Survey of 3D-Cinema Systems

LiU-ITN-TEK-A--10/037--SE

Utvärdering av 3D-biosystem

Rebecca Bragée

2010-06-01

Department of Science and Technology Institutionen för teknik och naturvetenskap Linköping University Linköpings Universitet SE-601 74 Norrköping, Sweden 601 74 Norrköping LiU-ITN-TEK-A--10/037--SE

Utvärdering av 3D-biosystem Examensarbete utfört i medieteknik vid Tekniska Högskolan vid Linköpings universitet Rebecca Bragée

Handledare Michael Pääbo Examinator Björn Gudmundsson

Norrköping 2010-06-01 Upphovsrätt

Detta dokument hålls tillgängligt på Internet – eller dess framtida ersättare – under en längre tid från publiceringsdatum under förutsättning att inga extra- ordinära omständigheter uppstår. Tillgång till dokumentet innebär tillstånd för var och en att läsa, ladda ner, skriva ut enstaka kopior för enskilt bruk och att använda det oförändrat för ickekommersiell forskning och för undervisning. Överföring av upphovsrätten vid en senare tidpunkt kan inte upphäva detta tillstånd. All annan användning av dokumentet kräver upphovsmannens medgivande. För att garantera äktheten, säkerheten och tillgängligheten finns det lösningar av teknisk och administrativ art. Upphovsmannens ideella rätt innefattar rätt att bli nämnd som upphovsman i den omfattning som god sed kräver vid användning av dokumentet på ovan beskrivna sätt samt skydd mot att dokumentet ändras eller presenteras i sådan form eller i sådant sammanhang som är kränkande för upphovsmannens litterära eller konstnärliga anseende eller egenart. För ytterligare information om Linköping University Electronic Press se förlagets hemsida http://www.ep.liu.se/

The publishers will keep this document online on the Internet - or its possible replacement - for a considerable time from the date of publication barring exceptional circumstances. The online availability of the document implies a permanent permission for anyone to read, to download, to print out single copies for your own use and to use it unchanged for any non-commercial research and educational purpose. Subsequent transfers of copyright cannot revoke this permission. All other uses of the document are conditional on the consent of the copyright owner. The publisher has taken technical and administrative measures to assure authenticity, security and accessibility. According to intellectual property law the author has the right to be mentioned when his/her work is accessed as described above and to be protected against infringement. For additional information about the Linköping University Electronic Press and its procedures for publication and for assurance of document integrity, please refer to its WWW home page: http://www.ep.liu.se/

______

Utvärdering av 3D-biosystem ______

Rebecca Bragée

2010-06-10

Handledare: Michael Pääbo Examinator: Björn Gudmundsson

Sammanfattning Ända sedan början av 1900‐talet har 3D‐bio kommit och gått. Den hade en epok under 1920‐talet som snabbt dog ut på grund av att tekniken var otillräcklig och folk upplevde det som obehagligt. Nya försök gjordes under 1950‐, 1970‐ och 1980‐talet, men inget lyckades.

Nu på 2000‐talet säger filmskaparna att 3D är här för att stanna. Argumentationen är att den digitala tekniken medför något som den tidigare tekniken inte kunde, det vill säga bildstillheten. Dessutom har filmtekniken och post‐produktionen förbättrats. Även visningssystemen för 3D‐film är mer utvecklade med både polariserade varianter, aktiva glasögon och spektral uppdelning.

Examensarbetet fokuserar på att studera de visningssystem som finns för biografmarknaden och att föra en diskussion om 3D är här för att stanna eller om det är en fluga även denna gång. Fokus ligger främst på hur den Skandinaviska marknaden ser ut eftersom alla de Skandinaviska länderna valt olika 3D‐biosystem.

Det finns fem ledande 3D‐biosystem på marknaden idag. Det är Dolby 3D, IMAX 3D, Master Image, RealD och XPand. Av dessa 3D‐biosystem kommer fyra att studeras närmre. IMAX 3D kommer inte att studeras då SF har fört diskussioner med dem och dragit slutsatsen att det i dagsläget är för dyrt.

Dolby 3D har idag marknaden i Norge men även biografer i Sverige, och då framförallt Folkets Bio, har valt att satsa på detta 3D‐biosystem. Det är ett av systemen som inte kräver att man byter duk, utan det fungerar att köra på vanliga vita dukar. Deras teknik bygger på spektral uppdelning av ljusets våglängder. Glasögonen återanvänds eftersom de är dyra.

Master Image har tagit marknaden i Danmark och i Sverige börjar man se fler Master Image anläggningar, framförallt på SF Bio. Master Image teknik bygger på cirkulär polarisering. Den kräver cirkulärt polariserade glasögon och en cirkulär roterande skiva placeras framför projektorns lins för att skapa polariseringen. Systemet behöver en silverduk och glasögonen är idag en engångsartikel.

RealD är ett av de ledande systemen på marknaden och finns idag både i Sverige och i Norge. 3D‐ biosystemet bygger på att man använder cirkulärt polariserande glasögon. Framför linsen på projektorn installeras vad de kallar en ”z‐screen” för att skapa polariseringen. Glasögonen är en engångsartikel och silverduk krävs.

