Spelaravtal I Idrotten - Konsekvenser Av Nedflyttning I Seriesystemet

Spelaravtal i idrotten - Konsekvenser av nedflyttning i seriesystemet

Fredrik Arvebratt

Juridiska institutionen Examensarbete 30 hp. Ämnesinriktning: Avtalsrätt Vårterminen 2020 Grupphandledare: Christina Ramberg Engelsk titel: Player agreements in sport - consequences of relegation

Abstract

In common law countries, there is extensive educational work in sports law. Alt- hough such work has been done in Sweden, they are limited to a few numbers. The same applies to dissertations on the subject. Hopefully, this thesis will con- tribute to the knowledge of sports law in Sweden. The purpose of this thesis is to investigate the parties' rights and obligations in a player agreement when a sports team is relegated to a lower division. The reasons for relegation can be, inter alia, the club’s sporting performance or other circumstances, often due to financial problems. The thesis will cover both reasons. Regardless of what the parties chose to call the player agreement, the agreement constitutes an employment. This has special consequences for the interpre- tation of the agreement. When determining the content of a player agreement, it is first and foremost a matter of what rights and obligations that are affected. The special nature of the Swedish labour law, with both mandatory and dispositional provisions, means that it is only when LAS permits exceptions through a personal agreement that contractual terms have legal effects. If a club has performed in accordance with the agreement, but the actions are forbidden under the mandatory provisions in LAS, the rules in LAS applies. Although, statutes in the player agreement that provides a more generous outcome for the athlete than LAS provides, are valid. When the agreement lacks an explicit relegation clause, the question arises, whether the agreement still can be terminated when a team is relegated. Imme- diate dismissal (i.e. a cancellation due to significant breach of contract) can never be the case of a relegation. Furthermore, early termination is not possible because the agreement is a fixed-term contract. According to the AD, an early termination clause must be stated in the player agreement for the team to be able to terminate the player agreement due to relegation. In practice, it is unu- sual for player agreements to contain an early termination clause. In addition to the labour law, the question arises whether it is possible to in- terpret an implied contract content when the player agreement lacks explicit provisions on what happens when a team is relegated to a lower division. In such situations, general principles in contract law apply as they have been estab- lished by HD case-law in combination with the special considerations in labour law. When the agreements have gaps in the wording (unregulated conditions), industry practice plays a crucial part. Sport is international, why there is a need to investigate practices in other countries and decisions from CAS.

The general contract law deals with issues that are general to all agreements and can, of course, be applied to the player agreement. AD has opened for op- portunities to terminate the employment of temporary employees or to settle a contractual condition with the support of section 36 of the Contract Act. Though, the settlement of contract terms due to changed circumstances should only be done in exceptional cases caused by extraordinary circumstances. When conditions regarding the contract period are adjusted due to changed conditions in accordance with section 36 of the Contract Act, it may result in a prem- ature termination of the player agreement. The adjustment can also mean that the agreement exists but with other conditions. When assessing whether a contractual term can be settled because of changed circumstances, the changed re- lationship must have led to an unfair balance of the contract, the new relation- ship must have been unpredictable, without the control for the suffering party and finally the relevance assessment. There is no explicit answer to the question of what rights and obligations that applies between the parties when a team is relegated. In disputes over employment agreement, the court will always take a holistic assessment, where collective agreements, practices in the sport, and other circumstances can lead to different answers, even if the legal issue seems to be the same. Nevertheless, the thesis provides a clearer picture of the legal situation and the circumstances that are of interest. As a general rule, it can be concluded that the player agreement is still valid when a team is relegated.

Förkortningar

AD Arbetsdomstolen CAS Court of arbitraition for Sport DCR Decision of the Dispute Resolution Chamber FIFA Fédération Internationale de Football Association HD Högsta domstolen HFD Högsta förvaltningsdomstolen IIHF International Ice Hockey Federation NHL National Hockey League Prop. Proposition SHL Svenska Hockeyligan SOU Statens offentliga utredningar SvFF Svenska Fotbollsförbundet UEFA Union of European Football Association

Innehåll

Abstract ...... 3

Förkortningar ...... 5

1 Inledning ...... 9 1.1 Bakgrund ...... 9 1.2 Syfte och frågeställning ...... 10 1.3 Metod och material ...... 11 1.4 Terminologi ...... 14 1.5 Avgränsningar ...... 14

2 Allmänt om spelaravtal ...... 16 2.1 Idrottens autonomi ...... 16 2.2 Elitlicensen ...... 17 2.3 Idrottens tvistlösnings och prejudikatbildning ...... 18 2.4 Idrottens avtal ...... 19 2.5 Idrottsutövaren som arbetstagare ...... 20 2.5.1 Professionalismens rättsliga konsekvenser ...... 21 2.5.2 Anställningar inom idrotten ...... 22 2.6 Den allmänna avtalsrätten ...... 23 2.7 36 § avtalslagens innebörd ...... 24 2.8 Sanktioner vid brott mot spelaravtalet...... 24

3 Tolkning av spelaravtal ...... 27 3.1 Fastställande av spelaravtalets innehåll ...... 27 3.2 Tvingande och dispositiva rättsregler ...... 29 3.3 Idrottens kollektivavtal ...... 30 3.4 Branschpraxis och sedvana inom idrotten ...... 31 3.5 Utländsk praxis ...... 31 3.6 Omständigheter före spelaravtalets ingående ...... 32 3.7 Spelaravtalets ändamål ...... 33 3.8 Sammanfattande kommentarer ...... 34

4 Spelaravtalets upphörande enligt arbetsrätten ...... 35 4.1 Visstidsanställningens upphörande ...... 35 4.1.1 Klausul om avskiljande till följd av nedflyttning ...... 35 4.1.2 Avskedande på grund av nedflyttning ...... 36

4.1.3 Uppsägning på grund av nedflyttning ...... 38 4.1.4 Spelaravtalets upphörande på grund av extraordinära omständigheter ...... 39 4.2 AD 2014 nr 13 ...... 40 4.3 Idrottsutövarens rätt att frånträda anställningen ...... 41 4.4 Giltiga avvikelser från LAS ...... 43 4.5 Sign-on bonus ...... 44 4.6 Särskilt om vitesföreläggande inom idrotten...... 45 4.7 Sammanfattande kommentarer ...... 46

5 Oskälighet enligt 36 § avtalslagen ...... 48 5.1 36 § avtalslagen och anställningsavtalet ...... 48 5.2 Oskäligt avtalsinnehåll ...... 49 5.2.1 Idrottsutövarens underlägsna ställning ...... 50 5.2.2 Omständigheter vid avtalets ingående ...... 51 5.2.3 Oskälighet på grund av ändrade förhållanden ...... 52 5.2.3.1 Rubbning av avtalsbalansen ...... 52 5.2.3.2 Oförutsebarhet ...... 53 5.2.3.3 Utom kontroll...... 54 5.2.3.4 Relevansbedömningen ...... 54 5.3 Förutsättningsläran ...... 55 5.4 Sammanfattande kommentarer ...... 57

6 Slutsats ...... 58

Källförteckning ...... 61

1 Inledning

1.1 Bakgrund Svensk idrott har historiskt sett präglats av ideellt arbete, föreningsliv, eldsjälar och oavlönade utövare. Det senaste årtionden har det skett en kommersialisering av svensk idrott. Det har bidragit till att idrottens aktörer numera behöver ta hänsyn till olika juridiska områden, exempelvis skatterätt, avtalsrätt och arbets- rätt.1 I och med en ökad ekonomisk betydelse, ökar även incitamentet att utmana idrottens regler och beslut på en rättslig väg.2 Behovet av juridisk rådgivning inom idrotten har uppmärksammats av olika advokatbyråer i Sverige.3 Till skillnad från de angloamerikanska länderna finns det begränsat material om idrottsjuridik i Sverige och många av de juridiska frågor som kan uppstå inom idrotten är obe- svarade. Att tillhöra ett idrottslag grundar sig på ett avtal mellan den aktive idrottsutö- varen och föreningen denne tillhör, varför det finns ett behov för parterna att vara medvetna om rättsverkningarna av olika avtalslösningar. Förhållandet mellan parterna avgörs genom detaljer i avtalet, idrottsliga normer och de civilrätts- liga regler inom juridiken.4 Då ekonomin är ansträngd i många föreningar så in- nebär det ett risktagande att signera en idrottsutövare under en längre tid, samtidigt som det är en förutsättning för att bygga ett långsiktigt framgångsrikt lag. De ekonomiska och idrottsliga konsekvenserna av att åka ner en division är stora, både för idrottsutövaren och föreningen. Normalt avgör de idrottsliga prestat- ionerna föregående säsong vilken division ett lag kommer att tillhöra nästkom- mande säsong. I vissa extraordinära fall har lag även blivit förflyttade i seriesystemet på grund av andra omständigheter. Detta kan belysas med två exempel. Säsongen 2005/2006 slutade Juventus på första plats i Serie A. Trots vinsten i Serie A blev Juventus tvångsnedflyttade till Serie B, som en följd av Serie A- skandalen 2006. Bakgrunden till skandalen var att Juventus och andra storlag i Italien anklagades för att ha påverkat matchresultaten genom att muta domarna

1 Lindholm, Johan, Idrottsjuridik, u. 1, Norstedts Juridik, Stockholm, 2014, (Cit. Lindholm), s. 30. 2 Lindholm, s. 30. 3 För den som vill läsa mer om juridikens ökade betydelse inom idrotten och advokatbyrås arbete med detta rekommenderas att läsa Advokaten - tidskrift för Sveriges advokatsamfund, nummer 2, 2020, årgång 86. 4 Malmsten, Krister & Pallin, Christer, Idrottens föreningsrätt, u. 2, Norstedts Juridik, Stockholm, 2005, (Cit. Malmsten & Pallin), s. 133.

som dömde deras matcher.5 Zlatan Ibrahimovic som tillhörde Juventus säsongen 2005/2006 hade ett spelaravtal som även sträckte sig över nästkommande sä- song. För en spelare av Zlatan Ibrahimovic kaliber fick detta stora konsekvenser. Han var ung och på uppgång i sin karriär, varför det ur ett idrottsligt perspektiv fanns ett incitament för honom att spela i en så bra serie som möjligt. Vidare så skulle detta innebära stora ekonomiska konsekvenser för Juventus, då Serie B innebär sämre ekonomiska förutsättningar än Serie A.6 Att då betala Zlatans fulla lön, inklusive målbonusar, hade blivit problematiskt för den italienska klubben. I det här fallet såldes Zlatan till Inter och någon rättslig tvist uppstod aldrig. Ett annat exempel går att hämta från Sverige så sent som sommaren 2019. Säsongen 2018/2019 slutade Almtuna ishockey på en 13:e plats i Hockeyallsvens- kan, vilket till slut resulterade i en nedflyttning till division 1. I samband med detta så drogs ett annat Hockeyallsvenskt lag, IK Pantern, med stora ekonomiska problem. Efter det stod klart att Almtuna åkt ner en division försattes IK Pantern i konkurs. Med anledning av detta beslutade svenska ishockeyförbundet att Alm- tuna skulle behålla sin plats Hockeyallsvenskan. Den märkliga situationen mellan Almtuna och IK Pantern medförde juridiska och idrottsliga spörsmål. När det stod klart att Almtuna blev nedflyttade bröt många av spelarna sina kontrakt på grund av en klausul i spelaravtalen som stadgade att spelaravtalet upphör till följd av en nedflyttning (nedflyttningsklausul). Spelarna hittade nya lag och började förbereda sig inför nästa säsong. I det här fallet hade Almtunas nedflyttning de facto aldrig verkställts.7 Ekonomin är ansträng i många föreningar och det finns en övervägande risk att liknande problem uppstår, inte bara i ishockeyn utan även andra idrotter.8

1.2 Syfte och frågeställning Syftet med uppsatsen är att utreda parternas rättigheter och skyldigheter i ett spelaravtal när ett idrottslag blir nedflyttad en division. En nedflyttning kan orsakas av dels sportsliga grunder och dels andra omständigheter, till exempel ekonomiska problem.9 Uppsatsen kommer att behandla båda dessa orsaker till nedflyttning och analysera deras olika konsekvenser för spelaravtalet. För att utreda detta är det relevant att analysera följande delfrågor:

5 Hafez, Shamoon, “The scandal that rocked Italy and left Juventus in Serie B”, BBC Sport, 05-10-2019. 6 Mazanov, Jason, Lo Tenero, Gabriele, Connor, James & Sharpe, Keiran, Scandal + football = a better share price, School of Business, University of New South Wales, Canberra, Australia, 2012, s 93. 7 Olausson, Robin, Almtunas svar - spelarna kan tvingas tillbaka: ”Det kommer bli kaos”, Hockeysve- rige.se, 04-06-2019 & Karlsson, Måns, ”Från och med nu måste man överförtydliga alla kontrakt - finns så många scenarier”, Hockeysverige.se, 04-06-2019. 8 Fotbollsföreningen Östersund IF har upplevt liknande problem som IK Pantern när SvFF inte beviljade deras elitlicens, se SvFF, Licensnämnden och Östersund - vad händer nu?, 2020. 9 Se kap 2.2 om elitlicensen.

 Vilket sorts avtalsförhållande föreligger mellan föreningen och idrotts- utövaren?  Hur fastställs avtalsinnehållet i spelaravtalet när spelaravtalet saknar uttryckliga bestämmelser om saken eller när avtalsvillkor om nedflyttning är oklara?  I vilken utsträckning råder avtalsfrihet med avseende på nedflyttningsklausuler?  I vilken utsträckning går det att avsluta spelaravtalet enligt LAS och vad blir konsekvenserna av anställningens upphörande?  Vilket utrymme finns det att tillämpa 36 § avtalslagen om oskälighet på villkor i spelaravtalet?

1.3 Metod och material Syftet med uppsatsen är att beskriva gällande rätt, det vill säga de lege lata. Utred- ningen kommer därför att grunda sig på studier av vedertagna rättskällor som författningar, förarbeten, rättspraxis och den juridiska doktrinen.10 Avsaknaden av en direkt tillämplig lag, en begränsad rättspraxis samt att uppsatsfrågan inte tidigare diskuteras i doktrin medför att rättsläget är tillsynes oklart. När det är fråga om att göra en prognos om gällande rätt inom ett civilrättsligt område blir det även relevant att beakta olika ändamålsargument.11 Dessa ändamålsargument kommer att användas för att analysera för- och motargument för olika lösningar på de uppkomna juridiska problemen.12 Vid studier av gällande rätt inom idrotten är det framförallt tre frågor som måste utredas; 1) vad säger de idrottsliga normerna, 2) de rättsliga normerna och 3) hur relationen mellan dessa normsystem ska tillämpas.13 En allt för strikt till- lämpning av de rättsliga normerna kan få orimliga konsekvenser för idrotten. Detta innebär att domstolen i en civilrättslig tvist i större utsträckning än exempelvis straffrätt kommer att beakta lämpligheten av olika rättsliga lösningar på det juridiska problemet.14 Uppsatsen kommer således inte tjäna sitt syfte utan att belysa konsekvenserna av gällande rätt. Ett viktigt begrepp för att förstå idrottens egna normer är Lex sportiva. Lex sportiva har samma funktion som lex mercatoria inom handelsrätten, det vill säga oskrivna regler som respekteras och följs av dess aktörer.15 Både lex sportiva och lex mercatoria har tre elementära funktioner; 1) det är normer som utvecklats genom sedvanor inom branschen, 2) skiljedomstol

10 Nääv, Maria & Zamboni, Mauro, Juridisk metodlära, 2:1 u., Studentlitteratur AB, Lund, 2018, (Cit. Nääv & Zamboni), s. 22. 11 Aagaard, Marianne, Restitusjon - om virkninger av formuerettslig ugyldighet, 1 u., Cappelen Damm akademisk, Oslo, 2019, (Cit. Aagaard), s. 48–49. 12 Aagaard, s. 48–49. 13 Lindholm, s. 27–29. 14 Lindholm, s. 39. 15 Ramberg, Jan & Ramberg, Christina, Allmän avtalsrätt, 11 u., Norstedts juridik, Stockholm, 2019, (Cit. Ramberg & Ramberg), s. 28.

är ett vanligt sätt att lösa konflikter och 3) institutet kan innehålla regler som förhindrar tillämpningen av nationell rätt.16 Problematiken med lex sportiva är detsamma som med lex mercatoria. Dessa oskrivna normer väcker frågor om hur en allmän domstol ska gå tillväga för att fastställa gällande rätt. Domstolen måste lösa en tvist med internationella principer som saknar stöd i nationell lag samt redogöra för hur dessa principer får sin bindande verkan.17 I doktrinen är det omtvistat hur rättsliga och idrottsliga normsystemen förhål- ler sig till varandra.18 Synen på detta påverkar de olika rättskällornas auktoritet.19 Förekomsten av två parallella regelsystem innebär att domstolen i vissa fall måste göra en avvägning mellan två konkurrerande rättskällor vid fastställandet av gäl- lande rätt.20 Detta innebär inte att uppsatsen kommer att göra en komparativ metod mellan idrottens och rättens normer, utan utredningen innebär snarare att den kommer lokalisera vilka rättskällor och rättsprinciper som är av vikt för att utreda parternas rättigheter och skyldigheter i ett spelaravtal när ett idrottslag åker ner en division. Civilrätten är mer öppen för en flexibilitet i förhållande till rätts- källor än exempelvis straffrätten. I civilrätten är frågorna om rättssäkerhet, för- utsebarhet och rimlighet inte lika centrala som i straffrätten och därför får "mjuka" rättskällor, som t.ex. branschpraxis större genomslag.21 Betydelsen av branschpraxis medför att idrottens praxis och sedvanor är av stor vikt. Som utgångspunkt gäller att idrottens aktörer måste följa tvingande lag, oavsett spelaravtalets villkor. Uppsatsen kommer att redogöra för tvingande rätt samt analysera vilket utrymme det finns att i spelaravtal komma överens om avtalsvillkor rörande nedflyttning. Svenska författningar är naturligtvis den viktigaste källan för att fastställa in- nehållet i gällande rätt. De lagar som störst relevans för att utreda den angivna frågeställningen är lag (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar (avtalslagen) och lag (1982:80) om anställningsskydd (LAS). Även förarbeten är viktiga rättskällor. Domstolarna är dock inte bundna av förarbetsuttalande och i uppsatsen har dessa getts en mindre betydelse för fast- ställandet av gällande rätt. Detta främst på grund av att det saknas relevanta för- arbetsuttalanden.22 Mot bakgrund att författningarna och förarbetsuttalanden inte ger tydliga svar på den angivna frågeställningen spelar rättspraxis (avgöranden i HD och AD) en avgörande roll för analyserna. En särskilt viktig dom är AD 2014 nr 13 som be- rörde frågan om ett spelaravtal inom ishockeyn upphör när ett lag åker ner en

16 Siekman, Robert C.R. & Soek, Janwillem, Lex Sportativa: What is Sports Law?, T.M.S. Asser press, Haag, 2012, (Cit. Siekman & Soek), s. 45. 17 Siekman & Soak, s. 45. 18 Lindholm, s. 33. 19 Lindholm, s. 34. 20 Nääv & Zamboni, s. 30. 21 Nääv & Zamboni, s. 31. 22 Aagaard, s. 66.

division.23 Detta rättsfall lyfts fram särskilt med ett eget avsnitt med en djupgå- ende analys av dess betydelse för framtida avgöranden. Även utländska avgöranden är betydelsefulla. Idrott är en internationell före- teelse och idrottens egna regelverk är i stort sett desamma oavsett vilket land idrotten utövas i. Internationell praxis kan därför ge svar på frågor som inte har behandlas i Sverige. Beslut från skiljenämnder och internationella domstolar ut- gör dock inte lika starka rättskällor som prejudikat från de högsta instanserna i Sverige. Detta betyder inte att de är irrelevanta för rättstillämpningen. Utländska avgöranden kan ligga till grund för den ändamålsargumentation som styr ut- gången vid en civilrättslig svensk tvist.24 Både bestämmelserna i avtalslagen och LAS är generella i sin utformning och kan således behövas preciseras med andra normer. Eftersom idrotten inte är fö- remål för speciallagar på samma sätt som till exempel köpavtal får branschpraxis inom idrotten större betydelse. Avgöranden från CAS blir i detta sammanhang särskilt relevant, eftersom dessa avgöranden anses vara vägledande för generella frågor inom idrotten.25 Avgörande från CAS är endast bindande för parterna i målet. I praktiken är dock de normer och principer som utvecklas genom CAS avgöranden även betydande för hur aktörer inom den internationella sportbranschen agerar, varför de kan komma att utgöra dispositiv rätt.26 Jag har också beaktat doktrin i mina analyser och dess två olika egenskaper. Den praktisk verksamma juristen använder doktrinen främst som en argumen- tationskälla, det vill säga på så sätt att doktrinen ger tyngd i ett påstående om hur en lag ska tillämpas.27 Doktrinen har även egenskapen som en fristående rätts- källa. Ett exempel på detta är NJA 2001 s. 177 där domstolen valde att ändra sin praxis till följd av massiv kritik från doktrinen.28 Mot bakgrund av att doktrinen på det idrottsjuridiska området är tunn finns det anledning att ifrågasätta i vilken utsträckning idrottsjuridisk doktrin utgör en fristående rättskälla. Inom de rätts- områden där det finns en mer utbredd forskning, har doktrinen fått en större betydelse för analysen av gällande rätt. I synnerhet där uppfattningen om rättens innehåll analyserats av flera rättsvetare med en samstämd uppfattning. Jag har tagit del av och analyserat spelaravtal som tillämpas i praktiken. Detta har skett i syfte att få en större förståelse för hur det faktiskt ser ut i idrottsbranschen och rättens inverkan på denna. Jag redogör emellertid inte för alla dessa spelaravtal utan använder dem för att belysa klausuler som är generella för alla spelaravtal inom idrott. Med hänsyn till spelare, föreningar och agenter kan jag inte avslöja spelaravtalens exakta innehåll. SvFF har ett standardavtal som liknar de spelaravtal jag har gått igenom. Standardavtalet presenteras som en bilaga till uppsatsen.

23 Se avsnitt 4.2. 24 Aagaard, s. 67. 25 Court of arbitration of sport, History of CAS, 2020. 26 Siekman & Soek, s. 54. 27 Nääv & Zamboni, s. 35. 28 Nääv & Zamboni, s. 36.

