Arbeiderhistorie 2005 51

MARTIN GRASS

«…rätt att utveckla sig fritt och självständig» Hjalmar Branting och unionen

Den 25 februari 1892 skrev Carl Jeppe- De första reaktionerna sen, då ordförande i Det norske arbei- derparti (DNA), till Hjalmar Branting De unionella spänningarna på 1880-ta- om den unionsstrid som accelererat ge- let och i början av 1890-talet hade inte nom det norska kravet på ett självstän- framkallat några större reaktioner inom digt konsulatväsen. Han konstaterade den svenska socialdemokratin och den att denna strid är en «hemsko» för soci- socialdemokratiska pressen. Sveriges aldemokratin eftersom «den legger be- arbetare har betraktat unionsfrågan slag paa den offentlige interesse og le- «med ganska likgiltiga ögon», konstate- der arbejderklassens tanker bort fra de- rade Branting på den fjärde skandina- res egen samfundsstilling», det vill säga viska arbetarekongressen i augusti 1892 från lösningen av de stora arbetarfrå- där unionsfrågan stod på dagordningen gorna som Jeppesen formulerade det på och avhandlades mycket kort.2 Det var ett möte i Kristiania några dagar senare. rösträttsfrågan som stod i centrum. En Jeppesens slutsats i sitt brev: striden första större, osignerad ledare om «ut- måste bli så kortvarig som möjligt med maningen i Norge» som har tillskrivits en upplösning av unionen som mål och Branting publicerades i svenska Social- resultat. På det nämnda mötet framhöll Demokraten 25 februari 1892, samma han därför att DNA måste uppge sin dag som Jeppesen skrev sitt brev till passiva hållning i unionsfrågan, och i Branting. Där betonades grundsatsen mötesresolutionen uppmanades till mö- om «fria folks allmänna rätt och själv- ten och demonstrationer i hela landet ständighet».3 Artikeln är säkert ett ut- för en unionsupplösning. Hos Branting slag av Brantings besök i Kristiania i vädjade Jeppesen i DNA:s namn att den mitten av februari med bland annat ett svenska socialdemokratin skulle ställa föredrag om socialismen hos Studenter- sig «solidarisk med os» och engagera samfundet. I en intervju hade han all- sig «hurtigst og kraftigst» för detta krav mänt uttalat sig för samarbete mellan de «af hensyn til arbejdersagens fremme svenska och norska socialdemokraterna og fredens bevarelse».1 i unionsstriden och förklarat: «vi vil række hinanden haanden og ingen vil 52 Arbeiderhistorie 2005

krænke hinandens selvstændighed».4 Det blev Branting som «så gott som en- sam fick ta hand om unionsfrågan och göra klart för arbetaropinionen, vad den innebar, betraktad under socialdemo- kratisk aspekt», så sammanfattar Hil- ding Nordström i en uppsats i Tiden 1939 Brantings insats. På et möte i Sve- riges socialdemokratiska arbetarepartis (SAP:s) Verkställande Utskott (VU) i oktober 1904 sade Kata Dalström att «ingen i Utskottet begrep Unionsfrågan mer än Herr Branting!» (det kan natur- ligtvis också vara ett ironiskt uttalan- de).5 Hjalmar Branting var den svenska socialdemokratins «portalfigur» också på det internationella området. I drygt 60 artiklar i svenska Social-Demokraten till och med 1905 och i ett antal tal samt i riksdagen, dit han invaldes 1896, yttrade han sig och tog ställning i uni- (1858-1930) formann i Det onsfrågan.6 Det fanns några avvikande norske Arbeiderparti 1890-1892 og 1894- röster inom SAP, precis som var fallet 1897. Fra 1892 samarbeidet han nært inom DNA. Enligt pionjären August med Hjalmar Branting for en fredelig løs- ning på unionsspørsmålet. Palm på våren 1892 var det hela bara «en strid mellan bourgeoisie och mo- narki» och han kritiserade de svenska socialdemokratiska applåderna för de derströk att vi måste «erkänna och re- norska socialdemokraterna. Fredrik spektera varje nations strävan efter Sterky, då redaktör i Ny Tid och ordfö- självständighet», alltså måste Norges rande i Göteborgs arbetarekommun, folk bli «herre i eget hus», annars ga- såg på sommaren 1892 inte något skäl ranteras «ingen fred, inget lugn». Han till en upplösning av unionen. Samma bekräftade samtidigt den solidaritet Jep- ståndpunkt intog i februari 1893 Axel pesen hade vädjat om: den svenska so- Danielsson, den sydsvenska socialde- cialdemokratin står på de norska parti- mokratins ledande personlighet.7 En vännernas sida, «då de vilja ha bort första större diskussion inom SAP före- denna union», och det samarbetet ba- kom dock inte förrän i slutfasen av uni- nar väg «för en kommande folk-uni- onsstriden på fjärde partikongressen i on», «en verklig folkunion». Två vec- februari 1905. Jag återkommer till den. kor senare skrev Branting i svenska So- Ett så att säga officiellt svar på Jeppe- cial-Demokraten att självständighet och sens brev gav Branting på ett möte i fredligt framsteg garanteras «först med Stockholm den 10 juli 1892. Han un- kungsunionens upplösning».8 Arbeiderhistorie 2005 53

Fyra riktmärken sitt tal den 10 juli 1892 till ett fungeran- de enkammarsystem där hälften av le- Tre ledmotiv antyddes i Brantings damöterna är vald på programmet om «svar» på Jeppesens brev: nationellt allmän rösträtt och till ett förtjänstfullt självbestämmande, transnationell soli- beslut mot det indirekta skattesystemet, daritet inom arbetarklassen och undvi- till fördel för det stora flertalet. kande av väpnad konflikt, det vill säga fred. Dessa principer blev till grundläg- gande riktmärken för Brantings och den Skandinavisk folkunion svenska socialdemokratins agerande i I diskussionen med ungerska socialde- unionsfrågan till 1905, de är samman- mokrater i samband med förberedelsen kopplade men betonades olika över ti- av Stockholmskonferensen 1917 hävda- den alltefter omständigheterna och ut- de dock Branting att demokratisering vecklingen i unionsstriden. De var ock- allena inte löser de nationella frågorna – så grundläggande principer för den in- så med adress till ungrarna i deras «uni- ternationella arbetarrörelsen, manifes- on» med Österrike – eller skulle ha räd- terade på Socialistiska, andra internati- dat unionen. Den nationella självstän- onalens kongresser sedan 1889, och för digheten, inte endast mera utvecklad Brantings agerande i internationella demokrati, möjliggjorde ett närmande sammanhang.9 Till detta kommer en as- mellan Sverige och Norge därefter och pekt som återkom i Brantings ställ- underlättade ett gemensamt skandina- ningstaganden, med en formulering i viskt agerande.11 En alternativ framtida Social-Demokraten den 2 februari 1893: transnationell enhet pekade Branting på «grundskil[l]naden i åskådningssätt i sitt nämnda tal den 10 juli 1892 och och önskningar mellan en ny-uppstån- därefter: istället för en odemokratisk den bondedemokrati och en gammal «kungsunion» en demokratisk «folku- rojalistisk öfverklass-stat». Det går inte nion». Han nämnde också allmänt den att förena den norska demokratins ön- socialistiska visionen om en tid när skan om «frihet till själfutveckling» «folkens indelning i nationer» är över- med den svenska uppfattningen om att spelad och nationerna «skola sammans- det existerade likställighet inom mälta» vilket skulle resultera i en peri- «kungsunionen». Självbestämmande- od av fred. rätten kopplas till demokratisering. Det I Skandinavien hade en arbetarskan- norska Stortingets demokratiskt fattade dinavism formerat sig några år tidigare. beslut och det efterföljande agerande av Den nya skandinaviska unionen apos- den demokratiskt valda norska rege- troferade exempelvis A.C. Lindblad, ringen står, så Branting, i skarp kontrast redaktör på Ny Tid i Göteborg, på till svenskt «kungligt envälde».10 I detta 17 maj-mötet i Kristiania 1898 – den finns också kopplingen till den pågåen- andre svenska talaren var Hjalmar Bran- de, dominerande rösträttsfrågan. I det ting – med hänvisning till det pågående sammanhanget spelade även uppfatt- samarbetet mellan de skandinaviska ar- ningen om en mera utvecklad demokra- betarorganisationena.12 Branting fram- ti i Norge en roll. Branting hänvisade i höll i unionsdiskussionen några år se- 54 Arbeiderhistorie 2005