Xpand är det valda 3D‐biosystemet i Finland. Det är det enda systemet på marknaden just nu som använder sig av aktiva glasögon, vilket innebär att man efter cirka 200 timmar måste byta batterier på glasögonen. Detta system behöver inte en silverduk, utan fungerar på vanlig matt vit duk. Glasögonen är väldigt dyra i inköp och återanvänds. De är även stora i förhållande till glasögonen i de passiva systemen, främst vid jämförelse med RealD och Master Image.

Mitt råd är att man inte ska begränsa sig till en leverantör av 3D‐biosystem. Mycket beror på hur salongen ser ut från början, som till exempel hur bred den är. Om man sätter in en silverduk i en väldigt bred salong, kan man räkna med att kantplatserna får dålig ljusreflektion och därmed kan artefakter som duken medför bli tydligare. Man kan även ta ställning till om man vill binda en salong till 3D‐visningar eller om möjligheten att flytta runt systemet snabbt och effektivt är av intresse. Oavsett vilket system man väljer i slutändan finns det för‐ och nackdelar med samtliga.

Abstract 3D‐cinema has since the beginning of the 20th century tried to stay put on the market. The first period was during the 1920’s, but the technique was insufficient and the people experienced discomfort. They also tried to introduce it during the 1950’s, 1970’s and 1980’s, but failed.

Now during the 21st century the cinematographers says that 3D‐cinema is here to stay. The argumentation is that the digital technique brings something that the earlier technique couldn’t, which is a steady image. Moreover, the post‐production and filmmaking as well as the viewing systems have evolved. Today polarising techniques, active shutter glasses and spectral division are available for 3D‐cinema viewing systems.

This Master Thesis focuses on the different viewing systems for the cinemas. There will also be a discussion whether 3D is here to stay or not. The Scandinavian market will be under focus since all the Scandinavian countries has chosen different 3D‐cinema systems.

There are five major 3D‐cinema systems on the market today: Dolby 3D, IMAX 3D, Master Image, RealD and XPand. Four of these systems will be studied more thoroughly. IMAX 3D will not be taken under consideration since SF has come to the conclusion that they are too expensive at the moment.

Dolby 3D has the market share in Norway; they also have a small market share in Sweden, mainly by Folkets Bio. This is one of the systems that don’t demand a silver screen. It can be used on regular matte white screens. Their technique is based on spectral division of the light and its wavelengths. The glasses are reused since they are expensive.

Master Image has the market share in Denmark and is also becoming more common in Sweden, mainly by SF Bio. Master Image’s technique is based on circular polarisation. It uses circularly polarised glasses and a circular rotating disk in front of the lens to create the polarisation. This system needs a silver screen and the glasses are disposable.

RealD is one of the top brands on the market and has some market shares in both Sweden and Norway. This 3D‐cinema system uses circular polarised glasses. A so‐called “Z‐screen” is installed in front of the lens to create the polarisation. The glasses are disposable, as Master Image’s glasses, and RealD also needs to use a silver screen.

Xpand is the 3D‐cinema system chosen in Finland. It is for the moment the only system on the market that uses active glasses, which includes changing batteries every 200 hours. This system doesn’t need a silver screen; it is perfectly fine on a matte white screen. The glasses are expensive and are reused. The glasses are larger compared to the passive glasses, especially when compared to RealD’s and Master Image’s glasses.

My advice is to not narrow down to just one 3D‐cinema system. The theatre’s structure is of importance, for example the width of it. The use of a silver screen in a wide theatre results in seats on the side with low light levels, resulting in artefacts from the screen. Another standpoint is the possibility to move the 3D‐system between screens effectively. No matter which system you choose, all have advantages and disadvantages.

Förord Jag vill tacka alla personer som ställt upp på intervjuer och hjälpt mig med informationsinsamling och som har förklarat hur marknaden ser ut, eftersom det har varit väldigt svårt att samla in material.

Jag vill även tacka min handledare Michael Pääbo, som har varit till stor hjälp när jag varit nära att ge upp. Jag vill också passa på att tacka min examinator Björn Gudmundsson som har haft tålamod med att examensarbetet dragit ut på tiden.

Ett stort tack till familjen, vänner och mina arbetskollegor som stått ut med mina funderingar och diskussioner kring ämnet under en lång period.