1.4 Terminologi Inom idrotten finns begrepp och benämningar som inte är vedertagna utanför idrottens värld. Trots att uppsatsen syftar till att besvara en juridisk fråga är det viktigt att förstå de idrottsliga begreppen. Uppsatsen syftar till att utreda idrottsut- övarens och föreningens rättigheter och skyldigheter i ett spelaravtal när ett idrottslag åker ut en division. Med idrottsutövare avses den person som utför den faktiska fysiska aktiviteten. Inom idrottsjuridisk litteratur har idrottsutövaren både kommit att benämnas som spelare och idrottare. Jag kommer i fortsättningen benämna denna person som idrottsutövare. Begreppen förening och lag kommer att användas frekvent i uppsatsen. Anledningen till detta är den organisationsform som idrotten använ- der sig av. Med förening avses idrottsutövarens motpart i avtalsförhållandet. Ut- ländsk litteratur använder sig ofta av begreppet klubb, vilket kan likställas med en förening. Många föreningar delar numera upp föreningen till viss del en förening och till en viss del ett aktiebolag.29 Detta är av mindre betydelse för uppsatsen, varför jag uteslutande kommer använda mig av begreppet förening. Inom före- ningen finns det ofta olika lag, exempelvis A-lag, B-lag, juniorlag och ungdomslag. Förhållandet kan enkelt beskrivas som att idrottsutövaren tillhör en förening och spelar för ett lag i föreningen. Begreppet hävning är ett återkommande begrepp som används i uppsatsen. Inom avtalsrätten, betecknar hävning huvudsakligen en påföljd för kontraktsbrott. Hävning skulle därmed motsvara vad som inom arbetsrätten benämns som avskedande (18 § LAS) respektive frånträde från anställningen (4 § 3 st. LAS). Däremot används uttrycket hävning normalt inte för återgång av avtal på andra grunder, till exempel enligt reglerna i 3 kap. avtalslagen. Normalt används istället begreppet ogiltighet. Distinktionen mellan hävning och ogiltighet upprätthålls dock inte med sådan fasthet inom arbetsrätten.30 Inom uppsatsen kommer begreppet hävning användas vid avskedande (alltså hävning på grund av väsentligt avtalsbrott). När det är fråga om uppsägning kommer inte begreppet hävning att användas. Uppsägning kan ske dels på personliga grunder och dels på arbetsbrist, varför begreppet hävning av avtal inte lämpar sig för uppsägning av idrottsutö- varen.

1.5 Avgränsningar Min ambition med uppsatsen har varit att redogöra för vad som generellt är gäl- lande rätt inom idrotten. I individuella idrotter, idrotter där utövaren tävlar i sitt eget namn, kan också tillhöra en förening. Deras avtal skiljer sig väsentligt åt

29 Malmsten & Pallin, s. 123. 30 Hager, Richard, Persson, Annina H & Hellner, Jan, Speciell avtalsrätt II, Kontraktsrätt. 2 häftet., 7u., Norstedts Juridik, Stockholm, 2019, (Cit. Hellner m.fl.), s 184.

jämfört med lagidrotter då tävlingarna inte är serieindelade. Den uppkomna problematiken uppkommer således inte i individuella idrotter, exempelvis hästsport. Med anledning av detta bortses dessa idrotter ifrån. Även "pay-to-play" kontrakt kommer att bortses ifrån. Dessa avtal löper endast under en kort period, exempelvis en månad, varför nedflyttningsproblematiken inte uppstår. Både fotbollen och ishockeyn har kommit att inta en stor del av uppsatsen. Anledningen till detta är att dessa är de två kommersiellt största idrotterna i Sverige och således varit föremål för flest tvister. Dock är de rättsliga aspekter som uppsatsen berör generella för all lagidrott. I de undantagsfall där de olika idrotterna skiljer sig åt i en rättslig aspekt kommer detta att klargöras för läsaren. Jag vill, med ovanstående i beaktande, initialt påminna läsaren om att uppsatsen syftar till att utreda spelaravtal och parternas rättigheter och skyldigheter när ett idrottslag åker ner en division. Frågor som rör en tredje part, exempelvis spe- larövergångar kommer inte att redogöras för även om dessa aspekter väcker många juridiskt intressanta frågor. Det har inte varit min intention att föra en uttömmande utredning kring alla påföljder som kan bli aktuella vid ett avtalsbrott, utan snarare belysa vilka konsekvenser de vanligaste sanktionerna får för idrotts- utövandet. Vidare kommer uppsatsen inte att redogöra för frågor om straff- och skatterättsligt ansvar, frågor som redan nu fått ett stort utrymme inom den idrottsjuridiska litteraturen. Som metoden belyser så finns det en funktion att redogöra för internationell rätt och praxis, dock syftar inte arbetet till att ge en utförlig förklaring och upp- delning kring innehållet i utländsk rätt. Olika avtalstolkningsmetoder som eventuellt tillämpas av olika internationella instanser blir av förekommen anledning inte relevant för uppsatsens syfte. Vidare så kommer exempelvis engelsk och amerikansk rätt benämnas som angloamerikansk rätt utan någon vidare förkla- ring av skillnader mellan dessa länder.

2 Allmänt om spelaravtal

2.1 Idrottens autonomi Idrotten har i hög grad ett eget normsystem. De flesta konflikter som uppstår inom idrotten avgörs inom idrotten.31 Det kan röra sig som allt från vad som händer vid doping till att ett lag bär fel färg på sina tröjor vid match. Den svenska idrottens egna normsystem kan härledas från den grundlagsstadgade förenings- friheten, se 2 kap 1 § p 5 (1974:152) om ny regeringsform, som stadgar att enskilda har rätt att sluta sig samman för allmänna eller enskilda syften.32 Likt andra sociala sammanslutningar kan idrottens parter sinsemellan komma överens om att vissa rättigheter och skyldigheter som ska gälla mellan dem.33 Det är inte fråga om något absolut undantag från rättslig inblandning, men ibland kolliderar idrottens slutna normsystem med allmänna normer och då krävs att man avväger dem mot varandra. Detta är inget som särskiljer idrotten från övriga sociala sammanslutningar, dock så har idrottens normer en större omfattning, styrka och forma- lisering än andra sociala sammanslutningar. Idrotten har idag, både nationellt och internationellt, etablerat tydliga och nedskrivna regler som har stort genomslag på hur dess aktörer agerar.34 Ett argument som förts fram i doktrin angående idrottens autonomi är det så kallade kvalitetsargumentet. Detta argument grundar sig på att det inom idrotten inte finns ett lika stort behov av rättsskydd som inom andra sociala sammanslutningar. Detta eftersom de idrottsliga aktörerna etablerar normer och institutioner som erbjuder ett motsvarande och tillräckligt skydd.35 Kvalitetsargumentet ger uttryck för en form av villkorad rätt till självbestämmande inom idrotten, det vill säga att så länge idrotten hanterar dess inre konflikter på ett godtagbart sätt så ska rätten inte lägga sig i detta.36 Kvalitetsargumentet har även lyfts fram i praxis. I NJA 2001 s. 511 anförde minoriteten;

”Prövning av tvister inom idrott och annan sport har brukat anses i princip förbehållen idrotts- rörelsen själv, dvs. i praktiken vederbörande idrottsförening eller andra organ på högre nivå inom rörelsen; sådana frågor anses alltså som regel inte kunna prövas materiellt av domstol.

31 Lindholm, s. 33. 32 Malmsten & Pallin, s. 16 & Lindholm, s. 39. 33 Lindholm, s. 39–40. 34 Lindholm, s. 40. 35 Lindholm, s. 40. 36 Lindholm, s. 40.

Skälet härtill är den ideella inriktning som präglar idrottslivet och det personliga inslag som i allmänhet föreligger. Idrottsutövande utgör en del av privatlivet och lämpar sig därmed i princip inte för domstolsprövning. Härtill kommer att verksamheten, särskilt i fråga om tävlingar, som regel torde vara närmare reglerad och att idrottens egna organ måste anses bäst lämpade att pröva tillämpningen därav.”

Att rättsliga normer alltid skulle ha företräde framför idrottsliga normer är varken önskvärt eller särskilt effektivt.37 Det finns många tänkbara situationer där rätts- liga normer skulle omöjliggöra idrottsutövandet. I teorin skulle Peter Forsberg kunnat hindra andra ishockeyspelare från att göra den så kallade ”Foppa-straf- fen” om denne skulle uppnå den verkshöjd som upphovsrätten påkallar och så- ledes erhålla ett rättsligt skydd för sin straff.38 Vidare finns det exempel på hur allmänna domstolar i sin tolkning och tillämpning av rätten just beaktar de sär- skilda omständigheter som råder inom idrotten.39 I NJA 1993 s. 149 rörde frågan om en golfspelares skadeståndsskyldighet när denne skjutit en golfboll på en bil som stod vid en närliggande parkering. Domstolen slog fast att det saknades anledning att frångå den vanliga skadeståndsbedömningen när en idrottsutövare vållat en utomstående skada. Intressant i målet är att domstolen i sina domskäl uttalar att oaktsamhetsbedömningen kan bli beroende om den skadelidande är en medtävlande, åskådare eller helt utomstående. Av detta följer att domstolen troligtvis skulle tillämpat skadeståndsrätten annorlunda i det fall golfbollen träffat en annan golfspelare istället för att orsaka en utomstående skada. Att allt som sker inom idrottens värld skulle vara fredat från rättslig inblandning är inte heller önskvärt eller rimligt. Exempelvis kan en disciplinär åtgärd från idrottens dö- mande instanser inte utesluta straffrättsligt ansvar.40 Ett senare exempel på detta är NJA 2018 s. 591 där en ishockeyspelare dömdes för misshandel för en hän- delse som inträffat under match. Domen är ett tydligt exempel på att en idrotts- utövare inte kan undkomma straffrättsligt ansvar endast på grund av att händel- sen sker under idrottsutövningen, trots att ishockeyspelaren ådömts straffavgift till SHL.

2.2 Elitlicensen Som belystes i avsnitt 2.1 så kan idrotten sätta upp egna regelverk som måste följas av dess aktörer. Ett exempel är den så kallade elitlicensen inom fotbollen. Elitlicensen innebär att SvFF ställer olika ekonomiska krav på att föreningarnas ekonomi för att få spela i Allsvenskan, Damallsvenskan och Superettan. Om för- eningarna inte uppfyller de ekonomiska kraven kan de flyttas ner en division.41

37 Lindholm, s. 36. 38 Lindholm, s. 248–249. 39 Lindholm, s. 40. 40 Malmsten, Krister, Idrottsnorm som juridisk standard, Svensk Juristtidning, 1997, s. 240–249. 41 § 1.4.1, Svenska Fotbollsförbundets reglemente för elitlicensen - Allsvenskan, OBOS Damall- svenskan och Superettan, 2019.

Dessa ekonomiska krav är inte oproblematiska för föreningarna, i synnerhet under rådande covid-19 pandemi. I skrivande stund finns det ett beslut från Rege- ringen som förbjuder allmänna sammankomster för mer än 50 personer.42 Detta medför ett stort inkomstbortfall för de olika föreningarna. Klubbar med litet eget kapital riskerar att hamna på fel sida gränsen vad gäller eget kapital. Rapporter som har genomförts visar att mindre än hälften av de allsvenska klubbarna skulle klara sig en hel säsong utan publikintäkter, utan att landa på ett negativt eget kapital.43 Även ishockeyn har liknande krav. SHL-föreningarna skulle ha ett eget kapital uppgående till fem miljoner kronor i eget kapital säsongen 2019/2020.44 Denna gräns ska successivt höjas under de kommande åren. Redan år 2022 skärps kravet och det kommer att krävas tio miljoner kronor i eget kapital, vilket bara 9 av 14 SHL-föreningar hade förra säsongen.45 Med anledning av covid-19 har Svenska Ishockeyförbundet beslutat att kravet på eget kapital inte kommer att tillämpas vid licensprövningen inför säsongen 2020/2021.46

2.3 Idrottens tvistlösnings och prejudikatbildning Nära sammankopplat med idrottens autonomi är avgöranden från CAS. CAS är en internationell skiljedomstol som avgör tvister inom idrotten. CAS befattar sig inte med idrottspecifika frågor, utan frågeställningarna CAS behandlar går att ap- plicera på de flesta idrotterna.47 Avgöranden från en skiljedomstol är normalt endast bindande för parterna i målet. CAS skiljer sig i detta avseende eftersom dess yttranden och domslut är styrande för dess senare avgöranden.48 Då CAS endast hanterar frågor som är generella för idrotten, samt att de anser sig bundna av sina tidigare avgöranden har det utarbetats etablerade normer och principer som aktörer inom den internationella sportbranschen följer.49 Dessa normer bygger på och kodifierar inne- hållet i lex sportiva.50 En jämförelse kan göras mellan lex sportiva och lex mercatoria. Lex mercatoria fungerar som ett regelsystem för internationell handel

42 § 1, Förordning om ändring i förordningen (2020:114) om förbud mot att hålla allmänna sammankomster och offentliga tillställningar. 43 Ernst & Young AB, Hur mår svensk elitfotboll? En analys av den finansiella ställningen i Allsvenskan 2019, 2020, s. 5. 44 § 3.2, Licensregler för SHL, Hockeyallsvenskan, Hockeyettan och SDHL 2017/2019. 45 Ernst & Young AB, Hur mår svensk elitishockey? En analys av den finansiella ställningen i SHL 2018/2019, 2019, s. 4. 46 Svenska Ishockeyförbundet, Frågor och svar inför licensprövningen, 16-04-2020. 47 Court of arbitration of sport, History of CAS, 2020. 48 Siekman, Robert C.R., Introduction to International and European Sports Law, T.M.S. Asser press, Haag, 2012, (Cit. Siekman), s. 8. 49 Siekman, s. 9. 50 Siekman & Soek, s. 54.

som utvecklats genom sedvana mellan köpmän i olika rättsordningar.51 En stor åtskillnad bör göras mellan lex sportiva och lex mercatoria. Lex mercatoria ut- vecklades på 1800-talet och har till vissa delar kommit att kodifieras i olika juris- diktioner.52 Ett exempel på detta är den svenska avtalslagen.53 Den kommersiella idrotten uppstod först på den senare delen av 1900-talet och det finns endast ett begränsat antal avgöranden från CAS. Detta medför att det fortfarande saknas vägledning i de många rättsliga situationer som kan uppstå inom idrott. Mot bakgrund av detta är lex sportivas omfattning och saklighet på det idrottsrättsliga området begränsat. Lex sportivas genomslag på det svenska idrottsrättsliga om- rådet begränsas ytterligare av de lagval som avgör tvisterna i CAS. Avgöranden i CAS grundar sig i första hand på den rätt som bestäms av parterna i målet och i andra hand schweizisk lag.54 Vidare är avgöranden från CAS och lex sportiva inte överordnade de mer legitima rättsordningarna, varför avgöranden i CAS inte alltid måste överensstämma med ett utfall i en svensk domstol.

2.4 Idrottens avtal Det finns många olika typer av avtal inom idrotten, till exempel finns det personliga spelaravtalet, kollektivavtal, internationella förbundsavtal och internationella standardavtal. Dessa olika avtal samverkar i en helhet. Därför måste de avtal som samverkar med spelaravtalet beaktas när man fastställer spelaravtalets innehåll. I exempelvis ishockeyn finns det som utgångspunkt tre avtal som reglerar förhål- landet mellan ishockeyspelaren och föreningen. Dessa är spelaravtalet, kollektivavtalet upprättat mellan arbetsgivaralliansen unionen och svenska utskottet för elitishockey och NHL-avtalet. Det så kallade NHL-avtalet begränsar en svensk spelares bundenhet till sin förening i Sverige.55 Avtalet ger vissa spelare en rätt att bryta spelaravtalet för att spela för ett lag i NHL, oavsett vad som framgår av det personliga spelaravtalet med föreningen. På liknande sätt finns det inom fotbollen fler avtal än spelaravtalet som reglerar förhållandet mellan idrottsutövaren och föreningen. Exempelvis så finns det ett så kallat “Agreement Regarding the minimum requirements for standard player contracts in the professional football sector in the European Union, and in the rest of Uefa territory” som är en internationell överenskommelse om fotbollsspelarnas rättigheter och skyldigheter. Denna överenskommelse sätter upp vissa minimivillkor som spelaravtalen i de UEFA-anslutna länderna måste innehålla.56 Om ett spelaravtal inte

51 Gorton, Lars & Lindell-Frantz, Eva, Nationell rätt och internationella köpavtal, 8:1 u., Studentlitteratur AB, Lund, 2008, (Cit. Gorton & Lindell-Frantz), s. 37. 52 Gorton & Lindell-Frantz, s. 37. 53 Ramberg & Ramberg, s. 28. 54 Siekman & Soek, s. 55. 55 § 4:8, Svenska Ishockeyförbundets Tävlingsbestämmelser 2017/2018. 56 UEFA är en europeisk fotbollskonfederation. De nationella fotbollsförbunden i UEFA-länderna kan sinsemellan komma överens om vissa regler som ska gälla för alla medlemsanslutna. UEFA kan liknas vid EU, det vill säga de har en gränsöverskridande normgivningskompetens.

uppfyller dessa minimivillkor så är det inte möjligt att registrera den professionella fotbollsspelaren, vilket i sin tur medför att denne inte får delta i matcher. Variationen av avtal inom olika idrotter innebär att en domstol först och främst måste ta ställning till vilken idrott det är fråga om. Olika idrotter kan ha olika avtal och sedvanor som kan få betydelse för att avgöra en tvist.57 Trots detta så finns det många stadganden som är utformade på liknande sätt inom idrotten, varför vägledning kan hämtas från andra idrotter.

2.5 Idrottsutövaren som arbetstagare I takt med att den svenska idrottsrörelsen har blivit mer kommersiell har idrotts- utövarnas prestationer gått från att bygga på ideella insatser till att idag präglas av professionalism.58 Internationellt har både fotbollen och ishockeyn samma defi- nition för begreppet professionell idrottsutövare. Dessa idrotter gör en gräns- dragning mellan professionalism och amatörism när idrottsutövarens intäkter överstiger kostnaderna för idrottsutövandet.59 Denna definitionen är endast en idrottslig norm och får framförallt en betydelse för de olika idrotternas egna regelverk. Syftet bakom idrottens egna definitioner av professionell idrottsutövning är att skapa ordning och reda samt främja enhetlighet inom den specifika idrotten.60 Givet är att en domstol inte anser sig bunden av idrottens egna definitioner.61 Till skillnad från idrotten kan rätten konstruera egna begrepp och definitioner som sedermera utgör en juridisk standard som får betydelse för idrotts- utövarna och föreningarna.62 Både svenska och utländska domar har fastställt att en idrottsutövare kan vara en arbetstagare, oavsett om denne är professionell eller semi-professionell.63 I RÅ 1985 1:39 uttalade HFD att den ersättning som en idrottsförening betalar till idrottsutövaren, trots att ersättningen endast motsvarar en liten del av idrottsutövarens kostnader för idrottandet ska likställas med inkomst på grund av anställning. HFD lade ingen vikt vid huruvida idrottsutövaren var professionell eller inte. I ytterligare ett fall från HFD, RÅ 2001 ref. 50, behandlade domstolen utländska ishockeyspelares arbetsrättsliga status. Rättsfrågan i målet var huruvida tre utländska ishockeyspelare i en förening, som enligt avtal var uthyrda till föreningen av ett utländskt företag var att anse som arbetstagare. HFD gjorde först en helhetsbedömning av de omständigheter i målet som an-

57 Siekman, s. 12–13. 58 Malmsten & Pallin, s. 145. 59 § 1 m, FIFA Regulation on the Status and Transfers of Players & § 2, IIHF International Transfer Regulation 2020. 60 Malmsten, & Pallin, s. 145. 61 Domstolens dom den 11 april 2000, i mål C-51/96, Christelle Deliége mot Ligue francophone de judo et disciplines associées ASBL, Ligue belge de judo ASBL, Union européenne de Judo, EU:C:2000:199, p. 46. 62 C-51/96, p. 49. 63 Lindholm, s. 142.

sågs vara av betydelse för klassificeringen av rättsförhållandet mellan före- ningen och ishockeyspelarna. I detta hänseende la HFD stor vikt vid förening- ens behandling av spelarna, både i ekonomiskt och socialt hänseende. Rubrice- ringarna i avtalet ansågs ha mindre betydelse. HFD yttrade att det faktum att avtalen har en civilrättslig giltighet mellan parterna inte innebär att den valda rubriceringen utesluter de arbetsrättsliga definitionerna för arbetstagare. HFD meddelade därför att ishockeyspelarna skulle klassificeras som arbetstagare och inte uppdragstagare.

2.5.1 Professionalismens rättsliga konsekvenser Att en idrottsutövare anses som arbetstagare får rättsliga konsekvenser. I Sve- rige kommer detta leda till att svensk arbetsrättslig lagstiftning blir tillämplig på förhållandet mellan idrottsutövaren och föreningen. Vidare kommer spelaravtalet mellan idrottsutövaren och föreningen att likställas med ett anställnings- avtal, oavsett dess benämning.64 Det går dock inte att sätta ett likhetstecken mellan idrottsutövare och arbetstagare. Både AD och HD har uttalat att en helhetsbedömning av omständigheterna i det enskilda fallet måste göras för att fastställa om en person är anställd eller inte.65 Vid bedömningen av en idrotts- utövares arbetsrättsliga status är det således inte bara spelaravtalet mellan före- ningen och idrottsutövaren som är av betydelse utan domstolen kommer även att beakta hur förhållandet mellan parterna har gestaltat sig i praktiken.66 I AD 1981 nr 172 uttalade domstolen att den omständigheten att parterna själva valt att beteckna sitt avtalsförhållande som ett uppdragsavtal eller liknande inte har en uteslutande betydelse. Andra viktiga aspekter som kan vara av betydelse är exempelvis arbetsförhållandets varaktighet, arbetsledningens kontroll över ut- övaren, hur utövaren erhållit sin ersättning och så vidare.67 Trots att en bedömning ska göras i det enskilda fallet kan man som utgångs- punkt anta att en professionell idrottsutövare inom svensk lagidrott är en arbetstagare.68 Exempel där idrottsutövaren inte kan definieras som en arbetstagare är när denne självständigt bestämmer över sitt idrottsutövande, alternativt om ett spelaravtal bara ingås för en eller ett fåtal matcher. I dessa fall är idrotts- utövaren istället en uppdragstagare. Effekterna av detta är att LAS inte är till-

64 Domstolens dom den 15 december 1995, i mål C-415/93, Union Royale Belgie des Sociétés de Football Association, Royal Club Liegeois mot Jean-Marc Bosman m.fl., EU:C:1995:463, AD 1988 nr 143, AD 1989 nr 10 & RÅ 2001 ref. 50. 65 AD 2013 nr 32 & NJA 1949 s. 768. 66 Lindholm, s. 143. 67 AD 1987 nr 21, AD 1989 nr 66, AD 1990 nr 166 & AD 2005 nr 16. 68 Hartzell, Lars, Klubben som arbetsgivare och fotbollsspelaren som arbetstagare, Svensk Idrottsjuridisk För- enings artikelsamling, 1999, s. 85–91.

lämplig på spelaravtalet, se 1 § LAS. Det utmärkande för ett så kallat uppdragsavtal är att det går ut att prestera ett visst arbete, snarare än att vara tillgänglig för arbetsgivarens förfogande.69 I praktiken sker detta nästan aldrig.

