering-secrets-gremlins-2/ Bill Warren, “How Joe Dante survived Gremlins 2 The New Batch”, Gorezone, Nr 15 Augusti 1990, Starlog Communications Inc. New York, sida 8-12 12
sometimes not so subtle messages, in a lot of my movies. But yes, there is certain anti-consumerism theme underlying Gremlins, which is much more pronounced in the sequel.”31
Att Dante inte tog upp ämnet när filmerna var nya kan bero att han faktiskt inte var medveten om den kritik han förmedlade även om det inte är troligt. En mer trolig tolkning är att han och filmbolaget ville fokusera på att sälja filmerna som underhållning snarare än som ett budskap till biobesökarna som ju var där för att se monsterfilmer.
31 Jamie Dunn, “Christmas Slay: Joe Dante on Gremlins”, The Skinny, 4 December 2012, Radge Media Limited, Edinburgh, Scotland, England 13
2. Resultatredovisning och analys 2.1 Gremlins 2.1.2 Kapitalistiska varelser The re-mythologized fey of contemporary fiction not only highlight the flaws in our own society, but also illustrate the pathways through which humanity can recoup important aspects—aspects such as harmony and connection—that have been lost in our technologically-driven and individualistically- focused culture.32
Så här beskriver Lisa Wenger Bro den moderna versionen av mytologiska väsen i boken Monsters of Film, and Fable The Cultural Links between the Human and Inhuman. Då Gremlins är just en modern version av den klassiska varelsen med samma namn är Wenger Bros observationer intressanta då de beskriver just det som denna analys kommer att handla om. Under det tidiga 1980-talet led USA av en mildare form av depression. Detta på grund av bland annat nedskärning i fabriker, bankernas försvagning och upprustningen av det amerikanska försvaret som en del av det kalla kriget mot Sovjetunionen.33 Detta är något som man ser en tydlig kritik av i Gremlins och dess uppföljare Gremlins 2: The New Batch.
Randall Peltzer besöker en kinesisk butik i jakt på en julklapp till sin son Billy. Där hittar han en liten varelse som ägaren kallar för Mogwai. Randall försöker köpa varelsen utan resultat då butikens ägare inte vill sälja den. Ägarens sonson väljer dock att sälja den till Randall i smyg. Samtidigt delger han Randall tre viktiga regler som inte får brytas: utsätt den inte för ljus, få den inte blöt och mata den inte efter midnatt. Randall betalar snabbt och verkar inte fundera så mycket över reglerna. Redan i öppningen av filmen ser vi hur girighet och ekonomiska aspekter är orsaken till att det överhuvudtaget blir en historia. Den rike utnyttjar den fattiges situation för att få sin vilja igenom utan att tänka på konsekvenserna. Istället tänker personen bara på att köpet som denne just genomfört kommer att skänka honom lycka.
Vi introduceras därefter till den idylliska staden Kingston Falls där julen nalkas. Direkt när vi för första gången ser Kingston Falls märker man att den på ytan speglar den amerikanska drömmen som varje amerikan strävar efter att kunna bo i. De fina familjehusen står på rad, julgranar säljs på torget och snön ligger perfekt på marken.
32 Wenger Bro Lisa, Monsters of Film, and Fable The Cultural Links between the Human and Inhuman (2018), Cambridge Scholars Publisher, sid 62 33 Anderson Carolyn, Beyond the Stars. Vol. 5, Themes and ideologies in American popular film (1996). edited by Loukides, Paul & Fuller, Linda. K, Bowling Green Univ. Popular Press sid 142 14
Staden styrs indirekt av den rika Mrs Deagle (vars attityd och utseende påminner starkt om Storbritanniens dåvarande premiärminister Margaret Thatcher som förövrigt drev en liknande politik som Reagan34) som ser alla som inte har pengar som avskum. Under filmen lopp märker man hur flera av filmens karaktärer påverkas negativ rent ekonomiskt på grund av Mrs Deagle. I en scen försöker en arbetslös kvinna få uppskov på ett lån, något som Mrs Deagle nekar med kommentaren: ”Mrs. Harris., the bank and I have the same purpose in life - to make money. Not to support a lot of... deadbeats”. Detta är också något som John Kenneth Muir är inne på i sin bok Horror Films of the 1980´s där han skriver; “Gremlins is a nasty and wicked satire of 1980´s middle-class America. The rich is getting richer (even if it means bank foreclosure), yuppie reign, the middle class is getting screwed as work becomes harder to find…..”.35
Detta visar tydligt det amerikanska synsättet som hade starkt fäste under Reagans styre under 1980-talet, det vill säga att skattepengar ska inte göda latmaskar och att generösa bidrag leder till slapphet.36 Även i Billys grannskap har man påverkats negativt av Mrs Deagle. Billys granne, Mr Futterman har exempelvis nyligen blivit arbetslös efter att Mrs Deagle stängt ner en av stadens fabriker. Billys egen familj lider också av ekonomiska svårigheter, huruvida det beror på Mrs Deagel är oklart men i en scen säger hon till Billy att hon har lyssnat på Randalls ursäkter i 10 år vilket kan indikera att Randall är skyldig henne pengar. På grund av den rådande ekonomin måste Randall därför ge sig ut på en mässa för att försöka sälja sina uppfinningar istället för att fira in julen med sin familj. Billy tvingas, trots att han är i 20- årsåldern, bo hemma hos sina föräldrar då han jobbar på den bank som Mrs Deagle har stort inflytande över.
Om det beror på att Billys lön inte tillåter honom att bo någon annanstans eller om det är så att Billy faktiskt försörjer sina föräldrar, något som han kollega Gerald antyder, får vi aldrig veta men det är uppenbart att familjens ekonomi inte är den bästa. Det ekonomiska bakslaget hos invånarna var inget unikt för Kingston Falls. Hela USA befann sig i en ekonomisk kris under början av 1980-talet, till stor del på grund av höga räntor, inflation och ett stort budgetunderskott.37 Inflationen kom att lätta runt 1983 men ersattes istället med en hög
34 Scocco Sandro, Finanskrisen: Eller hur det väntade oväntat hände (2009) ITSP, Institutet för tillväxtpolitiska studier, sid 54 35 Muir John Kenneth, Horror Films of the 1980´s (2007) McFarland & Company Inc. Publishers, North Carolina, USA, sid 392 36 Henriksson, sid 187 37 Henriksson, sid 177,181 15
arbetslöshet.38 Även att Billy jobbar på den bank som Mrs Deagle kontrollerar visar det egentliga tillståndet i Kingston Falls då det kan kopplas till den så kallade Savings and Loans-krisen där flera banker fick läggas ner på grund av den rådande ekonomin.39
Efter att Billy fått mogwaien dröjer det inte länge innan han råkar bryta en av reglerna och gör så att mogwaien, som Billy gett namnet Gizmo, blir blöt. Resultatet av denna händelse blir att Gizmo förökar sig och fyra nya mogwais uppenbarar sig ut ur ryggen på honom. Efter att chocken lagt sig visar Billy sin far vad som har hänt. Randalls reaktion blir dock inte vad man skulle kunna förvänta sig. Istället för att oroa sig över att en viktig regel har brutits och vad detta kan innebära tar Randall genast upp affärsmöjligheten att skapa flera mogwais och sälja dem som Randalls husdjur; ” You know what? I bet every kid in America would like to have one of these. They might even replace the dog as the family pet…. Think about it, the Peltzer pet. This could really be the big one.” säger han upprymt. Randalls reaktion visar tydligt hur det amerikanska konsumtionssamhället fungerar, man tänker på att skapa en vinst snarare än att tänka på konsekvenserna för hur det påverkar andra.
Muir skriver att i Gremlins Amerika är allt en vara som kan köpas eller säljas, även de mest fantastiska resurser, som mogwais, ses bara som en ekonomisk tillgång vilket stämmer in på pricken i ”husdjursscenen”.40 Hela scenen för också tankarna till filmen The Stuff där ett företag säljer en mystisk, men god, yoghurtliknande gegga som de hittat i marken. Geggan som lanseras under namnet ”The Stuff” äter upp folk inifrån, men beroendet av det är så stort och intäkterna så höga att säljarna inte vill sluta sälja den. Inte ens efter att bieffekten av produkten har avslöjats och den amerikanska militären har förstört gruvan där man utvinner produkten slutar företaget att sälja geggan. Detta väcker frågor som, konsumerar vi varor eller konsumerar de oss?
Scenen påminner också om filmer som Alien, King Kong (Merian C, Cooper & Ernest Schoedsack, 1933) och Creature from the Black Lagoon (Skräcken i Svarta lagunen, Jack Arnold, 1954) där girighet leder till att man försöker exploatera unika varelser vilket slutar med död och förstörelse. Scenen kan också ses som en parallel till Jaws där pengar är viktigare än folks säkerhet eftersom Randall aldrig frågar sig om det han vill göra är farligt. Det visar också en tydlig koppling till den hållning som USA:s regering hade under 1980-
38 Hanks Tom & Goetzman Gary, The Eighties-The Reagan Revolution (2016) Playtone, Henriksson, sid 179, Scocco, sid 56 39 Hanks Tom & Goetzman Gary, The Eighties-The Reagan Revolution (2016) Playtone 40 Muir, sid 393 16
talet då president Reagans administration gärna mätte USA:s framgång genom bland annat högre löner och fler och bättre uppfinningar.41
För att försöka ta reda på vad Gizmo egentligen är väljer Billy att visa honom för biologiläraren Mr Hanson som naturligtvis blir otroligt fascinerad av Gizmo varpå Billy ger honom en mogwai att utöva experiment på. Det verkar dock som att Billy aldrig berättar reglerna för Mr Hanson som, när han lämnar skolan för kvällen, råkar lämna en halväten smörgås precis bredvid buren. Detta kommer senare resultera i att Mr Hanson dör, vilket också är det första dödsfallet i filmen.
Många skulle kanske kritisera Gremlins för att vara rasistisk gentemot afroamerikaner i detta sammanhang och visst går det att argumentera för detta. Mr Hanson är den enda svarta karaktären i Kingston Falls som vi får lära känna och han dör först. Jag menar dock att kritiken är obefogad. Till att börja med är inte Mr Hanson en stereotyp, han talar och klär sig precis som alla andra karaktärer i filmen. Han är dessutom välutbildad då han jobbar som lärare i stadens skola och när Billy vill få klarhet över vad mogwaivarelsen är för något går han till Mr Hanson, vilket visar att Billy har höga tankar om honom och förmodligen anser att han är den kunnigaste personen i staden i ämnet.
Faktumet att han dör är snarare av samma skäl som att Mrs Deagle senare dör i filmen och Billy nästan dör, girighet. Istället för att kontakta ett smittskyddsinstitut eller någon högre instans inom biologi väljer Hanson att själv undersöka varelsen. Anledningen till detta är givetvis nyfikenhet men att berömmelse och pengar påverkar hans val går inte att utesluta eftersom han inte för ett ögonblick blir orolig för den potentiella smitta eller sjukdomar som denna okända art kan bära på. Det dröjer inte länge förrän varelsen i Hansons labb förvandlas till en gremlin och dödar Mr Hanson. Strax efteråt anländer Billy till platsen och finner Hansons kropp. I denna scen får Billy och vi som åskådare för första gången se en skymt av den ännu ej sedda gremlinvarelsen som äter ett äpple som den med avsky spottar ut och istället plockar åt sig ett provrör som den med förtjusning äter. Äpplet kan ses som en symbol för kunskap och ett mer måttligt samhälle och det faktum att varelsen ratar det och istället väljer att äta skräp kan ses som att Dante vill visa oss hur konsumtionen och kapitalismen påverkar oss som människor.
41 Garrison Justin D. An Empire of Ideals- The Chimeric Imagination of Ronald Reagan, Routledge, Taylor & Francis Group, New York & London, 2013, Sid 147 17
Samtidigt har Billys mamma upptäckt tre varelser i sitt kök där de frossar i sig pepparkakor. Hon lyckas dock döda samtliga med hjälp av bland annat en mikrovågsugn och en hushållsmixer. Hon blir dock strax därpå attackerad av en gremlin som gömt sig i familjens julgran men räddas av Billy som hugger huvudet av varelsen, vilket flyger in i familjens öppna spis och brinner upp. Hela scenen är en attack både på julafton och det trygga familjehemmet som Reagan förespråkade.
De frossande gremlins i köket visar den överkonsumtion som sker under julafton och det faktum att Billys mamma kan döda dem med vanliga hushållsmaskiner visar på den fara som jakten efter status kan skapa när man köper på sig maskiner utan att veta vilken fara de egentligen kan utgöra. För även att maskinerna räddar Billys mamma så visar scenen också att det skulle vara lätt, även för henne, att skada sig allvarligt på dem. Även scenen i vardagsrummet där Billys mamma återigen attackeras kan ses som att hon blir attackerad av självaste julafton då varelsen har gömt sig inne i julgranen och det faktiskt ser ut som att det är julgranen som attackerar henne. Likaså det faktum att varelsens huvud senare brinner upp i den öppna spisen, ett ställe som vanligtvis kopplas med jultomten vid denna tid kan ses som ett hot från högtidsdagen där vi får fråga oss om vi kontrollerar vårt firande eller om firandet kontrollerar oss.