Innehållsförteckning SAMMANFATTNING...... 2 ABSTRACT ...... 3 FÖRORD...... 4 INNEHÅLLSFÖRTECKNING ...... 5 FIGUR- OCH TABELLFÖRTECKNING ...... 7 1 INLEDNING ...... 1 1.1 BAKGRUND...... 1 1.2 SYFTE ...... 1 1.2.1 Problemställning...... 1 1.2.2 Omfattning...... 1 1.2.3 Förväntat resultat...... 1 1.3 FRÅGESTÄLLNING...... 2 1.4 METOD ...... 2 1.5 AVGRÄNSNINGAR ...... 3 1.6 KÄLLOR ...... 3 1.7 RAPPORTSTRUKTUR...... 4 2 TEORETISK REFERENSRAM...... 5 2.1 STEREOSKOPISKT SEENDE...... 5 2.1.1 Stereoskop ...... 5 2.1.2 Samsyn...... 8 2.1.3 Synsystemet ...... 9 2.2 LJUSETS EGENSKAPER ...... 11 2.2.1 Vågrörelse...... 11 2.2.2 Synligt ljus och färguppfattning...... 11 2.2.3 Reflektion...... 12 2.3 POLARISERING ...... 14 2.3.1 Linjärpolarisering...... 15 2.3.2 Cirkulär polarisering ...... 16 2.3.3 Elliptisk polarisering...... 18 2.4 CROSSTALK OCH GHOSTING...... 18 2.5 AKTIVA GLASÖGON ...... 19 2.6 PASSIVA GLASÖGON ...... 19 2.6.1 Anaglyfer...... 19 2.6.2 Spektral uppdelning ...... 21 2.6.3 Polariserade glasögon ...... 23 2.7 DUKAR...... 23 2.7.1 Teoretiska begrepp...... 24 2.7.2 Silverduk...... 25 2.7.3 Matt vit duk ...... 26 3 3D-BIOSYSTEM ...... 27 3.1 DOLBY ...... 27 3.1.1 Företagspresentation ...... 27 3.1.2 Teknik ...... 27 3.2 IMAX 3D ...... 29 3.3 MASTER IMAGE ...... 29 3.3.1 Företagspresentation ...... 29 3.3.2 Teknik ...... 29 3.4 REALD...... 33 3.4.1 Företagspresentation ...... 33 3.4.2 Teknik ...... 33 3.5 XPAND ...... 35 3.5.1 Företagspresentation ...... 35 3.5.2 Teknik ...... 36 4 ÖVERBLICK AV MARKNADEN ...... 37 4.1 KORT SAMMANFATTNING AV 3D-BIOSYSTEMEN ...... 37 4.1.1 Dolby...... 37 4.1.2 MasterImage ...... 38 4.1.3 RealD...... 38 4.1.4 XPand...... 39 4.1.5 IMAX ...... 39 4.2 BELÄGGNINGSSTATISTIK PÅ SF:S 3D-VISNINGAR ...... 40 5 RESULTAT OCH DISKUSSION...... 42 5.1 RESULTAT OCH SLUTSATS ...... 42 5.1.1 Resultat...... 42 5.1.2 Slutsats ...... 42 5.2 DISKUSSION ...... 43 5.2.1 Digitalisering ...... 43 5.2.2 3D-system...... 44 5.2.3 Teknik ...... 44 5.2.4 Upplevelse...... 45 5.2.5 Miljöaspekt...... 45 5.2.6 Framtida rekommendationer och funderingar...... 46 6 KÄLLFÖRTECKNING...... 47 BILAGA 1: MÖTE MED ARI SAARINEN, FINN KINO, FINLAND...... 52 BILAGA 2: TELEFONMÖTE MED RAMON REISMÜLLER, BIOGRAFHANDLÄGGARE PÅ SFI, SVERIGE ...... 55 BILAGA 3: NAB SHOW 2009; VARIERANDE FÖRELÄSARE...... 57 BILAGA 4: INTERVJU OCH INSTALLATIONSDAG MED LARS EKBERG, TEKNIKER, VIDEVOX, SVERIGE ...... 63

Figur- och tabellförteckning FIGUR 1: SKISS ÖVER WHEATSTONES STEREOSKOP ...... 5 FIGUR 2: TVÅ EXEMPELBILDER SOM ANVÄNDES I WHEATSTONES STEREOSKOP ...... 6 FIGUR 3: WHEATSTONES STEREOSKOP I ANVÄNDNING ...... 6 FIGUR 4: BREWSTERS STEREOSKOP ...... 7 FIGUR 5: EXEMPEL PÅ BILDER TILL BREWSTERS STEREOSKOP ...... 7 FIGUR 6: VIEW-MASTER ...... 8 FIGUR 7: TESTA DIN SAMSYN ...... 8 FIGUR 8: SYNEN. HÖGRA RESPEKTIVE VÄNSTRA HEMISFÄREN ...... 9 FIGUR 9: SYNFÄLTET OCH HUR DET TOLKAS ...... 10 FIGUR 10: SYNLIGT LJUS ...... 11 FIGUR 11: PRIMÄRA FÄRGERNAS VÅGLÄNGDER SOM DE UPPFATTAS I TAPPARNA ...... 12 FIGUR 12: LJUSETS EGENSKAPER VID EN YTA...... 13 FIGUR 13: REFLEKTION AV DIFFUST LJUS OCH SPEGLANDE REFLEKTION ...... 13 FIGUR 14: REFLEKTIONSLAGEN...... 14 FIGUR 15:E-VEKTORN SOM BESKRIVER POLARISERAT LJUS, UPPDELAD I KOMPONENTER...... 14 FIGUR 16:ELEKTROMAGNETISK TRANSVERSELL VÅG...... 15 FIGUR 17: LINJÄR POLARISERING AV OPOLARISERAT LJUS...... 16 FIGUR 18: CIRKULÄR POLARISERING...... 16 FIGUR 19: HÖGER CIRKULÄR POLARISERING...... 17 FIGUR 20:CIRKULÄR HÖGER POLARISERING...... 18 FIGUR 21: ANAGLYFISKA GLASÖGON...... 20 FIGUR 22: TVÅ VARIANTER AV ANAGLYFISKA GLASÖGON, OLIKA FÄRGER ANVÄNDS. TILL VÄNSTER GRÖN/MAGENTA OCH TILL HÖGER RÖD/CYAN...... 20 FIGUR 23: HUR ANAGLYFISKA GLASÖGON FUNGERAR ...... 21 FIGUR 24: SPEKTRAL UPPDELNING AV DE TVÅ BILDER SOM SKAPAR EN STEREOSKOPISK BILD ...... 22 FIGUR 25:EXEMPEL PÅ ETT INTERFERENSFILTER...... 23 FIGUR 26: DOLBYS FILTERHJUL SOM MONTERAS INUTI PROJEKTOR ...... 28 FIGUR 27: DOLBYS GLASÖGON...... 28 FIGUR 28: MASTER IMAGE POLARISERINGSSKIVA FRAMFÖR PROJEKTORN, SNETT FRAMIFRÅN ...... 30 FIGUR 29: MASTER IMAGE POLARISERINGSSKIVA, SETT FRÅN SIDAN ...... 30 FIGUR 30: MASTER IMAGE CIRKULÄRA POLARISERINGSSKIVA ...... 31 FIGUR 31: POLARISERINGSSKIVAN I MASTER IMAGE SYSTEM...... 31 FIGUR 32: MASTER IMAGES SAMMANLÄNKNING MED PROJEKTORN ...... 32 FIGUR 33: CIRKULÄRT POLARISERADE GLASÖGON, FRÅN REALD ...... 33 FIGUR 34: REALD:S ÄLDRE MODELL AV Z-SCREEN...... 34 FIGUR 35: REALD:S NYVERSION AV Z-SCREEN ...... 34 FIGUR 36:REALD:S Z-SCREEN ...... 35 FIGUR 37: SCHEMATISKT ÖVERBLICK ÖVER EN BIOSALONG MED XPANDS SYSTEM ...... 36