2.5.2 Anställningar inom idrotten När man fastställt att idrottsutövaren är en arbetstagare väcks frågor om vilken typ av anställning denne har. Inom arbetsrätten kan man urskilja tre typer av anställningsförhållanden som har relevans för idrottsutövaren. Dessa är tillsvida- reanställning, provanställning och visstidsanställning.70 Inom arbetsrätten utgår man som huvudregel att en anställning gäller tillsvidare och för att det ska vara fråga om en visstidsanställning måste det finnas stöd i LAS, annan författning eller kollektivavtal.71 En visstidsanställning kräver att anställningens längd fast- ställs enligt objektiva kriterier, exempelvis att avtalet gäller till och med ett visst datum eller tills en specifik händelse inträffar.72 Ett spelaravtal inom idrotten är sällan utformat som en tillsvidareanställning. Istället är avtalen ofta tidsbegränsade vilket medför att idrottsutövaren erhåller de skyldigheter och rättigheter som följer av en visstidsanställning.73 En förut- sättning för detta är att det tydligt måste framgå av spelaravtalet när anställningen upphör, vilket kan uttryckas på olika sätt.74 Ett enkelt sätt för att uppfylla detta krav är att ange ett specifikt slutdatum för när spelaravtalet upphör att gälla alternativt att anställningen gäller under en viss tid, exempelvis åtta månader. Inom idrotten är spelaravtal ofta skrivna så på detta sätt, det vill säga att de börjar gälla från och med ett visst datum och upphör vid ett senare. Ett annat alternativ är att anställningen upphör att gälla på grund av en framtida händelse. En vanlig skrivelse är att detta sker när ett lag flyttas ner en division, det vill säga en nedflyttningsklausul. I dessa fall är tidsbestämningen relativ till en eventuellt framtida händelse.75 Om lagligt stöd för visstidsanställning saknas kommer anställningsförhållan- det mynna ut i en tillsvidareanställning, på grund av att det inom svensk arbetsrätt föreligger en presumtion för att anställningen gäller tillsvidare.76 I doktrin har det lyfts fram att trots avsaknaden av lagligt stöd för ett tidsbegränsat spelaravtal så

69 Källström, Kent & Malmberg, Jonas, Anställningsförhållandet, 5 u., Iustus förlag, Uppsala, 2019, (Cit. Källström & Malmberg), s. 23. 70 Lindholm, s. 148. 71 Öhman, Sören, Lagen om anställningsskydd - en kommentar, 2 u., Karnov Group Sweden AB, Visby, 2017, (Cit. Öhman), s. 37–38. 72 Artikel 3, Rådets direktiv 1999/70/EG av den 28 juni 1999 om ramavtalet om visstidsarbete undertecknats av EFS, UNICE och CEEP. Direktivet har inte en horisontell direkt effekt, vilket innebär att dess bestämmelser inte kan åberopas gentemot privata rättssubjekt. Dock ska den svenska lagen stämma överens med direktivets bestämmelser, se domstolens domskäl i AD 2017 nr 56. 73 Lindholm, s. 149. 74 AD 2016 nr 22. 75 Källström & Malmberg, s. 122. 76 Källström & Malmberg, s. 122.

bör de speciella förhållandena som råder inom idrottsbranschen leda till att id- rottsutövarens anställningsavtal alltid är tidsbegränsade.77 Även om arbetsrätten särskilt beaktar sedvänja inom den särskilda branschen kan detta ställningsta- gande ifrågasättas. Det vore ett stort avsteg från de regler som följer av LAS och AD lägger stor vikt vid arbetstagarens anställningsskydd, där en tillsvidareanställ- ning generellt anses mer förmånligt för den anställde än en tidsbegränsad anställ- ning.78

2.6 Den allmänna avtalsrätten Inom avtalsrätten gör man en distinktion mellan allmän och speciell avtalsrätt (även kallat kontraktsrätt). Den speciella avtalsrätten reglerar specifika avtal. Ty- piska områden där det finns särskilda regler för avtal är när det är fråga om an- ställningsavtal, fast egendom, konsumentköp, kreditavtal. Den allmänna avtals- rätten behandlar frågor som är generella för alla avtal, exempelvis frågor om avtalets ingående och avslut.79 I många fall sker en överlappning mellan den all- männa och speciella avtalsrätten, varför den allmänna avtalsrätten inte kan bortses ifrån, även när det är handlar om anställningsavtal inom idrotten.80 För spelaravtal gäller därmed även andra förmögenhetsrättsliga regler än de som stad- gas i LAS, till exempel avtalslagens regler om fullmakt, avtalsingående och oskä- lighet.81 Vidare har det svenska sättet att skriva avtal i allt större takt kommit att inspireras av angloamerikansk rätt, det vill säga större och mer omfattande avtal, vilket ökar den allmänna avtalsrättens betydelse.82 På grund av idrottens gränsö- verskridande natur sker denna inspiration ofta ifråga om spelaravtal. Med anledning av att spelaravtalet i de flesta fall är att likställa med ett anställ- ningsavtal finns det ett utrymme att både ogilltiggöra och ändra innehållet i spelaravtalet med stöd av den allmänna avtalsrättens ogiltighetsregler. AD är dock generellt obenägen att tillämpa avtalslagen ogiltighetsregler på ingångna anställ- ningsavtal.83 Likt vanliga arbetstagare kommer AD, när en anställning avslutas, alltid beakta idrottsutövarens intresse av att behålla anställningen så länge det inte är en fråga om avskedande.84 Med detta sagt så har AD i vissa undantagsfall till- lämpat den allmänna avtalsrätten till stöd för att jämka eller häva ett anställnings- avtal.85

77 Viklund, Lars, Fotbollens kollektivavtal - återigen - en replik, Svensk Idrottsjuridisk Förenings artikelsamling, 2003, s. 265–268. 78 AD 2011 nr 110. 79 Ramberg & Ramberg, s. 16. 80 Ramberg & Ramberg, s. 16. 81 Källström & Malmberg, s. 69. 82 Bernitz, Ulf, Standardavtalsrätt, 9 u., Nordstedts Juridik, Stockholm, 2018, (Cit. Bernitz) s. 90. 83 Källström & Malmberg, s. 69. 84 Källström & Malmberg, s. 69. 85 Se AD 1976 nr 52, AD 1979 nr 152 & AD 1991 nr 81.

2.7 36 § avtalslagens innebörd 36 § avtalslagen gäller för alla typer av avtal och oberoende av vilka avtalsparterna är, vilket innebär att bestämmelsen även kan tillämpas på spelaravtal. Enligt be- stämmelsen ska oskälighetsbedömningen ta särskild hänsyn till, avtalets innehåll, omständigheter vid avtalets tillkomst, omständigheter som inträffat efter avtals- slutandet och omständigheter i övrigt.86 Paragrafen infördes med syftet att domstolarna inte endast skulle ges möjlighet att förhindra en tillämpning av ett visst avtalsvillkor utan att de även skulle ha en möjlighet att ändra avtalets innehåll så att resultatet av ett avtalsvillkor inte blir orimligt.87 En förutsättning för att tillämpa 36 § avtalslagen är att det oskäliga avtalsvill- koret har sådan betydelse för avtalet i dess helhet att det inte är skäligt att avtalet i dess helhet ska gälla med dess oförändrade innehåll. Bestämmelsen medför att domstolen ges en möjlighet att jämka avtalet eller som yttersta konsekvens helt ogiltigförklara avtalet.88 I praktiken är det därför viktigt att notera att 36 § avtalslagen ger både en möjlighet att jämka ett avtalsvillkor eller att ta bort ett avtalsvillkor, men i övrigt låta avtalet gälla. Både för anställningsavtal och kollektivavtal inom idrotten finns det en stor fördel med detta eftersom båda parterna kan, trots en tvist, ha en vilja att avtalet ska fortskrida. Typexemplet är när en part kan vilja behålla avtalsrelationen men endast påtala att ett visst villkor är oskäligt.89 Vidare kan effekten av att helt ogiltigförklara ett avtal vara av en sådan stor nackdel för en av parterna att detta alternativet inte framstår som rimligt, varför be- stämmelsen fyller en viktig funktion.90 36 § avtalslagen kan således ses som ett komplement till de mer preciserade ogiltighetsreglerna i 28 - 32 §§ avtalslagen, samt den andra generalklausulen i 33 § avtalslagen.91 36 § avtalslagens är generellt skriven, vilket medför både för- och en nackdelar. En följd av 36 § avtalslagens utformning är att ett avtalsvillkor i det ena fallet kan bedömas oskäligt men inte nödvändigtvis i ett annat. Praxis som behandlar tillämpningen av 36 § avtalslagen måste därför studeras noggrant.92

2.8 Sanktioner vid brott mot spelaravtalet Den huvudsakliga sanktionen när en idrottsutövare eller förening begår ett avtalsbrott är ett ekonomiskt skadestånd för den skada motparten lider samt ett

86 Adlercreutz, Axel, Gorton, Lars & Lindell-Frantz, Eva, Avtalsrätt I, 14 u., Juristförlaget, Lund, 2016, (Cit. Adlercreutz m.fl.), s. 335. 87 Adlercreuts m.fl., s. 333. 88 Iseskog, Tommy, Arbetsrättslig avtalsrätt, 1 u., Norstedts juridik, Stockholm, 2012, (Cit. Iseskog, Arbetsrättslig avtalsrätt), s. 63–64 89 Iseskog, Arbetsrättslig avtalsrätt, s. 64. 90 Adlercreutz m.fl., s. 334. 91 Adlercreutz m.fl., s. 333. 92 Dotevall, Rolf, Ekvivalensprincipen och jämkning av långvariga avtal, Svensk Juristtidning 2002, s. 441– 457.

allmänt skadestånd för den kränkning avtalsbrotten innebär, se 38 § LAS. Skade- ståndet kan delvis minskas till följd av att motparten ska försöka begränsa skadan. Det skulle exempelvis kunna vara en fråga om att idrottsutövaren i största möjliga mån ska försöka finna en ny anställningen alternativt att föreningen försöker hitta en ny idrottsutövare.93 Det finns exempel där de idrottsliga normerna innehåller kompletterande regler kring ersättningen vid avtalsbrott. Ett exempel på detta är FIFA:s bestämmel- ser om skadeståndsberäkningen när någon av parterna har begått avtalsbrott. Ex- empelvis ska det vid avtalsbrott tas hänsyn till om avtalsbrottet skedde inom en period på tre år.94 Bestämmelserna i LAS om skadestånd är tvingande till arbetstagarens fördel. Detta medför att de idrottsliga normerna kommer att sättas åt sidan, om dessa är till nackdel för idrottsutövaren. Skadeståndets storlek torde ha en stor betydelse för huruvida avtalet hålls eller inte. Om skadeståndet är för litet finns det ett större incitament för parterna att begå ett avtalsbrott. I ett mål från CAS anförde domstolen att på samma sätt som idrottsutövaren har rätt till att få resterande av kontraktssumman när laget häver avtalet på en ogiltig grund bör laget ha rätt till samma summa när spelaren träder ifrån avtalet på ogiltig grund. Domstolen angav att detta beror på att lagen räknar in värdet av en idrottsutövare och att det normalt finns en korrelation mellan en idrottsutövares värde och dennes lön.95 Detta medför att en idrottsutövare med en högre lön normalt får acceptera en högre skadeståndssumma inom idrottens egna tvistlösningsinstitut. Vidare kan det ifrågasättas om detta förfarande att be- räkna skadestånd är en idrottslig norm. I ett senare mål tog CAS-domstolen av- stånd från detta sätt att beräkna skadeståndet och fastställde ett ännu högre ska- deståndsbelopp där domstolen tog föreningens merkostnader i beaktning, det vill säga kostnader för rekrytering och avlöning av en ny spelare.96 De idrottsliga normerna ger stöd för att en idrottsutövare inte har rätt till motsvarande skadestånd från föreningen, kostnader för att hitta en ny förening.97 Enligt 38 § LAS ska skadeståndet omfatta ersättning för den förlust som uppkommer vilket i sig borde betyda att kostnaderna för att hitta en ny förening för idrottsutövaren bör omfattas i skadeståndet.

93 Domstolens dom den 3 februari 2006, Arbitration CAS 2005/A/835, PSV N.V. Eindhoven mot Fédération Internationale de Football Association (FIFA) och Federação Portuguesa de Futebol (FPF). 94 17 §, FIFA, Regulation on the Status and Transfers of Players. 95 Domstolens dom den 24 juli 2007, Arbitration CAS 2007/A/1298, Wigan Athletic FC mot Heart of Midlothian; CAS 2007/A/1299 Heart of Midlothian mot Webster; Wigan Athletic FC och CAS 2007/A/1300 Webster mot Heart of Midlothian. 96 Domstolens dom den 19 maj 2009, Arbitration CAS 2008/A/1519, FC Shakhtar Donetsk mot Matuzalem Francelino da Silva & Real Zaragoza SAD & Fédération Internationale de Football Association (FIFA). Domstolens dom den 19 maj 2009, Arbitration CAS 2008/A/1520, Matuzalem Francelino da Silva & Real Zaragoza SAD mot FC Shakhtar Donetsk & Fédération Internationale de Football Asso- ciation (FIFA). 97 Domstolens dom den 29 juni 2007, Arbitration CAS 2006/A/1141, M.P. mot FIFA & PFC Krilja Sovetov.

Det kan ifrågasättas om CAS-domstolens avgörande har någon vägledande funktion vid skadeståndsbedömningen i svensk rätt. Som utgångspunkt har arbetsgivaren rätt till ersättning för den ekonomiska skada denne lidit vilket inte nödvändigtvis behöver vara densamma som idrottsutövarens lön. Vidare medför de höga lönerna att en sådan bedömning skulle leda till orimliga konsekvenser enligt svensk skadeståndsrätt. Om en svensk domstol skulle beräkna skadestån- det på liknande sätt som CAS kommer möjligheten till jämkning av beloppet vara stor.98 Mot bakgrund av de höga övergångssummor som förekommer inom idrotten så ter sig den svenska skadeståndsberäkningen som mild. Detta medför en möj- lighet till det som inom avtalsrätten kallas ”inefficient breach of a contract”. Föreningar kan försöka komma runt de höga övergångssummorna genom att försöka förmå en idrottsutövare att begå avtalsbrott för att anställningen ska avbrytas.99 Vissa förbund, både nationella och internationella, har vidtagit åtgärder för att mot- verka detta förfarande. Ishockeyn har satt upp regler för när både idrottsutövare och föreningarnas får kontakta varandra, vilket inte får ske förrän det återstår mindre än sex månader av spelaravtalet.100 En överträdelse av dessa regler kan leda till disciplinåtgärder från idrottens egna tvistlösningsinstitut, till exempel att en spelare stängs av under en viss tid.101 Vid en första anblick kan sådana begräns- ningar strida mot den fria rörligheten för arbetstagare. EU-domstolen har i dessa fall beaktat idrottens autonomi och fastställt att institutioner inom idrotten kan reglera transfers i den mån dessa regler har ett legitimt syfte och inte går utöver vad som är nödvändigt för att uppnå det eftersträvande syftet.102

98 Albanson, Maria & Möller, Karl Ole, Websterdomen och dess konsekvenser, Svensk Idrottsjuridisk Förenings artikelsamling, 2008, s. 9. 99 Domstolens dom (stora avdelningen) den 16 mars 2010, i mål C-325/08, Olympique Lyonnais SASP mot Olivier Bernard och Newcastle UFC, EU:C:2010:143. 100 2 kap 3 § 1 st., IIHF, International Transfer Regulation 2020. 101 Lindholm, s. 81. 102 Domstolens dom den 13 april 2000, i mål C-176/96, Jyri Lethonen och Castors Canada Dry Namur-Braine mot Fédération royal belge des sociétés de basket-ball ASBL (FRBSB), EU:C:2000:201.

3 Tolkning av spelaravtal

3.1 Fastställande av spelaravtalets innehåll Om spelaravtalet saknar uttryckliga bestämmelser om vad som händer när ett lag åker ner en division så väcks frågor om hur domstolen ska gå tillväga för att fastställa spelaravtalets innehåll. Varken avtalslagen eller LAS ger vägledning i hur detta ska göras.103 Traditionellt har en åtskillnad inom avtalstolkning gjorts mellan egentlig tolkning (hur ett avtalsvillkor ska tolkas) och utfyllning (när avtalets luckor ska fyllas ut).104 Ett sätt att beskriva detta är att utfyllning tillgrips när un- derlaget för tolkning inte längre är möjlig vilket handlar om att utifrån andra käl- lor fastställa avtalsinnehållet. Metoden för tolkning och utfyllning av avtal är dock inte två helt olika saker och distinktionen är inte tydlig.105 Med anledning av detta kommer följande stycken att behandla frågan om fastställandet av spelaravtalets innehåll oavsett om det utgör en fråga om utfyllnad eller egentlig tolkning. I doktrin beskrivs olika modeller att fastställa ett avtalsinnehåll. Vissa författare anser att fastställandet ska genom en hierarkisk metod. Andra författare menar att det istället är fråga om en helhetsbedömning.106 Likt övriga anställningsavtal är utgångspunkten att spelaravtalets innehåll ska fastställas i enlighet med föreningens och idrottsutövaren gemensamma avsikt.107 Det är naturligt eftersom avtalets funktion är att parterna autonomt ska komma överens om vilka prestationer som ska utföras inom ramen för avtalsfriheten.108 Generellt uppstår problem när parterna hävdar att de har haft olika uppfattningar av rättsverkningarna av ett avtal.109 För spelaravtalet sker detta när föreningen och idrottsutövaren påstår att de har haft olika avsikter beträffande konsekvenser av nedflyttning.110 Vanligtvis går det inte att bevisa om parterna haft en gemen-

103 Källström & Malmberg, s. 69. 104 Adlercreutz, Axel & Johann Mulder, Bernard, Avtal, 14 u., Wolters Kluwer, Stockholm, 2017, (Cit. Adlercreutz & Johan Mulder), s. 114–115. 105 NJA 2010 s. 416. 106 Vahlén, Lennart, Avtal och tolkning, Norstedt, Stockholm, 1960, (Cit. Vahlén), s. 249, Taxell, Lars Erik, Avtalsrättens normer: några riktlinjer, Åbo akademi, Åbo, 1972, s. 75 & Ramberg & Ram- berg, s. 179. 107 AD 2009 nr 33. 108 Adlercreutz & Johann Mulder, s. 114. 109 Adlercreutz & Johann Mulder, s. 115. 110 AD 2014 nr 13.

sam partsavsikt och vad den i så fall skulle vara. HD har uttalat att avtalets inne- håll i så fall ska fastställas med hjälp av objektiva konstaterbara fakta.111 Exempel på detta är både NJA 1999 s. 35 och NJA 2012 s. 3 där HD konstaterade att det inte förelåg någon gemensam partsavsikt och fortsatte därefter med att fastställa avtalets innehåll utan hänsyn till den gemensamma partsavsikten. I NJA 2013 s. 271 uttalade HD att avtalstolkningen bör inriktas på villkorets ordalydelse när det saknas gemensam partsavsikt eller omständigheter utanför avtalstexten som kan klargöra hur parterna uppfattat ett omtvistat avtalsvillkor.112 Liknande slutsats går att finna i NJA 2014 s. 960. I NJA 2014 s. 960 sammanfat- tade HD avtalstolkningsförfarandet som att utgångspunkten är avtalsvillkorets ordalydelse. När ordalydelsen ger utrymme för olika tolkningar, liksom när ordalydelsen inte ger något besked alls, ska ledning sökas i systematiken och de övriga villkoren i avtalet. Det gäller särskilt när bestämmelserna i avtalet är avsedda att utgöra ett sammanhängande system. När inte detta heller låter sig göras kan avtalet tolkas i ljuset av dispositiv rätt. Domstolen anförde att den dispositiva rät- tens genomslagskraft i vissa fall kan behövas begränsas, till exempel när den relevanta dispositiva rättsregeln passar illa in i avtalssystemet. Avslutningsvis bör det göras en mer övergripande rimlighetsbedömning, som undantagsvis kan in- nebära att en avtalslucka fylls med en till det specifika avtalet tillpassad regel. I detta sammanhang bör det nämnas att tolkningsförfarandet kan skilja sig åt beroende på vilket rättsområde tvisten härrör från. Det måste således göras en åt- skillnad mellan avtalstolkning när det exempelvis är en fråga om ett köp och när det är fråga om innehållet i ett anställningsavtal.113 I ett mål om avtalstolkning är det domstolarnas uppgift att finna en lösning som både har en väl anpassad räckvidd och lämplig för det aktuella fallet.114 När det är fråga om fastställandet av ett spelaravtals innehåll kommer därför vissa källor tillmätas större betydelse än andra. De omständigheter som blir särskilt relevanta att beakta vid avsaknaden av en gemensam avsikt är spelaravtalets ordalydelse, tvingande och dispositiva rättsregler,115 branschpraxis och sedvana, un- derförstådda meningar, praxis mellan parterna, omständigheter vid avtalets ingå- ende, avtalets systematik och ändamål, och avslutningsvis göra rättsliga övervä- ganden mellan dessa källor.116

111 Ramberg, Jan, Studier i avtalsrätt, köprätt och transporträtt, 1 u., Nordstedts Juridik, Stockholm, 2007, s. 68. 112 Se även NJA 2007 s. 35 där HD angav att ordalydelsen är utgångspunkten vid fastställande av avtalets innehåll (”med utgångspunkt från textens normala språkliga betydelse”). 113 Vahlén, s. 259. 114 Adlercreutz & Mulder, s. 115. 115 En dispositiv rättsregel har sitt stöd i en författning. Detta ska åtskiljas från dispositiv rätt som utvecklas genom författningar, praxis, sedvänjor, branschpraxis och andra rättskällor. 116 Adlercreutz, Axel & Gorton, Lars, Avtalsrätt II, 6 u., Juristförlaget, Lund, 2010, (Adlercreutz & Gorton), s. 25.

3.2 Tvingande och dispositiva rättsregler Som nämnts tidigare ska spelaravtalet som huvudregel ses som ett anställnings- avtal mellan idrottsutövaren och föreningen. Arbetsrätten är speciell i sin utformning, då författningarna kan skifta mellan att vara tvingande, dispositiva eller semi-dispositiva. Att arbetsrätten till viss mån är semi-dispositiva innebär att ar- betsmarknadens parter genom kollektivavtal kan komma överens om regler som avviker från författningar som trots detta måste följas fastän arbetsgivaren och arbetstagaren inte förhandlat om dessa villkor.117 Den arbetsrättsliga lagstiftningen är regelmässigt tvingande till arbetstagarens förmån, det vill säga att den ger rättigheter för arbetstagaren som inte kan avtalas bort genom en överenskommelse med den enskilde arbetstagaren.118 Det är dock fullt möjligt att idrottsutövaren erkänns bättre villkor i spelaravtalet än tvingande lagstiftning i LAS. Om en förening har utfört prestationer i enlighet med avtalet, men att ageran- det strider mot en tvingande bestämmelse kommer avtalets ordalydelse inte till- mätas någon betydelse. Det är först när LAS tillåter avvikelser genom ett personligt avtal som ordalydelsen av ett avtalsvillkor får betydelse. De dispositiva rätts- reglernas uppgift är att reglera avtalsförhållandet i de delar ett avtal saknar uttryckliga bestämmelser. Förfarandet kan beskrivas som att rättsförhållandet mellan parterna fastställs genom anställningsavtalet och innehållet i avtalet kommer att bestämmas utifrån den dispositiva rätten om inte annat har avtalats.119 När författningar är dispositiva anges detta ofta med ett stadgande om att avvikelser får göras från lagen. Ett exempel är 4 § 2 st. LAS som anger att en tidsbe- gränsad anställning upphör utan föregående uppsägning vid anställningstidens utgång eller när arbetet är slutfört, om inte något annat har avtalats. Detta medför att det är relativt enkelt att fastställa vilka bestämmelser som kan avtalas bort och för vilka detta inte är möjligt. När domstolen ska fastställa innehållet i ett spelaravtal är det därför först och främst en fråga sig vilka rättigheter och skyldigheter som det tvistas om även när spelaravtal helt saknar bestämmelser om saken. Beroende på vilken omständighet det är fråga om kan antingen den tvingande, dispositiva eller semi-dispositiva ar- betsrätten avgöra avtalsinnehållet. Mot bakgrund av LAS generella karaktär kan det många fall saknas vägledning i den tvingande och dispositiva arbetsrätten. Mer detaljerade bestämmelser finns ofta i kollektivavtalen, varför ett anställnings- avtalets innehåll i många fall kan preciseras genom kollektivavtalets bestämmel- ser.120

117 Källström & Malmberg, s. 173. 118 Källström & Malmberg, 22. 119 Adlercreutz & Gorton, s. 17. 120 NJA 1954 s. 230, NJA 1968 s. 570 & Källström & Malmberg, s. 173.