nare att arbetarna vårdar denna union, rade följdriktigt också mot höjda militä- «sin union, den broderliga skandinavis- ranslag. ka solidaritetens», och inte håller på Det som har uppmärksammats och med att «plåstra med den svensk-nor- citerats mest i skildringen av unionens ska kungliga unionen».13 Arbetarskan- krisår 1895 är Brantings majtal.16 Det dinavismens vision formulerade sedan har lite överdrivet betecknats som ett av Thorvald Stauning den 23 november Brantings mest berömda tal och ett tal 1914 på följande sätt: «Den skandina- som i socialdemokratins historia har viska unionen skall byggas på socialis- jämförts med Olof Palmes uttalande om mens grund».14 USA:s bombning av Nord-Vietnam ju- len 1972.17 Talet var egentligen inte Majtal 1895 särskilt märkvärdigt, ett normalt första- majtal med de traditionella kraven på Unionsstriden tillspetsades 1895 ge- åtta timmars arbetsdag, allmän rösträtt nom att norska Stortinget sade upp det och fred. Det senare hade naturligtvis gemensamma konsulatväsendet och en konkret koppling till unionsstriden. drog in en del av diplomatanslagen. Det som har lyft detta tal ur mängden är Från svenskt konservativt och chauvi- det åtal som följde. Branting åtalades nistiskt håll krävdes ultimativa åtgärder för några meningar i slutet av talet, sin och militära styrkedemonstrationer mot «varnande erinran» – så beteckande Norge. Redan i en artikel i Social-De- han det själv – om möjliga reaktioner mokraten den 4 mars 1892 hade Bran- och okontrollerbara handlingar ifall det ting tagit avstånd från sådant «stor- skulle bli krig mot Norge och någon svenskt skräfvel» och den felsyn som skulle «upphäfva sig själf till domare betraktade Norge som «en upprorisk och med en kula utan order söka före- provins», inte som en likställd del i uni- bygga att tiotusen kulor på order affyras onen. Han varnade dessa «vanvettskret- för att lemlästa och slakta vänner och sar» då för att provocera fram «inbör- bröder». Enligt Branting var detta inget deskriget». Nu brännmärkte han i ett annat än en maning till «fred utan för- flertal artiklar «det ärkebrottsliga va- behåll» och en bekräftelse av «den penrasslet» mot «bärarna af den natio- svenska arbetarklassens absolut fredliga nella själfständighetstanken», det vill känslor i förhållande till sina norska säga Norge, och mot Norges «goda bröder». rätt» samt talade om svensk «skrämsel- Den juridiska granskningen tolkade politik», «lättsinnig demonstrationspo- uttalandet som en uppmaning till våld, litik», «hasardspel», «äfventyrspolitik». underförstått kungamord, och ledde till Mot «de kriminella dårarna» ställde en fällande dom. Brantingbiografen han det som svenska folket och svensk Nils-Olof Franzén visar en viss förståel- socialdemokrati önskar och det som se för denna tolkning eftersom Branting tryggar framtiden: «fred och ingenting frammanat «våldsanarkismens spö- annat än fred».15 Denna princip står i ke».18 Straffet på tre månaders fängelse centrum, precis som i krisläget 10 år se- blev dock till slut mildrat av Högsta nare igen och socialdemokraterna vote- domstolen till böter. Bötesbeloppet Arbeiderhistorie 2005 55

samlades in bland svenska arbetare och ske». DNA:s landsmöte i mitten av juni även i Norge, också Skandinaviska soci- uttalade sig dock utan nationalistiska alistklubben i Boston bidrog med peng- övertoner. Kontrasten mot den av Bran- ar. DNA:s landsmöte i mitten av juni ting ledda svenska socialdemokratiska 1895 började sina förhandlingar med ståndpunkten har diskuterats främst i att skicka en hälsning och ett tack till den norska litteraturen.20 Medan de Branting. Carl Jeppesen inbjöd Branting norska socialdemokraterna anslöt sig i slutet av juni till att komma till Kristi- till nationalismen, med delvis till och ania för att medverka i en politisk folk- med chauvinistiska inslag, tog de sven- fest den 14 juli och skrev: «Man bræn- ska socialdemokraterna ställning mot der her med begjærlighed efterat vise nationalismen och agerade «unasjo- Dig, at Du for øieblikket er den populæ- nalt». Det fanns olika förutsättningar. I reste svenske mand i Norge».19 Norge kämpade socialdemokraterna och de demokratiska krafterna för den Nationellt – internationellt norska nationens rätt och självbestäm- mande och mot en främmande över- 1895 var stämningen i Norge i unions- höghet, kampen var anti-svensk. I Sve- frågan nationalistisk, även de norska rige kämpade socialdemokratin både socialdemokraterna lät sig gripas av inrikes- och utrikespolitiskt mot den «nasjonalistisk glød» och norska Soci- dominerande nationalistiska och chau- al-Demokraten var «på det mest kriger- vinistiska högern och det stöd de fick