TABELL 1: WBS FÖR EXAMENSARBETET ...... 2 TABELL 2: HARKNESS DUKAR. VINKELNS PÅVERKAN PÅ GAINVÄRDET...... 24 TABELL 3:SILVERDUK. VINKELNS PÅVERKAN PÅ GAINVÄRDE...... 25 TABELL 4: MATT VIT DUK. VINKELNS PÅVERKAN PÅ GAINVÄRDET...... 26 TABELL 5: ÖVERBLICK AV 3D-BIOSYSTEMEN...... 37 TABELL 6: DOLBY: FÖR- OCH NACKDELAR...... 38 TABELL 7: MASTER IMAGE: FÖR- OCH NACKDELAR...... 38 TABELL 8: REALD: FÖR- OCH NACKDELAR ...... 39 TABELL 9: XPAND: FÖR- OCH NACKDELAR ...... 39 TABELL 10: BESÖKARE OCH BELÄGGNING PÅ 3D-FILMER PER MÅNAD SEDAN FÖRSTA VISNING ...... 40 TABELL 11: BESÖKARE OCH BELÄGGNING PER 3D- FILM...... 41

1 Inledning Denna rapport bygger på ett examensarbete på 20 veckor och kommer att behandla nutida tekniken kring 3D‐bio samt vilka 3D‐biosystem som finns på marknaden.

Detta kapitel behandlar bakgrunden till examensarbetet; vad syftet är, vilka avgränsningar som finns och vilka metoder som har använts för att få fram information för arbetet. Kapitlet innehåller även en värdering av valda källor samt en kort sammanfattning om rapportens struktur.

1.1 Bakgrund Än idag kör majoriteten av biograferna runtom i världen 35‐mm film, men de flesta står inför en förändring till den digitala tekniken som expanderar explosionsartat. Som exempel ska Norge ha digitaliserat helt innan slutet av år 2011. Även i Sverige jobbar Svenska Filminstitutet (SFI) mot ett liknande mål enligt Ramon Reismüller som är biografhandläggare på SFI, se bilaga 2.

En av de senaste utvecklingarna är 3D‐bio. Även den expanderar explosionsartat och väntetiden för utrustning kan variera från någon månad upp till ett halvår. Idag finns det ett antal olika system för visning av 3D‐bio. Bara i Skandinavien har de största biografkedjorna valt olika 3D‐biosystem och frågan är vilket som är det bästa systemet på marknaden idag. I samarbete med SF Bio ska en opartisk utvärdering genomföras av de system som finns på marknaden idag.

1.2 Syfte

1.2.1 Problemställning Den information och kunskap som finns tillgänglig för biografägarna idag kommer direkt från någon av leverantörerna till de olika 3D‐biosystemen som finns på marknaden. Vad man idag inte vet är vilket system som är tekniskt och ekonomiskt mest lönsamt. Biografägarna saknar kunskapen om vilket som ger den bästa tekniska upplevelsen på duken såväl som kundnyttan det valda systemet ger. Med kundnytta menar man hur mycket valet av 3D‐biosystem påverkar kundens upplevelse. Systemet måste både vara bekvämt och ge en bra bild. Biografägarna saknar även information om vilket system som ger minst kostnader ifråga om drift, inköp av ny utrustning och användarvänligheten av systemet vilket innefattar hur mycket utbildning personalen måste få för det nya systemet.

1.2.2 Omfattning Det här examensarbetet omfattar en analys av de 3D‐biosystem som finns på marknaden, genom att titta på dem både ur ett tekniskt‐ och användar‐ perspektiv. Då användarperspektivet studeras är det främst hur lätthanterligt systemet är och kundens upplevelse som är I fokus. Systemets lätthanterlighet betraktas utifrån dess driftmässiga egenskaper. Då kundens upplevelse betraktas är det främst bekvämligheten samt, till viss del, bildkvaliteten som är av intresse.