3.3 Idrottens kollektivavtal Kollektivavtalet är utan tvekan det viktigaste instrumentet för reglering av an- ställningsvillkoren i Sverige och man räknar med att över 90 procent av alla ar- betstagares anställningsvillkor är kollektivavtalsreglerade.121 Ett tydligt exempel är att det i AD:s praxis har fastställts att visstidsanställningars upphörande kan re- gleras i kollektivavtal.122 Kollektivavtalets rättsliga verkan framgår av lag (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet (MBL). Länge var uppfattningen att förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare uttömmande reglerades genom kollektivavtal och att det personliga avtalet endast avsåg själva överenskom- melsen om att arbetsgivaren tog arbetstagaren i sin anställning.123 I dag är situationen en annan. Individuell reglering direkt mellan arbetsgivare och arbetstagare spelar en betydande roll. Detta är särskilt tydligt beträffande chefer och olika specialister, men gäller även generellt på tjänstemannaområdet.124 Den svenska idrottsrörelsen har ett centralt förhandlat kollektivavtal som omfattar alla arbetsgivare och arbetstagare som är anslutna till Arbetsgivaralliansen och som tillhör idrottsbranschen, se 26 § MBL.125 Detta innebär att bestämmelser i det personliga spelaravtalet inte kan ha motstridiga villkor gentemot kollektivavtalet, likt de tvingande bestämmelserna i LAS. Idrottsavtalet är generellt skrivet och ger ingen särskild information om olika skyldigheter och rättigheter för spelaravtal i olika divisioner. En trolig anledning till detta är att de olika idrotternas egna aktörer, inkluderat fackföreningar, sinsemellan ska reglera förhållanden som är specifika för just den idrotten. Med anledning av detta så finns det en möjlighet för idrottsförbunden, föreningarna och facken att komma överens om vad som ska hända vid en förflyttning i seriesystemen genom ett lokalt förhandlat kollektivavtal. Av de kollektivavtal som finns inom fotbollen och ishockeyn så bör det nämnas att detta förhållande inte reglerats.126 Trots att detta förhållande inte reglerats inom den semi-dispositiva arbets- rätten så finns det en framtida möjlighet till detta. Samma slutsatser som dras av gällande rätt idag kan därför komma att påverkas av framtida stadganden i kollektivavtal. I skrivande stund förs det förhandlingar mellan ishockeyns representanter om vad som ska gälla i situationer som Almtuna-fallet eftersom det finns en övervägande risk för att liknande situationer kan inträffa igen. I min mening är detta ett optimalt sätt att lösa problematiken på. Varken Almtuna, idrottsutö- varna eller idrottsutövarnas nya föreningar hade kunnat förutse IK Panterns konkurs och konsekvenserna av denna.

121 Källström & Malmberg, s. 170. 122 AD 2000 nr 6 & AD 2006 nr 82. 123 Schmidt, Folke, Tjänsteavtalet, Norstedts, Stockholm, 2 u., 1968. 124 Källström & Malmberg, s. 70. 125 1 §, Arbetsgivaralliansen Branschkommitté Idrott Unionen - Akademikerförbunden 1 november 2017 - 31 oktober 2020. 126 Arbetsgivaralliansen Hockeyspelare i Svenska hockeyligan 2016-05-01 –2019-04-30 & Arbets- givaralliansen fotbollsspelare inom Svensk elitfotboll 2016-09-16–2019-12-31.

3.4 Branschpraxis och sedvana inom idrotten Som utgångspunkt måste parterna vara bundna av kollektivavtalet för att detta ska bli gällande mellan parterna.127 Även om varken idrottsutövaren eller före- ningen är kollektivavtalsbunden kan bestämmelser i kollektivavtal bli tillämpliga vid fastställandet av spelaravtalets innehåll. En förutsättning för detta är att be- stämmelserna i kollektivavtalet tillämpas på arbetsplatsen. Förfarandet kan beskrivas som att det inte är möjligt att tillämpa kollektivavtalets bestämmelser om det inte är praktiskt lämpligt.128 När parterna inte är bundna av kollektivavtalet och detta ändock fastställer rättsverkningarna av ett oklart avtalsinnehåll talar man om att sedvänja fyller ut anställningsavtalet.129 I NJA 1999 s. 629 framförde domstolen att vissa standardvillkor kan utgöra handelsbruk och på så sätt bli relevant som en av flera faktorer för att fastställa avtalsinnehåll. Bara för att ett standardvillkor är allmänt förekommande behöver detta dock inte betyda att det föreligger ett handelsbruk.130 Förfarandet inom ar- betsrätten ser liknande ut. I AD 1976 nr 65 var det fråga om övertidsersättning som inte reglerades inom anställningsavtalet. AD uttalade att när ett anställnings- avtal inte reglerar en viss fråga får ”ledning sökas i den praxis som gäller inom branschen, varvid särskild hänsyn givetvis får tas till närmast tillämpligt kollektivavtal. I sista hand får övertidstilläggets storlek bestämmas med ledning av vad som i allmänhet brukar utges i orten för arbete som utförs under jämförliga förhållanden.” Effekten blir att sedvänjan fungerar som ett avtalsvillkor som får sin närmare innebörd i kollektivavtalet.131 En förut- sättning för att sedvänjan ska kunna fylla ut avsaknaden av bestämmelser i spelaravtalet är att den är så pass allmän att rättsordningen accepterar den.132 Vid eventuell nedflyttning måste således föreningen behöva bevisa att det föreligger en viss sedvänja i den lägre division, något som Djurgården inte lyckades med i AD 2014 nr 13. Däremot kan ett vedertaget förhållningssätt om vad som ska hända med spelaravtalet vid en nedflyttning komma att fastställa avtalsinnehållet. Vägledning i dessa fall bör främst sökas från den specifika idrotten det är fråga om, snarare än att utreda vad som generellt händer inom svensk idrott för att nå en ändamålsenlig lösning.

3.5 Utländsk praxis Då idrotten är transnationell till sin natur finns det anledning till att undersöka branschpraxis i andra länder. I ett holländskt fall behövde domstolen ta ställning

127 Källström & Malmberg, s. 177. 128 AD 2014 nr 31. 129 Källström & Malmberg, s. 191. 130 Se även, NJA 2013 s. 271. 131 Se även, AD 1991 nr 81 och AD 1991 nr 91 där domstolen endast konstaterade att en bestäm- melse i ett kollektivavtal kan fungera som utfyllnad av anställningsavtalet. 132 Källström & Malmberg, s. 188.

till huruvida en idrottsutövare var skyldig att träna med andra-laget efter att denne blivit nedflyttad från första-laget. Domstolen ansåg att spelaren inte hade rätt att motsätta sig detta och föreningen således hade rätt att fatta detta beslut. Det bör nämnas att spelaravtalet innehöll en klausul som stadgade att spelaren skulle vara tillgänglig för första- och andra-laget.133 I ett fall från CAS behandlades samma fråga som ovan, det vill säga huruvida en förening har rättighet att flytta ner en spelare till andra-laget.134 Idrottsutövaren hävdade att denne var anställd för att spela i första-laget. Domstolen ansåg dock, i enlighet med spelaravtalet och ukrainsk arbetsrätt, att föreningen hade rätten att flytta ner spelaren till andra- laget utan att detta stred mot dennes rättigheter. Domstolen kunde inte finna att det någonstans i spelaravtalet stadgades att idrottsutövaren endast skulle tillhöra första-laget. Även FIFA:s tvistelösningskammare har prövat frågan om avtalsinnehåll re- laterade till nedflyttning. FIFA:s tvistelösningskammare ansåg att otydliga villkor om vad som händer vid nedflyttning ska bedömas som ogiltiga, om de är till fotbollsspelarens nackdel.135 Även om FIFA inte prövat frågan om när spelaravtalet helt saknar bestämmelser om vad som ska hända vid nedflyttning visar av- göranden att fotbollen i regel är obenägen att häva spelaravtalet eller justera av- talsinnehållet till följd av nedflyttning. Av dessa beslut kan det konkluderas att kammaren utryckt ett krav på tydlighet när bestämmelser är till nackdel för fotbollsspelaren.

3.6 Omständigheter före spelaravtalets ingående Även det som förekommit innan avtalsingåendet kan få konsekvenser för fast- ställandet av ett avtalsinnehåll.136 Det kan både vara fråga om praxis som utvecklats mellan parterna i tidigare avtalsförhållande eller omständigheter vid avtalets ingående. Den förra var föremål för fråga i NJA 2004 s. 363. Målet handlade om huruvida det var underförstått mellan parterna att samma avtalsvillkor i två tidigare avtal även skulle gälla för ett senare. Av utredningen i målet framgick det att parterna förutsatte att samma villkor som användes i tidigare avtal skulle gälla för det senare trots att det inte framgick av ordalydelsen.137 Samma resonemang går att finna i ett mål från Svea hovrätt, där en skiljeklausul i ett standardavtal som tidigare används mellan parterna ansågs utgöra partsbruk.138 En jämförelse kan

133 Weger, Frans, The Jurisprudence of the FIFA Dispute Resolution Chamber, 2 u., T.M.S. Asser press, Haag, 2016, (Cit. Weger), s. 255 & Dutch KNVB Arbitration Tribunal 29 augusti 2008, nr. 1214. 134 Domstolens dom den 17 april 2013, Arbitration CAS 2012/O/2991, Derek Boateng v. Dnipro Dnipropetrovsk. 135 DRC dom den 10 maj 2012, nr. 5121238. 136 Ramberg & Ramberg, s. 195. 137 Se även, NJA 1933 s. 260, NJA 1948 s. 620 & NJA 1949 s. 87. 138 RH 1989:83.

göras från ett annat mål i Svea hovrätt. I målet ansåg domstolen att en skiljeklausul inte kan bli en del av avtalsinnehållet om den inte tidigare används mellan parterna.139 Några större slutsatser från målen i Svea Hovrätt låter sig inte göras. För det första så kan rättskällevärdet från hovrättspraxis ifrågasättas och för det andra så är giltigheten av skiljeklausuler ett kontroversiellt ämne som faller utan- för uppsatsens syfte. I praktiken torde det vara mindre vanligt att fastställa avtalsinnehållet utifrån tidigare partsbruk. Det är sällan man ser att en förening och idrottsutövare ingår nya spelaravtal på varandra, så kallade kontraktsförlängningar. Om detta sker så brukar de innehålla samma avtalsvillkor, med undantag för detaljer såsom lön, bonusar, och kontraktslängd. Någon praxis från AD som behandlar partsbruk tycks inte heller föreligga. Även andra omständigheter än partsbruk kan få betydelse.140 I ett flera avgö- randen har HD lagt just omständigheter vid avtalsingåendet i beaktning när de har fastställt ett innehållet i ett avtal.141 Avgörandena har dock inte behandlat dessa andra omständigheter för att fastställa innehållet i ett anställningsavtal. Frå- gan berördes, om än kort, i målet AD 2014 nr 13. AD konstaterade att spelaravtalets giltighet när ett lag åker ner en division inte diskuterades mellan Djurgården och idrottsutövaren, i samband med att anställningsavtalet träffades. Uttalandet kan tolkas som att omständigheter vid avtalsingåendet har betydelse, dock är det svårt att dra några slutsatser om hur stor betydelsen är.

3.7 Spelaravtalets ändamål Förståelse för ändamålet med ett avtal kan underlätta fastställande av avtalets innehåll när texten är mångtydig eller när det finns luckor i avtalet. I NJA 2001 s. 750 prövade HD med hänsyn till avtalets innehåll, även vad som objektivt sett är en förnuftig och rimlig reglering.142 I detta hänseende kan ingressen eller en annan ändamålsbestämmelse ha betydelse för spelaravtalets innehåll.143 Det är tämligen ovanligt att ett spelaravtal innehåller ett stadgande angående ändamålet med spelaravtalet. En anledning till detta kan vara att det är tämligen klart att syftet med spelaravtalet är att spelaren ska representera föreningen i tävlingssammanhang. Med detta sagt så skulle det vara möjligt att en del spelaravtal innehåller en ingress eller ett villkor om avtalets ändamål. Ett belysande exempel är det omtvistade avtalet i AD 2014 nr 13. Anställningsavtalen mellan idrottsutövaren och Djur- gården innehöll ett stadgande om att föreningen och spelaren ”i bästa anda (skulle)

139 RH 1990:7. 140 Grönfors, Kurt, & Dotevall, Rolf, Avtalslagen - en kommentar, JUNO version: 5a, Norstedts Juri- dik, Stockholm, 2018, s. 55 & s. 102. 141 NJA 1980 s. 398, NJA 1984 s. 280, NJA 2015 s. 3, NJA 2018 s. 266 & NJA 2019 s. 195. 142 NJA 2006 s. 53 & NJA 2007 s. 17. 143 NJA 1993 s. 436.

föra förhandlingar om justering av avtalets lönevillkor och övriga förmåner” i det fall Djur- gården började spela i en europeisk liga istället för SHL. Ställningstagandet ger uttryck för att spelaren skulle fortsätta spela i Djurgården även om de valt att byta till en europeisk liga. Hur stor hänsyn som ska ges till ändamålsstadganden fram- förde inte domstolen. Men det faktum att domstolen tog upp det bevisar att det har viss betydelse vid fastställandet av ett innehåll i ett spelaravtal.

3.8 Sammanfattande kommentarer Tolkningsförfarande skiljer sig åt beroende på vilket rättsområde det berör. Inom arbetsrätten finns det en tydlig hierarki mellan de olika rättskällorna som fyller ut ett ofullständigt avtal. Om inte de tvingande- eller de semi-dispositiva bestäm- melserna går att tillämpa, kommer arbetsrättens dispositiva bestämmelser i första hand fylla ut avtalet. När det rör sig om idrottens spelaravtal så är bestämmel- serna i LAS inte anpassade för alla de frågetecken som kan uppstå vid nedflyttning. Detta medför problem för rättstillämpningen. När spelaravtalet saknar uttryckliga bestämmelser om vad som händer när ett lag flyttas ner en division uppkommer frågan om det går att tolka in ett under- förstått avtalsinnehåll när LAS saknar uttryckliga bestämmelser om saken. I en sådan situation gäller allmänna avtalsrättsliga principer för tolkning av avtal så som de fastställts genom praxis från HD i kombination med de särskilda hän- synstaganden som ska tas vid anställningsavtal. När spelaravtalet har oreglerade förhållanden bör ledning sökas i den praxis som gäller i branschen. Om varken kollektivavtal eller spelaravtal reglerar ett särskilt förhållande finns det anledning till att undersöka praxis i andra länder och avgöranden från idrottens egna skilje- nämnder kan spela en avgörande roll, vilket skiljer sig från mer traditionella branscher.

4 Spelaravtalets upphörande enligt arbetsrätten

4.1 Visstidsanställningens upphörande Även om ett anställningsförhållande föreligger mellan idrottsutövaren och före- ningen kan det uppstå tillfällen då arbetsgivaren vill skilja arbetstagaren från tjäns- ten. Visstidsanställningar upphör som huvudregel utan en föregående uppsäg- ning vid anställningens utgång om detta avtalats mellan parterna.144 Parterna kan även komma överens om att anställningen ska upphöra på grund av en framtida händelse.145 Att idrottsutövarens anställning upphör vid anställningstidens slut innebär att denne ges möjlighet att leta efter en ny förening vid utgången av spelaravtalet och kan således planera sin idrottskarriär. När det inte finns en grund för avskiljande enligt spelaravtalet, kan ett avskiljande som huvudregel endast ske genom ett avskedande eller uppsägning. I de fall ett villkor i ett spelaravtal strider mot LAS tvingande lagstiftning kommer villkoret ersättas med den motsvarande bestämmelsen i LAS. Speciellt för arbetsrätten är att detta endast sker när villkoret i avtalet är sämre för arbetstagaren.146

4.1.1 Klausul om avskiljande till följd av nedflyttning Enligt 6 c § 2 st. LAS, ska arbetsgivaren klargöra och lämna skriftlig information om vad som gäller för anställningens upphörande för att förhindra oklarheter i framtiden. Denna informationen ska bland annat innehålla uppgifter huruvida anställningen gäller tillsvidare eller om den är tidsbegränsad. Om det är fråga om en visstidsanställning ska informationen innehålla anställningens slutdag eller de förutsättningar som gäller för att anställningen ska upphöra. Om spelaravtalet innehåller ett stadgande om att anställningen ska avslutas tidigare på grund av en framtida händelse så är tidsbestämningen relativ till en eventuellt framtida hän- delsen.147 Med andra ord så kan själva spelaravtalets giltighet inte villkoras, däre- mot kan parterna komma överens om att anställningen ska upphöra i förtid utan en föregående uppsägning.148 Om föreningen inte lämnar denna information till

144 Prop. 1973:129, s. 240. 145 Källström & Malmberg, s. 121–122. 146 Källström & Malmberg, 22. 147 Källström & Malmberg, s. 121–122. 148 AD 1980 nr 5 & AD 2006 nr 82.

idrottsutövaren så kommer det eventuellt vara till nackdel för föreningen i bevis- hänseende i de fall en tvist skulle uppstå om anställningsförhållandet.149 För för- eningen innebär detta att om de vill att anställningen ska upphöra vid nedflyttning så borde de få med villkoret i spelaravtalet.150 Med ovan i beaktande, tillåter LAS avtalsfrihet om nedflyttningsklausuler och visstidsanställningens upphörande. Sådana nedflyttningsklausuler, har varit före- mål för prövning både inom FIFA:s tvistlösningskammare och CAS. I ett fall från FIFA:s tvistlösningskammare har en sådan klausul blivit uppriven151 och i två andra fall har klausulen bedömts som giltig.152 Som ovan visar tycks inte FIFA ha en bestämd uppfattning om nedflyttningsklausulers giltighet. Däremot kan man utifrån FIFA:s praxis utläsa att så länge klausulen skrivs som en automatisk uppsägning och inte som en ensidig rätt för föreningen att säga upp spelaravtalet kommer FIFA:s tvistlösningskammare bedöma klausulen som giltig. Detta eftersom FIFA i de fall där klausulen förklarades ogiltig var formulerad på ett sätt som innebar att det var ensidigt upp till föreningen att besluta om spelaravtalets giltighet vid nedflyttning. Det är av yttersta vikt att notera denna skillnaden, det vill säga att föreningen måste formulera nedflyttningsklausulen på ett tydligt sätt och inte lämna klausulen öppen för förhandling när det senare förhållandet in- träffar.153 Även CAS-domstolen har fastställt att klausuler om automatiskt upp- hörande till följd av ändrade förhållanden som giltiga. CAS-domstolen la särskild vikt vid att en sådan klausul inte får motsvara endast en av parternas vilja utan det måste föreligga en koherens om klausulens innebörd.154 Avgörandena från FIFA:s tvistlösningsorgan och CAS tycks överensstämma med AD:s praxis som även de bedömt villkor om anställningens upphörande på grund av en framtida händelse som giltiga. Även AD har yttrat att sådana villkor inte får innebära en ensidig rätt för arbetsgivaren att bestämma om anställningens upphörande.155

4.1.2 Avskedande på grund av nedflyttning I Sverige har vi ett starkt anställningsskydd i förhållande till många andra länder.156 Detta skydd förhindrar att arbetstagare blir avskilda från sina anställningar på grund av godtyckliga grunder. En effekt av detta starka anställningsskydd är att arbetsgivaren och arbetstagaren inte kan avtala om vissa omständigheter. Ett exempel på detta är arbetsgivarens möjlighet till avskedande enligt 18 § LAS. Be- stämmelsen stadgar att ett avskedande endast får ske, om arbetstagaren grovt har åsidosatt sina åligganden mot arbetsgivaren.

149 Källström & Malmberg, s. 122. 150 Lindholm, s. 158. 151 DRC dom den 10 maj 2012, nr. 5121238. 152 DRC dom den 15 mars 2013, nr. 0313496 & DRC dom den 26 oktober 2012, nr. 10121653. 153 Weger, s. 268. 154 Domstolens dom den 29 augusti 2008, Arbitration CAS 2008/A/1447, E. mot Diyarbakirspor. 155 AD 1980 nr 5 & AD 2006 nr 82. 156 Blanpain, Roger, Labour Law and Industrial Relations in Industrialized Market Economies, 7 u., Wolters Kluwer, Haag, 2001, s. 427 ff.

När domstolen bedömer om ett giltigt avskedande har ägt rum ska domstolen inte lägga någon vikt vid skäl som talar för att arbetstagaren ska behålla sin an- ställning trots åsidosättandet.157 Vid avskedande kommer således varken idrotts- utövarens ålder eller typ av anställning att beaktas. Istället är det graden av åsido- sättande som är avgörande.158 Fall som skulle kunna leda till avskedande är när en idrottsutövare har tränat och spelat med en annan förening under anställningsti- den.159 Ett annat typexempel som skulle kunna uppstå inom idrotten är om id- rottsutövaren särskilt kritiserar föreningen offentligt.160 Att ett avskedande ska kunna ske på grund av att ett lag åkt ner en division är inte möjligt. Anledningen till detta är att ett avskedande endast får ske om arbetstagaren grovt har åsidosatt sina åligganden mot arbetsgivaren. Inom en lagidrott kommer nedflyttningen endast bero på lagets ageranden, oavsett om nedflyttningen beror på sportsliga prestationer eller på icke-sportsliga omständigheter. Detta innebär att det inte spelar någon roll på vilket sätt nedflyttningen har skett. Det är således varken är möjligt att avskeda idrottsutövaren om nedflyttning har skett på grund av sportsliga prestationer eller sådana extraordinära situationer som skett både i Almtuna- och Zlatan-fallet. Inom vissa idrotter förekommer det avtalsvillkor som behandlar både före- ningen och idrottsutövarens rätt att häva anställningsavtalet. Inom fotbollen har parterna, enligt spelaravtalet, hävningsrätt med omedelbar verkan om den andra parten begår ett väsentligt avtalsbrott.161 För idrottsutövaren är denna skrivelse i enlighet med LAS, det vill säga att arbetstagare får frånträda avtalet om arbetsgivaren i väsentlig mån har åsidosatt sina åligganden mot arbetstagaren, se 4 § 3 st. LAS. Att parterna ges möjlighet att häva avtalet innebär att anställningen upphör direkt vilket är att likställa med ett avskedande.162 Vad gäller arbetsgivarens rätt att avskilja arbetstagaren utan föregående uppsägning krävs det som tidigare nämnt ett grovt åsidosättande från arbetstagarens sida. Skrivelsen ter sig därför som en utvidgning av lagtexten.163 Skrivelsen i spelaravtalet torde därför vara utan verkan för föreningarna då detta är en inskränkning i jämförelse med LAS.164 Ett sådant villkor måste dock skiljas från ett stadgande om spelaravtalets upphörande till följd av ändrade förhållanden eftersom avtalsparterna kan komma överens om att anställningen ska upphöra i förtid utan en föregående uppsägning.165

157 Öhman, s. 121. 158 AD 1998 nr 30 & AD 2000 nr 63. 159 AD 2012 nr 40 & AD 2009 nr 40. 160 AD 2006 nr 103. 161 § 9.1 Hävningsrätt, SvFF Spelaravtal. 162 AD 2014 nr 13. 163 Lindholm, s 159. 164 AD 2011 nr 14. 165 AD 1980 nr 5 & AD 2006 nr 82.