Efter att Billy misslyckats med att förinta den sista överlevande gremlin som fått namnet Stripe lyckas denne föröka sig och skapar ett hundratal varelser redo att förstöra allt i sin väg. Morris B. Holbrook och Elizabeth C. Hirschman skriver i sin bok The Semiotics of Consumtion att de onda mogwais som skapats från Gizmo, vars namn också betyder apparat, kan liknas vid en felaktig produkt som har blivit farlig för allmänheten. Den första generationens apparater fungerar felfritt men kommande generationen som har massproducerats har aldrig varit designade för att möta konsumenternas krav vilket visar på en marknad som inte bryr sig om kunden.42
Scenen där Stripe har massproducerat sig passar väldigt bra in på det Holbrook och Hirschman tar upp och även om jag har fokuserat mer på att likna varelserna vid konsumenter har jag inga argument mot Holbrook och Hirschmans iakttagelser. Snarare blir symboliken kring varelserna mer intressant, för om varelserna både är produkten och konsumenten uppstår en viktig fråga; när blir vår jakt på varor som konsument så pass viktig att vi själva blir en produkt under storföretagen?
42 Holbrook, Morris B. & Hirschman, Elizabeth C. The Semiotics of Consumption - Interpreting Symbolic Consumer Behavior in Popular Culture and Works of Art (1993) Mouton de Gruyer, Berlin, sid 269-271 18
Snart börjar gremlins gå löst på Kingston Fall och av okänd anledning väljer de att stanna till vid flera olika nöjeslokaler där konsumtionen är som störst och det känns som om varelserna drivs av någon förprogrammerad instinkt som får dem att konsumera. Detta för tankarna till filmer som They Live där befolkningen utan vetskap styrs av utomjordingar som genom att se till att människorna är upptagna av masskonsumtion har kunnat ta över jorden med hjälp av giriga människor. Den ovetande befolkningen matas ständigt med budskap som: konsumera, föröka dig och ha inga egna tankar vilket gremlin-varelserna också lever ut till det extrema.43
En av anhalterna är en bar där varelserna dricker alkohol, röker och ägnar sig åt kortspel, allt det som flera storföretag i västvärlden vill att vi ska sysselsätta oss med. Denna scen visar också tydliga kopplingar till Dawn of the Dead där vi ser hur konsumtionssamhället sitter så rotat i oss att filmens hjärndöda zombies fortsätter att vara lydiga konsumenter efter sin död och dras till de stora köpcentren utan att egentligen veta varför.44
Likt hur zombierna i Dawn of the Dead speglar den västerländske konsumenten och hur utomjordingarna i They Live speglar överklassen kan gremlins ses som kapitalet och konsumtionen personifierad, som i symbios med människan kan orsaka stor förödelse om den går över styr. Varelsernas gröna färg kan, förutom att de ser ut som en form av reptiler, också symbolisera dollarn. Att varelsernas favoritord dessutom är ”Yum Yum” stärker teorin om att varelserna personifierar överkonsumtion. I Dialectic of Fear jämför Franco Moretti Frankensteins monster med proletariatet som likt monstret är nekad både namn och identitet. Monstret tillhör sin skapare som kan jämföras med ”Fordarbetare”.45 Precis som Morettis ser Frankensteins monster som representation av arbetarklassen ser jag gremlins som en representation av konsumtion.
Gremlins är precis som Frankensteins monster en grupp som saknar namn och individualitet, med undantag för dess ledare Stripe. Precis som monstret ses gremlins som en ägodel och i scenen där Randy Peltzer kläcker idén om att lansera mogwais som husdjur ser man vissa likheter mellan honom och Frankenstein. Skillnaden mellan Frankensteins monster och gremlins är dock att monstret vill bli accepterat, älskat och leva ett fridfullt liv, något som han ständigt blir nekad. Gremlins å andra sidan verkar inte bry sig ett dugg om det som Frankensteins monster eftersträvar vilket tyder på att de mer representerar ett begär än en samhällsgrupp, även om de i vissa scener kan ses som en representation av arbetarklassen.
43 Worland, sid 277 44 Russell Jamie, Book of the Dead 3rd edition (2007), FAB Press, Surrey, U.K, England, sid 94-95 45 Moretti Franco, Signs Taken for Wonders: On the Sociology of Literary Forms “Dialectic of Fear” (1983) Verso Books, London Sid 85 19
Moretti ser också Dracula som en metafor för kapitalism och säger att ju starkare han blir desto svagare blir de levande och på samma sätt blir kapitalisten rikare genom att kräva hårdare arbete av sina anställda. Liksom kapital drivs Dracula mot en ständig tillväxt som obegränsat expanderar sin domän och att samla på sig ligger i hans natur.46 På liknande sätt ser jag gremlins då de precis som Dracula blir starkare allt eftersom de förökar sig och förstör, samtidigt blir alla omkring dem bara svagare och svagare. Att konsumera, förstöra och föröka sig ligger i deras natur. I Camera Politica diskuterar Ryan och Kellner filmen Alien och menar att den skildrar företagskapitalismen som ett rovdjur med ett egenintresset som har företräde framför samhället. Ryan och Kellner säger också att xenomorphen i Alien är en projicering av det kapitalistiska systemets principer.47 Gremlins kan ses på samma sätt då de attackerar Kingston Falls samhälle för sitt eget nöjes skull och invånarna får snällt finna sig i det. Konsumtionen går före invånarnas välbefinnande.
Förutom att supa sig redlösa roar sig varelserna också genom att förstöra staden och attackera dess invånare och filmen blir gradvis mörkare då de förstör byggnader och orsakar bilkrascher. I en scen attackerar de också en man i en tomtedräkt vilket är en tydlig attack på självaste julafton. Attacken på konsumtionssamhället är extra tydligt när varelserna dödar Mrs Deagle. Hon är förvisso inte den enda som dör i filmen men hon är den enda som dör on- screen då hon slungas ut genom ett fönster efter att varelserna mixtrat med hennes trapphiss. Detta kan ses som en attack på den amerikanska överklassen där arbetarklassen på sätt och vis får upprättelse.
Scenen delar vissa likheter med Charles Dickens roman A Christmas Carol där Ebernezer Scrooge, efter att blivit besökt av tre andar, slår upp fönster på juldagsmorgon som en pånyttfödd man.48 Mrs Deagle får också övernaturligt besök men får aldrig chansen att bättra sig och brakar istället igenom fönstret och dör. Detta kan ses som ett budskap om att den ekonomiska överklassen har fått sin chans att förbättra sig men att den tiden nu är förbi. Även Mrs Deagle, när hon får syn på varelserna, är uppenbart medveten om sin synd mot människorna i Kingston Falls då hon tror att varelserna är där för att hämta henne till helvetet.
Gremlins fortsätter därefter filmen att attackera julhögtiden på ett mer känslosamt sätt. I en scen berättar Kate att hon hatar julen eftersom hennes pappa dött under högtiden när han,
46 Moretti, sid 91-92 47 Ryan & Kellner, sid 184 48 Dicken Charles, A Christmas Carol. In Prose. Being a Ghost Story of Christmas/ A Christmas Carol (1843) Hapman & Hall 20
utklädd till tomten, brutit nacken då han klättrat ner genom skorstenen med paket. Detta ger en tydlig bild på de krav som många föräldrar känner kring jul, att de år efter år måste göra högtiden ännu mer storslagen trots att ekonomin inte håller. Det är också ett exempel på hur pressad den amerikanska arbetar-och medelklassen kändes sig under 1980-talet.49
Efter att ha vandaliserat staden samlas gremlins i stadens biograf för att frossa i godis och snacks och börjar titta på Disneys Snow White and the Seven Dwarfs (Snövit och de sju dvärgarna, David Hand, 1937). Detta är ytterligare en tydlig koppling till den amerikanska storkonsumtionen då biograferna speglar en av de stora pelarna inom västerländsk konsumtion, filmindustrin. Att Dante dessutom har valt att låta gremlins titta på en film producerad av Disney, som redan under 1980-talet var ett av världens mest kommersiella och inkomstbringande företag, stärker kopplingen ytterligare.
Upptagna av att vräka i sig godis och kolla på film ser Billy och Kate sin chans att förgöra dem alla och gör detta genom att spränga biografen. Denna handling kan mycket väl ses som Joe Dantes sätt att montera ner den amerikanska kapitalismen och överexponeringen av populärkultur genom att förstöra en av deras viktigaste stöttepelare. Man kan också se tydliga referenser på att Dante insinuerar att kapitalismen och populärkulturen till slut kommer att kollapsa under sig själva genom sin girighet. Detta genom det faktum att det faktiskt är genom populärkulturen och konsumtion som varelsernas nederlag sker eftersom att de är så uppslukade av att titta på film och att frossa i sig godis att de inte uppfattar vad som sker runt omkring dem.
Under denna scen går det att dra paralleller till senare filmer som Robocop (Paul Verhoeven, 1987) och Starship Troopers (Paul Verhoeven, 1997) där filmernas invånare matas med reklam, nöje och propaganda av staten för att forma dem och hålla dem under kontroll. Det känns som att Joe Dante säger åt oss att stänga av tv:n för ett ögonblick och gå ut och se världen omkring oss för att vi ska ”slippa brinna inne” som varelserna gör.
Efter att Billy och Kate förstört biografen upptäcker de till sin fasa att Stripe fortfarande är vid liv och har flytt in i stadens köpcentrum. Att filmens slutstrid utspelar sig i ett stort köpcenter ser jag inte som någon tillfällighet då köpcentrum på många sätt och vis är konsumtionens högborg. Under denna del av filmen går det inte att undgå att tänka på Dawn of the Dead inte bara på grund av att de befinner sig i ett köpcentrum där besökare matas med reklam utan också för att gremlins likt zombierna är konsumenter som inte kan hjälpa att de
49 Shapiro Jerome F. Atomic Bomb Cinema (2002) Routledge, New York, United States of America. 21
dras till denna plats. Detta är något som även recensenten Sheila Benson nämner i sin recension: “And it´s all prelude to the final conflict, a sequence strangely reminiscent of Dawn of the Dead’s shopping- mall melee”.50
Till slut lyckas Billy och Gizmo besegra Stripe efter att denne löpt amok med en revolver som han hittat i butiken. Detta visar hur lätt det är att få tillgång till vapen i Amerika och hur vapenindustrin tillsammans med butiker och politiker har gått samman för att som de säger ”göra samhället tryggare” fast det egentligen handlar om att tjäna pengar på den ökade brottsligheten och den rädsla som uppstår av brottslighet och på detta sätt fortsätter det i en evig rundgång.
I slutet av filmen dyker Gizmos ägare Mr Wing upp och kräver tillbaka honom. Förutom att han är arg över att Randall på sätt och vis har stulit honom är han också arg över den förödelse som Randall och Billys ignorans har skapat och säger; ”You do with mogwai what your society... has done with all of nature's gifts. You do not understand! You are not ready”. Detta antyder att Gizmo kan personifiera världens mer orörda platser som till exempel Alaska som exploateras av framförallt USA på grund av sina rika naturtillgångar. Detta är något som Muir också är inne på.51
Muir beskriver detta som en markering mot hur besatta vi är av pengar och skriver; “So this is the America of get-rich-quick schemes as the last refuge of a scoundrel, and only the wise Asian Grandpa, determinedly representing non- American values seem to understand how obsessed the culture is with money”.52
Även recensenten William Wolf är inne på ämnet i sin recension; ”Gremlins is fun but may be too much for little children”, där han skriver att Gremlins levererar budskapet att all förödelse har visat att människor inte är redo att axla ansvaret att ta hand om mogwais precis som de inte är redo att axla andra ansvar i världen.53
Ännu ett exempel på hur Bill (Amerika) har förstört Gizmo (naturen) är när Mr Wing visar ett stort missnöje över att de har fått honom att älska tv och film vilket är ett återkommande element i Gremlins då filmens karaktärer tittar på filmer som It’s a Wonderful Life (Livet är underbart, Frank Capra, 1946) och Invasion of the Body Snatchers (Världsrymden anfaller,
50 Sheila Benson, ”Gremlins and Ghosts attack funny bone”, Los Angeles Times, 8 Juni 1984, del VI sid 1,14 51 Muir, Horror Films of the 80´s sid 394 52 Muir, Horror Films of the 80´s sid 393 53 William Wolf, “Gremlins is fun but may be too much for little children”, ST Cloud Times, ST Cloud, Minnesota, 9 juni 1984, sida 25 D 22
Don Siegel, 1956). Detta är Dantes subtila sätt att visa det Amerika som Reagan ville ha (som dock ironiskt nog inte heller var utan sina problem) men också det Amerika som många var rädda för skulle bli sanning.
Förutom Invasion of the Body Snatchers tittar Gizmo också på filmen To Please a Lady (Clarence Brown, 1950). En film som influerar Gizmo så mycket att han i sista akten väljer att rädda Billy genom att köra en leksakschevrolet samtidigt som han hör en replik från huvudkaraktären i sitt huvud. Även scenen där Billy och Kate spränger biografen visar hur populärkulturen har påverkat Gizmo då han nynnar med i de sju dvärgarnas arbetssång ”Heigh Ho”, något som även gremlins gör vilket visar att skillnaden mellan gremlins och Gizmo förmodligen har minskat något genom Billys inflytande.