Även marknaden för 3D‐film och dess framtid kommer att diskuteras.

1.2.3 Förväntat resultat Under examensarbetet förväntas det att ett 3D‐biosystem hittas, som uppfyller de villkor SF Bio har och att de stora skillnaderna på de olika systemen som idag finns på marknaden förklaras. Det förväntas även att en insikt uppnås i huruvida 3D har kommit för att stanna och om det är värt att satsa pengar på utrustningen som krävs för att kunna visa 3D‐film.

1 1.3 Frågeställning För att veta vilket system man ska satsa på krävs en utvärdering av de olika systemen som finns på marknaden, där personen som utvärderar dem är opartisk. För att utföra denna utvärdering finns följande frågeställningar:

• Vilka system finns på marknaden idag för visning av 3D‐film? • Vad medför de olika systemen för merkostnader för biografen i form av ny utrustning, utbildning av personal samt driftkostnader? • Vilket av systemen är det som anses mest ekonomiskt lönsamt i förhållande till vad den tekniska upplevelsen blir av en filmvisning i det valda systemet?

Den tekniska upplevelsen omfattar vad resultatet på duken blir, det vill säga om det till exempel finns artefakter i bilden eller om bilderna är svårsynkroniserade med varandra och därmed ger en dålig 3D‐upplevelse. Det är även här man tittar på hur och om ett system är tekniskt överlägset jämfört med ett annat.

1.4 Metod För examensarbetet har en arbetsstruktur tagits fram och arbetet har brutits ner i mindre beståndsdelar i en så kallad ”work breakdown structure" (WBS), se tabell 1. I tabellen ser man tidsperioden för arbetet, som består av 20 veckor. Man ser även hur mycket tid som får läggas ner på de olika beståndsdelarna.

Uppgift 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 Instudering 2 Nulägesbeskrivning 5 Intervjuer 3 Problemanalys 6 Problemlösning 2 Litteraturstudie Rapportskrivning Presentation Tabell 1: WBS för examensarbetet

Under instuderingsperioden studeras dagens marknad och hur den ser ut. Där studeras även vilka system som agerar på marknaden. Detta granskas sedan mer detaljerat under nulägesbeskrivningen och då framförallt på den skandinaviska marknaden eftersom de skandinaviska länderna har valt olika system.

För att få en bättre uppfattning om 3D‐bio och 3D‐biosystem kommer intervjuer med personer som har kunskap inom området att ske. Intervjuerna omfattar både tekniker som installerar 3D‐ bioanläggningar, tekniskt ansvariga och SFI:s biografhandläggare. Intervjuteknik som används är en variant av den halvstrukturerade intervjun1. Inför intervjuerna kommer det att finnas stödpunkter,

1 Halvstrukturerad intervju: Det finns en stödlista för frågor, de som intervjuas får samma frågor. Frågorna är öppna och därmed inte vinklade till ett svar i enbart en viss riktning. Det innebär även att man använder sig av så kallade sonderande frågor under intervjun, vilket går ut på att man kommer med ledfrågor om det verkar finnas mer information att hämta. [69]

2 men de kan variera beroende på personens bakgrund. Detta på grund av att de som intervjuas ska få möjlighet att berätta fritt vad de tycker och även bidra med kunskap inom området. Intervjuernas syfte är att skapa en större förståelse inom 3D‐bioområdet och även för att bilda en uppfattning om hur olika personer resonerar kring de olika systemen.

Litteraturstudier sker fortlöpande under hela arbetet. Detta till stor del för att det är en bransch under exploderande utveckling och för att försöka få med de nya rönen är det viktigt att hålla ögonen öppna för nytt material.

Jämförelse av de olika 3D‐biosystemen sker fortlöpande, och för att få en bättre inblick har jag personligen försökt att se samma filmmaterial på samtliga system som varit aktuella i diskussionen.

Utöver detta var jag personligen delaktig vid installationen av två av 3D‐biosystemen i Sverige, samt närvarade på ”digital cinema summit” under NAB Show 2009 för att få en större förståelse och inblick i hur marknaden ser ut och hur det fungerar tekniskt.

1.5 Avgränsningar 3D är ett brett begrepp. I rapporten då 3D nämns menas endast den stereoskopiska 3D:n som används vid filmvisning. 3D‐datorgrafik och liknande är inte behandlat i rapporten.

De 3D‐biosystem som studeras i rapporten kräver digital utrustning. Många biografer använder än idag 35‐mm film och har inte tillgång till digitala projektorer. Arbetet kommer inte att omfatta övergången till den digitala tekniken, eftersom det skulle vara för tidskrävande. Även val av digitalprojektorer för 3D‐biosystemen kommer inte att studeras. Det finns idag fyra ledande projektormärken: Barco, Christie, NEC och Sony. De flesta projektorer är kompatibla med majoriteten av 3D‐biosystemen, förutom Sony som bara fungerar med RealD. För den digitala visningen krävs även ett så kallat ”theater management system” som hanterar uppspelningen av den digitala filmen med mera. På de biografer jag har varit på har samtliga använt sig av Dolbys uppspelningssystem. Val av digital utrustning (projektorer, mediaspelare, servrar med mera) kommer inte att diskuteras i rapporten.