4.1.3 Uppsägning på grund av nedflyttning Det finns rättsliga skillnader när avskiljande sker genom uppsägning istället för ett avskedande, se 7 och 18 §§ LAS. För att arbetsgivaren ska kunna säga upp arbetstagaren måste det föreligga en saklig grund för uppsägning, se 7 § LAS. I bestämmelsen har lagstiftaren gjort en åtskillnad mellan två typfall, när uppsäg- ning sker på grund av arbetsbrist och när uppsägning sker på grund av andra förhållanden som hänför sig till arbetstagaren personligen.166 Någon närmare be- skrivning av begreppet saklig grund ges inte i bestämmelsen, varför denna har får sitt innehåll preciserat genom rättstillämpningen i domstol.167 Som huvudregel kan den visstidsanställde inte sägas upp innan kontraktstiden löpt ut.168 I AD:s praxis har det lyfts fram att om en arbetsgivare ska kunna avsluta en visstidsanställning i förtid genom uppsägning måste denne förbehållit sig rät- ten att göra så i anställningsavtalet.169 Parterna kan således inte avtala om att arbetsgivaren har rätt att säga upp arbetstagaren utan saklig grund, det vill säga är 7 § LAS tvingande även för visstidsanställningar.170 Om ett sådant förbehåll gjorts gör man ingen skillnad mellan uppsägning av en tillsvidareanställning eller en visstidsanställning. Oavsett anställningsform krävs det att det föreligger en saklig grund för uppsägning.171 Har ett sådant för- behåll gjorts blir det fråga om vilka situationer som utgör en saklig grund för uppsägning inom idrotten. Det finns ett rikligt antal rättsfall som behandlar vad som generellt utgör en saklig grund för uppsägning.172 När uppsägning sker på verksamhetsrelaterade grunder (arbetsbrist) sker bedömningen utifrån företagse- konomiska aspekter.173 Det är främst arbetsgivarens uppskattning som är avgö- rande för om det föreligger ett behov av nedskärningar.174 I NJA 1993 s. 22 yttrade HD att dålig lönsamhet skulle kunna utgöra en saklig grund för uppsägning, vilket även torde vara den vanligaste anledningen till att en förening vill säga upp idrottsutövaren vid en nedflyttning. I detta fall måste man fråga sig hur dålig lönsamheten måste vara för att en förening ska kunna säga upp en idrottsutövare. I NJA 1993 s. 22 hade det uppsägande företaget till

166 Lunning, Lars, Toijer, Gudmund & Lindblom, Per, Anställningsskydd, JUNO version: 11 a, Nordstedts Juridik, Stockholm, 2016, (Cit. Lunning m.fl.), § 7. 167 Öhman, s. 67. 168 Källström & Malmberg, s. 171. 169 Iseskog, Tommy, Tidsbegränsade anställningar, 2 u., Wolters Kluwer, Stockholm, 2016, (Cit. Iseskog, Tidsbegränsade anställningar), s. 120. 170 I AD 1986 nr 12 angav domstolen att en arbetsgivare med stöd i det personliga avtalet, kollektivavtal eller på grund av branschpraxis kan avbryta den tidsbegränsade anställningen i förtid för att tillgodose ett legitimt behov. Dock så måste AD 1986 nr 12 tolkas med viss restriktion. Avtalet mellan arbetstagaren och arbetsgivaren var till sin karaktär obestämt. Domen ger snarare uttryck för att arbetsgivaren, i de fall ett slutdatum inte är preciserat, att närmare precisera detta vid en visstidsanställning. Bestämmelser, i både kollektivavtal eller det personliga spelaravtalet, som ensidigt tillåter föreningen att säga upp avtalet utan saklig grund torde vara i strid mot LAS. 171 Källström & Malmberg, s. 119. 172 Källström & Malmberg, s. 14. 173 En annan vedertagen benämning för arbetsbrist är medelbrist, se AD 1978 nr 57. 174 AD 1976 nr 28, AD 1977 nr 80, AD 1978 nr 57 & AD 1982 nr 107.

slut kommit att gå i konkurs. Att ett företag går i konkurs är ett bevis i sig för att företaget har dålig lönsamhet. Att ett lag åker ner en division, oavsett anledning, behöver inte innebära att föreningen inte har råd med att betala idrottsutövarens lön, även om inkomsterna minskar. En minskad inkomst kan dock leda till att föreningen inte klarar av de ekonomiska kraven för att erhålla en elitlicens.175 Ett mer rimligt krav än konkurs skulle därför vara att lönsamheten sätts i relation till de ekonomiska kraven som krävs för att för att spela i den aktuella divisionen. En förening som inte klarar kraven för elitlicensen riskerar att åka ner ytterligare en division vilket skulle kunna leda till en kedjeeffekt som innebär att fler spelaravtal behövs sägas upp. Vidare är det föreningen som har bevisbördan för att det ska föreligga en saklig grund för uppsägning samt att domstolen ska beakta id- rottsutövarens intresse av att behålla anställningen.176 Det kan många gånger vara svårt för en förening att beräkna de framtida intäkterna. Sponsorer, TV-intäkter och publik är några av de huvudsakliga inkomsterna för föreningar. Även om dessa intäktsposterna generellt minskar i en lägre division kan det vara svårt att bevisa att de minskar så pass mycket att det skulle kunna leda till en uppsägning. När det gäller uppsägning av personliga skäl har AD konstaterat att tre kriterier måste vara uppfyllda, nämligen, misskötsamhet, medvetenhet och skada.177 Ingen av dessa tre kriterier går att härleda till att en förening åker ner en division, oavsett anledning. Vidare har FIFA uttalat i sin egen rättspraxis att dåliga prestationer inte kan vara en orsak till uppsägning av ett spelaravtal. I två beslut från FIFA:s tvistelösningskammare förklarade kammaren att en uppsägningsklausul i ett anställningsavtal som stadgar att föreningen kan säga upp ett anställningsavtal till följd av att idrottsutövarens prestation inte är godtagbara.178 Baserat på både AD:s och FIFA:s praxis kan det konkluderas att en nedflyttning i seriesystemet inte kan utgöra en saklig grund för uppsägning av personliga skäl, eftersom det inte går att koppla det till idrottsutövaren personligen.

4.1.4 Spelaravtalets upphörande på grund av extraordinära omständigheter Av de spelaravtal jag har läst så återfinns inga stadganden om att spelaravtalen får sägas upp på saklig grund. Även den idrottsjuridiska litteraturen tycks ha gjort samma observation.179 Frågan är om det ändå finns möjligheter för en förening att avskilja idrottsutövaren utan stöd enligt LAS bestämmelser. I AD:s praxis har det öppnats för möjligheter att avbryta visstidsanställdas anställningar under extraordinära omständigheter. I AD 1976 nr 52 yttrade AD att det beträffande tidsbegränsade anställningsavtal gäller i princip, att arbetsgivaren kan med omedelbar verkan häva avtalet innan den överenskomna tiden

175 Se avsnitt 2.1.1. 176 Öhman, s. 67. 177 Iseskog, Tidsbegränsade anställningar, s. 14. 178 DRC dom den 26 november 2004, nr. 114534 & DRC dom den 28 juli 2005, nr. 75975. 179 Angående sekretess, se avsnitt 1.3. Se även, Lindholm, s. 157.

gått till ända endast om arbetstagaren grovt åsidosatt sina åligganden enligt avtalet. Vidare anförde AD att i de fall anställningsavtalet saknar villkor om uppsäg- ning kan ett avskiljande på grund av oförutsedda hinder ske med iakttagande av en skälig uppsägningstid. AD:s beslut har bekräftats i en senare dom. I AD 1991 nr 81 meddelade domstolen att man i vissa extraordinära fall kan avskilja arbetstagaren från tjänsten trots att det inte föreligger ett grovt kontraktsbrott. Dom- stolen yttrade att ett avskiljande kan ske när det för avtalet uppstår oförutsedda hinder, som exempelvis när det inte längre är möjligt att nyttja arbetstagarens arbetskraft på grund av sjukdom och att det framstår som orimligt att arbetstagaren skulle vara bunden under den återstående kontraktsperioden.180 I både AD 1976 nr 52 och AD 1991 nr 81 nämner domstolen som sagt att ett avskiljande endast kan ske på grund av att det uppstått ett oförutsägbart hinder vilket gör det omöjligt att nyttja arbetstagarens arbetskraft. Bedömningen är lik den som sker enligt 36 § avtalslagen. AD nämner inte bestämmelsen och man kan fråga sig om man kan tolka avgörandena som att AD skapat en egen oskriven rättsregel med samma innebörd som 36 § avtalslagen. Oavsett om uttalandena i rättsfallen ska ses som att det finns en oskriven rättsregel eller inte så blir bedöm- ningen densamma som den enligt 36 § avtalslagen. Med anledning av detta så kommer inte någon närmare analys av denna oskrivna regeln att göras. Läsaren hänvisas istället till femte avsnittet för en noggrannare redogörelse för när änd- rade förhållanden kan utgöra en giltig grund för att avskilja idrottsutövaren från sin anställning vid nedflyttning till en lägre division.

4.2 AD 2014 nr 13 Att idrottsutövaren får den rättsliga statusen som arbetstagare och att anställ- ningen är tidsbegränsad får konsekvenser. Som huvudregel kan föreningen inte avskilja idrottsutövaren från sin tjänst om inte dessa två parter kommer överens om det, med andra ord är spelaravtalet är som huvudregel bindande till sin helhet, trots att ett lag har åkt ner en division. Detta medför ett problem inom idrotten eftersom föreningarnas ekonomi snabbt kan förändras vid nedflyttning till en lägre division.181 Ett illustrativt exempel på detta är AD:s dom AD 2014 nr 13. Bakgrunden till målet var att ishockeyföreningen Djurgården signerade en ishockeyspelare över fyra år. Efter två år åkte Djurgården ut SHL, dåvarande Elitserien. Med anledning av detta så avskildes spelaren från sin tjänst eftersom Djurgården ansåg att spelaravtalet endast gällde för spel i SHL. Inledningsvis konstaterade domstolen att det förelåg en visstidsanställning mellan Djurgården och idrottsutövaren. Av utredningen i målet framgick det att båda parterna utgick från att Djurgården skulle spela i SHL under kontraktsperioden. Vidare så avsåg spelaravtalet spel i SHL,

180 Se även, prop. 1973:129 s 240. 181 Lindholm, s. 158.

samt att spelarens förmåner talade för att avtalet endast avsåg spel i SHL. Emel- lertid fanns det inget i avtalet som reglerade om vad som skulle hända ifall Djur- gården åkte ur SHL. I enlighet med tidigare praxis anförde AD att en uppsägning i dessa fall endast kan ske i extraordinära situationer och att detta måste föranledas av en uppsäg- ning med en skälig uppsägningstid.182 Djurgårdens handlande i detta fall innebar att anställningen avslutades omedelbart. AD jämställde således handlandet med ett avskedande. Domstolen fann därför ingen anledning att pröva om det förelåg sådana extraordinära skäl som kan föranleda en godtagbar uppsägning, eftersom Djurgården inte tagit hänsyn till en skälig uppsägningstid. Vidare så konstaterade domstolen att det inte framkommit i målet att det är en sedvana att anställnings- avtalen för ishockeyspelare i SHL upphör utan överenskommelse. Med anledning av detta så bedömde domstolen att Djurgården avskedat idrottsutövaren utan att idrottsutövaren grovt åsidosatt sina åliggande mot Djurgården, se 18 § LAS. Mot bakgrund av domen i AD 2014 nr 13 kan slutsatsen dras att en nedflyttning till en lägre division inte innebär att föreningen kan avskeda en spelare. Domstolens slutsats är föga förvånade med anledning av att arbetsrätten i detta avseende är tvingande och att idrottsutövarens handlande knappast kan liknas vid ett grovt åsidosättande av sina åligganden. Idag så har de flesta lag, i både SHL och Hockeyallsvenskan, en klausul i sina kontrakt som stadgar vad som händer i det fall ett lag åker ner en division, vilket troligtvis är en följd av domen. Vidare så bör det inte föreligga några hinder för ett stadgande om att parterna träffar en överenskommelse om att idrottsutövarens lön blir beroende av vilken division laget tillhör. En sådan klausul torde till och med kunna begränsa skade- ståndet som erkänns en arbetstagare vid ett avskedande i strid med LAS.183

4.3 Idrottsutövarens rätt att frånträda anställningen Eftersom det är fråga om en tidsbegränsad anställning mellan föreningen och idrottsutövaren är utgångspunkten, trots att det är idrottsutövaren som vill avbryta anställningen, att dessa avtal gäller tills spelaravtalet upphör, se 5 § p. 1 LAS. LAS innehåller ett stadgande att en arbetstagare får med omedelbar verkan frånträda sin anställning, om arbetsgivaren i väsentlig mån har åsidosatt sina ålig- ganden mot arbetstagaren, se 4 § 3 st. LAS. Ett ofta förekommande exempel som aktualiserar bestämmelsen är de fall en arbetsgivare inte betalar ut lön till arbetstagaren.184 Detta är även normen inom idrotten. I ett avgörande från CAS har

182 Jämför, AD 2000 nr 81. 183 I AD 2014 nr 13 övervägde domstolen att jämka skadeståndet eftersom en spelares ersättning generellt är lägre desto längre ner man spelar i seriesystemet. 184 AD 1971 nr 19, AD 1975 nr 78 & AD 1976 nr 135.

domstolen ansett att en förening som inte betalar ut en lön i tid ger spelaren rätt att häva avtalet.185 Huruvida en nedflyttning till en lägre division utgör ett sådant väsentligt åsi- dosättande av arbetsgivaren åliggande som medför att spelaravtalet upphör att gälla har inte prövats av en domstol. När en nedflyttning endast beror på sportsliga skäl, det vill säga att nedflyttningen sker på lagets prestationer kan inte id- rottsutövaren kunna häva avtalet. Man kan utgå från att det både är föreningens och idrottsutövarens vilja att undvika nedflyttning samt att nedflyttningen endast beror på idrottsliga förhållanden.186 Föreningen har de facto inte begått något avtalsbrott gentemot idrottsutövaren. När nedflyttningen beror på en extraordi- när händelse såsom mutbrott, ekonomisk kris eller liknande händelser, kan det öppnas en viss möjlighet för spelaren att frånträda avtalet. Även om föreningens agerande inte sker direkt mot idrottsutövaren får dessa ageranden stora konsekvenser för idrottsutövandet. Den legala grunden skulle kunna härledas från den arbetsrättsliga lojalitetsplikten.187 I AD 2003 nr 84 anförde domstolen att:

"Lojalitetskravet ingår som ett led i anställningsavtalet. Den grundläggande synpunkten är att arbetstagaren inte får skada arbetsgivaren. Gemensamt för de skilda aspekterna på kravet på lojalitet är tanken att anställningsavtalet inte enbart består i ett utbyte av vanliga förmögen- hetsrättsliga prestationer, utan att det skapar ett personligt förhållande mellan parterna. An- ställningen grundar förpliktelser som går längre än vad som gäller i kontraktsförhållanden i allmänhet; de ligger vid sidan av själva arbetsprestationen och skulle därför kunna karakteri- seras som biförpliktelser."

Yttrandet ger upphov till att det finns vissa handlingsregler för arbetstagaren som inte framgår av anställningsavtalet.188 I doktrin har det framförts att motta- gandet av muta är ett typexempel på ett handlande i strid med lojalitetsplikten som kan leda till en saklig grund för uppsägning.189 Till skillnad från andra branscher är idrotten serieindelad och ett sätt att åka ner en division är när en förening mutar domaren. De idrottsliga konsekvenserna för idrottsutövandet vid nedflyttning är stora. Det vore därför orimligt att hävda att det ingår i idrottsut- övarens lojalitetsplikt att inte muta domaren, men att det inte är i strid med för- eningens lojalitetsplikt när denna gör samma sak. Mot bakgrund av idrottens speciella karaktär så skulle idrottsutövaren kunna vinna framgång med en sådan ar- gumentation. Ett avgörande moment är att utreda anledningen till att laget flyttas ner en division. Det bör även nämnas att det i ett utredningsarbete har föreslagits

185 Domstolens dom den 29 juni 2007, Arbitration CAS 2006/A/1180, Galatasaray SK mot Frank Ribéry & Olympique de Marseille. 186 Weger, s. 200. 187 Lojalitetsplikten ska hållas isär från den avtalsrättsliga lojalitetsprincipen, se Källström & Malm- berg, s. 77. 188 Liknande uttalanden återges även i AD 1994 nr 79 & AD 1999 nr 57. 189 Lunning m.fl., § 7.

lagregler om en ömsesidig lojalitetsplikt. Förslaget har dock inte lett till lagstiftning.190 Vidare så torde detta endast kunna vara möjligt vid synnerligen ovanliga situationer, exempelvis mutning, där föreningens agerande är särskilt klandervärt.

4.4 Giltiga avvikelser från LAS Som tidigare nämnt är det möjligt att göra avvikelser från de tvingande bestäm- melserna i LAS om detta är till idrottsutövarens fördel, varför det inte finns några hinder för att erkänna en idrottsutövare mer generösa villkor i både ett spelar- och kollektivavtal. Inom fotbollen finns exempel på detta. De internationella reglerna för transfers inom fotbollen innehåller en bestämmelse som stadgar att en professionell fotbollsspelare har rätt att avbryta sin anställningen om denne, under en säsong, deltagit i färre än tio procent av matcherna.191 Professionella id- rottsutövares rätt att häva avtalen när de inte spelar tillräckligt med matcher under en säsong har även fastslagits i ett avgörande från CAS.192 Inom idrotten beskrivs detta fenomen som att idrottsutövaren har ett idrottsligt sakligt skäl för att avbryta anställningen i förtid. Som en följd av CAS avgörandet borde även andra idrottsutövare än fotbollsspelare ha rätt att avbryta anställningen på grund av ett idrottsligt sakligt skäl eftersom detta är så nära förknippat med dennes anställ- ning. Det är i detalj beskrivet i fotbollens transferregler vad som utgör ett idrottsligt sakligt skäl. Denna bestämmelse innehåller inte ett stadgande om att nedflyttning till en lägre division utgör ett sådant idrottsligt sakligt skäl som skulle föran- leda en rätt att frånträda avtalet. Vidare finns det även en rätt för fotbollsspelaren (och föreningen) att häva avtalet enligt fotbollens egna regelverk när det förelig- ger ett ”sakligt skäl”.193 Frågan som väcks är huruvida en förenings nedflyttning till en lägre division på grund av extraordinära omständigheter kan utgöra ett sådant skäl enligt idrottens normer. Frågan har aldrig prövats av CAS, så någon generell idrottslig norm att avtalen ska upphöra på grund av en nedflyttning föreligger inte. Det har inte heller utvecklats någon praxis kring dessa frågor i något annat idrottsrättsligt fo- rum. En domstol kommer således behöva falla tillbaka på de arbetsrättsliga normerna till dess det kan sägas ha utvecklats särskilda normer om nedflyttning på grund av extraordinära omständighet.194 Avslutningsvis kan det konstateras att om idrottsutövaren vill att dennes avtal ska upphöra att gälla på grund av en idrottslig sakomständighet bör detta anges i spelaravtalet med föreningen.

190 Lunning m.fl., § 7. 191 § 15, FIFA, Regulation on the Status and Transfers of Players. 192 Domstolens dom den 6 mars 2008, Arbitration CAS 2007/A/1369, O. mot FC Krylia Sovetov Samara. 193 § 14, FIFA, Regulations on the Status of Transfer of Players. 194 Jämför, AD 2014 nr 13 - Djurgården lyckades inte bevisa att det förelåg någon sedvana för att spelaravtal upphör att gälla inom ishockeyn i de fall ett lag blir nedflyttade en division.

4.5 Sign-on bonus Ett komplicerat problem kan uppstå när ett spelaravtal bedöms som ogiltigt mitt under kontraktstiden. Inom den allmänna avtalsrätten återfinns principen om re- stitution. Principen innebär att parternas förpliktelser ska återgå.195 Att arbetsprestationen inte kan återgå är givetvis självklart, men spelaravtalen innehåller många gånger så kallade sign-on bonusar vilket innebär att idrottsutövaren tillhandahål- ler en klumpsumma när denne signerar ett nytt spelaravtal med en förening. Detta medför frågor om i vilken utsträckning föreningarna har rätt till ersättning för sina nedlagda kostnader, det vill säga sign-on bonusen när idrottsutövaren frånträder anställningen på en ogiltig grund. När det kommer till sign-on bonusen i ett spelaravtal måste man fråga sig först och främst vilken typ av ersättning bonusen är. I AD 2012 nr 20 meddelade AD att en sign-bonus för en fotbollsspelare skulle utgöra en del av anställningsavtalet trots att det upprättats i ett enskilt skuldebrev. I målet var det ostridigt att den aktuella fordringen inte benämndes i anställningsavtalet vilket talade för att den aktuella fordringen skulle behandlas som ett självständigt avtal. Domstolen la dock stor hänsyn till syftet med sign-on bonusen, vilket var att idrottsutövaren förband sig att spela för föreningen. Med anledning av detta ansågs ersättningen ha ett sådant direkt samband med anställningen att ersättningen skulle ses som en del av anställningsförhållandet. Fordringen kunde därför inte ses som en själv- ständig betalningsförpliktelse. Enligt Skatteverkets bedömning ska sign-on bonusen ses som tjänstein- komst.196 I sin bedömning anser Skatteverket att ersättningen helt enkelt ska ses som ersättning för den kommande idrottsliga verksamheten, det vill säga ett för- skott på lönen. Detta stöds av 7 § lag (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl. Av bestämmelsen framgår det att sådan ersätt- ningen ska ses som skattepliktig inkomst. Att ge ett förskott på lön innebär i praktiken att föreningen lånar ut pengar till idrottsutövaren för arbete som ännu inte har utförts och i vanliga arbetsförhål- landen kommer förskottet att kvittas från lönen nästa månad.197 Detta ställnings- tagande tåls att ifrågasättas. Arbetsgivarens kvittningsrätt återfinns inte spelaravtalen, utan sign-on bonusen utgår istället som en engångsbetalning vid sidan av lönen som utgår varje månad. Inom idrotten har det lyfts fram att det generellt räcker att idrottsutövaren kommer väl förberedd till säsongens start för att denne ska få behålla sin bonus. Att idrottsutövaren inte tar plats i laget påverkar inte dennes rätt till sign-on bonusen.198 I två amerikanska rättsfall har det framförts att bara det faktum att en idrottsutövare signerar ett spelaravtal med en förening gör att föreningen kan tjäna på idrottsutövaren i PR-syfte, det vill säga genom försäljning av biljetter och supportervaror. I målen anfördes det att det vore

195 NJA 1963 s. 195, NJA 2008 s. 392, prop. 1975:102 s. 94 & 116. 196 Skatteverkets ställningstagande, Sign on fee till idrottsmän bosatta i utlandet, Dnr: 131 473430-16/111. 197 AD 2012 nr 1. 198 Champion, Walter, Sports law in a nutshell, 5 u., West Academic, Minnesota, 2000, s. 6.

orimligt att föreningen skulle få ersättning för ett ogiltigt avtal och samtidigt njuta av de förmåner som erhållits på grund av detta.199 Mot bakgrund av idrottens särart är jag av uppfattningen att sign-on bonusen inte kan ses som ett sådant förskott på lönen som ska återgå vid en eventuell hävning av spelaravtalet. Inom idrotten kommer bonusen inte att kvittas mot nästgående lön varför det kan ifrågasättas om den verkligen utgör ett sådant för- skott på lön som avses inom arbetsrätten. Det ska framhållas att en sign-on bonus, i enlighet med AD:s praxis, är en del av anställningsvillkoren eftersom den har ett så nära samband med idrottsutövandet. Detta medför att föreningen, vid ett avtalsbrott, kan ha rätt till ersättning för sina nedlagda kostnader. Skillna- den gentemot en kvittningsrätt alternativt innestående fordran är att ersättningen inte ska beräknas på samma sätt. Istället kommer föreningen erkännas skadestånd i enlighet med LAS vilket medför att föreningen måste påvisa en ekonomisk för- lust som uppkommit genom att idrottsutövaren avslutat anställningen i förtid.