2.1.3 Det okända hotet Likt 1950-talets monsterfilmer, där man behandlade rädslan för Sovjetunionen och en ny atomexplosion, skildrar Gremlins den rädsla som den amerikanska befolkningen hade under 1980-talet för bland annat ett krig med Sovjetunionen. Redan i filmens första scen befinner vi oss i ett mystiskt och ”farligt” Chinatown. Den amerikanske mannen Randall ”luras” ner i en källare av en kinesisk försäljare som lovar honom exotiska produkter. Randall frågar också skeptiskt ”Hey wait a minute. What´s down here?” när han går ner till butiken vilket antyder att han är beredd på att bli överfallen av skumma utlänningar vilket visar den rädsla som fanns och fortfarande finns för det okända i samhället. Inne i butiken möter vi ägaren Mr Wing som ser ut som en typisk Fu Manchu-stereotyp med sitt vita skägg, antika kläder och ett blint öga. Mr Wing, tillsammans med butikens interiör med tända ljus och exotiska föremål, ger oss känslan av att vi inte längre befinner oss i trygga Amerika utan i den okända Orienten där allt kan hända.
Under en intervju när Joe Dante berättar vilket nöje det var att arbeta med Keye Luke som spelar Mr Wing erkänner han också att Mr Wing är en stereotyp som kanske inte speglar det kinesiska folket på bästa sätt.
But, it´s a fairytale. It´s a affectionate stereotype, still, it´s is nonetheless the kind of portrayal of Chinese people that probably went out in 1940. But, it´s all germane to the plot, because at the beginning of the picture, you really don´t know where Chinatown is. You don´t know if it´s out of the country, in the country or what it is. It´s sort of a state of mind, as opposed to a real place.54
54 Randy Lofficier & Marc Jean, “Movie director Joe Dante on Gremlins”, Starburst Nr 77 Januari 1985,Marvel Comics Ltd, London England sid 14 23
Efter att ha blivit nekad att köpa mogwaien lyckas Randall ändå genomföra ett köp bakom Mr Wings rygg av sonsonen. Till skillnad från farfadern pratar sonsonen ren engelska och klär sig i amerikanska kläder. Han förstår också pengars värde vilket visar att han har integrerat sig i det kapitalistiska västerländska samhället och inte längre utgör ett hot då han också gör den amerikanske mannen till viljes.
Den mest xenofobiska karaktären i Gremlins är Mr Futterman som deltagit i andra världskriget och i mångt och mycket på grund av sina minnen därifrån anser att allt som inte är amerikanskt är värdelöst skräp. Futtermans xenofobi blir inte bättre av det ekonomiska tillstånd som han befinner sig i efter att han har förlorat sitt jobb. Med tanke på att han genom hela filmen klagar på utländska produkter och vi i förbifarten vet att Futterman tidigare har jobbat i en fabrik kan man anta att han har förlorat sitt arbete på grund av konkurrensen från utländska företag, inte minst japanska bilföretag som tog över stora marknadsandelar i USA under 1980-talet55.
Den viktigaste scenen som påvisar detta är när Billy har problem med sin bil. Futterman påpekar då att man inte ska köpa utländskt skit utan enbart köpa amerikanska produkter. Han hänvisar även till sin tid som soldat i andra världskriget när han berättar att utlänningar placerade gremlins i alla tekniska produkter vilket gjorde att de slutade fungera, att de gör det än idag och att vi bör se upp för dem. Det är lätt att tolka det som att Futterman speglar de amerikaner som ansåg att kriget mot Tyskland och Japan inte var över och att de gamla axelmakterna bara hade ändrat sättet som det utfördes på genom att attackera den amerikanska marknaden med sina produkter.
På grund av Futtermans fruktan för det okända verkar det ironiskt nog passande att han och hans fru blir anfallna av hans egna pålitliga amerikanska maskin framförd av varelserna. I scenen ser vi att de farliga gremlins/utlänningarna som invaderat Kingston Falls med sina bristfälliga produkter tyvärr också har börjat döda den amerikanska industrin och stoltheten i och med att de attackerar dess ”främste förkämpe”.
Dante speglar rädslan för amerikansk otillräcklighet och han planterar element i sin film som tyder på folks oro över amerikanska misslyckanden att konkurrera på en alltmer global marknad. Dantes mest anmärkningsvärda exempel på detta är Randall, den misslyckade uppfinnaren vars produkter är ganska ineffektiva. Hans uppfinningar blir sålunda en skildring av den rädsla som drabbade USA:s regering för den framgång som utländska märken som till
55 Liana MacKinnon, “Imports´ Market Shares Grows”, The New York Times, 31 Januari 1982, Sektion 12, sid 1 24
exempel Sony, Panasonic och Toyota hade gentemot amerikansktillverkade produkter vilket gjorde att USA införde importkvoter och strafftullar på utländska bilar och elektronik.56 Även Mogwai/Gremlins symboliserar, förutom kapitalismen och konsumtionen också det okända hotet utanför Amerikas gränser så som Sovjetunionen och Japan.
Gremlins kan därför också ses som en allegori över folks rädsla för utländska produkter och samarbeten, gremlins i maskineriet som är redo att ställa till oreda vilket också sker då mogwaierna ganska snabbt efter att de anlänt till USA börjar multiplicera sig för att sedan förvandlas till gremlins. Efter detta förökar de sig ännu mer tills staden är infekterad av varelser som inte vill annat än att förstöra den amerikanska livsstilen. Något som också speglar många amerikaners syn på invandring och minoriteter och jag ser en koppling mellan två av de tre reglerna, utsätt dem inte för vatten, och mata dem inte efter midnatt med rädslan med en allt för stor invandring och oron över den växande afroamerikanska befolkningen.
Om man bryter mot reglerna och mogwais/gremlins blir blöta så förökar de sig och om mogwais äter efter midnatt förvandlas de till gremlins. Dessa regler kan ses som en symbolik för välfärd och bidrag då många anser att om man bistår minoriteter med mat och vatten så kommer de bara att bli beroende av välfärd, föröka sig och bli beroende av ännu mer välfärd. Regeln om ljus är något annorlunda då ljus dödar dem och det är snarare en symbolik för att ljus förintar allt som är ont och mörkt och är ett berättarsätt som vi sett många gånger tidigare. Även Ed Guerrero, författare till Framing Blackness, anser att mogwai speglar den amerikanska rädslan för asiatiska immigranter, där de förökande gremlins speglar rädslan att alltför många immigranter kommer att bli ett problem.57
Många vita amerikaner såg också den afroamerikanska befolkningen som ett hot. Efter reformeringen under 1960-talet ansåg vissa grupperingar att den svarta befolkningen hade fått för mycket rättigheter. Många som levde i de fina och trygga förorterna blev oroliga när afroamerikaner började flytta in i området och de valde därför att flytta ifrån eller rata områden som svarta flyttade in i.58 Det hela blev inte bättre av att president Ronald Reagan under sin första valkampanj flirtade med väljare med rasistiska åsikter.59 Inte heller det faktum att han under sin valkampanj 1976 ständigt hänvisade till historien om ”The Welfare
56 Henriksson, Karin, Reagan. En kontroversiell ikon (2015), Leopard förlag, sid 181 57 Guerrero Ed, Framing Blackness: The African American Image in Film (1993), Temple University Press, Philadelphia, sid 61 58 Cashin Sheryll D. Middle-Class Black Suburbs and the State of Integration: A Post-Integrationist Vision for Metropolitan America 746) volym 86 issue 4 2001 Cornell law review, Cornell law school, Cornell University, sid 746 59 Henriksson, sid 90 25
Queen”, en svart kvinna som i flera år under 80 alias, 30 olika adresser och 12 pensionskonton fuskade till sig veteranpensioner från fyra avlidna personer och fick bidrag, matkuponger och sjukvårdsbidrag för samtliga alias, en historia som skulle leva vidare under många år bidrog till en bättre relation mellan vita och svarta.60
Varelserna i filmen börjar snabbt efter sin förvandling att frossa i mat, supa sig fulla, och använda sig av vapen precis som många fruktade med migrationen och The Civil Rights Movement i verkliga livet. Det är inte bara gremlins som tar till sig det amerikanska samhället utan också Gizmo då han börjar njuta av tv och fantiserar om att leva ut scener i klassiska Hollywoodfilmer. Flera av varelserna börjar klä sig i amerikanska kläder och accessoarer vilket får mig att tänka på ett rätt vanligt uttryck ”att de ser ut som oss men är inte riktigt som vi” vilket speglar många människors rädslor för det de inte känner till.
Guerrero skriver att gremlins speglar kommande generationer av invandrare som inte kommer att vara krypande tacksamma husdjur till skillnad från Gizmo som verkar som en slags Onkel Tom.61 Jag kan förstå Guerreros argument men tolkar Gremlins annorlunda. Vi ser tidigt i filmen när Mr Wings sonson säljer Gizmo till Randall att det snarare är den kommande generationens invandrare som har tagit till sig det amerikanska samhället som inte längre är ett hot medan den omedgörlige och läskige Mr Wing är det potentiella hotet. Om vi senare ser till Gizmo så ser vi aldrig att han eller de nya mogwaierna skulle vara underordnade eller fjäskande gentemot Billy. Billy kräver aldrig heller att Gizmo eller gremlins ska visa honom någon tacksamhet. Vi ser inte heller att Gizmo skulle försöka få de andra mogwaierna att vara på ett visst sätt. Men trots detta väljer mogwaierna före sin förvandling att tortera Billys hund för att senare som gremlins attackera alla i sin väg. Således tycker jag snarare att gremlins symboliserar det okända som många var rädda för ett farligt hot mot Amerika medan Gizmo symboliserar det okända som är mer rotat i verkligheten, vanliga människor som bara vill leva i samexistens.
Guerrero ser överlag betydligt fler stereotyper av afroamerikaner än vad jag gör i Gremlins. Till exempel anser Guerrero att gremlins i barscenen symboliserar en stereotyp på afroamerikaner med sin musik, breakdance och sina kläder. Han skriver också att Kate, som tvingas servera varelserna, vittnar om en rädsla för att vita kvinnor skulle bli attackerade av
60 Henriksson, sid 187, Gilman Estrin Michele The Return of the Welfare Queen (2014) American University Journal of Gender, Social Policy & the Law, Vol. 22, No. 2 University of Baltimore School of Law Legal Studies Research Paper No. 2014-16 sid 259 61 Guerrero, sid 61-62 26
gruppen. Jag kan inte neka till att dansstilen och kläderna som varelserna har omfamnat var förknippade med dåtidens afroamerikanska ungdomar för det är de. Därför kan man se varelserna som en stereotyp i den här scenen. Däremot håller jag inte med honom om att det nödvändigtvis är rasism som ligger bakom scenen.Jag har svårt att tro att Dante först låter en afroamerikansk man spela en av de smartaste karaktärerna i filmen för att i nästa sekund förlöjliga afroamerikaner som grupp, åtminstone inte medvetet.
Scenen speglar dessutom en stereotyp av vita småstadskaraktärer då flera gremlins klär sig bland annat som stadens sheriff, som Mrs Deagle och som en Frank Sinatra-liknande karaktär. Musiken som spelas i bakgrunden är också gjord av vita artister, Peter Gabriel och Michael Sembello, och är på intet sätt någon unik musikstil för afroamerikaner. Jag ser inte heller att gremlins i denna scen skulle spegla invandrares hot mot vita kvinnor utan snarare anarkins och det okändas hot mot västvärlden i stort. Jag håller med Guerrero om att gremlins är en stereotyp på svarta i scenen men samtidigt är de också en stereotyp på vita - och i förlängningen en kritik av konsumtionssamhället. 62
Även i scenen där gremlins är på bio menar Guerrero att det finns undertoner av rasistisk kritik. Enligt Guerrero blir gremlins fascinerade av filmen för att Snow White, i kontrast med dem själva, är vit och vacker. Guerrero menar att något ”vackert och vit” aldrig kan upplevas utan en kontrast till något ”fult och svart” som till exempel dvärgarna. Gremlins identifierar sig totalt med de sju dvärgarna och börjar genast sjunga Heigh-ho vilket enligt Guerrero, då gremlins enligt honom representerar afroamerikaner, visar på en långlivad rasism i vårt medvetande då gremlins identifierar sig med dvärgarna istället för Snow White då de instinktivt vet med sig att de inte är vita och vackra.63
Problemet med Guerreros argument är dock att det första som gremlins ser när filmen rullar igång är dvärgarna som sjunger och genast blir de glada och upprymda. Snow White dyker upp en bra stund senare och då är gremlins redan förtjusta i filmen. Guerrero menar att det inte kan finnas något vacker utan fulhet och då bör ju det omvända också gälla. Alltså kan inte gremlins identifiera sig med dvärgarna för att de är fula då dvärgarna var de första karaktärerna de såg. Även Gizmo som inte ser filmen men hör musiken sjunger upprymt med i sången utan att veta vilka som sjunger. Då gremlins och Gizmo är besläktade så är det snarare konsumenten inom dem som älskar en av för sin tids mest inkomstbringande filmer någonsin än att det skulle handla om etnicitet.
62 Guerrero, sid 63-64 63 Guerrero, sid 64 27
Det finns däremot en synlig avvikelse i hur de två olika generationerna i Kingston Falls behandlar varelserna. Den yngre generationen, representerad av Billy, är något mer accepterande och försöker behandla dem mänskligt så länge de är vänliga. Samtidigt är Billy inte helt felfri i sin behandling av varelserna med tanke på att han låter Gizmo sova i sin säng medan de övriga mogwais får sova i en kartong. Därför är det inte helt oförståeligt att gremlins senare gör uppror mot Billy och hans familj. Ändå skapar Billy åtminstone ett känslomässigt band till Gizmo och ser honom som en följeslagare, vilket är mer än man kan säga om de äldre i staden som verkar se Gizmo och hans avkomma som varelser som man kan tjäna pengar på, experimentera på eller som ett hot. Detta visar en kontrast mellan det gamla fördomsfulla synsättet och den nya generationens acceptans när det gäller både invandrare och personer av annan etnicitet.