Både i Sverige og Norge økte den militære opprustningen fram mot 1905. Her poserer norske soldater i nye uniformer og med nye geværer. 56 Arbeiderhistorie 2005

från kungamakten. Den transnationella vocerar fram ett krig mot norska folket. orienteringen i unionsfrågan var en na- Det är «äkta patriotism» att avslöja och turlig följd. Samma internationella in- bekämpa dem som värnar om norska slag fanns dock hos de norska socialde- kungadömets och unionens bestånd mokraterna, även de betonade den nöd- med allehanda «förevändningar» och vändiga solidariteten över gränsen. det är framför allt en «rent svensk-pa- De skilda förutsättningarna, de olika triotisk synpunkt» att «slå ned krigs- reaktionerna och aktionsriktningarna partiet».22 är givna men jag vill ändå ifrågasätta be- Å andra sidan framhöll Branting teckningen ‘onationellt’ för svenskt och nödvändigheten av att lösa unionskon- Brantings vidkommande. Brantings age- flikten för att möjliggöra det därigenom rande är ‘nationellt’ i den bemärkelsen blockerade reformarbetet i Sverige soci- att han i sina ställningstaganden 1892 alt och politiskt. «Arbetarna vilja ha och senare å ena sidan betonade rätten fred från storpolitik och plats för sociala till självbestämmande också för Sverige, reformer», skrev han i Social-Demokra- inte bara för Norge. Det innefattade ten den 24 januari 1903 i en artikel om också en annan, alternativ interpretati- konsulatfrågan. Den femte skandinavis- on av det nationella («Sveriges ära och ka arbetarekongressen 1897 konstatera- rätt») än från den svenska borgerlighe- de i sin resolution om freds- och uni- tens sida (de «patenterade patrioter- onsfrågor att unionsstriden «försvagat na») och var med en formulering av intresse för de sociala frågorna» i Sveri- Christer Strahl uttryck för socialdemo- ge och Norge och betecknade den som kratins «offensiva nationella argumen- en «täckmantel […] mot de bägge fol- tering».21 Det är enligt Branting «sann kens demokratiska utveckling».23 Uni- patriotism» att ha aktning för «andras onsstriden hindrade den socialdemo- rätt» och «värkligt upplyst fosterlands- kratiska makterövringskonception som sinne» att inte följa en politik som pro- Branting omfattade: att aktivt kämpa

Deltakerne på den 5. skandinaviske arbeiderkongress i Stockholm i 1897. Arbeiderhistorie 2005 57

om den politiska makten, erövra mer den reagerande hållning den svenska och mer demokratiska rättigheter och socialdemokratin hade intagit i unions- sociala förbättringar och dels tvinga frågan sedan det första «svaret» på Jep- «detta samhälles ännu härskande klas- pesens vädjan i 1892: det är från norskt ser till eftergift på eftergift», dels redan i håll initiativen måste komma, de sven- det nuvarande samhället bygga någon- ska socialdemokraternas uppgift kan ting nytt, «en jämsides växande och i si- endast vara att se till att den oundvikli- nom tid överlägsen motvikt».24 Det är ga avvecklingen av unionen med den det som Jorunn Bjørgum utifrån en ge- svenska kungamakten i spetsen sker i nomgång av Brantings tal på 17 maj-fes- betryggande fredliga former och i enlig- ten i Kristiania 1898 betecknar som het med den grundläggande principen «det nasjonale og det sosiale som to si- om självbestämmande. der av samme sak».25 «En var i sitt land måste göra det mest möjliga efter sina Svensk-norska kontakter förhållanden», det var för Brantings he- la internationella agerande den grund- Det förekom en hel del planerade kon- läggande förutsättningen och utgångs- takter mellan svenska och norska soci- punkten.26 Det är inget onationellt i aldemokrater under unionsstriden även Brantings tänkande och agerande, även om diskussionen i huvudsak fördes i om den internationella solidariteten partipressen, på svensk sida genom också var ett grundläggande element. Hjalmar Branting vars ställningstagan- Krisen 1895 löstes genom att norska den ofta återgavs också i norska Social- Stortinget efter de svenska påtryckning- Demokraten. Inbjudningarna om att arna gick med på förhandlingar om delta i möten och hålla föredrag gällde konsulatväsendet. Nya norska framstö- olika ämnen, men det var ofrånkomligt tar och «halsstarriga» svenska reaktio- att unionsfrågan kom upp och det var ner, kommittéer och förhandlingar prä- av betydelse att demonstrera svensk- glade perioden fram till 1905, i drygt 40 norsk solidaritet, inte minst på de spe- artiklar kommenterade av Branting. ciella dagarna som 1 maj och 17 maj Han noterade i Social-Demokraten den samt i samband med partikongresser 15 december 1898 «ovissa framtidsper- och skandinaviska arbetarekongres- spektiv», funderade över hur «unio- ser.28 Mest efterfrågad som talare var nens värdefulla kärna som broderligt, naturligtvis Hjalmar Branting. Som stödjande försvarsförbund» i fredsbeva- nämnts talade han i Kristiania i februari rande syfte skulle kunna räddas27 och 1892 om socialism, men uttalade sig formulerade i Social-Demokraten den också försiktigt om unionen. Det gjorde 19 augusti som riktmärke: «en uppgö- han också den 3 februari 1895 i sam- relse i vänskap och med bevarad fred». band med ett tal om demokratin i Skan- I det sammanhanget uppmanade han dinavien, han betonade allmänt solida- också norrmännen att agera för en fred- riteten mellan de svenska och norska lig uppgörelse och hålla sina «krigs- socialdemokraterna «i kampen för sin dårar» i schack (Social-Demokraten rätt».29 I krissituationen 1895 efter 19 augusti 1898). Han markerade också Brantings majtal försökte Carl Jeppesen 58 Arbeiderhistorie 2005

Hjalmar Branting var ettertraktet taler både i Sverige og Norge. Her er Branting i Sickla Folk- park utenfor Stockholm i 1905.

som omtalat att få honom till Kristiania «ikke uten sympati»– och hans hänvis- dock utan att lyckas. Men August Palm ning till det internationella elementet i höll i november 1895 ett föredrag på ett socialismen som betyder gemenskap av DNA arrangerat offentligt möte där bortom de nationella gränserna och han bland annat uttalade sig för en uni- ovanför de nationella frågorna, refererar onsupplösning i motsats till sin tidigare tydligt till den aktuella unionsfrågan. – och senare – uppfattning.30 1896 och På de skandinaviska arbetarekong- 1897 försökte man från norsk sida få resserna berördes unionen två gånger. Branting att tala på 17-majmöten, men På kongressen i Malmö i augusti 1892 utan framgång eftersom Branting var rörde det sig bara om en kort allmän in- engagerad på annat håll. Man framhöll formation. Branting och 1896 att det vore «af den største betyd- förmedlade sin syn. Branting under- ning» om en svensk talade om «fred og strök bland annat att de svenska social- broderskab netop paa denne dag».31 Dä- demokraterna stod «i full samklang remot uppträdde Branting på 17-maj- med sina norska bröder». Någon dis- festen 1898. Unionen nämndes inte di- kussion redovisas inte i protokollet och rekt i hans tal, men påpekandet att mö- något beslut fattades inte. På nästa kon- tesdeltagarna lyssnade till en svensk – gress i Stockholm 1897 diskuterades Arbeiderhistorie 2005 59