4.6 Särskilt om vitesföreläggande inom idrotten Arbetsprestationerna i en anställning kan som huvudregel inte framtvingas på rättslig väg. Om en domstol ålägger en arbetstagare att återgå till sitt arbete enligt 60 § MBL, kan denna dom inte verkställas och är i realiteten en fastställelse- dom.200 Konsekvenserna av att domstolen ska kunna ingripa med rättsliga tvångs- medel är inte heller önskvärt eller särskilt rimligt då avtalsbrottet skulle kunna liknas med en fängelsedom mot bakgrund av dess personliga inslag. Detta inne- bär att en domstol inte kan påtvinga en idrottsutövare att utföra en tjänst åt för- eningens vägnar på samma sätt som en arbetstagare inte kan tvingas utföra en arbetsprestation. Intressant ur en idrottsrättslig kontext är idrottsutövarens skyldighet att inte ta anställning hos en annan konkurrerande förening, vilket kan framtvingas av domstol genom ett så kallat vitesföreläggande.201 Inom arbetsrättens anses detta mindre ingripande än att den enskilde tvingats återgå till arbetet. Axel Adlercreutz har ifrågasatt detta förfarande då en personexekution genom ett vitesförbud är ett djupt ingrepp i den personliga friheten.202 För en idrottsutövare skulle detta få synnerliga konsekvenser. Om en idrottsutövare inte skulle kunna ta anställning i väntan på dom kan leda till märkbara konsekvenser för dennes karriär. Tillskill-

199 Supreme Court of Alabama dom den 25 september 1975, Alabama Football, Inc. A corp. mot Ken M. Stabler, & United States District Court, W. D. Pennsylvania dom den 30 maj 1978, Ala- bama Football, Inc., an Alabama Corporation, Plaintiff, mot L.C. Greenwood, an Individual, De- fendant. 200 AD 1977 nr 62. 201 AD 1990 nr 44 och AD 2016 nr 14. 202 Adlercreutz, Axel, Personexekution eller skadestånd/avtalat vite i mål om konkurrensklausuler, Svensk Juristtidning, 1991, s. 445–454.

nad från arbetstagare inom andra branscher är idrottsutövarens prestationska- pacitet i större utsträckning en färskvara. Domstolsförfarande kan i vissa fall ta tid. Om idrottsutövaren avslutar sin anställning och domstolen utfärdar ett inte- rimistiskt vitesföreläggande i avvaktan på dom kan idrottsutövaren komma att behöva avvakta med att spela för den nya föreningen. I vissa idrotter är uppehål- let bara två månader sen sätts de nya trupperna varför det kan vara svårt för idrottsutövaren att hitta en ny klubb trots att anställningen upphört på godtagbara grunder.

4.7 Sammanfattande kommentarer Eftersom rättsförhållandet mellan parterna utgör en visstidsanställning så blir ar- betsrättslig lagstiftning i första hand avgörande för huruvida föreningen och id- rottsutövaren kan frånträda avtalet vid en nedflyttning. Som huvudregel kan det konkluderas att spelaravtalet och dess villkor ska bestå mellan parterna om inte parterna kommer eller kommit överens om annat.203 Regleringen i LAS innebär att det råder avtalsfrihet för parterna att reglera om vad som ska hända vid nedflyttning. Både lag och praxis ger dock uttryck för att det ställs ett stort krav på parterna att sinsemellan reglera om avtalets upphörande innan tidpunkten för slutdatumet. AD och de idrottsliga instanserna har i detta sammanhang framhävt att ett sådant villkors giltighet är beroende av dess tydlighet samt att villkoret inte får vara öppet för förhandling när det senare förhållandet inträffar.204 Med andra ord ska villkoret vara formulerat så att spelaravtalets upphörande sker automatiskt.205 Huvudregeln är inte utan undantag. Regleringen i LAS ger både föreningen och idrottsutövaren vissa möjligheter att frånträda avtalet. För det första ska ett avskiljandes giltighet bedömas utifrån reglerna om avskedande och uppsägning, se 7 och 18 §§ LAS. Det kan konkluderas av kapitel 3.1.2 att ett avskedande aldrig kommer att kunna ske på giltig grund ifall ett lag åker ner en division. Detta oavsett om idrottsliga normer och spelaravtal stadgar annat. 18 § LAS är tvingande och kräver ett grovt åsidosättande av idrottsutövarens skyldigheter gentemot arbetsgivaren.206 En uppsägning skulle kunna ske som en följd av dålig ekonomi på grund av nedflyttning. När detta sker måste föreningens intresse vägas gentemot idrottsutövarens intresse av att behålla anställningen. Vidare måste ett förbehåll gjorts i spelaravtalet om att uppsägning kan ske, vilket sällan finns i spelaravtalen.207 För att idrottsutövaren ska kunna frånträda spelaravtal utan rättsliga konsekvenser krävs det att föreningen i väsentlig mån har åsidosatt sina åligganden mot

203 Prop. 1973:129 s. 240. 204 AD 1980 nr 5, AD 2006 nr 82 & CAS of 2008/A/1447. 205 Weger, s. 268. 206 AD 2014 nr 13. 207 Lindholm, s. 157.

denne, se 4 § 3 st. LAS. Detta innebär att när en nedflyttning endast beror på sportsliga skäl kommer inte idrottsutövaren kunna häva avtalet. Det måste konstateras att det både är föreningens och idrottsutövarens vilja att undvika nedflyttning.208 I vissa undantagsfall kan spelaravtalet upphöra när det uppstått ett oförutsett hinder vilket närmare kommer att utredas i avsnitt fem.

208 Weger, s. 200.

5 Oskälighet enligt 36 § avtalslagen

5.1 36 § avtalslagen och anställningsavtalet Bestämmelserna i LAS är utgångspunkten för när föreningen eller idrottsutöva- ren vill lämna anställningsförhållandet. I avtalslagens tredje kapitel finns regler om avtals ogiltighet. Idag är det fastställt att en ogiltighetsförklaring på avtalsrätt- slig grund inom arbetsrätten är möjlig, varför avtalslagens ogiltighetsgrunder även omfattar spelaravtal.209 Den ogiltighetsgrund som är relevant för uppsatsens syfte är 36 § avtalslagen eftersom den tar sikte på ändrade förhållanden. 36 § avtalslagen erbjuder en möjlighet att jämka ett avtalsvillkor, vilket innebär att domstolen ges en möjlighet att ändra innehållet i ett visst avtalsvillkor eller lämna detta utan avseende.210 I vissa undantagsfall kan avtalsvillkor komma att jämkas å arbetsgivarens väg- nar om det har en så pass stor betydelse så att det inte skäligen bör tillåtas.211 När ett anställningsavtal saknar villkor om uppsägning har AD uttalat att avskiljande på grund av oförutsedda hinder endast kan se med iakttagande av en skälig upp- sägningstid. AD:s ställningstagande innebär att om idrottsutövaren avskiljs från anställning utan beaktande av uppsägningstiden, kommer föreningens agerande likställas med ett avskedande, vilket förutsätter ett väsentligt avtalsbrott.212 Vidare ska det oförutsedda hindret ska vara så pass avgörande att det framstår som orimligt att arbetstagaren skulle vara bunden under den återstående kontraktsperioden.213 Ett särskilt intressant mål är AD 1979 nr 152. I målet undersökte AD huruvida 36 § avtalslagen skulle kunna tillämpas på tidsbegränsade anställningsavtal.214 An- ställningsavtalet gällde för fem år. Vidare innehöll anställningsavtalet inget villkor om uppsägning i förtid. Efter att arbetsgivaren fått ekonomiska problem ville de jämka avtalstiden och ges möjlighet att säga upp avtalet i förtid. AD konstaterade att 36 § avtalslagen ska kunna tillämpas på anställningsavtal även om dessa möj- ligheter är begränsade, i synnerhet när arbetsgivaren vill avsluta anställningen i förtid på grund av oskälighet.215 I sina skäl angav domstolen följande:

209 Iseskog, Arbetsrättslig Avtalsrätt, s. 48. 210 Weger, s. 63–64. 211 AD 2004 nr 36. 212 AD 2014 nr 13. 213 Jämför, prop. 1973:129 s 240. 214 Se även, AD 2000 nr 115. 215 Jämför, prop. 1975/76:81 s. 127.

"Vid införandet av generalklausulen i 36 § avtalslagen underströks att frågan om jämkning med stöd av bestämmelsen på grund av ändrade förhållanden hänger nära samman med parternas möjligheter att överblicka ett avtals konsekvenser vid avtalets ingående samt att jämk- ning av avtalet som regel inte är påkallad om parterna har räknat med möjligheten att förhål- landena ändras och kommit överens om vem av dem som skall stå risken för oförutsedda hän- delser. Ju mer förutsebar som denna risk är, desto mindre anledning finns det alltså att tillämpa bestämmelsen. Vidare innebär uttalandena i förarbetena till bestämmelsen att den som intar en underlägsen ställning i förhållande till motparten i allmänhet har sämre förutsättningar än denne att överblicka de konsekvenser som kan följa av avtalet och att det därför allmänt sett finns större förutsättningar att jämka eller åsidosätta ett villkor när förhållandena har ändrats till nackdel för den underlägsne parten än när de har ändrats till nackdel för motparten (se prop 1975/76:81 s 127)."

Målet ger uttryck för att det i särskilda fall kan vara möjligt att upplösa anställ- ningsförhållandet med 36 § avtalslagen. Detta kommer främst att ske vid långva- riga anställningar som blivit mer betungande än parterna har utgått från.216 Vidare anknyter uttalandet till den så kallade förutsättningsläran. Förutsättnings- läran är en allmän avtalsrättslig princip som inte framkommer i lag. Skillnaden mellan 36 § avtalslagen och förutsättningsläran är svårt dragen. I viss doktrin har det framförts att förutsättningsläran endast i synnerliga fall kan tillämpas som en självständig rättsgrundsats. Enligt dessa tjänar förutsättningsläran främst till som ett komplement till avtalstolkning och ogiltighetsgrunderna i avtalslagen.217 Andra har framhävt att förutsättningsläran i vissa tillfällen fortfarande är ett bättre alternativ än 36 § avtalslagen om det är just förutsättningarna som brister.218 Även om det praktiska utrymmet för tillämpningen av förutsättningsläran torde vara begränsat är dess innebörd inte irrelevant.219 Vidare nämns det i förar- betena till avtalslagen att förutsättningsläran skulle få en mer begränsad betydelse när 36 § avtalslagen trädde ikraft. Detta ställningstagande ger uttryck för att för- utsättningsläran i vissa fall fortfarande kan få betydelse som självständig rätts- grundsats.220 Med anledning av detta kommer förutsättningsläran diskuteras i ett eget avsnitt.221

5.2 Oskäligt avtalsinnehåll Utgångspunkten är att både föreningen och idrottsutövaren ansvarar för avtalets innehåll, dock så finns det inga begränsningar för vilka typer av klausuler i ett

216 Källström & Malmberg, s. 130. 217 Ramberg & Ramberg, s. 235. 218 Bernitz, s. 166 & Adlercreutz m.fl., s. 331. 219 AD 1986 nr 15 & AD 2001 nr 40. 220 Prop. 1975/76:81 s. 128. 221 Se avsnitt 5.3.

avtal som skulle kunna bli föremål för oskälighetsbedömningen.222 När det kommer till ett lag som blivit nedflyttat en division så är det ur föreningarnas perspektiv främst idrottsutövarens ersättning och avtalstiden som kan bli oskälig.223 An- gående oskäliga löneavtal har AD förhållit sig restriktivt till att jämka dessa, fram- förallt i de fall lönebestämmelserna grundar sig på ett kollektivavtal.224 Inom idrotten är det sällan som kollektivavtalen reglerar löneförhållanden.225 När det är fråga om lönevillkor som icke är kollektivavtalsgrundade har domstolen ersatt dessa med löner som stämmer överens med branschen i övrigt, se AD 1982 nr 142 och AD 1986 nr 78. Jämkningen i båda dessa mål var till det bättre för arbetstagaren som i båda fallen erhöll en bättre lön än vad anställningsavtalet före- skrev. I domskälen yttrade AD att arbetstagarnas arbetsinsatser inte motsvarade deras dåvarande lön. Att jämka lönen till ett lägre belopp som en följd av nedflyttning tycks synnerligen svårt. Detta skulle medföra en stor inskränkning för idrottsutövaren då denne i praktiken utför samma arbete, det vill säga själva id- rottsutövandet. Dessutom har CAS yttrat att en förening som inte betalar ersätt- ning i enlighet med spelaravtalet, oavsett division, ger en rätt för idrottsutövaren att häva avtalet.226

5.2.1 Idrottsutövarens underlägsna ställning En orsak till att ett jämka ett oskäligt avtalsinnehåll kan vara parternas ojämna förhandlingsstyrka. Detta markeras genom uttrycket ”eljest intager en underlägsen ställning” vilket gör det möjligt att tillämpa 36 § avtalslagen generöst till förmån för en svagare part.227 Vad menas då med underlägsen ställning i en anställnings- situation? I dessa fall är det inte främst en fråga om företagets storlek, ekonomi, antalet anställda, resurser och så vidare. Det avgörande är parternas möjlighet att utforma avtalsvillkoren.228 Vidare kan 36 § avtalslagen även vara tillämplig när parterna är jämnstarka.229 Med detta sagt så finns det inget som hindrar domstolen för att tillämpa 36 § avtalslagen när parterna är jämlika, därav rekvisitet ”hän- syn”.230

222 Det är även den rådande normen inom fotbollen, se DRC dom den 22 juni 2007, nr. 67675, DRC dom den 10 augusti 2007, nr. 871283, DRC dom den 28 september nr 97460, DRC dom den 28 september nr 971002. 223 Ersättningen tar inte endast sikte på månadslönen. Många spelaravtal innehåller villkor om att idrottsutövaren ska ges ersättning för antalet mål, hållna nollor, vinster, landslagsspel etc. 224 AD 1986 nr 134. 225 Ett undantag är ishockeyn där kollektivavtalet innehåller bestämmelser om särskilda löner för juniorer, se Arbetsgivaralliansen Hockeyspelare i Svenska hockeyligan 2016-05-01 –2019-04-30. 226 CAS 2006/A1141 & CAS 2006/A1180. 227 NJA 2012 s. 776 & Dotevall, Rolf, Ekvivalensprincipen och jämkning av långvariga avtal, Svensk Juristtidning 2002, s. 441–457. 228 NJA 1979 s. 483 & AD 2015 nr 70. 229 NJA 1989 s. 346 kan nämnas som ett av få fall när 36 § avtalslagen använts i ett förhållande mellan två näringsidkare. 230 NJA 1979 s. 666.

När det kommer till spelaravtal måste man följaktligen göra en bedömning av idrottsutövarens och föreningens inbördes styrkeförhållanden. I detta sammanhang kan man inte göra en direkt analogi från vanliga arbeten. I de flesta lagid- rotterna består lagen ofta av 20–30 spelare som både är välbetalda samt att dessa idrottsutövare ofta har representanter vid kontraktsskrivandet. Detta medför att styrkeförhållandena är mer jämlika än vid ett vanligt arbetstillfälle, i synnerhet när det kommer till välbetalda idrottsutövare. Dessutom råder det större konkurrens om idrottsutövarnas kompetens. En efterfrågad idrottsutövare får därför i större utsträckning än en vanlig arbetstagare möjlighet att tillföra anställningsavtalet klausuler som är specifika för just deras förhållande. Som tidigare nämnt ska det göras en bedömning av alla omständigheter vid tillämpning av 36 § avtalslagen, varför just partsförhållandet inte behöver vara helt avgörande för att aktualisera jämkning av ett avtalsvillkor.231 Dock så medför detta att övriga omständigheter måste väga tyngre. Vidare så kommer domstolen göra en bedömning i det enskilda fallet, varför en spelare utan representation kommer nå större framgång genom att argumentera för det ojämlika förhållandet än en spelare med representation. Detta har även framförts som ett argument enligt idrottens egna normer när det är fråga om en tvist rörande ett oskäligt avtalsvillkor.232

5.2.2 Omständigheter vid avtalets ingående Likt övriga avtal ingås spelaravtal på grund av en fri vilja och utan tvång.233 Med denna utgångspunkt går det inte att hävda att ett avtal är oskäligt på grund av omständigheter vid avtalets ingående om båda parterna har fått gehör för sina önskningar.234 Ibland kan det uppstå situationer när det är ”fel på viljan” antingen på grund av att den ena parten har misstagit sig eller att den fria viljan inte har varit tillräckligt, exempelvis vid tvång. Därför är det orimligt att ett avtal alltid ska gälla om någon av parterna fått sin fria och verkliga vilja inskränkt.235 Klausuler om spelaravtalets upphörande eller justering till följd av ändrade förhållanden har som tidigare nämnts både prövats av FIFA och CAS.236 Viktigt att notera är att det i avgörandena framhölls att en sådan klausuls giltighet är beroende av att den inte endast motsvarar en av parternas vilja utan det måste föreligga en koherens om klausulens innebörd. Detta stämmer väl överens med 36 § avtalslagen om att hänsyn ska tas vid omständigheter som inträffat vid avtalets ingående. Eftersom det är av vikt att ta hänsyn till partsförhållandet kommer

231 Se avsnitt 2.5.1. 232 Weger, s. 202. 233 Källström & Malmberg, s. 78. 234 Grönfors & Dotevall, 2016 s. 258. 235 Ramberg & Ramberg, s. 137. 236 DRC dom den 10 maj 2012, nr. 5121238 & CAS of 2008/A/1447

domstolen lägga särskild vikt vid den omständighet att idrottsutövaren represen- teras av idrottsagenter, managers eller jurister vid avtalets ingående. Representat- ion kan medföra att det till början ojämlika förhållandet neutraliseras.237 Omständigheter vid avtalets ingående berördes i AD 2012 nr 20 där AD ansåg att en klausul om skiljeförfarande inte var oskälig. I målet ansåg AD att skiljeklausuler i ett spelaravtal för fotbollsspelare inte är oskäligt eftersom sådana klausuler är vanliga i branschen. Viktigt att notera i avgörandet är att frågan behandlade en erfaren fotbollsspelare. Utgången i målet hade kunnat bli annorlunda om skiljeklausuler är ovanliga i andra idrotter, till exempel innebandy, och om id- rottsutövaren inte har erfarenhet av tidigare kontraktsförhandlingar.

5.2.3 Oskälighet på grund av ändrade förhållanden Principen pacta sunt servanda är en viktig huvudregel för att parterna ska kunna lita på varandra, och enligt huvudregeln måste därför båda parterna själv bära risken för den framtida händelseutvecklingen. Det finns, i praktiskt taget alla rättsordningar, en stark begränsning att undgå avtalsförpliktelser på grund av ändrade förhållanden.238 I NJA 1985 s. 178 uttalade HD “En part i ett avtal måste regelmässigt själv stå risken för att hans förutsättningar för avtalet är felaktiga”. Rättsfallet behandlade förutsättningsläran men uttalandet torde även kunna tillämpas på oskälighetsbedömningen enligt 36 § avtalslagen. Det finns emellertid undantag från denna huvudregel.239 Det vore orimligt om varje avtalslöfte måste uppfyllas under alla förhållanden oavsett framtida omständigheter.240 36 § avtalslagen ger ingen vägledning för hur oskälighetsbedömningen ska gå till i samband med änd- rade förhållanden, utan vägledningen får hämtas från praxis, rättsprinciper och analogier.241 I doktrin har det framförts att viss vägledning kan fås av UNIDROIT Principles 6.2.1-6.2.2, Principles of European Contract Law 6:11 och Draft Com- mon Frame of Reference III-1:110 och att dessa stadganden i stort stämmer överens med svenska rättsprinciper.242 Enligt dessa principer måste det ändrade förhållandet rubba avtalsbalansen, vara oförutsägbart, utom kontroll och att det ska vara rimligt att lägga över risken på motparten (relevansbedömningen). Om inte dessa villkor är uppfyllda kommer avtalet i dess ursprungliga form fortsatt vara gällande.243 5.2.3.1 Rubbning av avtalsbalansen Utgångspunkten för oskälighetsbedömningen vid ändrade förhållanden är att förändringen ska rubba avtalsbalansen och att förändringens inverkan på avtalet

237 Weger, s. 202. 238 Ramberg & Ramberg, s. 221. 239 Adlercreutz, m.fl., s. 154. 240 Grönfors, Kurt, Avtal och omförhandling, Nerenius & Santérus, Stockholm, 1995, s. 23. 241 Ramberg & Ramberg, s. 221. 242 Ramberg & Ramberg, s. 221. 243 Ramberg & Ramberg, s. 221.

ska vara stor.244 Detta innebär att nedflyttningen till den lägre division måste få märkbara konsekvenser för antingen idrottsutövaren eller föreningen. För föreningen kommer det främst vara ekonomin som blir lidande när före- ningen blir nedflyttad, och domstolens bedömning kommer utgå från huruvida detta ändrade förhållande kommer rubba avtalsbalansen så pass mycket att det skulle vara oskäligt för föreningen att betala idrottsutövarens fulla ersättning. Detta är särskilt aktuellt i dagsläget med anledning av spridningen av det nya co- ronaviruset. De olika begränsningar som uppstått för att minska smittsprid- ningen har fått synnerligen stora ekonomiska konsekvenser för idrottsutövandet. Ett exempel på en åtgärd som påverkarföreningarnas inkomster är förbudet mot allmänna sammankomster. När föreningarna inte får några inkomster försämras deras ekonomiska ställning, vilket kan leda till att lagen tvångsnedflyttas en division.245 Detta kan medföra att idrottsutövarens anställning har blivit avsevärt mycket mer betungande än vad föreningen utgått ifrån.246 I förarbetena till LAS framfördes det att ett avsevärt betungande kontraktsförhållande kan ske när arbetsgivaren har försatts i konkurs. 247 Trots konkurs, måste avskiljandet av idrotts- utövaren ske med iakttagande av en skälig uppsägningstid.248 För idrottsutövaren är det förändrade förhållandet främst negativt på grund av den försämrade idrottsliga situationen, eftersom lönen och andra villkor i avtalet oftast är desamma. Att det rent idrottsligt är negativt för idrottsutövaren är klart men frågan är huruvida detta intresse skyddas av rättsordningen. Den mo- netära skadan av att åka ner en division är de facto noll. Domstolen behöver således ta ställning till om den försämrade idrottsliga situationen gör det möjligt att jämka avtalstiden. Det finns ingen praxis, varken internationellt eller nationellt, som styrker att den icke-monetära skadan vid ändrade förhållanden leder till att avtalsbalansen rubbats. I detta sammanhang bör det nämnas att en jämkning av avtalstiden kan innebära att spelaravtalet upphör som helhet, vilket är ett stort ingrepp i avtalsförhållande. Det torde därför finnas begränsade möjligheter för idrottsutövaren att få spelaravtalet upplöst som en följd av nedflyttning. Som huvudregel bör därför inte idrottsutövaren kunna få avtalstiden jämkad med en tillämpning av 36 § avtalslagen.