Dante ger med detta ett visst hopp för framtiden. Samtidigt varnar han framtida generationer för hur det kan gå. För trots att Billy och Kate är mer öppna gentemot varelserna är det ändå de som i slutändan utplånar dem vilket visar Dantes oro att framtida generationer kommer att göra samma misstag som sina föräldrar om de inte kan skapa en dialog och samförstånd med det okända. Det verkar dock som att Dante visar oss att den dialogen kommer att sker när Mr Wing säger till Billy att Gizmo vill säga honom något. Billy blir förvånad och undrar om Mr Wing kan förstår Gizmo varpå Mr Wing svarar: ”To hear, one has only to listen”. Därefter hör vi Gizmo tala för första gången när han tar farväl av Billy.
2.1.4 Monstret inom oss Kritiken gentemot kapitalistsamhället och mot det okända hotet i Dantes tillsynes simpla monsterfilm speglar de krav och rädslor som många kände under 1980-talet och kanske även än mer idag. Gremlins är därför inte bara manifestationer av kapital, konsumtion, rasism och utländskt inflytande utan speglar således även oss som tittar på filmen. Varelserna visar oss våra egna inre begär och brister så som brutalitet, girighet och frosseri. De flesta människor är under vanliga förhållanden rätt harmlösa men i grupp och i fel situation kan de gå över styr och bli precis lika destruktiva som gremlins är i filmen.
Denna typ av reflektion är inget unikt för Gremlins då filmer som Night of the Living Dead och Dawn of the Dead har blivit ett standardexempel på monster som representerar samhällskritik och utanförskap. Jamie Russell skriver i sin bok Book of the Dead: The Complete History of Zombie Cinema att monster kan ses som en projektion av våra hemliga
28
begär som bokstavligt talat kommer för att hemsöka oss.64 Likt zombierna i Dawn of the Dead eller yuppierna i American Psycho (Mary Harron, 1997) är varelserna identitetslösa och speglar därför den ignorans och självupptagenhet som finns i samhället.
Ryan och Keller säger att monster i filmer kan användas för kritik och dekonstruktion om de drar uppmärksamhet till det monstruösa som uppfattas som det normala i samhället. Samtidigt säger de att man kan argumentera för att alla monsterfilmer är kritiska mot regerande sociala normer eftersom monster är en metafor för obegränsade aggressioner och frigjord sexualitet vars utanförskap är nödvändigt för att upprätthålla anständighet.65 I Immortal monster- The Mythological Evolution of the Fantastic Beast in Modern Fiction and Film diskuterar Joseph D. Andriano fenomenet med att monster speglar oss och menar att monstret har blivit reflektioner av våra försök att förstå den mänskliga utvecklingen och djuret inom oss. Monstermyter och sagor berättar ofta mer om oss själva än vi tror och de hjälper oss att definiera vilka vi är genom historier som förenar det mänskliga med det djuriska.66
Han skriver också att ofta reflekterar både monstrets skepnader, beteenden och öde olika missuppfattningar om evolutionen, från den illusion att vi som den mest utvecklade arten är helt separerade och avskilda från djuren, till idén att vi när som helst kan gå tillbaka i utvecklingen och bli de vilda monster från vilka vi har vårt ursprung. Historier om monster väcker nästan alltid frågan hur vi är besläktade med andra arter.67 Exempel på detta skulle vi kunna se i scenen där Billys mamma möter gremlins i köket. Vi vet att varelserna är onda men Billys mamma vet det inte men istället för att försöka kommunicera med dem väljer hon att döda dem. Så är Billys mamma så mycket mer mänsklig än gremlins? Även Jonas Danielsson är inne på ämnet i sin bok Skräckskönt där han tar upp att äckel i filmer så som pruttar, kroppsvätskor och sex visar människans frosseri och förfall. Detta stämmer bra in på, inte bara på hur gremlins beter sig utan också på det äckel som uppstår både när de föds och dör.68
Även pubscenen visar indikationer på att gremlins speglar människan inre då flera av varelserna klär sig som några av karaktärerna i filmen, som till exempel Mrs Deagle, Mr
64 Russell, sid 69 65 Ryan & Kellner, sid 179 66 Andriano Joseph D., Immortal monster- The Mythological Evolution of the Fantastic Beast in Modern Fiction and Film (1999) Greenwood Press, United States of America, sid ix, xi 67 Andriano, sid ix 68 Danielsson Jonas, Skräckskönt, om kärleken till groteska filmer – etnologisk studie (2006) bokförlaget h: ström – Text & Kultur, sid 27 29
Futterman och stadens sheriff. I en scen övertalar även ”Mrs Deagle”, gremlinledaren Stripe, som med sitt vita hår påminner om stadens bankir Mr Corben att skjuta en annan gremlin vilket visar en tydlig symbolism att varelserna i själva verket är oss. I en intervju ger Gremlins manusförfattare Chris Columbus till viss del stöd till denna teori. Columbus säger att under manusarbetets gång gick gremlins från att vara renodlade monster till att få mer mänskliga drag och börja härma människor: ”We wanted to make them more intelligent all along, so as they became more comfortable with the town, they started to imitate people. That´s why the bar scene and the movie theatre scene exist”.69
Även Holbrook och Hirschman som i sin analys fokuserat på konsumtionskritiken i filmen skriver att slutdialogen av Randall: “So if your air conditioner goes on the fritz or your washing machine blows up or your video recorder conks out, before you call the repair man, turn on all the lights, check all the closets and cupboards, look under all the beds. Because you never can tell. There just might be a gremlin in your house”. är ett symboliskt språk som säger att vi är gremlins i vårt eget hus och att Peltzer säger till oss att: vakna upp konsument för dina giriga och glupska vanor kan förgöra dig.70
Med andra ord är det inte långsökt att tänka att Dante likt bland annat Romero före honom inte bara kritiserar konceptet kapitalism, konsumism och rasism utan också riktar en spegel gentemot åskådaren för att få oss att inse att vi likt gremlins är dem som orsakar problemen.
Wenger Bro skriver att monster inte bara reflekterar våra inre begär utan också att de representerar större sociala problem.71 Detta är också något som Margaret Tarratt diskuterar i sin artikel ”Monster from the Id” där hon hävdar att filmens monster i verk som The Thing from Another World (Fantomen från Mars, Christian Nyby, 1951) och 20 Million Miles to Earth (Nathan H. Juran, 1957) symboliserar människans inre begär och hämmade sexualitet.72 Det väcker frågor som, kan gremlins spegla Billys begär till Kate? Vi märker redan i början av filmen att Billy är intresserad av Kate men trots att de jobbar ihop har han inte vågat bjuda ut henne. Först när Gizmo och resten av gänget anländer till staden börjar vi få se en relation mellan de båda vilket kan syfta till att visa att Billy har släppt sina inre demoner lösa för att skapa en relation till Kate.
69 Brian Lowry “Chris Columbus Dreaming Up Gremlins”, Starlog Nr 86 september, O´Quinn Studios Inc., New York, sid 52 70 Holbrook & Hirschman, sid 276 71 Wenger Bro, sid 5-6 72 Tarratt Margaret, “Monster from the Id” (1986) Film Genre Reader IV, University of Texas Press. sid 393 30
Det går att tolka det som att Dante vill tala om för oss att vi alla har både gott och ont inom oss och att det inte ska vara något vi ska skämmas över då det är valen vi gör som är viktiga. Både Gizmo och gremlins har samma potential till både gott och ont men de gör olika val och det kan också vi. Dante vill också kritisera det amerikanska folket till viss del och vill skicka budskapet, var bättre och gör mer för din omgivning för att annars blir inget bättre.
2.2 Gremlins 2: The New Batch 2.2.1 Kapitalistiska varelser I Gremlins 2: The New Batch fortsätter Joe Dante att kritisera det amerikanska konsumtionssamhället. Dante har i denna uppföljare även valt att rikta kritik mot det växande tekniksamhället där allt i snabbt tempo skulle produceras, paketeras och säljas. Filmen riktar också en stark kritik mot yuppiekulturen som under denna tid hade exploderat i Amerika.
Gremlins 2: The New Batch börjar med att Mr Wing får besök av den rike affärsmannen Daniel Clamp (som är en tydlig nidbild av Donald Trump både i namn och i personlighet). Eller rättare sagt han får titta på ett förinspelat videomeddelande från Clamp då denne anser att det är slöseri med tid och pengar att resa runt och möta alla som han vill göra affärer med. Redan här framkommer en tydlig kritik mot kapitalistsamhället där begreppet ”tid är pengar” har blivit så viktigt för många att de har glömt hur det är att ha en relation till andra människor. Daniel Clamp vill köpa Mr Wings butik för att bygga ett köpcenter där. Mr Wing vägrar men dör kort därefter och hans butik rivs.
Gizmo lämnas ensam kvar och blir fångad av en vetenskapsman som jobbar i Clamps stora skyskrapa Clamp Tower. Samtidigt i New York jobbar Billy som arkitekt för Clamp Enterprises. Det blir tidigt tydligt att Clamp Enterprises har lite intresse av sina anställdas välbefinnande då man istället för att skapa en trevlig och fungerande arbetsmiljö fokuserar allt mer på effektiv och automatiserad teknik som ska hjälpa de anställda att vara mer produktiva. Detta mål är dock något som inte sker eftersom tekniken inte fungerar som den ska. Clamp Tower känns därför mer som ett fängelse än en arbetsplats. Kritiken gentemot den nya tekniken är ett skämt som är konstant genom hela filmen med automatiserade dörrar som fångar de besökande, elektricitet som slås av och på samtidigt som de anställda försöker bortförklara problemet med kommentarer som: ”The Clamp Centre is experiencing some illumination system difficulties. Please try not to notice”.
Både satiren och stilen i dessa filmer påminner starkt om flera verk av regissören Jacques Tati som till exempel Mon Oncle (Min Onkel, 1958) och Playtime (1967) där ny bristfällig
31
teknik och människans stressiga och statusfixerade livsstil förlöjligas. Det finns också tydliga paralleller till den första filmen och till Randall Peltzers misslyckade uppfinningar och det är tydligt att företagen inte längre bryr sig om produkterna fungerar så länge de går att sälja. Dessa observationer är också något som filmens manusförfattare Charles Haas var inne på när han skrev Gremlins the New Batch. Haas ville nämligen göra något helt nytt och eftersom den första filmen utspelade sig i en liten småstad ville Haas att gremlins skulle löpa amok i en elektronisk byggnad i storstaden. I en intervju säger han: “I started thinking about the Jacques Tati pictures, Mon Oncle and Playtime and his approach. I thought that it would be fun to apply that to one of these “smart” buildings”.73
Inte bara den snabba tekniken är bristfällig, så är också arbetsmiljön som är ”noga” utvald av Clamp då denne tror att den ger en positiv och effektiv inverkan på de anställda men som istället ger motsatt effekt. Detta blir extra tydligt i en scen när Clamps säkerhetschef Forster konfronterar Billys val att ha en blomma på sitt skrivbord eftersom detta är emot reglementet. Resultatet blir att Forster slänger Billys blomma med förklaringen att Clamps företag har spenderat miljoner på noga utvald konst som borde räcka för de anställda. Även sättet som Forster tar reda på vem Billy är, vilket han gör genom scanna honom med en apparat, visar den bristfälliga arbetsmiljön där personal inte motiveras att ta sig tid att lära känna varandra eftersom det är ineffektivt. Muir har också observerat detta och skriver:
Workers were no longer asked to come up with good ideas… they had to “think outside the box”. Workers were no longer charge witch blending departments, but finding their “synergy”. They no longer had to better at their job; they had to “take it to the next level”. This kind of inhuman gobbledygook, this business-speak, is mimicked and expanded upon with great success in Dante´s film.74
I Clamps skyskrapa verkar inte bara arkitekter utan också tv-bolag, butiker, finansbolag och ett forskningscentrum. Här ser man en tydlig utveckling inom konsumtionssamhället sedan Gremlins. I originalfilmen avslutades berättelsen i ett stort köpcenter vilket var en tydlig allegori för den allt växande konsumtionen i samhället.
I uppföljaren visar Dante tydligt att människan inte har lärt sig den läxa som Mr Wing hoppades att de skulle. Istället har man byggt ut köpcentret till en byggnad där både shopping, tv och andra kommersiella företag har samlats och nu bokstavligen har utvecklats
73 Bill Warren” Dreaming Up The New Batch”, Starlog Nr 157 Augusti 1990, Starlog Communications International Inc. New York, Sida 67 74 Muir, Horror Movies of the 1990´s, sid 92 32
till en hel stad av konsumtion. Som en symbol för denna skyskrapa och sitt företag har Clamp valt ett stort C (som också kan stå för capitalism eller consumerism) som likt en tving, som också är både Clamps namn och det engelska ordet för verktyget, håller i ett något tillplattat jordklot. Detta är givetvis en symbol för hur kapitalism och konsumtion sakta men säkert kramar livet ur planeten. Eller som recensenten Michael Willmington säger: “The Clamp Tower encapsulates consumer-culture America. It’s dotted with drippy-slick little boutiques and yogurt bars, monitored by a crypto-fascist security system”.75
Ett av företagen som jobbar i Clamps skyskrapa är ett forskningscentrum där minst sagt tveksamma experiment genomförs på djur. Centret leds av den ondskefulle Dr Catheter som njuter av att utsätta djur för grymma experiment. Dr Catheter spelas av Christopher Lee, en av skräckgenrens största ikoner. Rollsättningen av Lee beror givetvis inte bara på Lees kompetens som skådespelare utan är också en vink till den inbitne skräckfantasten vilket i sin tur ger en större tyngd åt kritiken gentemot oetisk forskning. Redan när man ser Lee, som har blivit en symbol för onda karaktärer på film, förstår man att forskning för ekonomisk vinnings skull är något ondskefullt.