Information kring de olika 3D‐biosystemen kan vara svår att få tag på, på grund av företagshemligheter. Den information som finns tillgänglig kan även vara väldigt riktad eftersom den oftast kommer från företaget själv. Material som finns inom området är ofta på engelska och vissa termer som används kommer att vara på engelska då det är svårt att få en korrekt översättning. Vid dessa tillfällen kommer det att finnas en fotnot som kommer ha en förklaring av vad termen innebär.

Jag kommer inte heller kunna tillsätta en testgrupp som utvärderar upplevelsen av de olika systemen både på grund av att alla system inte finns i Sverige ännu och på grund av att en djupgående analys på det planet skulle vara för tidskrävande.

Ett system som det inte tagits hänsyn till är IMAX 3D. I Sverige finns IMAX 3D idag på Cosmonova . SF har haft diskussioner kring att installera deras teknik på vald salong men har ansett att det varit för dyrt samt inte uppfyllt kravet på dukstorlek som IMAX har.

1.6 Källor Majoriteten av litteratur till examensarbetet har sökts via Internet, då det inte finns böcker inom området. Till största delen har artiklar sökts, eftersom flertalet artiklar kan ses som pålitliga källor. Artiklar har sökts både via databaser och via Internetsidor som består av information för både

3 biografägare och andra inom branschen (exempelvis filmskapare med mera). Vissa artiklar kommer från Internetbaserade tidningar, där kunniga inom området ger ut information. Trovärdigheten i artiklarna anses tillräckligt pålitlig för att den information som hämtats kan användas för arbetet.

Även kursböcker har utnyttjats för att beskriva fysikaliska begrepp och därmed anses de vara trovärdiga, då de till största delen enbart utnyttjats för att ge en generell beskrivning av exempelvis ljusets egenskaper.

Den tillgängliga informationen om de olika 3D‐biosystemen har till största delen kommit direkt från företagen själva och därför har detta material lästs kritiskt. För att kompensera källorna i detta fall har intervjuer av kunniga personer inom området gjorts för att få ytterligare en uppfattning om informationen från företagen känns rimlig.

Det förekommer även information från privat blog, men då personen som bloggar är mycket välkänd inom den tekniska utvecklingen av 3D‐återgivning anses källan vara pålitlig.

För att förstå 3D‐biosystemen bättre har även patentdokument utnyttjats.

Allt material som använts har lästs kritiskt. I vissa fall har flertalet artiklar inom samma område lästs för att den information som i slutändan används som referens kan ses som opartiskt.

1.7 Rapportstruktur Källhänvisningen sker enligt Vancouver‐systemet. Vid varje källhänvisning i den löpande texten står en siffra inom hakparenteser, och källan redovisas sedan i källförteckningen. Bilderna i rapporten källhänvisas med hjälp av fotnoter, där Internetkällan redovisas. I övrigt används fotnoter för att beskriva otydliga begrepp.

Kapitelindelningen ser ut som följande:

• Inledning: Beskriver upplägget av arbetet och tillvägagångssättet samt avgränsningar som förekommit.

• Teoretisk referensram: Här behandlas teori som är väsentlig för vidare förståelse av tekniken bakom 3D‐biosystemen.

• 3D‐biosystem: Redovisar de största 3D‐biosystemen på marknaden och förklarar hur de fungerar tekniskt samt ger en bild av hur väletablerade företagen är på marknaden idag.

• Överblick av marknaden: Här behandlas beläggningsstatistiken från SF:s biografer och hur den har varit på 3D‐visningarna. Här behandlas även de olika 3D‐biosystemens egenskaper samt för‐ och nackdelar de olika systemen har.

• Resultat och diskussion: Först tas examensarbetets resultat upp. Detta följs sedan av en diskussion där både resultat, teori och funderingar tas upp. I diskussionen nämns även slutsatser av arbetet och vad som kan behövas undersökas eller genomföras inom området.

2 Teoretisk referensram Detta kapitel kommer att ta upp teori kring 3D, begrepp som används och teknik som krävs för en 3D‐biovisning. För att skapa en förståelse för hur 3D‐bilder uppfattas och vad det är som gör att vi ser tredimensionellt behandlas ögat och främst det stereoskopiska seendet. Ljusets egenskaper kommer också att förklaras kortfattat för vidare förståelse av metoder som används för att skapa en 3D‐uppfattning. Under kapitlet om passiva glasögon förklaras även tekniken som krävs för de system som använder sig av passiva glasögon.

Den teoretiska referensramen är av vikt för vidare förståelse av examensarbetet.

2.1 Stereoskopiskt seende Det var Sir Charles Wheatstone som 1838 insåg att man får två liknande men inte identiska bilder till ögonen som sammanlänkas till en bild och att det är dessa två bilder som ger oss djupseende, så kallat tredimensionellt seende [1]. Han beskrev detta på följande sätt:

”… the mind perceives an object of three dimensions by means of the two dissimilar pictures projected by it on the two retinæ”. [1, § 2 stycke 1]

Redan innan Wheatstones avhandling hade det funnits diskussioner om varför man hade två ögon, men ingen hade fram tills år 1838 klargjort hur de två olika bilderna man uppfattar var sammankopplade till djupseendet. [2]

2.1.1 Stereoskop Begreppet stereoskop kom i bruk för första gången i Wheatstones avhandling [1] då han utvecklade det första stereoskopet, se figur 1 och figur 3. Under samma tidsperiod utvecklade även Sir David Brewster ett stereoskop som introducerades år 1849. Wheatstones stereoskop var utvecklat för tecknade bilder, då fotografiet först utvecklades år 1839 [3].