5.2.3.2 Oförutsebarhet För det andra ska de ändrade förhållandena vara oförutsebara vid tiden för avtalets ingående. Detta innebär att ett lag som åker ner på rent sportsliga faktorer, och detta inte är osannolikt vid säsongens start, inte kan åberopa denna omstän- dighet som grund för oskäligheten enligt 36 § avtalslagen. En part som räknat eller bort räknat med händelseutvecklingen är inte skyddsvärd eftersom parten i så fall borde gjort ett förbehåll i avtalet eller på ett eller annat sätt garderat sig om

244 Ramberg & Ramberg, s. 223. 245 Se avsnitt 2.2. 246 AD 1976 nr 52 & AD 1991 nr 81. 247 SOU 1973:7 s. 178 & prop. 1973:129 s. 240–241. 248 NJA 1954 s. 230, NJA 1963 s. 331, NJA 1971 s. 31, AD 1972 nr 12 & AD 1974 nr 9.

det ändrade förhållande.249 Tillhör man ett lag där det inte är ovanligt med för- flyttning i seriesystemen åligger det både idrottsutövaren och föreningen att ta höjd för detta. I NJA 1994 s. 359 meddelade HD att ju längre tid som förflyter desto större är betydelsen av möjligheten till jämkning.250 Oförutsägbarhetsrekvisitet medför att det blir viktigt att studera spelaravtalets längd. Löper spelaravtalet en längre tid är risken att det ändrade förhållande medför ett oskäligt avtalsförhållande än vid kortvariga avtal. Principen om pacta sunt servanda är därför starkare för spelaravtal som sträcker sig till två år kontra exempelvis fem år. 5.2.3.3 Utom kontroll För det tredje måste de ändrade förhållandena ligga utanför den drabbade partens kontroll. Härvid tar domstolen särskild hänsyn till parternas möjligheter att före- bygga skadeverkningarna av att flyttas ner en division. I praktiken gör parterna ofta det med en skrivelse om vad som händer vid nedflyttning. Att en idrottsut- övare skulle kunna hävda att det är dennes idrottsagent eller manager som missat denna skrivelse kan knappast göras gällande. I NJA 2014 s. 425 uttalade HD att man inom transporträttslig lagstiftning svarar för sina anställda och medhjälpare. Detta torde även fungera som utgångspunkt för allmänna avtalsrättsliga principer, det vill säga att huvudmannen har ansvar för sina medhjälpare. Däremot kan det anses ligga utanför idrottsutövarens kontroll att ta höjd för de fall en nedflyttning sker på grund av icke-sportsliga faktorer. Det kan knappast anses ligga inom ramen för idrottsutövarens kontroll att förebygga skadeverkningarna av att föreningen mutar domaren, som i exemplet med Zlatan och Juventus. 5.2.3.4 Relevansbedömningen Avslutningsvis måste domstolen avgöra om det är lämpligt att lägga över risken på den andra parten. Vissa avtal ingås med ett visst medvetet risktagande och i sådana fall är det inte möjligt med stöd av 36 § avtalslagen att lägga över risken på den andra parten.251 I grova drag kan man göra en åtskillnad mellan avtal där parterna har ett gemensamt mål och å andra sidan avtal där parterna har motstå- ende intressen. Spelaravtalet fungerar som ett avtalat samarbete, där båda parter har både skyldigheter och rättigheter med ett gemensamt mål att vinna matcher.252 Riskfördel- ningen i dessa avtal är i regel enklare att förflytta än vid ett avtal där det finns motstående intressen, exempelvis köp.253 Även om avtalet till synes har ett gemensamt mål så finns det även vissa motstående intressen, exempelvis i fråga om avtalets lön. Därav behövs hänsyn tas till om händelseutvecklingen berör det gemensamma intresset eller det motstående intresset och vilket avtalsvillkor som

249 Ramberg & Ramberg, s. 222. 250 Jämför, NJA 1946 s. 679. 251 Prop. 1975/76:81 s. 119. 252 Källström & Malmberg, s. 19. 253 Ramberg & Ramberg, s. 225.

den ena parten vill jämka. Den främsta anledningen till att en förening vill att spelaravtalet ska upphöra är den ekonomiska aspekten. Just denna anledning är ett sådant motstående intresse som i princip gör det svårare att förflytta risken på idrottsutövaren. Vidare är lönen av så stor vikt för spelaren att denna knappast kan minska på grund av ett ändrat förhållande. Vid bedömningen om oskälighet har det även framförts att hänsyn kan tas till rättsekonomiska aspekter, det vill säga var det är mest effektivt att placera risken för oförutsedda händelser ur ett ekonomiskt perspektiv vilket ytterligare talar för att detta inte bör åläggas idrotts- utövaren.254 Spelaren, å andra sidan, bryr sig mer om det sportsliga vilket går att hänföra gemensamma intresset. Dock så ska det ändrade förhållandet rubba avtalsbalansen vilket kan bli problematiskt eftersom nedflyttning som huvudregel endast påverkar den anställdes idrottsutövande.255 I NJA 1997 s. 5 yttrade HD att om det både framstår som lämpligt och rimligt att lägga över risken för att förutsättningen slår fel på medkontrahenten, så kan detta göras med stöd av 36 § avtalslagen.256 En sådan situation skulle kunna vara om motpartens agerande är klandervärt. Ett typexempel på detta skulle vara Zla- tan-fallet där Juventus mutade domarna. I detta fall torde det finnas goda skäl att kasta över risken på motparten. Annorlunda är fallet med Almtuna. De nya för- eningarna har inte på något sätt agerat klandervärt. Snarare är det spelarna som signerat nya avtal som kan klandras, om än lite. Vid tidpunkten för signerandet av de nya avtalen så hade Almtunas nedflyttning inte verkställts och vilket föran- leder frågor om det ursprungliga avtalet verkligen upphört att gälla. För att utreda detta måste man dock ha tillgång till de olika spelaravtalen.

5.3 Förutsättningsläran Förutsättningsläran innebörd har utvecklats genom praxis och saknar lagstöd.257 Principen innebär att en avtalspart kan befrias från sin avtalsförpliktelse när denne har gjort oriktiga antagande om förhållanden vid avtalets ingående eller vid händelser efter avtalets ingående, det vill säga att någon av parterna har haft oriktiga, alternativt bristande förutsättningar.258 I NJA 1996 s. 410 anförde domstolen att förutsättningsläran tillämpas först om relevanta villkor, uttryckliga eller tolkningsvis fastställda, särskilda regler beträffande avtalstypen eller i övrigt till- lämpliga lagbestämmelser saknas.259 Förutsättningsläran kan således ses som en sista utpost för att ogiltigförklara ett spelaravtal.

254 Runesson, Eric, Utvecklingslinjer i avtalsrätten - fördelning av oförutsebara risker mellan ömkansvärdhet, kontext och ekonomi, Svensk Juristtidning 100 år, 2016, s. 100–110. 255 Se avsnitt 5.2.3.1. 256 Se även, NJA 1985 s. 178, NJA 1981 s. 269 & AD 1981 nr 158. 257 Adlercreutz m.fl., s. 328. 258 Munukka, Jori, Kontraktuell lojalitetsplikt, Jure Förlag AB, Stockholm, 2007, (Cit. Munukka), s. 115. 259 Se även, NJA 1957 s. 770, NJA 1974 s. 508, NJA 1981 s. 269 & NJA 1985 s. 178.

För att förutsättningsläran ska bli rättsligt relevant krävs det att: - En part haft en förutsättning, - denna förutsättning har varit synbar för motparten, - den har varit tillräckligt väsentlig så att den inverkat på partens vilja att ingå avtalet och dess villkor samt, - att det är skäligt att lägga risken för förutsättningsfelet på motparten (den så kallade relevansbedömningen).260 De tre första rekvisiten kräver att domstolen tillämpar en subjektiv metod, vilket innebär att den måste fastställa om en part faktiskt haft en väsentlig förutsättning och att motparten insett detta. I praktiken blir detta svårt för en domstol att av- göra.261 Domstolen kommer således behöva ta hänsyn till typiska förutsättningar, det vill säga normala förutsättningar i en motsvarande situation (objektiva förut- sättningar).262 Inom idrotten så är det givet att det finns en risk för ett lag att åka ner en division.263 Riskfaktorn för nedflyttning kan skifta rejält inom idrotten. I exemplet med Zlatan så fanns det ingenting som talade för att Juventus skulle flyttas ner en division när avtalet ingicks. Juventus skulle snarare tävla om ligati- teln än om nedflyttning, vilket dem även gjorde. Att som idrottsutövare kunna förutse att ens lag ska muta domarna som resulterar i nedflyttning är knappats något som bör krävas av idrottsutövaren. Samma problematik uppstår i Almtuna- fallet. Spelarna ingick avtal med nya lag eftersom deras gamla lag åkte ner en division, helt i enlighet med spelaravtalen. Senare inträffade händelser gjorde att Almtuna behöll sin plats, vilket inte kan ha förutsetts av ishockeyspelarna. Detta leder oss in på det fjärde rekvisitet, det vill säga relevansbedömningen, som ska ske på samma sätt som vid tillämpningen av 36 § avtalslagen om oskälighet på grund av ändrade förhållanden.264 Om en part vinner framgång i en tvist med förutsättningsläran är rättsfölj- den att avtalet bedöms som ogiltigt.265 Detta innebär att avtalet inte kan jämkas med stöd av förutsättningsläran. Vidare öppnar förutsättningsläran ingen möjlig- het till skadestånd, se NJA 1989 s. 614. Förutsättningsläran kan således ses som ett skydd för orimliga konsekvenser av ett avtal, inte som ett hjälpmedel för att få ytterligare fördelar av ett avtal. För idrottsutövaren blir helt enkelt konsekven- sen av förutsättningsläran att denne blir kontraktslös.

260 Ramberg & Ramberg, s. 232. 261 Adlercreutz m.fl., s. 310. 262 Adlercreutz m.fl., s. 310. 263 Denna risk kan varit en av förutsättningarna till att fotbollen inom EU har utvecklat ett stan- dardkontrakt som tydligt anger vad som händer vid en eventuell nedflyttning. 264 Se resonemang i avsnitt 5.2.3.4. 265 Jan Hellner har framfört att förutsättningsläran även ger andra rättsföljder än ogiltighet, se Hell- ner m.fl., s. 62. Detta ställningstagande kan ifrågasättas, då 36 § avtalslagen ligger närmare till hands att tillämpa i de fall parterna vill åstadkomma en förändring av avtalsvillkoren, se Adlercreutz m.fl., s. 329. Att en part inte kan erhålla skadestånd med anledning av förutsättningsläran anses ha ett allmänt stöd i både doktrin och praxis, se Munukka, s. 115.

5.4 Sammanfattande kommentarer Även om utrymmet är begränsat så finns det möjligheter att tillämpa 36 § avtalslagen på ett anställningsavtal inom idrotten. Bestämmelsen gör det möjligt att både jämka och lämna ett avtalsvillkor utan avseende. För att kunna jämka ett spelaravtal vid nedflyttning måste förutsättningarna för oskälighet på grund av ändrade förhållanden vara uppfyllda. Någon konkret vägledning för bedöm- ningen ger inte 36 § avtalslagen utan mer precis vägledning får hämtas av praxis och analogier. Av utredningen framgår det att följande rekvisit ska vara uppfyllda: 1. Förändringen ska rubba avtalsbalansen, 2. de ändrade omständigheterna ska vara oförutsebarhet vid tiden för avtalets ingående 3. de ska ligga utanför den drabbade partens kontroll och 4. en bedömning om det är lämpligt att lägga över risken på den andra parten (relevansbedömningen) Sammanfattningsvis är föreningens möjligheter att avbryta anställningen på grund av ändrade förhållande med stöd av 36 § avtalslagen mycket begränsade. För att detta ska vara möjligt krävs dels att det skett en extraordinär omständighet vilket en vanligtvis en nedflyttning inte är. Vidare måste nedflyttningen medfört konsekvenser som rimligen inte kan ha överblickats vid avtalets ingående. Ett exempel skulle vara IK Panterns situation (Almtuna-fallet). Ponera att IK Pantern inte skulle försättas i konkurs men på grund av den ansträngda ekonomin så klarade dem inte av elitlicensen i Hockeyallsvenskan. Detta i sig medför en nedflyttning till division 1, en serie där mestadels av spelarna är amatörer. I detta fall skulle det vara möjligt att med stöd av 36 § avtalslagen jämka avtalstiden till noll, det vill säga att i praktiken ogiltigförklara spelaravtalen. Om en spelares professionella lön skulle gälla även i en lägre division skulle detta kunna få konsekvenser för hela föreningen som sedermera skulle kunna sätta laget i en konkurs. För idrottsutövaren är det också svårt att nå framgång med en tillämpning av 36 § avtalslagen om ändrade förhållande. Idrottsutövarens lön kommer inte att ändras som en följd av nedflyttning med undantag om det finns ett förbehåll om detta i avtalet. Det ändrade förhållandet rör bara det idrottsliga förhållandet, där det saknas vägledning för huruvida jämkning är möjligt.

6 Slutsats

Syftet med uppsatsen har varit att utreda parternas rättigheter och skyldigheter i ett spelaravtal när ett idrottslag flyttas ner en division. Eftersom utredningen fall- ler inom det idrottsjuridiska området behöver man genomgående förhålla sig till tre frågeställningar, 1) vad säger de idrottsliga normerna, 2) de rättsliga normerna och 3) hur relationen mellan dessa normsystem ska tillämpas. Detta kompliceras ytterligare av att de traditionella rättskällorna behöver vägas mot varandra.266 Avtalet mellan föreningen och idrottsutövaren är ett anställningsavtal, oberoende av vad parterna själva kallat avtalet.267 Arbetsrätten innehåller många tvingande regler till förmån för den anställde (idrottsutövaren). Bestämmelser i spelaravtalet som innebär generösare villkor för idrottsutövaren än LAS tvingande be- stämmelser är således gällande mellan parterna. Spelaravtal inom idrotten är yt- terst sällan utformade som en tillsvidareanställning, istället är avtalen ofta tidsbegränsade. Det medför att idrottsutövaren omfattas av de skyldigheter och rättigheter som följer av en visstidsanställning.268 Visstidsanställningar upphör som huvudregel vid avtalsslutet. Parterna kan, enligt 6 c § 2 st. LAS, komma överens om att visstidsanställningen ska upphöra i samband med en framtida händelse, varför det råder viss avtalsfrihet om spelaravtalets upphörande.269 Parterna har alltså visst utrymme att komma överens om att anställningen ska upphöra om laget blir nedflyttat. Både idrottens tvistlösningsinstitut och AD har fastställt att anställningsvillkor om anställningens upphörande till följd av en framtida händelse, inte får vara utformad som en rätt för arbetsgivaren (före- ningen) att ensidigt bestämma om spelaravtalet ska upphöra.270 För att nedflyttningsklausulen ska vara giltig måste den innebära automatisk upplösning av an- ställningsförhållandet vid nedflyttning. En nedflyttningsklausul innebär inte samma sak som avskedande eller uppsägning. Nedflyttningsklausulen innebär istället att avtalets bestämda tid är relativ till en eventuellt framtida händelse.271 Om spelaravtalet inte innehåller ett villkor om att avtalet upphör till följd av en nedflyttning fastställs avtalsinnehållet enligt arbetsrättens bestämmelser. I ar- betsrätten aktualiseras frågorna om uppsägning och avskedande. Avskedande

266 Se avsnitt 1.3. 267 Se avsnitt 2.5.1. 268 Se avsnitt 2.5.2. 269 Se avsnitt 4.1. 270 Se avsnitt 4.1.1. 271 Se avsnitt 2.5.2.

(alltså hävning på grund av att arbetstagaren grovt åsidosatt sina åliggande mot arbetsgivaren) kan aldrig bli aktuellt på grund av ett lag blir nedflyttat. Ett lags nedflyttning sker inte uteslutande på grund av en idrottsutövare, varför frågor om grovt åsidosättande inte blir aktuellt.272 Enligt AD:s praxis är en förtida uppsägning endast möjligt om avtalet inne- håller ett villkor om uppsägning. Om ett spelaravtal innehåller ett villkor om upp- sägning ska bedömningen om det föreligger en saklig grund för uppsägning, ske på samma sätt som för tillsvidareanställningar. En uppsägning sker antingen på grund av personliga skäl eller arbetsbrist. Likt avskedande kommer uppsägning på grund av personliga skäl aldrig bli aktuellt vid nedflyttning. När uppsägning sker på arbetsbrist sker bedömningen utifrån företagsekonomiska aspekter. I dessa fall skulle uppsägning kunna ske om lönsamheten blir så pass dålig att det enda alternativet är att entlediga idrottsutövaren. I praktiken är det ovanligt att spelaravtalen innehåller ett villkor med rätt till förtida uppsägning. 273 Även om parterna har tagit med en giltig nedflyttningsklausul i spelaravtalet kan den vara ofullständig och alltså inte reglera alla frågor i samband med en nedflyttning. Arbetsrättsliga regler ger inte svar på många av de speciella frågor som kan uppstå i spelaravtal vid nedflyttning. Det kan exempelvis vara fråga om löneskillnader, träningsmängd (arbetstid), skyldighet för idrottsutövaren att delta i andra evenemang än idrottsutövandet och så vidare. När spelaravtalet saknar uttryckliga bestämmelser om vad som händer när ett lag flyttas ner en division uppkommer frågan om det går att tolka in ett underförstått avtalsinnehåll när spelaravtalet saknar uttryckliga bestämmelser om vad som händer när ett lag flytt- tas ner en division. I en sådan situation gäller allmänna avtalsrättsliga principer för tolkning av avtal så som de fastställts genom praxis från HD i kombination med de särskilda hänsynstaganden som ska tas vid anställningsavtal.274 När avtalen har luckor (oreglerade förhållanden) så bör ledning sökas i den praxis som gäller i branschen, varvid särskild hänsyn ska tas till närmast tillämp- ligt kollektivavtal.275 Om varken kollektivavtal eller spelaravtal reglerar ett särskilt förhållande finns det anledning till att undersöka praxis i andra länder och avgö- randen från idrottens egna skiljenämnder.276 Både FIFA:s tvistelösningskammare och CAS har bedömt att otydliga villkor är ogiltiga om de är negativa för idrotts- utövaren.277 Även om frågan om när spelaravtalet helt saknar bestämmelser om vad som ska hända vid nedflyttning så visar avgörandet att ofullständiga spelaravtal ska tolkas till fördel för idrottsutövaren. 36 § avtalslagen innebär att domstolen kan jämka avtalsvillkor och lämna avtalet som helhet utan avseende. Vid bedömningen om ett avtalsvillkor kan jäm-

272 Se avsnitt 4.1.2. 273 Se avsnitt 4.1.3. 274 Se avsnitt 3.8. 275 Se avsnitt 3.3 & 3.4. 276 Se avsnitt 3.5. 277 Se avsnitt 4.1.1.

kas på grund av ändrade förhållanden måste det ändrade förhållandet ha med- fört att avtalsbalansen rubbats, det nya förhållandet ska vara oförutsebart, utom kontroll för den lidande parten och avslutningsvis ska det vara skäligt att flytta över risken för det ändrade förhållandet på motparten (relevansbedöm- ningen).278 Möjligheterna för att avbryta en visstidsanställning i förtid, det vill säga jämka avtalstiden, med stöd av 36 § avtalslagen är begränsade och kan endast ske under extraordinära omständigheter.279 AD har fastställt att en förutsättning för att avbryta en anställning när ett avtal saknar villkor om uppsägning är att avskiljandet sker med iakttagande av en skälig uppsägningstid. Vidare måste avskiljandet föranledas av ett oförutsett hinder som medför att det är orimligt att arbetstagaren skulle vara bunden under den återstående kontraktsperioden.280 Vid nedflyttning på grund av sportsliga faktorer kommer domstolens bedöm- ning aldrig att leda till att avtalstiden jämkas till noll. För det första är denna omständighet ingen extraordinär händelse, och för det andra är händelsen inte oförutsägbar. Möjligheten att jämka andra avtalsvillkor, som till exempel ersättningen, med stöd av 36 § avtalslagen kan endast ske i undantagsfall. Det är dock inte möjligt att ge ett generellt svar på vilka avtalsvillkor som skulle kunna jämkas vid nedflyttning. Domstolen kommer göra en helhetsbedömning mot bakgrund av de principer som ska ligga till grund för oskälighetsbedömningen.281 Avslutningsvis kan konstateras att det många gånger är osäkert hur en nedflyttning påverkar spelaravtal, både avseende på fastställande av spelaravtals in- nehåll och jämkning på grund av oskälighet. Därför är det viktigt att parterna i avtalet uttryckligen reglerar villkor om nedflyttning.

278 Se avsnitt 5.2.3. 279 Se avsnitt 5.1. 280 Se avsnitt 4.1.4. 281 Se avsnitt 5.2.3.

Källförteckning

Offentligt tryck

Propositioner Prop. 1973:129 med förslag till lag om anställningsskydd m.m. Prop. 1975:76:81 med förslag om ändring i lagen (1915:218) om avtal och andra rätts- handlingar på förmögenhetsrättens område, m.m. Prop. 1975:102 med förslag till räntelag m.m.

Statens offentliga utredningar SOU 1973:7 Trygghet i anställningen.

Rättspraxis

Arbetsdomstolen AD 1971 nr 19 AD 1972 nr 12 AD 1974 nr 9 AD 1975 nr 78 AD 1976 nr 28 AD 1976 nr 135 AD 1976 nr 52 AD 1976 nr 65 AD 1977 nr 62 AD 1977 nr 80 AD 1978 nr 57 AD 1979 nr 152 AD 1980 nr 5 AD 1981 nr 158 AD 1981 nr 172 AD 1982 nr 107 AD 1982 nr 142 AD 1986 nr 12 AD 1986 nr 15 AD 1986 nr 78

AD 1986 nr 134 AD 1987 nr 21 AD 1988 nr 143 AD 1989 nr 10 AD 1989 nr 66 AD 1990 nr 44 AD 1990 nr 166 AD 1991 nr 81 AD 1991 nr 91 AD 1994 nr 79 AD 1998 nr 30 AD 1999 nr 57 AD 2000 nr 6 AD 2000 nr 63 AD 2000 nr 81 AD 2000 nr 115 AD 2001 nr 40 AD 2003 nr 84 AD 2004 nr 36 AD 2005 nr 16 AD 2006 nr 82 AD 2006 nr 103 AD 2009 nr 33 AD 2009 nr 40 AD 2011 nr 14 AD 2011 nr 110 AD 2012 nr 1 AD 2012 nr 20 AD 2012 nr 40 AD 2013 nr 32 AD 2014 nr 13 AD 2014 nr 31 AD 2015 nr 70 AD 2016 nr 14 AD 2016 nr 22 AD 2017 nr 56

Högsta Domstolen NJA 1933 s. 260 NJA 1946 s. 679 NJA 1948 s. 620 NJA 1949 s. 87 NJA 1949 s. 768 NJA 1954 s. 230 NJA 1957 s. 770 NJA 1963 s. 195 NJA 1963 s. 331 NJA 1968 s. 570 NJA 1971 s. 31 NJA 1974 s. 508 NJA 1979 s. 483

NJA 1979 s. 666 NJA 1980 s. 398 NJA 1981 s. 269 NJA 1984 s. 280 NJA 1985 s. 178 NJA 1989 s. 346 NJA 1989 s. 614 NJA 1993 s. 22 NJA 1993 s. 149 NJA 1993 s. 436 NJA 1994 s. 359 NJA 1996 s. 410 NJA 1997 s. 5 NJA 1999 s. 35 NJA 1999 s. 629 NJA 2001 s. 177 NJA 2001 s. 511 NJA 2001 s. 750 NJA 2004 s. 363 NJA 2006 s. 53 NJA 2007 s. 17 NJA 2007 s. 35 NJA 2008 s. 392 NJA 2010 s. 416 NJA 2012 s. 3 NJA 2012 s. 776 NJA 2013 s. 271 NJA 2014 s. 425 NJA 2014 s 960 NJA 2015 s. 3 NJA 2018 s. 266 NJA 2018 s 591 NJA 2019 s. 195

Högsta Förvaltningsdomstolen RÅ 1985 1:39 RÅ 2001 ref. 50

Svea hovrätt RH 1989:83 RH 1990:7

EU-domstolen Domstolens dom den 15 december 1995, i mål C-415/93, Union Royale Belgie des Sociétés de Football Association, Royal Club Liegeois mot Jean-Marc Bosman m.fl, EU:C:1995:463. Domstolens dom den 11 april 2000, i mål C-51/96, Christelle Deliége mot Ligue francophone de judo et disciplines associées ASBL, Ligue belge de judo ASBL, Union européenne de Judo, EU:C:2000:199.