Dr Catheter är också den ende person som dödas i filmen vilket ger extra tyngd åt kritiken gentemot oetisk forskning och att de som sysslar med den snart själva kommer att bli offer för de experiment som de utför, vilket också sker i filmen.
Det dröjer inte länge förrän Gizmo blir blöt, denna gång på grund av sin egen klantighet då han ger sig ut på upptäcktsfärd i Clampbyggnaden trots att han kommit överens med Billy att gömma sig i en skrivbordslåda. Detta kan ses som ett tecken på att han förändrats till det sämre sedan hans första möte med konsumtionsvärlden då han i första filmen mestadels var opåverkad av den. Då berodde hans förökning också på människans ignorans. I Gremlins 2: The New Batch har han förändrats till att bli mer mänsklig. Han älskar att titta på tv och på actionfilmer som Rambo, något som hans ägare Mr Wing irriterat påpekar i början av filmen. Även det nya gänget av onda mogwais ser mer extrema och detaljerade ut än vad deras föregångare gjorde. Detta kan tolkas som att eftersom Gizmo är mer påverkad av konsumtionssamhället i denna film så kommer också hans avkomma vara mer korrumperade och ”konsumentsdrivna” än vad de var i originalfilmen.
75 Michael Wilmington “There Goes the Neighborhood : Sequel: Joe Dante’s cute-horrific little creatures invade Manhattan in ‘Gremlins 2”, Los Angeles Times, 15 juni 1990, sid F1,F8 33
Snart frodas gremlinsvarelserna i Mr Clamps skyskrapa och börjar förstöra allt i sin väg. Först ut är ett matprogram vilket är en tydlig satir på alla de hem- och fritidsprogram som folk kom att titta på istället för att utföra aktiviteterna på riktigt. Man ser här tydliga kopplingar till The Truman Show ( Peter Weir, 1998) där karaktären Trumans liv visas på tv utan hans vetskap. Där är tv-tittarna på sätt och vis mer fångar än Truman eftersom de lever sina liv genom att titta på hans vardag istället för att aktivera sig själva.76 Detta är också något som har blivit värre sedan Dantes kritik och idag lever flera människor framför skärmen med influencers och dokusåpor som sällskap. Att gremlins i uppföljaren ger sig på en kooperativ byggnad istället för en småstad är ingen slump då Dante har valt att förstärka sin kritik gentemot konsumtionssamhället eftersom vi inte har lärt oss något sedan första filmen.
Ryan och Kellner skriver att monstret i Alien verkar vara en bannlyst och projicerad utstrålning av den negativitet som produceras av den normala verksamheten i världen. Även i Alien attackerar monstret ett kooperativt företag som utnyttjar sina arbetare och som är villigt att offra dem för ekonomisk vinning. Det finns flera likheter mellan gruvskeppet i Alien och Clamps skyskrapa med den enda egentliga skillnaden att Clamp inte verkar vara villig att offra någons liv för pengar.77
Snart kommer varelserna även in i forskningscentret vilket får en oväntad effekt då flera varelser börjar muteras efter att ha ätit och druckit av olika prover. Exempel på dessa mutationer är en fladdermusmutation, en spindelmutation och en gremlin med extremt förhöjd intelligens. Även här riktas kritik mot en allt för snabbt växande utveckling till ett samhälle som är mer intresserad av att tjäna pengar än att bidra till mänskligheten. Även varelsernas mutation kan ses som en symbol för hur kapitalismen och konsumtionen i Amerika har utvecklats explosionsartat sedan den första filmen. Som ett avbrott i historien ger sig varelserna även på filmen i sig och avbryter den genom att sätta på andra filmer och göra skuggfigurer framför filmbruset. Detta kan ses som en kritik mot den egna filmen från Joe Dantes sida då även Gremlins 2: The New Batch är en del av konsumtionssamhället och på så vis också förtjänar att attackeras.
Gremlins väljer dessutom att ge sig på börskursen. I en scen skriker de till de intet ont anade kunderna att sälja alla sina aktier med undantag av den smarte gremlin som istället ger sin ”klient” förslaget att satsa sina pengar i vapen och konservburkar eftersom han vet att han och de andra snart kommer att ödelägga samhället. Scenen där varelserna förmodligen raserar
76 The Truman Show (Peter Weir, 1998), Paramount Pictures 77 Ryan & Kellner, sid 183 34
ekonomin för människor är en kritik mot börsen och hur människor förlitar sig för mycket på börsmäklare och på banken som lätt kan förstöra människors liv. Det finns också en likhet mellan varelserna och börshajar. Varelserna leker med människors besparingar för att de tycker det är kul, börshajarna gör det för att fylla sitt eget bankkonto.
Under tiden som varelserna har börjat förstöra Clamps skyskrapa har media samlats utanför byggnaden men utan att lyckas att rapportera vad som egentligen händer. Här introduceras vi på riktigt för karaktären Fred, en avdankad skräckkanalsvärd som drömmer om att få jobba med nyheter. Fred ser nu sin chans att göra ett namn för sig själv och tillsammans med en kameratokig turist börjar han rapportera live från byggnaden. Här ser vi ytterligare kritik mot konsumtionssamhället där berömmelse och rikedom spelar en stor roll. Fred är en helt vanlig person som precis som många andra drömmer om berömmelse och han är villig att riskera sitt liv för att uppnå den. Han går till och med så långt att han intervjuar den smarte gremlin trots att han känner till riskerna. Detta lönar sig dock för Frank i slutändan eftersom han får ett jobb som nyhetsankare vilket visar att idioti kan löna sig kapitalismens värld.
Samtidigt har Clamp beslutat att hjälpa Billy och Kate att besegra gremlins efter att ha insett vilken PR-möjlighet detta skulle kunna vara för Clamp Enterprises. Han är dock fortfarande mer orolig för att bara en av hans tv-kanaler fungerar och för eventuella stämningar än vad han är över att människor kan ha skadats eller dött. Han ser också kaoset mer som ett äventyr än den fara som det faktiskt är vilket också visar hur avskärmad han är från det verkliga livet.
Medan Clamp gör vad han kan för att hjälpa till från utsidan av byggnaden fortsätter Billy att leta efter Kate och andra som är kvar i byggnaden och här sker också konfrontationen med den ondaste varelsen, Mohawk, som har förvandlats till en spindelmutant och som är i full färd att göra processen kort med Kate och Billys chef Maura. Han stoppas dock av Gizmo som i en Rambomundering gör slut på Mohawk med en brinnande pil. Detta kan ses som ytterligare ett steg i fel riktning i Gizmos personlighet, han räddar förvisso sina vänner men han gör det under inflytande av populärkulturen.
Den sista konfrontationen med varelserna sker efter en scen där varelserna festar loss i byggnadens entré. Bland annat sjunger den smarte gremlin, iklädd en Frank Sinatramundering, sången ”New York, New York” vilket kan ses som en satir på citatet ”staden som aldrig sover” vilket för tankarna till citatet ”Money Never Sleeps” från filmen Wall Street (Oliver Stone, 1987) där karaktären Gordon Gekko likt gremlins är villiga att
35
förstöra människor liv för att tjäna pengar.78 Billy och gänget besegrar slutligen varelserna genom att elektrifiera dem med en gremlin som muterats till elektricitet. Detta innebär att Dante i sin film väljer att besegra konsumtionen med just konsumtion som en varning att systemet kommer kollapsa under sig självt om vi fortsätter konsumera och förlita oss för mycket på teknologi som vi gör. Under scenen där den stora gruppen gremlins smälter till döds fortsätter den smarte gremlin att sjunga ”New York, New York” fast nu med en döende röst tills att han slutligen dör vilket kan tolkas som att även New York, konsumtionsstaden nummer 1, har somnat in.
I slutet av filmen upptäcker Clamp som nu är av uppfattningen att hans skyskrapa egentligen inte var skapad för människor utan för varelser, även om han är noga med att poängtera att de är försäkrade ekonomiskt, en teckning av Billys Kingston Falls. Clamp blir väldigt förtjust i teckningen och föreslår för Billy att de tillsammans ska bygga Kingston Falls-städer över hela USA. Han blir lika entusiastisk när han får se Gizmo och föreslår för Billy att de ska börja tillverka dockor föreställandes Gizmo, något som Billy också är positiv till. Med detta kan vi konstatera att ingen av karaktärerna, trots sin kamp mot gremlins, har lärt sig något när det kommer till att vara måttfull i livet. Muir beskriver detta på ett mycket träffande sätt: “What Dante laments in Gremlins 2 is the coarsening of the American culture to the point that everything and everybody is a product, a vehicle for squeezing out a profit. Everything is business”.79 Även Gizmo visar att han har börjat bli en del av konsumtionssamhället då han frågar Billy och Kate om de har kabel-tv när de beslutar sig att han ska få bo hos dem.
2.2.2 Det okända hotet Rädslan för det okända hotet är inte i närheten lika påtaglig i Gremlins 2: The New Batch som i sin föregångare. Istället har Dante fokuserat på att framställa yuppie-eran som ett hot. Med det sagt finns ändå en hel del av samma rädsla närvarande från den första filmen och precis som med den ekonomiska kritiken, väljer Dante att skruva upp kritiken till en ny nivå. Bland annat ser vi att varelserna börjar ”ta jobb” bland annat som tandläkare, bartenders och elektriker, något som de inte duger till. De går till och med så lång att de attackerar Clamps sekreterare och ett börsbolag för att ersätta dessa med gremlins.
Guerrero går också in på detta när han diskuterar filmen. Han skriver att i Gremlins 2: The New Batch representerar gremlins fortfarande icke-vita men att fokus nu istället ligger på den samtida rädslan för minoriteters ökade inflytande i USA snarare än rädslan för minoriteter i
78 Wall Street (Oliver Stone, 1987), Twentieth Century Fox 79 Muir, Horror Films of the 1990´s, sid 93 36
sig. Exempel på detta är att efter gremlins har förökat sig lyckas de bilda ett kollektivt och politiskt minoritetsmedvetande med en intellektuell talesperson som går ut i tv och förklarar vad deras etniska grupp vill uppnå.80 Clamps lösning på problemet är ironiskt nog, då Clamp är en karikatyr på Trump, att han låser in varelserna i byggnaden, med andra ord skapar han en mur för att förhindra att varelserna sprider sig över landet.
Precis som i Gremlins uppstår dock en form av samförstånd mellan hotet och västvärlden. Relationen mellan Billy och Gizmo fördjupas till den grad att Billy beslutar sig för att låta Gizmo bo hos honom. Även Kate, som tidigare varit något skeptisk och rädd även för Gizmo, visar att hon känner tillgivenhet till honom. Vi ser också att Billy nu förstår vad Gizmo säger, precis som Mr Wing vilket visar att dialogen mellan USA och det okända går framåt. Det största samförståndet sker dock från Clamps säkerhetschef Forsters sida. I slutet av filmen är Forster fast i skyskrapan med en kvinnlig gremlin som planerar deras bröllop. Forster ser först måttligt road och även rädd ut. Men hans uttryck förändras plötsligt till att, inte bara acceptera situationen, utan också se glad ut till tanken på att gifta sig med en gremlin.
Scenen visar på ett samförstånd mellan människa och gremlins som tidigare inte har skildrats och visar att det kanske finns hopp för att människan och gremlins kan leva ihop i harmoni. Den visar också att Forster som tidigare varit en kall och hatisk person, nu kan känna glädje och kärlek och därmed har lärt sig något. Med andra ord kan kärlek uppstå till det som tidigare sågs som ett hot. Det visar att kärlek mellan olika etniciteter och kulturer inte är något att nödvändigtvis frukta och fördöma.
2.2.3 Monstret inom oss The real movie monster is our craven consumer culture, and that monster is everywhere, infiltrating every walk of life. It´s in our television ( an invention for fools says Mr Myagi), it´s in our news, here presented by a man in a vampire suit, and it´s in our most revered businessmen like Mr Clamp, who still wants to merchandize Gizmo after all the anarchy.81
Så beskriver Muir slutet av Gremlins 2: The New Batch och det är en mycket träffande observation. Precis som i Gremlins där varelserna symboliserar kapitalism, konsumtion och okända hot är de också, som jag tidigare beskrivit, en reflektion av oss själva.