«freds- och unionsfrågor» den 21 juli. I partikongress. Rydéns förslag diskute- protokollet redovisas endast resolutio- rades på SAP:s VU-möte 18 oktober nen – Branting föredrog redaktionsut- 1904. Branting reagerade negativt men skottets förslag – som uppmanade fram- betonade att det gällde tidpunkten och för allt till agitation mot den tilltagande inte idén i sig, «den är ypperlig, när rät- militarismen i Sverige och Norge som ta ögonblicket är inne». Man borde hotar självbestämmanderätten hos båda dock avvakta de officiella förhandling- folken och deras fred och frihet. På arnas resultat. Nu fanns det bara risk SAP:s tredje kongress i mars 1894 var för «kannstöparepolitik» och på en DNA för första gången representerat, konferens nu skulle det blott bli resul- genom Carl Jeppesen och Ludvig Mey- tatlöst «kallprat». er. Enligt protokollet kom unionen inte Enligt Branting fanns det ett behov på tal. Jeppesen framhöll i sin hälsning för ett närmare svenskt-norskt samar- allmänt arbetarrörelsens internationali- bete, och han nämnde i det samman- tet vilket självfallet också hade någon hanget Andra internationalens beslut i bäring i unionsfrågan.32 Unionsfrågan Amsterdam 1904 att konfliktfrågor mel- behandlades först på kongressen 1905 lan två grannfolk skulle lösas gemen- där även fyra norska representanter del- samt. Han hänvisade till den komman- tog. Jag återkommer till denna kon- de skandinaviska arbetarekongressen i gress. Kristiania 1906 som «den lämpligaste samlingspunkten». En fördel skulle i så Gemensamt program i unions- fall också vara att hela frågan behandlas ur ett skandinaviskt perspektiv och frågan «under opartisk medverkan» av dan- Redan 1896 hade O.G. Gjøsteen på skarna. Han hänvisade vidare till det ge- DNA:s landsmöte föreslagit ett mera mensamma intresset av en lösning som «planmessig samarbeid» mellan de skulle tillgodose «både den nationella svenska och norska socialdemokraterna självständighetens berättigade kraf och i unionsfrågan, något som dock från Skandinaviens trygghet genom fredlig norskt håll inte följdes upp. Det kritiska sammanhållning». Förhandlingslinjen läget hade förändrats och rösträttskam- var viktig för Branting och han polemi- pen kom i fokus. Förslaget, att samord- serade mot norska Social-Demokraten na kontakter och åstadkomma ett offici- som hade understött ett ultimativt al- ellt gemensamt resultat, återupptogs i ternativ: genomförd självständighet se- augusti/september 1904 av Värner Ry- nast 1914 eller ut ur unionen. Det var dén, redaktör på Arbetet i Malmö, för bara Kata Dalström som tyckte att frå- att ha beredskap inför nästa unionskris gan var så viktig att den inte fick upp- om förhandlingarna i konsultafrågan skjutas. En ledamot hänvisade till den skulle stranda – vilket de också gjorde kommande partikongressen. Eftersom 1905. SAP skulle inbjuda till en svensk- man aldrig hade diskuterat unionsfrå- norsk partikonferens där ett gemensamt gan i partiet borde man avvakta kon- program i unionsfrågan skulle utarbetas gressens ställningstaganade. Uppskov och sedan föreläggas respektive lands blev VU:s beslut, och det meddelades 60 Arbeiderhistorie 2005

Unionsspørsmålet ble også tatt opp på den Sosialistiske arbeiderinternasjonales kongress i Amsterdam i 1904. På bildet de skandinaviske representantene. Fra Norge møtte Vincent Gaarder (ytterst t.v.) og (ytterst t.h.). Hjalmar Branting sitter midt i første rekke.

DNA. DNA instämde. Man tyckte också ska socialdemokrater måste «sluta sig att tidpunkten för ett gemensamt akti- närmare till hvarandra än någonsin fö- onsprogram inte var aktuell ännu.33 rut» talade Hjalmar Branting. Han lyfte fram de principer som har styrt hans Partikongressen 1905 och den svenska socialdemokratins offi- ciella förhållningssätt i unionsstriden: Förhandlingarna i konsulatfrågan erkännande av självbestämmanderätten strandade den 7 februari 1905. Tio da- («ett folk har rätt att utveckla sig fritt gar senare sammanträdde SAP:s parti- och självständigt»), internationell soli- kongress. Den efterlysta diskussionen daritet («att vi gemensamt och i broder- om unionsfrågan ägde rum den 19, 20 lig sämja vilja gå fram») och fredsa- och 25 februari. Efter ett inledande spekten genom att påtala den «utma- ställningstagande av den norske repre- nande politik» som Sverige bedriver. sentanten som utmynna- Han pekade också på demokratiproble- de i uppmaningen till SAP «att visa, att met: de organiserade svenska arbetarna vi socialdemokrater arbeta på nedbry- har fortfarande inte allmän rösträtt och tandet af nationella fördomar och in- är begränsade i sitt parlamentariska in- skränktheter» och att svenska och nor- flytande. Därmed är följaktligen «de de- Arbeiderhistorie 2005 61

Partikongressen 1905 i Sveriges socialdemokratiska arbetareparti ble betegnet som «Den stormiga arbetarkongressen». mokratiska elementen» utan ansvar för hans konsekventa hävdande av själv- den förda svenska politiken. När det bestämmanderätten mot en upplösning gällde ett konkret ställningstagande men självbestämmanderätten såg han från kongressens sida till kravet på en som nämnts inte bara som ett ensidigt upplösning av unionen efter de avbrut- norskt krav utan den hade också en na konsulatförhandlingarna så intog svensk dimension som skulle hävdas i Branting en avvaktande position, oav- förhandlingar. Därför är det enligt min sett vad hans «hjärta» sade. Det kan fin- mening inte riktigt att räkna Branting, nas andra former för en uppgörelse eller också med hänvisning till en socialde- som han senare formulerade det: den mokratisk internationalistisk motive- resolution som partikongressen tänker ring för större enheter, till dem som ha- lägga fram «bör lämna frågan om unio- de «ljus syn» på unionen. nens upplösning öppen samtidigt som Flera talare instämde i Brantings den uttalar Norges fulla rätt att bestäm- ståndpunkt, bland annat Värner Rydén. ma öfver sina angelägenheter». Men det fanns andra som tyckte att uni- Brantings avvaktande ställningsta- onen måste brytas och «unionsupplös- gande förvånar genom sin tydlighet, dä- ning är det värdigaste svar som kan gif- remot inte i sak. Hans hållning var från vas på oförsyntheterna från Sverige» början reagerande vad kravet på upp- som Hinke Bergegren, redaktör för lösningen av unionen beträffar. Det Brand, formulerade det. Claes Tholin, markerade han redan i sina första ställ- partistyrelsens ordförande, påpekade ningstaganden 1892. Samtidigt pekade att arbetarnas union skulle stå mycket 62 Arbeiderhistorie 2005