Domstolens dom den 13 april 2000, i mål C-176/96, Jyri Lethonen och Castors Canada Dry Namur-Braine mot Fédération royal belge des sociétés de basket-ball ASBL (FRBSB), EU:C:2000:201. Domstolens dom (stora avdelningen) den 16 mars 2010, i mål C-325/08, Olympique Lyonnais SASP mot Olivier Bernard och Newcastle UFC, EU:C:2010:143.

Court of Arbitration for Sport Domstolens dom den 3 februari 2006, Arbitration CAS 2005/A/835, PSV N.V. Eind- hoven mot Fédération Internationale de Football Association (FIFA) och Federação Portuguesa de Futebol (FPF). Domstolens dom den 24 april 2007, Arbitration CAS 2006/A/1180, Galatasaray SK mot Frank Ribéry & Olympique de Marseille. Domstolens dom den 29 juni 2007, Arbitration CAS 2006/A/1141, M.P. mot FIFA & PFC Krilja Sovetov. Domstolens dom den 24 juli 2007, Arbitration CAS 2007/A/1298, Wigan Athletic FC mot Heart of Midlothian och CAS 2007/A/1299 Heart of Midlothian mot Webster och Wigan Athletic FC och CAS 2007/A/1300 Webster mot Heart of Midlothian. Domstolens dom den 6 mars 2008, Arbitration CAS 2007/A/1369, O. mot FC Krylia Sovetov Samara. Domstolens dom den 29 augusti 2008, Arbitration CAS 2008/A/1447, E. mot Diyar- bakirspor. Domstolens dom den 19 maj 2009, Arbitration CAS 2008/A/1519, FC Shakhtar Do- netsk mot Matuzalem Francelino da Silva & Real Zaragoza SAD & Fédération In- ternationale de Football Association (FIFA). Domstolens dom den 19 maj 2009, Arbitration CAS 2008/A/1520, Matuzalem Fran- celino da Silva & Real Zaragoza SAD mot FC Shakhtar Donetsk & Fédération In- ternationale de Football Association (FIFA). Domstolens dom den 17 april 2013, Arbitration CAS 2012/O/2991 Derek Boateng v. Dnipro Dnipropetrovsk.

FIFA Dispute Resolution Chamber DRC dom den 26 november 2004, nr. 114534. DRC dom den 28 juli 2005, nr. 75975. DRC dom den 22 juni 2007, nr. 67675. DRC dom den 10 augusti 2007, nr. 871283. DRC dom den 28 september nr 97460. DRC dom den 28 september nr 971002. DRC dom den 10 maj 2012, nr. 5121238. DRC dom den 26 oktober 2012, nr. 10121653. DRC dom den 15 mars 2013, nr. 0313496.

Amerikanska rättsfall Supreme Court of Alabama dom den 25 september 1975, Alabama Football, Inc. A corp. mot Ken M. Stabler. United States District Court, W. D. Pennsylvania dom den 30 maj 1978, Alabama Foot- ball, Inc., an Alabama Corporation, Plaintiff, mot L.C. Greenwood, an Individual, Defendant.

Nederländska rättsfall Dutch KNVB Arbitration Tribunal, 29 augusti 2008, nr. 1214.

Beslut Skatteverket Skatteverkets ställningstagande, Sign on fee till idrottsmän bosatta i utlandet, Dnr: 131 473430-16/111.

Litteratur

Aagaard, Marianne, Restitusjon - om virkninger av formuerettslig ugyldighet, 1 u., Cappelen Damm akademisk, Oslo, 2019, (Cit. Aagaard). Adlercreutz, Axel, Personexekution eller skadestånd/avtalat vite i mål om konkurrensklausuler, Svensk Juristtidning, 1991, s. 445–454. Adlercreutz, Axel & Gorton, Lars, Avtalsrätt II, 6 u., Juristförlaget, Lund, 2010, (Cit. Ad- lercreutz & Gorton). Adlercreutz, Axel, Gorton, Lars & Lindell-Frantz, Eva, Avtalsrätt I, 14 u., Juristförlaget, Lund, 2016, (Cit. Adlercreutz m.fl.). Adlercreutz, Axel & Johann Mulder, Bernard, Avtal, 14 u., Wolters Kluwer, Stockholm, 2017, (Cit. Adlercreutz & Johann Mulder). Albanson, Maria & Möller, Karl Ole, Websterdomen och dess konsekvenser, Svensk Idrottsju- ridisk Förenings artikelsamling, 2008, s. 9. Bernitz, Ulf, Standardavtalsrätt, 9 u., Nordstedts Juridik, Stockholm, 2018, (Cit. Bernitz). Blanpain, Roger, Labour Law and Industrial Relations in Industrialized Market Economies, 7 u., Wolters Kluwer, Haag, 2001. Champion, Walter, Sports law in a nutshell, 5 u., West Academic, Minnesota, 2000. Dotevall, Rolf, Ekvivalensprincipen och jämkning av långvariga avtal, Svensk Juristtidning, 2002 s. 441–457. Gorton, Lars & Lindell-Frantz, Eva, Nationell rätt och internationella köpavtal, 8:1 u., Stu- dentlitteratur AB, Lund, 2008, (Cit. Gorton & Lindell-Frantz). Grönfors, Kurt, Avtal och omförhandling, Nerenius & Santérus, Stockholm, 1995. Grönfors, Kurt, & Dotevall, Rolf, Avtalslagen - en kommentar, JUNO version: 5a, Norstedts Juridik, Stockholm, 2018. Hager, Richard, Persson, Annina H & Hellner, Jan, Speciell avtalsrätt II, Kontraktsrätt. 2 häftet., 7 u., Norstedts Juridik, Stockholm, 2019, (Cit. Hellner m.fl.). Hartzell, Lars, Klubben som arbetsgivare och fotbollsspelaren som arbetstagare, Svensk Idrottsjuri- disk Förenings artikelsamling, 1999, s. 85–91. Iseskog, Tommy, Arbetsrättslig avtalsrätt, 1 u., Norstedts juridik, Stockholm, 2012, (Cit. Iseskog, Arbetsrättslig avtalsrätt). Iseskog, Tommy, Tidsbegränsade anställningar, 2 u., Wolters Kluwer, Stockholm, 2016, (Cit. Iseskog, Tidsbegränsade anställningar). Källström, Kent & Malmberg, Jonas, Anställningsförhållandet, 5 u., Iustus förlag, Uppsala, 2019, (Cit. Källström & Malmberg). Lindholm, Johan, Idrottsjuridik, 1:1 u., Norstedts Juridik, Stockholm, 2014, (Cit. Lind- holm). Lunning, Lars, Toijer, Gudmund & Lindblom, Per, Anställningsskydd, JUNO version: 11 a, Nordstedts Juridik, Stockholm, 2016, (Cit. Lunning m.fl.). Malmsten, Krister, Idrottsnorm som juridisk standard, Svensk Juristtidning, 1997, s. 240–249.

Malmsten, Krister & Pallin, Christer, Idrottens föreningsrätt, 2 u., Norstedts Juridik, Stock- holm, 2005, (Cit. Malmsten & Pallin). Munukka, Jori, Kontraktuell lojalitetsplikt, Jure Förlag AB, Stockholm, 2007, (Cit. Mu- nukka). Nääv, Maria & Zamboni, Mauro, Juridisk metodlära, 2:1 u., Studentlitteratur AB, Lund, 2018, (Cit. Nääv & Zamboni). Ramberg, Jan, Studier i avtalsrätt, köprätt och transporträtt, Nordstedts Juridik, Stockholm, 1 u., 2007. Ramberg, Jan & Ramberg, Christina, Allmän avtalsrätt, 11 u., Norstedts juridik, Stock- holm, 2019, (Cit. Ramberg & Ramberg). Runesson, Eric, Utvecklingslinjer i avtalsrätten - fördelning av oförutsebara risker mellan ömkans- värdhet, kontext och ekonomi, Svensk Juristtidning 100 år, 2016, s. 100–110. Schmidt, Folke, Tjänsteavtalet, Norstedts, Stockholm, 2 u., 1968. Siekman, Robert C.R., Introduction to International and European Sports Law, T.M.S. Asser press, Haag, 2012, (Cit. Siekman). Siekman, Robert C.R. & Soek, Janwillem, Lex Sportativa: What is Sports Law?, T.M.S. Asser press, Haag, 2012, (Cit. Siekman & Soek). Taxell, Lars Erik, Avtalsrättens normer: några riktlinjer, Åbo akademi, Åbo, 1972. Vahlen, Lennart, Avtal och tolkning, Norstedt, Stockholm, 1960, (Cit. Vahlén). Viklund, Lars, Fotbollens kollektivavtal - återigen - en replik, Svensk Idrottsjuridisk Förenings artikelsamling, 2003, s. 265–268. Weger, Frans, The Jurisprudence of the FIFA Dispute Resolution Chamber, 2 u., T.M.S. Asser press, Haag, 2016, (Cit. Weger). Öhman, Sören, Lagen om anställningsskydd - en kommentar, 2 u., Karnov Group Sweden AB, Visby, 2017, (Cit. Öhman).

Övrigt

Artiklar Advokaten - tidskrift för Sveriges advokatsamfund, nummer 2, 2020, årgång 86. Hafez, Shamoon, The scandal that rocked Italy and left Juventus in Serie B, BBC Sport, 05-10- 2019, “https://www.bbc.com/sport/football/49910626”. Karlsson, Måns, ”Från och med nu måste man överförtydliga alla kontrakt - finns så många scenarier”, Hockeysverige.se, 04-06-2019, ”https://hockeysverige.se/2019/06/04/fran- och-med-nu-maste-man-overfortydliga-alla-kontrakt-finns-sa-manga-scenarior”. Mazanov, Jason, Lo Tenero, Gabriele, Connor, James & Sharpe, Keiran, Scandal + football = a better share price, School of Business, University of New South Wales, Canberra, Australia, 2012. Olausson, Robin, Almtunas svar - spelarna kan tvingas tillbaka: ”Det kommer bli kaos”, Hock- eysverige.se, 04-06-2019, ”https://hockeysverige.se/2019/06/04/almtuna-svarar- spelarna-kan-tvingas-tillbaka”.

Elektroniskt material Court of arbitration of sport (utg.), History of CAS, “https://www.tas-cas.org/en/general-information/history-of-the-cas.html”, lydelse 24-05-2020. Svenska Ishockeyförbundet (utg), Frågor och svar inför licensprövningen, ”https://www.swehockey.se/Nyheter/nyheterfransvenskaishockeyforbun- det/2019/April2019/fragorochsvarinforlicensprovningen”, lydelse 24-05-2020.

Svenska Fotbollsförbundet (utg), Licensnämnden och Östersund - vad händer nu?, https://www.svenskfotboll.se/nyheter/svff/2019/11/licensnamnden-och-os- tersund--vad-hander-nu/, lydelse 24-05-2020.

Idrottsligt material Arbetsgivaralliansen Branschkommitté Idrott Unionen - Akademikerförbunden 1 november 2017 - 31 oktober 2020. Arbetsgivaralliansen fotbollsspelare inom Svensk elitfotboll 2016-09-16–2019-12-31. Arbetsgivaralliansen Hockeyspelare i Svenska hockeyligan 2016-05-01 –2019-04-30. Ernst & Young AB, Hur mår svensk elitfotboll? En analys av den finansiella ställningen i Allsvens- kan 2019, 2020. Ernst & Young AB, Hur mår svensk elitishockey? En analys av den finansiella ställningen i SHL 2018/2019, 2019. FIFA, Regulation on the Status and Transfers of Players. IIHF, International Transfer Regulation 2020. Svenska Fotbollsförbundets, Reglemente för elitlicensen - Allsvenskan, OBOS Damall- svenskan och Superettan, 2019. Svenska Ishockeyförbundet, Licensregler för SHL, Hockeyallsvenskan, Hockeyettan och SDHL 2017/2019. Svenska Ishockeyförbundet, Tävlingsbestämmelser 2017/2018. UEFA, Agreement Regarding the minimum requierments for standard player contracts in the professional football sector in the European Union, and in the rest of Uefa territory.

Bilaga

SvFF Spelaravtal

* Med förening i avtalet avses i före- kommande fall även IdrottsAB

Följande avtal har ingåtts mellan

(Föreningen/IdrottsAB*),

(org.nr )

och

(Spelaren)

(pnr )

o Vårdnadshavare (om spelaren är under 18 år):

o Följande förmedlare har deltagit vid upprättandet av detta spelaravtal:

o För föreningen:

o För spelaren:

o För både föreningen och spelaren:

o Ingen förmedlare har deltagit vid upprättandet av detta avtal.

1 § Avtalstid

Detta avtal gäller fr.o.m. 20 - - t.o.m. 20

Avtalet upphör utan föregående uppsägning.

o Vid representationslags upp- eller nedflyttning i seriesystemet, gäller dock följande:

o Avtalets villkor gäller oförändrade. o Avtalet upphör att gälla o Avtalet gäller med följande justeringar: ○ se bilaga

§ 2 Spelarens åtaganden

2.1 Spelaren förbinder sig att som fotbollsspelare under avtalstiden medverka i Föreningens verksamhet i fråga om bl.a. matcher,

träningar och sammankomster i enlighet med Föreningens och över- ordnade idrottsorganisationers stadgar och övriga bestämmelser. Spelaren är dock inte skyldig att medverka om hinder föreligger av väsentlig art på grund av sjukdom, allvarliga familjeangelägenheter eller andra omständigheter över vilka Spelaren inte råder eller som av annan anledning utgör ursäktande skäl.

o Spelarens åtagande gäller endast på följande nivåer/i följande lag inom föreningen:

○ se bilaga

2.2 Hinder för fotbollsverksamheten ska omedelbart anmälas på sätt som Föreningen anvisar. Vid sjukdom eller skada ansvarar Spela- ren för att anmäla detta till Föreningen. Föreningen ansvarar för an- mälan till Försäkringskassan.

2.3 Spelaren förbinder sig att inte utan Föreningens samtycke tidigare än sex (6) månader före avtalstidens utgång sluta avtal eller förhandla om övergång med annan förening, svensk eller utländsk, i fråga om uppdrag som spelare eller tränare.

2.4 Spelaren är skyldig att på Föreningens anmodan genomgå fysisk test eller medicinsk undersökning relaterad till Spelarens anställning. Sådana undersökningar bekostas av Föreningen. Föreningen garanterar därvid Spelaren kostnadsfri behandling under avtalstiden för de skador som Spelaren ådragit sig som fotbollsspelare i Föreningen.

2.5 Spelaren är under avtalstiden skyldig att varje kalenderår betala medlemsavgift till Föreningen. Endast spelare som är medlem i en förening ansluten till ett nationsförbund inom UEFA och FIFA har rätt att delta i landslag.

2.6 Spelaren är medveten om och godkänner att Föreningen och SvFF antecknar Spelarens personuppgifter i Föreningens, SvFF:s och Riksidrottsförbundets (RF) dataregister och att Föreningen, SvFF och RF, inom ramen för sina respektive verksamhetsområden, publi- cerar Spelarens namn i olika media oavsett framställningsform samt

att uppgifterna tillhandahålls Föreningens och SvFF:s samarbetspartners.

§ 3 Ersättning till Spelaren m.m.

3.1 Föreningen ska under avtalstiden utge ersättning och för- måner till Spelaren enligt följande.

Spelaren ska erhålla lön med

kr per månad eller enligt följande: ○ se bilaga

Spelaren har rätt till övriga ersättningar och förmåner enligt följande:

○ se bilaga

3.2 Spelare som ådöms avstängning av vederbörande idrottsligt bestraffningsorgan för att ha överträtt antidopingregler eller förbud mot vadhållning och matchmanipulation enligt 6 och 7 §§ nedan, har inte rätt att under avstängningstiden från Föreningen uppbära ekonomisk ersättning enligt § 3.1. Detsamma gäller under avstängning, beslutad av behörigt bestraffningsorgan, före slutligt beslut i ärende om miss- tänkt överträdelse av sådana regler.

3.3 Föreningen förbinder sig att hålla Spelaren försäkrad enligt de bestämmelser som SvFF fastställer och, i förekommande fall, till- lämpligt kollektivavtal.

3.4 Föreningen får inte hindra Spelaren att vara medlem i Före- ningen Svenska Fotbollsspelare (SFS) eller att ingå i klubbråd eller annan intresseorganisation för fotbollsspelare.

3.5 Spelaren har rätt till semester och/eller semesterersättning enligt vad som följer av lag eller kollektivavtal.

§ 4 Reklamaktiviteter m.m.

4.1 Kollektivavtal får innehålla avvikelser från vad som anges i §§ 4.2– 4.4 nedan.

4.2 Spelaren förbinder sig att i traditionell omfattning utan extra ersättning medverka i Föreningens marknadsförings- och sponsor- aktiviteter. Föreningen har därvid rätt att använda Spelarens namn och bild i reklam. För annan användning krävs Spelarens tillstånd i varje enskilt fall.

4.3 Spelaren är skyldig att i samband med träning och match an- vända av Föreningen anvisad utrustning försedd med reklam. Vid presskonferenser och mediaintervjuer som har samband med Före- ningens fotbollsverksamhet gäller detsamma. Spelaren är vidare vid re- sor till och från matcher skyldig att bära av Föreningen anvisad kläd- sel.

4.4 Endast med Föreningens medgivande får Spelaren mark- nadsföra företag (eller ett företags produkter eller tjänster) som bedriver med Föreningens samarbetspartners konkurrerande verksamhet.

4.5 Endast med Föreningens medgivande får Spelaren i reklam- sammanhang uppträda i Föreningens dräkt eller i Föreningens namn.

§ 5 Medverkan i andra idrottsaktiviteter

5.1 Spelaren får inte utan Föreningens medgivande engagera sig i annan fotbollsförening som spelare eller ledare. Spelaren har inte heller rätt att utan Föreningens medgivande delta i tävling eller uppvis- ning i annan idrott utanför Föreningen.

5.2 Förening har rätt att villkora Spelarens deltagande enligt § 5.1, t.ex. i försäkringshänseende.

§ 6 Doping

6.1 Spelaren förbinder sig att inte använda förbjudna substanser och att i alla delar följa FIFA:s, UEFA:s, Riksidrottsförbundets (RF) och SvFF:s antidopingregler.

6.2 Spelaren är skyldig att i samband med träning och tävling under- rätta Föreningens läkare eller annan anvisad person om vilka medi- cinska preparat samt s.k. kosttillskott och naturläkemedel Spelaren in- tagit under den senaste veckan före träningen/tävlingen.

6.3 Spelaren är medveten om dels att Spelaren på anmodan är skyldig att underkasta sig dopingkontroll, dels att Spelaren själv måste för- vissa sig om huruvida ett preparat som Spelaren intar är förbjudet eller inte.

§ 7 Vadhållning och matchmanipulation

7.1 Spelaren och Föreningen förbinder sig att i alla delar följa FIFA:s, UEFA:s, RF:s och SvFF:s tillämpliga regler i fråga om manipulation av match (s.k. matchfixing), inklusive men inte begränsat till vad som anges i §§ 7.2–7.4.

7.2 Spelaren får inte – vid match där Spelaren kan påverka resultat eller delmoment – själv eller genom ombud, vare sig inom eller utom

riket, ingå vadhållning gällande utgången av matchen eller annat förhål- lande rörande matchen av vad slag det vara må, t.ex. men inte begrän- sat till utgången av matchen eller olika tävlingsmoment under matchen såsom frisparkar, hörnor, straffsparkar, varning eller utvisning av spelare.

7.3 Spelaren får inte heller delta i eller på annat sätt medverka till manipulation av resultatet av en match eller delmoment under en match, som är föremål för vadhållning, oavsett om Spelaren själv eller genom ombud ingått vadhållning.

7.4 Om Spelaren blir kontaktad av någon annan för att medverka till vadhållning eller annan manipulation på ovan angivet sätt är Spelaren skyldig att omgående underrätta Föreningen eller SvFF om detta. Detsamma gäller om Spelaren får kännedom om att annan spelare, ledare eller funktionär kontaktats i sådant syfte.

§ 8 Övergång till annan förening

8.1 Efter avtalstidens utgång har Spelaren rätt att övergå till annan förening inom Sverige i enlighet med SvFF:s vid varje tid beslutade representationsbestämmelser.

8.2 Efter avtalstidens utgång har Spelaren rätt att övergå till för- ening i annat land i enlighet med de vid varje tid gällande bestäm- melserna utfärdade av FIFA.

8.3 Föreningen är skyldig att utan dröjsmål följa de formella fö- reskrifterna i SvFF:s respektive FIFA:s bestämmelser för övergång till annan förening.

§ 9 Hävningsrätt

9.1 Om Föreningen eller Spelaren i väsentlig mån bryter mot sina förpliktelser enligt detta avtal får den andra parten med omedelbar verkan säga upp avtalet samt kräva skade- stånd.

Samma rätt tillkommer Föreningen om behörigt bestraffningsorgan fastställt att Spelaren överträtt regler om antidoping eller manipulation av matchresultat m.m. enligt §§ 6.1 och 7.1 ovan.

9.2 I stället för att säga upp avtalet enligt § 9.1 första stycket har Föreningen rätt att i angiven situation för viss bestämd tid, högst tre (3) månader, stänga av Spelaren från medverkan i Föreningens verksamhet och/eller besluta att Spelaren under denna tid inte ska uppbära någon ersättning enligt detta avtal.

9.3 Om Föreningen brutit mot avtalet enligt § 9.1, har Spelaren rätt att med tillämpning av SvFF:s representationsbestämmelser, gå till annan förening med övergångstiden nedsatt till en (1) vecka.

§ 10 Idrottens regelverk

Parterna förbinder sig att följa FIFA:s, UEFA:s, RF:s och SvFF:s vid varje tid gällande stadgar och bestämmelser. Parterna är medvetna om att angivna organisationers stadgar, tävlingsbestämmelser och reglementen kan ändras med tvingande verkan för förevarande avtalsförhållande. Parterna förbinder sig att följa även sådana tillkommande beslut och bestämmelser.

§ 11 Tvist

Tvist i anledning av detta avtal ska avgöras genom skiljeförfarande enligt Reglemente för SvFF:s skiljenämnd.

§ 12 Andra avtal mellan parterna

Om det mellan parterna föreligger andra avtal, som reglerar samma förhållanden som föreskrivits i detta Spelaravtal, är sådana avtal inte bindande, såvida inte annat angetts i detta Spelaravta