Andriano skriver att gränsen mellan människa och djur många gånger är hårfin. Ett exempel på detta är historien kring monstret Grendel som strider mot Beowulf. Grendel beskrivs som
80 Guerrero, sid 65 81 Muir, Horror Films of the 1990´s, sid 94 37
en jättelik hårig aplik man med stor styrka och kloförsedda händer. Trots detta talar Grendel ett språk som liknar människornas och besitter liknande intelligens. Han är därför enligt Andriano lika mycket apa som människa, en form av devalverad människa som visar oss varifrån vi själva kommer och som visar oss vad som fortfarande lurar inom oss – apan som vi måste acceptera som oss själva och inte förneka.82 Detta påstående stämmer in mycket bra på gremlins. Speciellt den smartare av dem som i en scen ställer upp på en tv-intervju. I intervju berättar han att gremlins mål i livet är ett kultiverat samhälle:
Fred what we want is I think what everyone wants and what you and your viewers have, civilization… The niceties, Fred. The fine points: diplomacy, compassion, standards, manners, tradition... that's what we're reaching toward. Oh, we may stumble along the way, but civilization, yes. The Geneva Convention, chamber music, Susan Sontag. Everything your society has worked so hard to accomplish over the centuries, that's what we aspire to; we want to be civilized.
Därefter skjuter han en av sina artfränder som stör honom under intervju var efter han forsätter: ”Now, was that civilized? No, clearly not. Fun, but in no sense civilized.” Scenen är rolig för att den visar oss att gremlins, hur intelligenta de än blir, förmodligen inte kan bli civiliserade. Samtidigt skänker den eftertanke då den också speglar vårt samhälle där konst och mänskliga rättigheter existerar sida vid sida med världskrig och folkmord. Scenen skämtar också med åskådaren som ska vara mer civiliserade än gremlins men ändå tycker att våld är kul och skrattar när den smarte gremlins sköt sin vän.
Att inte ens den smarte gremlin kan sluta med sitt destruktiva beteende går i linje med vad Moretti skriver om Dracula. Draculas förbannelse tvingar honom till att skapa fler offer och på samma sätt tvingas kapitalisten att samla på sig. Gremlins lider av en liknande förbannelse, de måste konsumera och förstöra. Till och med den gremlin som muteras till ett geni kan inte undgå att följa samma destruktiva val som sina släktingar. Det visar att precis som Dracula kan inte gremlins undgå att vara destruktiva monster. Däremot skriver Morettis att på grund av sin natur går det inte att samexistera med Dracula, antingen blir man hans offer eller så dödar man honom. Observationen att Dracula, det vill säga kapitalismen, måste förgöras utgör ett väldigt svart- eller vitttänkande eftersom det innebär att all form av kapitalism är av ondo och måste förgöras. Det är uppenbart att Morettis analys här påverkas av han egna åsikter om kapitalism snarare än en objektiv analys.83
82 Andriano, sid 113 83 Moretti, sid 92 38
Även i Gremlins 2: The New Batch går det att diskutera huruvida gremlins kan symbolisera våra inre begär och hämmade sexualitet. När vi introduceras till Billy och Kate är det uppenbart deras liv inte är vad de önskat sig. De är bekymrade över att Billy inte har blivit befordrad då de vill gifta sig. Men eftersom Kate tycker att de bör vänta tills Billy har fått en befordran är det svårt att tolka det på annat sätt än att de inte har råd att gifta sig och starta en familj. Deras förhållande blir inte bättre av att Billys kvinnliga chef stöter på honom och Kate får reda på detta. Precis som i första filmen börjar saker och ting ordna till sig först när Gizmo och gremlins dyker upp, och när varelserna till slut har blivit besegrade har Billy blivit befordrad och förhållandet mellan honom och Kate har ordnat upp sig.84
Precis som i första filmen visar Dante oss att vi är verklighetens gremlins, det är vårt fel att gremlins muteras, det är vårt fel att gremlins kom, som Daniel Clamp säger, eftersom hans byggnad var gjord för monster. Vi ser också människor som Dr Cathered som likt gremlins gillar att plåga de svaga och försvarslösa. Dante har dock visat oss att med rätt val kan vi göra skillnad men i Gremlins 2: The New Batch varnar han oss för att det är mycket lätt att hamna på fel väg vilket han visar genom Gizmos karaktärsutveckling. Under större delen av filmens gång har Gizmo varit fånge hos varelserna som roat sig med att tortera honom. Efter att varelserna riktat sin energi mot skyskrapan lyckas han fly och börjar träna för att kunna hämnas. Detta till Rambo’s mantra: “To survive a war, you gotta become war”.85
Detta visar på en utveckling av det inflytande som västvärldens populärkultur har fått över Gizmo sedan förra filmen. Träningen och mentaliteten gör att Gizmo senare i filmen dödar gremlins ledare med en pil. Detta ses säkerligen av många som ett hjältedåd och det håller jag förvisso med om men samtidigt visar det också att Gizmo, som tidigare varit en helt ”ren” varelse, nu är helt korrumperad av västvärlden. Han har nu lika mycket gremlin inom sig som alla människor som inte har släppt ut sitt inre väsen. För Gizmo utgör hans nya känslor, som hämndbegär och förmågan att kallblodigt döda en annan varelse, ett ännu större hot då han inte bara själsligt utan också kroppsligt kan bli en gremlin. Vi ser också hur Gizmo ler och njuter av att se varelserna dödas i slutet av filmen vilket visar på en mycket obehaglig utveckling i Gizmos psyke.
84 Tarratt, sid 393 85 Rambo: First Blood Part II ( George P. Cosmatos, 1985) Tristar Pictures 39
3. Diskussion och slutsatser Kan det vara så att filmer som Gremlins och Gremlins 2: The New Batch har någon djupare mening, eller är de bara ren och skär underhållning? Finns det några samhällsproblem som filmerna försöker upplysa oss om? Svaret är ja. Trots det faktum att Gremlins och Gremlins 2: The New Batch är skräckkomedier fulla med fula monster finns det ändå en subtil kritik som är aktuell än idag. Här finns ett tydligt samhällskritiskt berättande och det är omöjligt att inte dra paralleller till den ekonomiska krisen i USA och nya spänningar till länder som Sovjetunionen och Japan under 1980-talet. Vi ser också att filmernas regissör, Joe Dante, även visar oss hur vi och gremlins är mer lika än vad vi kanske tror, även om det är mycket möjligt att det är omedvetet.
Min slutsats bygger på ideologikritik där jag, enligt Sonja Foss´princip, har valt en artefakt som representera något mer än vad som visas för att därefter identifiera en ideologi och vad den främjar. I min analys har gremlins varit den primära artefakten, även om andra karaktärer också har fungerat som artefakter för att komma fram till mitt resultat. Jag har identifierat en antikapitalistisk ideologi som uppmuntrar till ett mindre girigt och egoistiskt samhälle. Jag har även identifierat en antirasistisk ideologi som uppmanar oss att inte alltid frukta det vi inte känner till eller förstår, utan istället försöka skapa en dialog med det okända.
Inledningsvis ställde jag tre frågor, vad kritiserar gremlinsfilmerna och hur uttrycks den samhällskritiken, vad är hotet och vilken funktion har det och har samhällskritiken utvecklats mellan filmerna och i så fall hur?
Gremlins och Gremlins 2: The New Batch är en manifestation mot kapitalism, konsumtion och den ekonomiska depression som många kände av i USA under 1980-talet under Ronald Reagans politik. Dante kritiserar detta samhälle genom att låta monster invadera Reagans Amerika. Att Dante väljer att låta gremlins attackera en idyllisk stad i Gremlins är ingen tillfällighet då det var drömmen i Reagans Amerika och därför skapade en press på landets invånare att konsumera för att nå lycka. Samtidigt vet vi med oss när vi ser staden att något otäckt kommer att hända vilket visar att Reagans Amerika inte fungerade. Genom humor och skräck visar Dante oss girighetens fula ansikte genom att låta gremlins frossa och förstöra. Varelserna i filmen är en förkroppsligad manifestering av kapitalismen och konsumtionen, bland annat genom att de är gröna som den amerikanska dollarn och främst använder sig av ordet ”Yum” då de älskar att äta.
40
Holbrook och Hirschman jämför även de onda mogwais med defekta produkter som har blivit farliga för allmänheten. Den första generationens apparater fungerar felfritt men den kommande generationen av massproducerade apparater kommer bara att ställa till problem. Holbrook och Hirschmans observationer gör mina observationer, att gremlins representerar konsumtion, mer intressanta och ställer oss frågan: när blir vår jakt på varor som konsument så pass viktig att vi själva blir en produkt under storföretagen?
Vi ser också tecken på att gremlins speglar konsumtion genom att de ger sig ut för en helkväll på stan där de besöker en bar, en biograf och ett köpcentrum, några av de viktiga stöttepelarna i konsumtionssamhället. Dessa scener har tydliga kopplingar till George Romeros Dawn of the Dead där gremlins likt Romeros zombies dras till konsumtion utan att egentligen veta varför. Likt Moretti, som anser att Frankensteins monster speglar proletariatet och Dracula representerar kapitalismen representerar gremlins kapitalism och konsumtion. De är som Frankensteins monster identitetslösa och ses till en början som en ägodel för att sedan göra uppror mot sin ägare. De är också som Dracula, en naturkraft som frodas på bekostnad av andra och ju svagare de blir desto starkare blir Dracula och gremlins.
Dante visar oss också att stadens invånare som lever i Reagans idyll har det svårt på grund av Reagans politik. Billy tvingas förmodligen försörja sina föräldrar, Futterman har fått sparken och Randall försöker in i det sista att uppfinna något som ska ge honom en förmögenhet, ett behov som sitter så djup rotat att han är mer upprymd över att kunna sälja mogwais som husdjur än att oroa sig över konsekvenserna. Inte ens Mrs Deagle, som är den ende personen i filmen som på sätt och vis lever ”den amerikanska drömmen”, är lycklig. Hon framställs också i filmen som den arketypiska häxan vilket givetvis är Dantes sätt att satirisera storföretagen och miljonärerna. Det är också oundvikligt att bortse från det faktum att filmen utspelar sig kring jul, den mest konsumtionsdrivna tiden på året. Detta är en klar vink från Dante att julafton har gått från att vara en familjehögtid till ett kommersiellt monster.
Ryan och Kellner menar att Alien skildrar företagskapitalismen som ett rovdjur med ett egenintresset som har företräde framför samhället och att xenomorphen föreställer det kapitalistiska systemets grund. Gremlins kan ses på samma sätt då de attackerar Kingston Falls samhälle för sitt eget nöjes skull och invånarna får snällt finna sig i det. Konsumtionen går före invånarnas välbefinnande.
41
I uppföljaren Gremlins 2: The New Batch satiriserar Dante yuppiekulturen och det allt snabbare tempot som företagen krävde av sina anställda. Kritiken gentemot den nya tekniken är ett skämt som är konstant genom hela filmen med automatiserade dörrar som fångar de besökande, elektricitet som slås av och på samtidigt som de anställda försöker bortförklara problemet. Dante har i uppföljaren valt att låta monstren attackera en högteknologisk skyskrapa i New York istället för den idylliska småstaden. Detta är Dantes sätt att visa oss att begäret efter pengar och prylar har ökat drastiskt sedan förra filmen och därför väljer Dante att förändra sin film drastiskt med flera galna gremlins och en hel teknologisk byggnad för dem att förstöra.
Dante låter till och med gremlins att attackera själva filmen vilket är Dantes sätt att göra parodi på sig själv för att visa att inte ens han är ofelbar då han har gått med på att göra en uppföljare till en ekonomisk succé. Även i Gremlins 2: The New Batch parodieras verklighetsfrämmande miljonärer. Här av den rike mogulen Daniel Clamp. Clamp är inte ond som Mrs Deagel men han är ändå mer omedveten om vanliga människors förhållanden än vad Mrs Deagel är. Till och med efter att han har överlevt gremlins har han inte lärt sig av sina misstag och drar dessutom med Billy i sina planer över att tjäna pengar. På sätt och vis är Clamp därför farligare än Deagle då han är en ulv i fårakläder vilket kan ses som en metafor för att den allt växande kapitalismen lockar allt fler människor på olika sätt.
Dante tacklar också den rädsla som många amerikaner kände för det okända så som invandring, utländska produkter och personer av annan etnicitet. När Randall anländer till mystiska butiken i Chinatown är han skeptisk till att gå ner till den och undrar vad som finns där nere. Detta antyder att han är beredd på att bli överfallen och rånad eftersom han inte längre är på amerikansk mark. Detta visar den rädsla för det okända som pyrde under kalla kriget och som finns än idag. Inne i butiken ser vi också att vi har lämnat det trygga Amerika då butiken är fylld av skumma föremål. Även Mr Wings utseende känns obehagligt. Dante visar dock tittaren tidigt att det är Mr Wing som är den förståndige av de båda karaktärerna då han menar att det är oansvarigt att sälja mogwaien oavsett pris medan Randall som bara förstår pengar väljer att köpa mogwaien i smyg och bryr sig inte så mycket om de regler som gäller kring mogwaien eller att det han gör är olagligt.
Gremlins speglar också rädslan för amerikansk otillräcklighet som drabbade många i och med den framgång som utländska märken hade gentemot amerikansktillverkade produkter. Vi ser det när Randall, den amerikanske uppfinnaren, ständigt misslyckas med sina produkter och vi
42
ser det genom att Randall tvingas bege sig till Chinatown för att köpa en utländsk julklapp till sin son då inhemska produkter uppenbarligen inte duger eller är för dyra. Även Billys granne Mr Futterman speglar denna rädsla när han uppmanar Billy att köpa amerikanskt för utländska produkter är fyllda med gremlins.