starkare om «kungsunionen» upplös- kongressens uttalande och åkte hem i tes. Andra talare framhöll nödvändighe- förvissningen om att det inte fanns nå- ten av solidaritet «inom eller utom uni- gon «schism» mellan de svenska och onen» (Kata Dalström) och talade mot norska socialdemokraterna.34 «våldsmakt» från Sveriges sida (A.J. Christiernson, journalist på Arbetet). Unionen upplöst Det fanns också en röst för bibehållen union – den är «bra för båda landen» – Den stora och avgörande krisen i uni- nämligen August Palm som var tillbaka onsfrågan kom en månad senare genom på samma ståndpunkt som 1892. Vis- norska Stortingets lag om ett eget serligen lade Palm till att man borde norskt konsulatväsen den 15 mars, tänka framåt i större enheter, på «en kungens sanktionsvägran den 27 maj skandinavisk union, på Europas förenta och därefter det norska beslutet den stater». Ett skandinaviskt «statsförbund 7 juni om att den konstitutionella efter tyskt eller Förenta Staternas mön- kungamakten upphört. Branting kon- ster» nämnde också Carl Ludvig Lund- staterade i Social-Demokraten den berg, ordförande i Svenska gruvarbeta- 29 maj och 8 juni att «kungsunionen» reförbundet och medlem i LO:s lands- avlidit «vid 90 1/2 års ålder», efter sekretariat, som mål men var för att «90 års storsvenska trakasserier och över- kongressen uttalade sig för unionsupp- grepp» och de «styrandes systematiska lösningen. Meningarna var alltså rätt så oförståndspolitik gentemot Norge». Det delade vilket Branting konstaterade när norska folket har tagit sin rätt till själv- han presenterade och motiverade re- bestämmande i anspråk, skrev Branting, daktionsutskottets resolutionsförslag. och han polemiserade mot att Sveriges Trots att det egentligen fanns en majo- «rätt» skulle vara kränkt. Det gällde nu ritet för ett ställningstagande om union- – så med en nationell argumentering – supplösning – flera tillhörande vänster- att den svenska statsmakten erkände flygeln – följde redaktionsutskottets re- detta faktum med «hänsyn till framti- solutionsförslag Brantings avvaktande den, till vår egen nationella framtid», hållning. Allmänt och «obetingat» er- och det gällde det att «dämpa nationell kändes «det norska folkets rätt att fritt chauvinism» och att avvärja ett nytt och utan inblandning bestämma öfver krigshot.35 sina egna angelägenheter». Unionsstri- SAP:s VU inkallade till ett extra mö- den måste lösas eftersom den bromsar te, formulerade parollen «rättvisa och det nödvändiga sociala reformarbetet. fred» i ett upprop den 13 juni och upp- Principerna fred och solidaritet måste manade till fredsmöten i landet med vara vägledande. Resolutionen antogs ämnet: «För freden och rätten». Bran- med 148 mot 10 röster. Enligt Bran- ting talade på ett stort möte i Stock- tings tolkning innebar det «enhälligt holm den 16 juni inför över 10000 del- antaget» och det blev också kongres- tagare. Hans budskap var: «Vi vilja fre- sens mening. DNA:s partisekreterare den, men vi bekämpa våldet, som vill var enligt protokollet förtrampa rätten». Omdömet i svenska «mycket nöjd med hufvudinnehållet» i Social-Demokraten var att demonstrati- Arbeiderhistorie 2005 63

Førsteside av Social-Demokraten i Stockholm 16. juni 1905. 64 Arbeiderhistorie 2005

onen var ett uttryck för «den nya skan- lingarna om villkoren för unionsupp- dinavismen» som växer fram även i des- lösningen inte skulle leda till ett fredligt sa kritiska tider.36 Krigshotet dämpades resultat.38 Förhandlingarna avslutades påtagligt och möjligheten till en lösning fredligt med undertecknandet av Karl- «i fred och samförstånd» ökade genom stadskonventionen den 26 september. kung Oscar II:s trontal och proposition «Fredsverket fullbordat», skrev Bran- vid urtima riksdagens öppning den ting, och konstaterade dels att socialde- 20 juni. Branting som tidigare i Social- mokraternas huvudsakliga krav, nämli- Demokraten den 8 juni hade kritiserat gen en fredlig lösning, hade uppnåtts, kungen för att ha agerat «halsstarrigt dels att eftergifter har gjorts från både mot folkviljan» berömde honom nu i en Norges och Sveriges sida vilket är ett artikel den 22 juni. I en sammanfattan- gott omen inför framtiden. Det som han de artikel om unionsstriden i Sozialis- framhöll särskilt var hänvisningen i för- tische Monatshefte i augusti 1905 gick draget att lösa kommande tvister ge- Branting ett steg längre när han jäm- nom «opartisk skiljedom». «För oss har ställde kungen och arbetarrörelsen – hela tiden skiljedomen stått som det vä- och det trots att den svenska socialde- sentligaste målet».39 mokratin är republikansk – som båda Skiljedom var ett viktigt krav för värnade om freden medan borgerlighe- Branting, den korresponderade dels ten agerade mer eller mindre chauvinis- med hans rättsuppfattning, dels med tiskt. Det överensstämmer inte, så Bran- hans makterövringskonception. Det ting, med de gamla demokratiska föres- nämndes redan i en av hans första utri- tällningarna om att det är onda kungar kespolitiska artiklar i Tiden 1884, in- som leder folken i krig. Branting kon- gick från 1896 i svenska Social-Demo- staterade att «det levande livet» är «ri- kratens vinjett och upptogs i SAP:s par- kare och mera mångsidigt än varje i tiprogramm 1897. Inom Andra interna- dogmatism utmynnande teori som vi tionalen lyckades Branting på kongres- schematiskt försöker agera efter».37 Det sen i Stuttgart 1907 med att få igenom har varit en grundprincip för Brantings sitt förslag om att uppta skiljedom och politiska agerande överhuvudtaget. avrustning i antikrigsresolutionen. På skandinaviska arbetarekongressen i Fredsverket fullbordat Kristiania två veckor efter Stuttgart, en- ligt Branting «en specialtillämpning» av På ett extra VU-möte tillsammans med Stuttgartresolutionen, uppmanades den den socialdemokratiska riksdagsfraktio- skandinaviska arbetarrörelsen att arbeta nen i slutet av juli konstaterade Bran- för att befästa och utvidga «voldsgiftin- ting att situationen trots var «alltför stitutionen». Branting argumenterade: oklar» för att SAP skulle agera. Han för- genom skiljedom skulle väpnade kon- ordade att avvakta «händelsernas vidare flikter kunna förhindras, alltså kunde utveckling». Det var också de övriga man dra ner på rustningarna. Mindre deltagarnas inställning men i diskussio- rustningar skulle skulle både minska nen nämndes ändå värnpliktsvägran krigsfaran och frigöra medel «för vårt och till och med storstrejk ifall förhand- sociala försvarsväsende mot nöden och Arbeiderhistorie 2005 65