Figur 1: Skiss över Wheatstones stereoskop 2

2 Figur 1: Bild från http://www.swell3d.com/2008/07/who‐invented‐3d‐anaglyphs.html; vektoriserad för tydlighetens skull.

5 Tekniken bygger på att man placerar en användare så nära de två speglarna, A och A´ i figur 1, som möjligt. Användaren justerar sedan de två bilderna monterade på E och E´, med hjälp av skruven p som är placerad längst till höger i figur 1, tills de två reflekterade bilderna skär varandra vid den optiska axeln3. Enligt Wheatstone finns det bara ett läge då de binokulära4 bilderna blir en bild med samma magnitud som originalbilderna. Det går att uppfatta bilden som en vid flera tillfällen, men då är magnituden fel samt att man kan uppleva att ögonen blir trötta (eng. fatigue). Exempel på bilder som placerades på E och E´ ses i figur 2. Den vänstra bilden som består av enbart prickar är i sin tur uppdelad i två bilder, a och b (som placeras på E’ respektive E). Den skapar illusionen av att ju längre till höger man tittar på bilden desto närmre är prickarna användaren. Den högra bilden skapar illusionen av en kon.[1]

Figur 2: Två exempelbilder som användes i Wheatstones stereoskop5

Figur 3: Wheatstones stereoskop i användning6

3 Optisk axel: En rak linje som går genom hornhinnans centrum, vidare rakt genom pupillen, linsen och slutligen hamnar på näthinnan och på gula fläcken. Det är i gula fläcken detaljer av ett objekt uppfattas som bäst. [4] [5] 4 Binokulära bilder är bilder som kräver att bägge ögonen används för att skapa en stereobild av de två olika bilderna.[69] 5 Figur 2: Bilder från http://www.stereoscopy.com/library/wheatstone‐paper1838.html; vektoriserad för bättre kvalitet. 6 Figur 3: Bild från http://www.galter.northwestern.edu/library_notes/44/stereoscope.jpg

6 Det är Sir David Brewsters stereoskop, se figur 4, som låg till grund för det som kom att användas för kommersiellt bruk under 1850‐talet [3]. Hans teknik byggde på att stereoskopet hade konvexa linser istället för att det hade speglar som i Wheatstones stereoskop. Bilderna är i detta fall parallella med varandra och monterade på en skiva som skjuts in i slutet av stereoskopet, se figur 4 och figur 5. Fördelen med att använda linser istället för speglar är att avståndet mellan bilderna och ögonen kan förkortas, vilket gör att stereoskopet blir mer portabelt [6]. Linsen hjälper till att konvergera bilderna, vilket medför att de uppfattas som en sammanlänkad bild. Det, i sin tur, leder till en tredimensionell bild, eftersom bilderna motsvarar samma miljö men är lite förskjutna i sidled.

Figur 4: Brewsters stereoskop7

Stereoskop användes även i studier kring det binokulära seendet8 och är än idag populära för kommersiellt bruk i form av så kallade View‐Masters, se figur 6 [6]. Intresset för tredimensionella bilder ökade då stereoskopet kommersialiserades och har utvecklats till att man även vill se rörliga bilder tredimensionellt.

Figur 5: Exempel på bilder till Brewsters stereoskop9

7 Figur 4: Bild från http://www.usyd.edu.au/museums/collections/macleay/hist_photos/virtual_empire/2_1.shtml 8 Binokulärt seende: även kallat tredimensionellt seende. Den del av synfältet som uppfattas av bägge ögonen och som bland annat ger djupseende. 9 Figur 5: Bild från http://www.informationhabitat.org/wiki/index.php/Stereoscopic_Photography

Figur 6: View‐Master10

2.1.2 Samsyn För att en tredimensionell bild ska uppfattas, krävs det att man har samsyn. Samsyn innebär att bägge ögonen samarbetar och att en bild uppfattas istället för de två separata bilderna ögonen ser, se figur 9. Bilden som uppfattas har djup, riktning och avstånd. Samsyn innefattar simultanseende, fusion och stereoseende. [7]

Simultanseende innebär att ”man har en naturlig förmåga att bearbeta varje ögas bild samtidigt i hjärnans synsystem” [7]. Med synsystem menas hela vägen som bilden transporteras i hjärnan innan den uppfattas som en bild, se figur 9.

Med fusion menas sammanlänkningen av de två bilderna till en. ”Genom att rikta ögonen mot samma föremål och i hjärnan sammansmälta två likadana bilder till en bild, blir också detaljer tydligare” [7]. Detaljer är som tydligast i gula fläcken som sitter bak på näthinnan och när man fokuserar på ett objekt är det där informationen om objektet hamnar.