Dante tittar även närmare på rädslan för invandring och den afroamerikanska befolkningen som många kände då afroamerikaner hade börjat flytta ut till förorterna vilket ledde till att många vita amerikaner flyttade ut. Detta visar Dante genom att låta gremlins föröka sig till den grad att de snart har tagit över staden för att sedan förstöra den och också den amerikanska livsstilen. Ed Guerrero menar på att detta visar på en rasism från filmens sida och visst skulle man kunna argumentera för det, filmen har trots allt både medvetna och omedvetna stereotyper i sin handling som den Fu Manchu like Mr Wing och breakdansande gremlins. Det som dock talar emot detta är flera saker, bland annat så är det inte bara afroamerikaner och asiater som utmålas som stereotyper; det gör också alla vita i filmen som den rasistiske Mr Futterman, den onda miljonären Mrs Deagel och även i scenen med de dansande gremlins ser vi att varelserna också har klätt ut sig till stadens övriga invånare.
Dante visar dock i Gremlins ett visst hopp för framtiden då den yngre generationen i Kingston Falls har en större förståelse för mogwaierna vilket visar att det finns potential för människa och det okända att samexistera. Samtidigt varnar han framtida generationer för hur det kan gå. För trots att den yngre generationen är mer öppna gentemot det okända är det ändå de som i slutändan utplånar dem. Detta visar Dantes oro att framtida generationer kommer att göra samma misstag som sina föräldrar, om de inte kan skapa en dialog och samförstånd med det okända.
Rädslan för det okända hotet är inte i närheten lika påtaglig i Gremlins 2: The New Batch som i sin föregångare eftersom Dante har valt att fokusera mer på att driva med tekniksamhället. Med det sagt finns ändå en hel del av samma rädsla närvarande genom filmen. När det gäller parallellerna med invandringen i den andra filmen kan vi se indikationer på en kritik mot rasism när Clamps byggnad fylls med gremlins. Bland annat ser vi att varelserna börjar ”ta jobb” bland annat som tandläkare, bartenders och elektriker. De går till och med så lång att de attackerar Clamps sekreterare och ett börsbolag för att ta deras jobb, en oro som många kände och känner än idag då de flesta säkert har hört orden ”de tar våra jobb” när invandring diskuteras.
43
Guerrero skriver att gremlins fortfarande representerar icke-vita i uppföljaren men att fokus nu istället ligger på den samtida rädslan för minoriteters ökade inflytande i USA snarare än rädslan för minoriteter i sig. Exempel på detta ser vi då gremlins skapar ett kollektivt med en intellektuell talesperson som går ut i tv och förklarar vad deras ”etniska” grupp vill uppnå. Detta visar på att rädslan för det okända har förändrats drastiskt. Innan var man rädd för att det okända var på väg att infiltrera och förstöra USA, nu är det okända redan här och håller snabbt på att ta över. Clamps lösning på gremlinsproblemet är ironiskt nog, då Clamp är en karikatyr på Trump, att han låser inne varelserna i byggnaden och skapar en typ av mur för att förhindra att varelserna sprider sig över landet. Trots att varelserna även här i slutändan blir dödade skickar Dante ändå ett positivt budskap om framtiden för Amerika och det okända. Bland annat genom att Kate, som tidigare varit rädd för Gizmo, nu accepterar honom och välkomnar honom till sitt och Billys hem.
Det största samförståndet sker dock från Clamps säkerhetschef Forster sida. I slutet av filmen ser vi att Forster är fast i skyskrapan med en kvinnlig gremlin som planerar deras bröllop. Forster ser först måttligt road och även rädd ut. Men hans uttryck förändras plötsligt till att han tycker situationen är acceptabel för att plötsligt se positiv ut till tanken att gifta sig med en gremlin. Denna scen visar på ett samförstånd mellan människa och gremlin som inte har skildrats tidigare och visar att det kanske finns hopp för att dessa kan leva ihop i harmoni. Det visar också att Forster som tidigare varit en kall och hatisk person nu kan känna glädje och kärlek och med det har lärt sig något. Det visar också att kärlek kan uppstå till det som vi tidigare såg som hotet vilket visar att kärlek mellan olika etniciteter och kulturer inte är något att nödvändigtvis frukta och fördöma.
Vad vill Dante då säga genom att låta monster attackera den amerikanska livsstilen utöver att de representerar samhällets girighet och xenofobi? Uppenbarligen vill han få oss att inse att gremlins även är en metafor för oss människor. I det verkliga livet är det vi som raserar samhället genom girighet och rädsla och det gör vi utan någon hjälp från monster. Muir skriver att verklighetens monster är konsumtionskulturen och att den finns överallt, medan Wenger Bro hävdar att monstren speglar våra inre begär och sociala problem. Det är därför inte så konstigt att Dante har valt att förmedla sin kritik via monster.
Dante vill tala om för oss att vi alla har både gott och ont inom oss och att det inte ska vara något vi ska skämmas över då det är de val vi gör som är viktiga. Både Gizmo och gremlins har samma potential till både gott och ont men de gör olika val och det kan också vi. Speciellt
44
i slutet av Gremlins 2: The New Batch varnar Dante oss hur nära vi faktiskt är att förvandlas till en gremlin. Han gör det genom att låta den genomgoda Gizmo döda gremlins ledare Mohawk. Han gör det förvisso för att rädda sina vänner men han gör det också för att han känner hämndbegär.Vi ser också hur Gizmo ler och njuter av att se varelserna dödas i slutet av filmen vilket visar på en mycket obehaglig utveckling i Gizmos psyke.
Andriano menar att monstret är en reflektion av våra försök att förstå den mänskliga utvecklingen och djuret inom oss och att monstermyter ofta berättar mer om oss själva än vi tror. Dante budskap säger till oss att det enda som skiljer oss från gremlins och total förstörelse är vår vilja att vara bättre än dem. Om den viljan inte finns kommer bland annat konsumtionen och rädslan inte att försvinna utan att öka vilket kommer leda till missförstånd och förödelse.
Skräckfilmer, likt Gremlins-filmerna, har länge använt samhällskritik för att beskriva tillståndet i världen, från rädslan för atombomben och Sovjetunionen under 1950-talet, kritiken mot Vietnamkriget under 1960- och 1970-talet till kritiken mot konsumtionssamhället under 1980-talet. Ryan och Kellner skriver att under tider av sociala kriser tenderar kulturella representationer att dyka upp. I Gremlins och Gremlins 2: The New Batch handlar det om kritiken mot Reagans politik och rädslan för utländska produkter och människor.
Men trots att skräckfilm kanske mer än någon annan genre speglar och kritiserar samhällets problem är det sällan som filmer i genren diskuteras på samma nivå som till exempel drama- och konstfilmer. När genren väl diskuteras ur en analytisk synvinkel är det bara ett fåtal filmer som får ett större erkännande, som till exempel Night of the Living Dead och Alien. Filmer inom slashergenren som Friday the 13th (Fredagen den 13:e, Sean S. Cunningham, 1980) har det analyserats flitigt om när det gäller genus, feminism och sexualitet men då utifrån ett mer negativt ljus än positivt. På senare år har filmer som Get Out (Jordan Peele, 2017) hyllats för sin satir mot rasism vilket visar att skräckgenren fortfarande spelar en viktig roll när det kommer till att utmana samhällets brister.
Samtidigt skulle jag bli förvånad om forskare och kritiker skulle analysera de samhällskritiska undertonerna i filmer som skräckkomedin Willys Wonderland (Kevin Lewis, 2021). Det visar att skräckgenren har en bit kvar innan den kommer att tas på samma allvar som andra genrer och jag hoppas att min analys av Gremlins och Gremlins 2: The New Batch kommer att tillföra ett bredare synsätt över genren. För om två simpla monsterfilmer har visat
45
sig kritisera flera stora samhällsproblem i det amerikanska samhället, vilka fler förbisedda skräckfilmer har gjort samma sak och förtjänar att diskuteras?
Belägg för att få ser ett djupare budskap i filmer som Gremlins är att bara några enstaka av dåtidens recensenter såg den kritik som finns i Dantes filmer. De som till viss del såg kritiken nämner den bara i förbifarten för att återvända till att kalla filmerna för roliga monsterfilmer. Varför så få såg kritiken, framförallt i den första filmen, är ytterst märkligt. Det kan vara så att de inte uppfattade den subtila samhällskritiken eftersom detta var den vardag de levde i och ansåg att den var helt naturlig. Först långt senare, med facit i hand, kunde man se den kritik som finns i filmerna. Det kan också vara så att de missade den för att Gremlins och Gremlins 2: The New Batch inte är filmer som Amadeus (Milos Forman, 1984) eller Dances with Wolves (Dansa med vargar, Kevin Costner, 1990) som båda vann pris för bästa film på Oscarsgalan respektive år. För när allt kommer omkring så är de ju bara simpla monsterfilmer, eller?
46
4. Källförteckning 4.1 Forskningslitteratur Anderson Carolyn, Beyond the Stars. Vol. 5, Themes and ideologies in American popular film (1996) edited by Loukides Paul & Fuller Linda. K, Bowling Green Univ. Popular Press. Andriano Joseph D., Immortal monster- the Mythological Evolution of the Fantastic Beast in Modern Fiction and Film (1999) Greenwood Press, United States of America. Bordwell David & Thompson Kristin, Film Art An Introduction Sixth Edition (2001) McGraw-Hill, New York, United States of America. Cashin Sheryll D., Middle-Class Black Suburbs and the State of Integration: A Post- Integrationist Vision for Metropolitan America (2001) volume 86 issue 4 Cornell Law Review, Cornell Law School, Cornell University, Georgetown Public Law and Legal Theory Research Paper No. 241245 Cook David A, A History of Narrative film-3rdedition (1996) W. W. Norton & Company Inc., New York, United States of America. Cruz Ronald Allan Lopez “Mutations and Metamorphoses: Body Horror is Biological Horror, Journal of Popular Film and Television” (2012) Journal of Popular Film and Television, 4/2012. Danielsson Jonas, Skräckskönt, om kärleken till groteska filmer – etnologisk studie (2006) bokförlaget h: ström – Text & Kultur. Dickens Charles, A Christmas Carol in Prose, Being a Ghost-Story of Christmas/ A Christmas Tale/ En julsaga, (1843) Chapman & Hall. Foss Sonja K., Rhetorical Criticism: Exploration and Practice 4th Edition (2009) Waveland Press Inc., USA. Garrison Justin D., An Empire of Ideals- The Chimeric Imagination of Ronald Reagan (2013) Routledge, Taylor & Francis Group, New York & London. Gilman Estrin Michele The Return of the Welfare Queen (2014) American University Journal of Gender, Social Policy & the Law, Vol. 22, No. 2 University of Baltimore School of Law Legal Studies Research Paper No. 2014-16. Guerrero Ed, Framing Blackness: The African American Image in Film (1993) Temple University Press, Philadelphia. Henriksson Karin, Reagan. En kontroversiell ikon (2015) Leopard förlag. Holbrook Morris B. & Hirschman Elizabeth C. The Semiotics of Consumption - Interpreting Symbolic Consumer Behavior in Popular Culture and Works of Art (1993) Mouton de Gruyer, Berlin.
47
Maltin Leonard, Leonard Maltin´s 1998 Movie & Video Guide (1998) edited by Sader Luke m.fl. sid 541, Penguin Group, Penguin Putnam Inc., New York, USA. Moretti Franco, Signs Taken for Wonders: On the Sociology of Literary Forms “Dialectic of Fear” (1983), Verso Books, London. Muir John Kenneth, Horror Films of the 1980´s (2007) McFarland & Company Inc. Publishers, North Carolina, USA. Muir John Kenneth, Horror Films of the 1990´s (2011) McFarland & Company Inc. Publishers, North Carolina, USA. Russell Jamie, Book of the Dead 3rd edition (2007) FAB Press, Surrey, U.K, England. Ryan Michael & Kellner Douglas, Camera Politica: The Politics and Ideology of Contemporary Hollywood Film (1988) Indiana University Press, USA. Scocco Sandro, Finanskrisen: Eller hur det väntade oväntat hände (2009) ITSP, Institutet för tillväxtpolitiska studier. Shapiro Jerome F. Atomic Bomb Cinema (2002) Routledge, New York, United States of America. Shelley Mary, Frankenstein; or, The Modern Prometheus (1818) Lackington, Hughes, Harding, Mavor & Jones, UK. Stoker Bram, Dracula, (1897) Archibald Constable and Company, UK.
Wenger Bro Lisa, Monsters of Film, and Fable The Cultural Links between the Human and Inhuman (2018) Cambridge Scholars Publisher. Worland Rick, The Horror Film An Introduction (2007) Blackwell Publishing, Malden MA, USA. 4.2 Recensioner/Intervjuer/Artiklar Ansen David, “Gremlins In The Halls Of Greed”, Newsweek, New York, 17 Juni 1990 Vol. 115 Issue 25. Appelo Tim, “Uncovering the secrets of ''Gremlins 2'”, Entertainment Weekly, 13 Juli 1990, Time Inc. New York. Applebaum Ralph, “Gremlins: It¨s simply E.T. with teeth”, The Spokesman-Review, Spokane Washington, Cowles Company, Spokane Washington, 11 Juli 1984. Baltake Joe, “Gremlins, Ghostbuster: Paranormal Fun”, Philadelphia Daily News, 8 Juni 1984. Benson Sheila, ”Gremlins and Ghosts attack funny bone”, Los Angeles Times, 8 Juni 1984. Blank Ed, “Gremlins mixes mirth, mayhem”, The Pittsburgh Press, 7 Juni 1984. Burrous Ric, “Gremlins combines humor and horror”, The Daily Journal, Franklin Indiana, 7 Juni 1984.