eländet», med en formulering från tionella fackföreningskongressen som 1912. Skiljedomstraktater och de socia- skulle avhållas i Kristiania på sensom- la förbättringar skulle vara «en eftergift maren detta år.41 Det fanns olika upp- åt den växande demokratin» och ge ar- fattningar om förslaget. Några, bland betarrörelsen ett växande och så små- dem Hjalmar Branting, undrade varför ningom avgörande inflytande.40 Argu- det var så viktigt att avhålla båda kon- mentationen känns igen och den hade gresserna på samma tidpunkt och höll också bäring i unionsstriden. fast vid 1906, andra talare var för upp- skov till 1907 och vissa tyckte att den Inte handlat som gentlemän bästa platsen för fackföreningskongres- sen eller för båda kongresser egentligen Unionsfrågan var avgjord men det blev var Stockholm. Det fanns sakliga skäl en speciell efterdiskussion på ett ge- för ett uppskov: den pågående verk- mensamt möte med SAP:s VU och LO:s stadskonflikten som skulle kunna dra landssekretariat den 19 oktober 1905. ut på tiden och den planerade LO-kon- Mötet behandlade ett förslag från DNA gressen 1906 som kostar pengar, och och norska LO att flytta den för 1906 skulle man samtidigt begära pengar för planerade skandinaviska arbetarekong- Kristiania så skulle det bli reaktioner, ressen i Kristiania till 1907 för att kunna menade Johannes Andreasson, ordfö- samordna den med den femte interna- rande i Svenska skrädderiarbetareför-

Den 7. skandinaviske Arbeiderkongress, den første etter unionsoppløsningen, ble holdt i Kris- tiania i 1907. 66 Arbeiderhistorie 2005

Hjalmar Branting (1860-1925) redaktør i Social-Demokraten fra 1887. Som den første og eneste representant fra det svenske sosialdemokratiet ble han valgt inn i Riksdagen i 1897. Branting fikk i 1921 Nobels fredspris for sin fredsbevarende innsats under unionsstriden. Arbeiderhistorie 2005 67

bundet och medlem i LO:s landssekre- voterade för Stockholm för «vad tjenar tariat, som undrade om en skandina- det till att vi resa till Kristiania». Claes visk kongress överhuvudtaget var nöd- Tholin var emot Kristiania «så vidt icke vändig. LO:s ordförande Herman då har Republik.» Lindqvist tyckte också att de skandina- viska arbetarekongresserna inte vara li- Republik ka viktiga som förr eftersom det nu fanns parti- och LO-kongresser, «det är Det senare argumentet återkom i en sålunda ändast ren Skandinavism som skrivelse av SAP:s partisekreterare kan sägas hafva något att venta af en så- C.G.T. Wickman till DNA:s partistyrel- dan kongress».42 se efter mötet. Där förutses att den nor- Mera intressanta är de andra argu- ska författningen är «på väg att fastlåsas menten. För det urspungliga datumet uti en ny Monarchi (hvarför de icke lika 1906 talade enligt Branting att «kon- gärna ha den ni hade?)». Stödet för gressen skulle få sin stora betydelse nu 7-junibeslutet gavs också med «den fas- omedelbart på de strider som varit till- ta förhoppningen», skrev han, att «den finnandes under detta år, för att utjem- raserade Norska tronen» skulle besättas na dessa vore en sådan kongress ome- av en folkvald «Norska republikens delbart innan några andra grupper president». Det finns också den kritiska kommer före, helt säkert välgörande» anmärkningen att DNA borde ha agerat och senare sade han en gång till att det mera kraftfullt för republikkravet. Bre- borde vara arbetarna «som först samla- vet betecknas uttryckligen som privat, des och räckte hvarandra handen efter den svenska partistyrelsen har inte an- händelserna 1905». C.L. Lundberg var ledning «att ofisielt [officiellt] tala i frå- med samma hänvisning till unionsstri- gan för närvarande».43 den för 1907. Det var «bäst att låta åt- Också Branting beklagade «kunga- skilligt från år 1905 lägga sig, innan vi dömets seger» som resultat av folkom- sådär ofisielt [officiellt] sammanträffar röstningen i Norge och därmed «det med Nordmännen». «Jag finner dem ic- medeltidsmässiga skådespelet» att «en ke hafva handlat som gentlemän, och på intet sätt personligen framstående detta tror jag mig icke så hastigt kunna fursteson […] blir den nationella me- glömma, utan helt visst komma att säga delpunkten i det ultra-nationella nya dem». Det vore «bäst att vi dröjer tills Norge». Men på annat sätt än Wickman allt detta får lägga sig och sinnena åter berömde han dels DNA och «den gamla blifva normala». Andreasson visade vänstern» för sin kamp för republiken, också en viss irritation och menade «då dels tolkade han 7-junibeslutet främst Normännen sjelfva icke vilja hafva oss som ett ställningstagande för unionens dit 1906 hvarför skall vi då vara så ifri- upplösning «och inte annat och mera». ga, trodde det vara onödigt att öfva Man kunde ha önskat ett annat resultat, Norskkurtis dätta äfven då det gällde menade han, men det norska folket har broderpartiet». Anders Sjöstedt, ordfö- sagt sitt. Det blev således inte så som rande i Svenska bagariarbetareförbun- Branting i juli 1892 hade hoppats på: att det och medlem i LO:s landssekretariat, unionsstriden skulle bli «ihågkommen 68 Arbeiderhistorie 2005