48
Butkiewicz Joe, “These new ´Gremlins´have turned into something funny”, The Times Leader, Pennsylvania, 21 Juni 1990.Canby Vincent, “Screen: 'Gremlins,' Kiddie Gore”, The New York Times, 8 Juni 1984. Camp Todd, “Cheer up! The little darlings are back!”, Fort Worth Star-Telegram, Fort Worth Texas, 15 Juni 1990. Carr Jay, “These ´Gremlins´ thrive on satire”, The Boston Globe, 15 Juni 1990. Cavanaugh Tom, “American Quartet”, The News, Wyckoff New Jersey, 7 Juni 1984. Cedrone Lou, “Director of Gremlins 2 is smiling again over potential hit”, The Evening Sun, Baltimore Maryland, 21 Juni 1990, Tribune Publishing Company, Chicago. Churchill Theresa, “Gremlins: E.T. with teeth”, Herald & Review, Decatur Illinois, 23 Juni 1984. Chute David, “Dante´s Inferno”, Film Comment Vol 20 Nr 3 Juni 1984, Film Society of Lincoln Center, New York. Corliss Richard reported by Worrell Denise, “Cinema: Creature Comforts and Discomforts”, Time Magazine, Los Angeles, Juni 4 1984. Cosford Bill, “Gremlins! Not much of a movie, but, boy are they cute!”, The Miami Herald, 8 Juni, 1984. Cosford Bill, “Gremlins 2: Sequel is lots of fun”, The Miami Herald, 17 Juni, 1990. DeChick Joe, “Gremlins director: Trump spoof a lucky coincident”, The Cincinnati Enquirer, Gannet Co., Inc., McLean Virginia 26 Juni 1990. Dunn Jamie, “Christmas Slay: Joe Dante on Gremlins”, The Skinny, 4 December 2012, Radge Media Limited, Edinburgh, Scotland, England. Ebert Roger, “Gremlins”, Chicago Sun-Times, 8 Juni 1984, RogerEbert.com. Ebert Roger, “Gremlins 2: The New Batch”, Först publicerat i The Chicago Sun-Times, 15 Juni 1990, rogerebert.com. Edwards Phil & Landau Francesca, “Interview: Joe Dante”, Starburst, Nr 70, 10 Juni 1984, Marvel Comics Ltd, London England. Everitt David, “Gremlins”, Fangoria, Nr 37 Augusti 1984, O´Quinn Studios Inc. New York. Freedman Richard, “Gremlins is a hilarious shocker”, Kenosha News, Kenosha Wisconsin, 7 Juni 1984. Garner Jack, “Ghosts of movies past”, Democrat and Chronicle, Gannet Co., Inc., McLean Virginia, Rochester, New York, 3 Juni 1984. Garner Jack, “They´rrre back and still creating havoc”, The Courier-News, New Jersey, 14 Juni 1990. Gleiberman Owen, “Gremlins 2: The New Batch”, Entertainment Weekly, New York, 22 Juni 1990. 49
Haun Harry, “Scared Silly”, Daily News, New York, 8 Juni 1984. Hartl John , “This New Batch Of `Gremlins' Is A Match For The First One”, Seattle Times, 15 Juni 1990. Hicks Christopher, “Gremlins 2' Funny, Frenetic - And Uneven”, Deseret News, Salt Lake City, 15, Juni 1990. Hinson Hal, “Gremlins 2: The New Batch”, Washington Post, 15 Juni 1990. Howe Desson, “Gremlins 2: The New Batch”, Washington Post, 15 Juni 1990. Johnson Brian D, “Rabid and robotized The sequel creatures invade movie theatres”, Maclean´s, Toronto, Juli 1990. Kehr Dave, “Gremlins 2` Offers a Great Time At The Movies”, Chicago Tribune, 15 Juni, 1990. Kempley Rita, “'Gremlins': Cute, Furry Little Furies”, The Washington Post, 8 Juni 1984. Lofficier Randy & Jean Marc, “Exploring director Joe Dante”, Starlog, Nr 98, September 1984, O´Quinn Studios Inc. New York. Lofficier Randy & Jean Marc, “Movie director Joe Dante on Gremlins”, Starburst, Nr 77 Januari 1985,Marvel Comics Ltd, London England. Lowry Brian, “Chris Columbus Dreaming Up Gremlins”, Starlog, Nr 86 September, O´Quinn Studios Inc., New York. Lumenick Lou, “Gremlins director, draws on cartoons for inspiration”, The Record, Gannet Co., Inc., McLean Virginia Hackensack New Jersey, 8 Juni 1984. MacKinnon Liana, “Imports´ Market Shares Grows”, The New York Times Martin R.H., “Joe Dante”, Fangoria, Nr 38 Oktober 1984, O´Quinn Studios Inc., New York. Maslin Janet, “They´re Back, (But Much Nicer)”, The New York Times, 15 Juni 1990. Masters James, “Cute gremlins have unsettling traits”, Fort Worth Star-Telegram, Fort Worth Texas, 8 Juni 1984. McDonnell David & Weinberg Marc, “Joe Dante Uncaging Gremlins”, Starlog, Nr 85 Augusti 1984, O´Quinn Studios Inc. New York. McLeod Michael, “Gremlins Deliver Humor, Terror”, The Cincinnati Enquirer, 8 Juni 1984. Miller Charlotte, Roderick John M. “Electronic Media: Two Teachers Look at E.T.”, The English Journal Vol 72 No 5, National Council of Teachers of English, September 1983. Miller Charlotte, “Using Gremlins to teach theme”, The English Journal, Vol. 74, Nr 4 April 1985. O´Toole Lawrence, “A nasty visit from charming devils”, Maclean´s, 4 Juni 1984. Ringel Eleanor, “Gremlins”, The Atlanta Constitution, 9 Juni 1984.
50
Ringel Eleanor, “The fur flies with glee in Gremlins 2”, The Atlanta Constitution, 15 Juni 1990. Ryan Desmond, “The yikes-and-yuks Gremlins return”, The Philadelphia Inquirer, 15 Juni 1990. Siskel Gene, “´Gremlins´ rots the brain- delightfully”, Chicago Tribune, 8 Juni 1984. Siskel Gene, “Beatty´s a bit boring, but ´Tracy ‘has much to enjoy”, Chicago Tribune, 15 Juni 1990. Sterritt David, “Dante's Gremlins mixes humor and horror”, The Christian Science Monitor, Boston Massachusetts, 7 Juni 1984. Sterritt David, “Gremlins 2' Signals Film-Clone Summer”, The Christian Science Monitor, Boston Massachusetts, 19 Juni 1990. Sterritt David, “Film It Again, Sam”, The Christian Science Monitor, Boston Massachusetts, 6 Juli 1990. Variety Staff, “Gremlins”, Variety, Los Angeles, 31 December 1983. Variety Staff, “Gremlins 2 – The New Batch”, Variety, Los Angeles, December 31 1989. Warren Bill, “The Gremlins New York adventure”, Starlog Magazine, Nr 154, Maj 1990, Starlog Communications International Inc. New York. Warren Bill, “Gremlins 2 The New Batch”, Fangoria, Nr 93, Juni 1990. Starlog Communications International Inc. New York. Warren Bill, “GremlinCuisine, Manhattan Style”, Starlog, Nr 156 Juli 1990, Starlog Communications International Inc. New York. Warren Bill, “Dreaming Up The New Batch”, Starlog, Nr 157 Augusti 1990, Starlog Communications International Inc. New York. Warren Bill, “How Joe Dante survived Gremlins 2 The New Batch”, Gorezone, Nr 15 Augusti 1990, Starlog Communications Inc. New York. Wennerström Johan, ”Skräckfilmerna varnar oss för upplösta normer”, Svenska Dagbladet, 7 Juni 2015. Willman Chris, “Gremlins’ ’ Joe Dante: The Boy Can’t Help It”, Los Angeles Times, 19 Juni 1990, Los Angeles Times Communications LLC. Wilmington Michael, “There Goes the Neighborhood: Sequel: Joe Dante’s cute-horrific little creatures invade Manhattan in ‘Gremlins 2”, Los Angeles Times, 15 Juni 1990. Wolf William, “Gremlins is fun but may be too much for little children”, ST Cloud Times, ST Cloud Minnesota, 9 Juni 1984. Woods Bob, “A Filmmaking Team Mike Finnell and Joe Dante”, Gremlins Souvenir Magazine, 1984, Ira Freidman Inc., New York. 51
4.3 Filmer: primära källor Gremlins Warner Bros, Amblin Entertainment, USA, 1984. producent Michael Finnell, regi Joe Dante, manus Chris Columbus, foto John Hora, klipp Tina Hirsch, musik Jerry Goldsmith, exekutiv producent Steven Spielberg, monsterdesigner, Chris Walas, skådespelare Zach Galligan ( Billy Peltzer) ,Phoebe Cates ( Kate Beringer), Hoyt Axton ( Randall Peltzer), Frances LeeMcCain ( Lynn Peltzer), Dick Miller ( Murray Futterman) m.fl. röstskådespelare Howie Mandell ( Gizmo), Frank Welker (Stripe).
Gremlins 2: The New Batch Warner Bros, Amblin Entertainment, USA 1990. producent Michael Finnell, regi Joe Dante, manus Charles S. Haas, foto John Hora, klipp Kent Beyda, musik Jerry Goldsmith, exekutiv producent Steven Spielberg, monsterdesign Rick Baker, skådespelare Zach Galligan (Billy Peltzer), Phoebe Kates ( Kate Beringer) , John Glover ( Daniel Clamp), Robert J. Prosky ( Grandpa Fred), Robert Picardo ( Forster) Christopher Lee ( Doctor Cushing Catheter), Haviland Morris ( Marla Bloodstone), Dick Miller ( Murray Futterman), m.fl. röstskådespelare Howie Mandell ( Gizmo), Frank Welker ( Mohawk), Tony Randall ( Brain Gremlin).
4.4 Filmer: sekundära källor 20 Million Mile to Earth (1957) Juran Nathan, Morningside Productions. Amadeus (1984) Forman Milos, Orion Pictures. American Psycho (2000) Harron Mary, Lions Gate Films, Universal Pictures, USA. Creature from the Black Lagoon (1954) Arnold Jack, Universal International Pictures. Dances with Wolves (1990) Costner Kevin, Orion Pictures. Dawn of the Dead, (1978) Romero George A, Laurel Group, Italy/USA. E.T. the Extra Terrestrial (1982) Spielberg Steven, Universal Pictures. Friday the 13th (1980) Cunningham Sean S., Paramount Pictures. Get Out (2017) Peele Jordan, Blumhouse Production. Gojira/Godzilla (1954) Ishirō Honda Toho Studios. Invasion of the Body Snatchers (1956) Siegel Don, Walter Wanger Productions. Invasion of the Body Snatchers (1978) Kaufman Philip, Solofilm. It’s a Wonderful Life (1946) Capra Frank, Liberty Films (II). Jaws (1975) Spielberg Steven, Universal Pictures, USA.
52
King Kong (1933) Cooper Merian C, & Schoedsack Ernest, Radio Pictures. Les yeux sans visage (1960) Franju Georges, Champs-Élysées Productions, France. Mon Oncle (1958) Tati Jacques, Specta Films. Night of the Living Dead (1968) Romero George A, Image Ten. Peeping Tom (1960) Powell Michael, Michael Powell (Theatre) UK. Playtime (1967) Tati Jacques, Specta Films.
Psycho (1960) Hitchcock Alfred, Shamley Productions. Rambo: First Blood Part II (1985) Cosmatos George P. Tristar Pictures. Robocop (1987) Verhoeven Paul, Orion Pictures. Snow White and the Seven Dwarfs (1937) Hand David, Cottrell William, Jackson, Wilfred, Morey, Larry, Pearce, Perce, Sharpsteen, Ben, Walt Disney Productions. Starship Troopers (1997) Verhoeven Paul, TriStar Pictures, Touchstone Pictures. The Crazies (1973) Romero George A., Pittsburgh Films. The Beast from 20,000 Fathoms (1953) Lourié Eugéne, Jack Dietz Productions, Warner Bros. The Eighties-The Reagan Revolution (2016) Hanks Tom & Goetzman Gary, Playtone. The Fly (1986) Cronenberg David, SLM Production Group. The Hunger (1983) Scott Tony, Metro-Goldwyn-Mayer (MGM). The Lost Boys (1987) Schumacher Joel, Warner Bros. Them! (1954) Douglas Gordon, Warner Bros. Pictures, Inc. The Stuff (1985) Cohen Larry, Larco Productions. The Texas Chainsaw Massacre (1974) Hooper Tobe, Vortex. The Thing from Another World (1951) Nyby Christian, RKO Radio Pictures. They Live (1988) Carpenter John, Alive Films. The Truman Show (1998) Weir Peter, Paramount Pictures. To Please a Lady (1950) Brown Clarence, Metro-Goldwyn-Mayer (MGM). Wall Street (1987) Stone Oliver, Twentieth Century Fox. Willys Wonderland (2021) Lewis Kevin, Saturn Films.
53