som ett viktigt utvecklingsskede» på righeter att förstå varandra men nu är Norges väg till republik. Nu blir enligt det ett nytt läge och «låt oss därför ar- Branting «Norges andel» i historien om beta för den framtid, som kommer, och 1905 års händelser «ringare än hvad slå nya broar och binda nya band mel- den kunnat och bort blifva, om målet lan brödrafolken i Norden». Detta belö- satts högre, både nationel[l]t och soci- nades med «stormande bifall».46 alt sporrande till framsteg».44 Historisk insats Svensk självövervinnelse I Social-Demokraten den 11 oktober Den påtagliga irritation som framkom i 1905 karakteriserade Hjalmar Branting denna efterdiskussion och som framför lösningen av den svåra och långa uni- allt fackföreningsrepresentanterna ut- onskrisen, särskilt under 1905, som tryckte är överraskande. Jag har inte nå- «ett stolt minne» i den svenska och gon egentlig förklaring. I sitt nämnda norska arbetarrörelsens historia. De brev skriver C.G.T. Wickman att uni- svenska socialdemokraterna berömdes onsupplösningen har kostat SAP «en af- också i internationalens anti-krigsreso- sevärd del av sjelföfvervinnelse». Vis- lution i Stuttgart 1907 för sitt «kraftiga serligen tillfogar han att det har man ingripande» mot ett anfallskrig mot offrat «gärna» för resultatets skull. Men Norge. Också Lenin bedömde de sven- det tycks finnas en stänk av kränkt ska arbetarnas «motstånd» som en vik- svensk ära, om än på helt annat sätt än tig förutsättning för unionsupplösning- den av Branting ständigt kritiserade en, vid sidan av imperialismens interna- uppfattningen om kränkt svensk «ära» tionella situation, och betecknade över- på konservativt håll. Att 7-junibeslutet huvudtaget erkännandet av Norges skulle uppfattas som en kränkning er- självbestämmande som «ett sällsynt un- kände för övrigt också Olav Kringen dantag» av en statsrättslig frågas lös- men han menade att det var oundvi- ning i den imperialistiska perioden.47 kligt.45 Branting tog inte avstånd från Brantings och den svenska arbetarrörel- dessa kritiska undertoner som inte ty- sens insats sammanfattas av Zeth Hö- der på fullkomligt samförstånd och den glund i hans Branting-biografi på föl- broderliga solidaritet som ständigt åbe- jande sätt: «I spetsen av den svenska ar- ropats. Också Branting antyder på mö- betarklassen» gjorde Branting «en his- tet den 19 oktober att det behövs ett torisk insats 1905». Han framträdde välgörande utjämnande efter unions- «som hela den svenska demokratins striden. Han ser dock främst framåt. På centralgestalt; hans moraliska mod, sitt första besök i Kristiania efter union- hans energi, hans vältalighet växte med supplösningen i september 1906 där uppgiftens storhet». «Mest kunde man han talade om den svenska rösträtts- tacka den svenska och den norska arbe- kampen på Studentersamfundet förkla- tarklassens fasta, klara hållning under rade han: «Det är folkens ära och plikt Brantings ledning för den svåra krisens att fördjupa sitt andliga utbyte med avveckling utan att det kom till ett brö- hvarandra». Det fanns visserligen svå- drakrigs förskräcklighet och utan att Arbeiderhistorie 2005 69

den söndrade de båda folken från va- 4 Nordström 1939, s. 89f; Halvard M. randra».48 Nils-Olof Franzén skriver i Lange, Arbeiderpartiets historie 1887- sin Branting-biografi 50 år senare: 1905. // (red.), Det norske Arbeiderpartis historie 1887-1937. «Branting hade drivit i månader [under 1937, s. 137 (s. 75-285); Halvard M. 1905 – man skulle kunna räkna in hela Lange, Fra sekt till parti : det norske arbei- unionsstridens period] en av de mest derpartis organisasjonsmessige og politiske envetna kampanjerna under sin bana. utvikling fra 1881 til 1902. Oslo 1962, s. 9. Han hedrade oförbehållsamt Oscar II 5 Kata Dalströms citat i SAP:s VU-protokoll 18/10-1904, ARAB, SAP:s arkiv, A 2 när denne deklarerade att konflikten A:003. Denna mening är överstruken i måste lösas på fredlig väg. Branting bör protokollet. själv hedras för att kraftfullt ha spelat 6 Se Martin Grass, Hjalmar Branting och en roll som ingen annan politiker hade Andra internationalens utrikespolitiska varit mäktig».49 Det är visserligen citat program. // Bo Huldt, Klaus Misgeld (red.), Socialdemokratin och den svenska med starka värderingar ur två icke-ve- utrikespolitiken. Stockholm 1990, s. 11f. tenskapliga arbeten men de träffar ändå (s. 5-20); Nils-Olof Franzén, Hjalmar kärnpunkten av Brantings i principerna Branting och hans tid : en biografi. Stock- nationellt självbestämmande, fredlig holm 1985, s. 153-156, 211-213; Zeth Hö- lösning, arbetarrörelsesolidaritet och glund, Hjalmar Branting och hans livsgär- demokratisk förhandlingsuppgörelse ning. Band 1. Stockholm 1928, s. 139-142, 285-291, 365-371; Nordström 1939 – cita- grundade och rätt så konsekvent följda tet s. 90. uppfattning och agerande samt den re- 7 Nordström 1939, s. 93, 96, 336f. spekt den förtjänar. Ett av skälen till att 8 Mötet och Brantings tal den 10/7 i svenska Branting 1921 honorerades med Nobels Social-Demokraten 12/7-1892; talet av- fredspris av den norska nobelkommit- tryckt i Zeth Höglund (utg.), Hjalmar Branting : tal och skrifter, band 5. Stock- tén var just hans fredsbevarande insats holm 1927, s. 39-43. Se också Nordström under unionsstriden.50 1939, s. 90 och 96. – Svenska Social-De- mokraten 29/7-1892. 9 Se Grass 1990. Noter 10 Svenska Social-Demokraten 2/2-1893. I 1 Jeppesens brev 25/2-1892 i Arbetarrörel- artikeln i Sozialistische Monatshefte sens arkiv och bibliotek, Stockholm 1905:8, «Die nationale Krise in Skandi- (ARAB), Hjalmar Brantings arkiv, vol. navien», s. 657, talade Branting om ett 3.1:1. Ett kort referat från DNA:s möte absolutistiskt regimente («einen Ver- den 29/2 i svensk Social-Demokraten 4/3- such, absolutistisch zu regieren»). 1892. 11 Enligt protokollet av Holländsk-skandi- 2 Protokoll öfver förhandlingarne vid 4. All- naviska kommitténs separatkonferens männa skand. arbetarekongressen i Mal- den 30/5 1917 med den ungerska delega- mö den 18, 19 och 20 augusti 1892 (Mal- tionen. En av mig bearbetad edition av mö 1892). S. 26. Om de första reaktioner- Stockholmskonferensens protokoll kom- na se G. Hilding Nordström, Den svensk- mer att publiceras inom kort på internet. norska socialdemokratin och unionsfrå- 12 Norska Social-Demokraten 21/5-1898; gan före 1895. // Tiden 1939, s. 11-18 (s. 9- Jorunn Bjørgum, Det nasjonale spørsmål 18, 87-99, 335-345 1939). i norsk arbeiderbevegelse. // Tidsskrift for 3 Svenska Social-Demokraten 25/2-1892, s. arbeiderbevegelsens historie 1985:1, s. 109 1. Nordström 1939, s. 90, tillskriver arti- (s. 99-130). keln Branting. 13 Svenska Social-Demokraten 3/9-1904 70 Arbeiderhistorie 2005

14 Hälsningstal på Sveriges socialdemokra- 30 Om Palms besök se hans artikel «En tur tiska arbetarepartis (ajournerade och till Norge. Resebref» i Folkbladet 30/11- fortsatta) 9:e kongress 3-4 aug. samt 23 1895; Yngve Palmgren, Född till agitator nov.-1 dec. 1914. Stockholm 1925. S. 25. : en studie i August Palms politiska ut- 15 Svenska Social-Demokraten 13/2, 13/4- veckling och verksamhet. Stockholm 1895 med rubriken «Fred»; se också 1971, s. 274; Lange 1962, s. 77, 78. Jfr. 10/4, 17/4 – där beteckningen «de krimi- Palm på SAP:s kongress 1905 nedan. nella dårarna», 3/5, 6/5, 4/9-1895. 31 till Branting, 9/5-1896 – ci- 16 Martin Grass, För 100 år sedan: första tatet därifrån; Carl Jeppesen till Branting maj : Hjalmar Brantings majtal 1895. // 15/4-1897, ARAB, Hjalmar Branting, vol. Arbetarhistoria nr. 75-76, 1995, s. 2-6, 3.1:2 där majtalet är återgivet och kommenterat. 32 Protokoll öfver förhandlingarne vid 17 Hans Haste, Det första seklet : människor, Svenska socialdemokratiens tredje parti- händelser och idéer i svensk socialdemo- kongress i Göteborg den 23, 24, 25, 26 krati. I. Stockholm 1988, s. 126. mars 1894. Malmö 1895. S. 7f. Se Nord- 18 Franzén 1985, s. 156. ström 1939, s. 342; Lange 1937, s. 162f.; 19 Jeppesen till Branting 30/6-1895, ARAB, Lange 1962, s. 51. Hjalmar Brantings arkiv, vol. 3.1:2. – Om 33 Brantings artikel i svenska Social-Demo- bidraget från Boston se svenska Social- kraten 3/9-1904; SAP:s VU-protokoll Demokraten 22/7-1895 18/10 och 6/12-1904, ARAB, SAP, vol. A 20 Edvard Bull, Arbeiderbevegelsens historie i 2 A:003; Magnus Nilssen till Branting Norge. 1. Arbeiderklassen blir til (1850- 29/11-1904, ARAB, SAP, vol. E 1:002. 1900). Oslo 1985, s. 485, 487 – där cita- 34 Förhandlingarna vid Sveriges socialde- ten; Bjørgum 1985, s. 106f.; Edvard Bull, mokratiska arbetarepartis sjätte kongress Arbeiderklassen i norsk historie. Oslo i Stockholm 17-15 februari 1905. Stock- 1947, s. 193; Lange 1937, s 170-173; holm 1905. S. 50-54, 57-63, 167-170. Lange 1962, s. 60f., 63. 35 Svenska Social-Demokraten 8/6 13/6, 21 Svenska Social-Demokraten 2/3-1905. 16/6, 17/6-1905, också avtryckta i Bran- 22 Tiden 29/5-1892, se ovan not 3, och ting tal och skrifter 5, s. 144-166; Lange svenska Social-Demokraten 12/4-1893 1937, s. 274. och 3/11-1897. 36 Uppropet den 13/6-1905 i SAP:s VU-pro- 23 Redogörelse för Femte Allmänna Skandi- tokoll 13/6, ARAB, SAP, vol. A 2 A: 004, naviska Arbetarekongressen i Stockholm svenska Social-Demokraten 14/6-1905 den 19, 20 och 21 juli 1897. Stockholm och avtryckt i Styrelsens för Sveriges so- 1897. S. 17f. Svenska Social-Demokraten cialdemokratiska arbetareparti berättelse 22/7-1897. år 1905, s. 2f. DNA informerades om re- 24 Svenska Social-Demokraten 4/9-1891 solutionen och tackade omedelbart; tele- och 31/8-1907. grammens text i VU-protokollet och i So- 25 Brantings tal i norska Social-Demokraten cial-Demokraten 15/6. 18/5 -1898 och i svenska Social-Demo- 37 Sozialistische Monatshefte 1905:8, s. 661f. kraten 23/5 1898; Bjørgum 1985, s. 108f. 38 SAP:s VU-protokoll 28/7-1905, ARAB, 26 Se Grass 1990; citatet ur svenska Social- SAP, vol. A 2 A:004. Demokraten 2/5-1912. 39 Svenska Social-Demokraten 25 och 26/9- 27 Svenska Social-Demokraten 1/11-1898 1905, också avtryckta i Branting tal och 28 Se utöver de i texten redovisade kontak- skrifter 5, s. 179-184; se också 12/9, 13/9 terna Lange 1937, s. 173ff. och 9/10. 29 För 1892 se belägg ovan not 4. För 1895 40 Grass 1990, s. 8f., med beläggen för cita- se Lange 1962, s. 60. Franzén 1985, s. ten. 154f., som anmärker att Branting uttryck- 41 ARAB, SAP, A 2 A:004. Där också skri- te sig «försiktigt» i Kristiania men tog till velsen från DNA/norska LO till svenska «storsläggan» i sina artiklar hemma. LO/Herman Lindqvist 11/10-1905. Arbeiderhistorie 2005 71

42 Om förändringen av arbetarskandinavis- 45 Svenska Social-Demokraten 27/2-1906, men se Bernt Schiller, Den skandinaviska «Hur skola vi mötas?». Manuskriptet arbetarrörelsens internationalism 1870- översändes av Olav Kringen den 14/2- 1914. // Arbetarhistoria nr. 42, 1987, s. 3- 1906, ARAB, Hjalmar Branting, vol. 4, och Martin Grass, Från arbetarkong- 3.1:04. ress till samarbetskommitté : om Skandi- 46 Svenska Social-Demokraten 24/9-1906 naviska samarbetskommitténs bildande. 47 Lenin, «Die sozialistische Revolution // Arbetarhistoria nr. 42, 1987, s. 5-11. und das Selbstbestimmunsgrecht der Na- 43 Skrivelse av C.G.T. Wickman, 31/10- tionen», publicerat i april 1916, W. I. Le- 1905, ARAB, SAP, vol. B 03 A:04. nin, Werke, Bd. 22. Berlin 1960, s. 146 (s. 44 Svenska Social-Demokraten 15/11-1905, 144-159); se också «Die Ergebnisse der «Kungadömets seger i Norge»; Social- Diskussion über die Selbstbestimmung», Demokraten 29/7-1892, «En kungamakt publicerat i oktober 1916, s. 340 (326- på halft års frist». – Kravet på republik 368). hade Carl Jeppesen framfört på mötet 48 Höglund 1928, s. 366, 369, 371. 29/2-1892, se belägg ovan not 1. Magnus 49 Franzén 1985, s. 213. Nilssen uttryckte i ett brev till C.G.T. 50 Se Zeth Höglund, Hjalmar Branting och Wickman 21/6-1905 sina farhågor att hans livsgärning. Band 2. Stockholm Norge får en ny kung och tillägger: «måt- 1929, s. 371-375. te det ogsaa lykkes at afværge dette», ARAB, SAP, vol. E 1:002.