Stereoseende är även kallat tredimensionellt seende eller binokulärt seende. Stereoseendet är ansvarigt för djupseendet. De två bilderna som uppfattas av vänster respektive höger öga jämförs med motsvarande bilder på näthinnorna och om man ”uppfattar en sidoförskjutning” [7] fås ett djup i bilden. Ju närmre ett objekt är, desto mer sidoförskjutning är det av de två bilderna. Det är även stereoseendet som hjälper till vid avståndsbedömning.

För att kontrollera samsynen kan följande test från synklinikens informationsblad utföras:

Figur 7: Testa din samsyn11

10 Figur 6: Bild från http://www.informationhabitat.org/wiki/index.php/File:Viewmaster.jpg 11 Figur 7: Bild från www.synkliniken.se/images/samsyn.pdf

8 ”Fixera med båda ögonen på en penna placerad mitt emellan bilderna på flickorna med klänningar. Fortsätt att titta på pennan och för den sakta närmare ögonen tills de båda bilderna smälter samman till en bild, där alla delarna från båda bilderna ingår i den nya tredje bilden. Om det fungerar bra, då kan du sammansmälta två bilder till en. Du har bra samsyn, d.v.s. simultanseende och fusionsförmåga.” [7]

2.1.3 Synsystemet För att klargöra tydligare hur människosynen fungerar och hur man i slutändan uppfattar en bild trots att näthinnorna skickar två separata bilder till syncentrumet (synbarken), beskrivs här kortfattat synsystemet och synens väg till synbarken:

Figur 8: Synen. Högra respektive vänstra hemisfären12

12 Figur 8: Bild från http://www.ncbi.nlm.nih.gov/bookshelf/br.fcgi?book=neurosci&part=A827

1. Ögat tar emot ljus som böjs och bildar en inverterad bild på näthinnan (eng. retina), se figur 8. Bilden representeras nu av elektriska pulser och inte av faktiska bilder. 2. Synfältet kan delas upp i två fält, högra och vänstra hemisfären. Den högra hemisfären, brun/gul i figur 8, registreras av det vänstra ögat på den så kallade temporala näthinnan och på högra ögat av den nasala näthinnan. För den vänstra hemisfären används den nasala näthinnan i vänstra ögat och temporala näthinnan i högra ögat. 3. Synfältet överlappas i mitten, se figur 8 och 9, och det är den regionen som kallas binokulära synfältet. 4. I det binokulära fältet finns det en fokuspunkt, markerat med FP i figur 8. I denna region träffar informationen det som kallas gula fläcken på näthinnan och här är synen som skarpast. I figur 8 är gula fläcken punkten där de svarta linjerna möter näthinnan. 5. Från näthinnorna skickas sedan en elektrisk puls, som motsvarar den uppfattade bilden, genom synnerverna. Dessa nerver korsas vid synnervkorset (eng. optic chiasm), se figur 8. Det är här signalerna från bägge ögonen sammanlänkas för att sedan skickas vidare. Informationen från vänstra synfältet skickas nu till högra synbanan (eng. optic tract) och högra synfältets information skickas till vänstra synbanan. 6. I slutet av synbanan når man den yttre knäkroppen. I den yttre knäkroppen kopplas synintrycken om för att sedan skickas vidare till synbarken, också kallad primära syncentrumet (eng. visual cortex). Det är här uppfattningen av en scen uppstår, formerna av objekt och hur de är skuggade. Det är nu den integrerade bilden uppfattas av hjärnan, se figur 9. [8] [9] [10]

Synsystemet är komplicerat och för vidare läsning rekommenderas [8] [9] [10].

Figur 9: Synfältet och hur det tolkas 13

13 Figur 9: http://3.bp.blogspot.com/_j_6h364W09Y/R9Jntt7wfFI/AAAAAAAAALQ/TUFSA_DgzsE/s320/vision+field.gif, korrigerad.

10 2.2 Ljusets egenskaper Ljuset har under många år förbryllat fysiker och deras teorier kring det, eftersom det både kan uppfattas som elektromagnetiska vågor och som partiklar. Enligt Stanberg kan man säga att ljuset har en dubbel natur. Idag är dessa två uppfattningar mer förenade och behandlas under kvantfysiken. [17]

2.2.1 Vågrörelse I denna rapport kommer inriktningen ligga på ljusets vågnatur. Vågteorin kring ljuset är fortfarande aktuell och i många lägen domineras ljusegenskaperna av vågteorin. [17]

Ljuset kan beskrivas som en transversell14 elektromagnetisk våg. Polarisering15 kan enbart användas mot transversella vågor. Ljudet rör sig i longitudinella16 vågrörelser och påverkas därför inte av polarisering.[18] Polarisering beskrivs i kapitel 2.4.

Figur 10: Synligt ljus17

2.2.2 Synligt ljus och färguppfattning Ögat är känsligt och uppfattar ljusvågor som har en våglängd mellan 380 till 830 nanometer (nm). I figur 10 är området markerat som ”visible light”, vilket motsvarar det synliga ljuset. I våglängdsintervallet är ögat som mest känsligt för ljusvågorna runt 555 nm, vilket motsvarar en grön nyans [19]. Spektrumet av det synliga ljuset kan delas upp i färgerna violett, blått, grönt, gult, orange

14 Transversell våg: en våg där ljuspartiklarna svänger vinkelrätt mot riktningen dem rör sig i. Kan ses som en sinus/cosinus rörelse. 15 Polarisering innebär att man omvandlar naturligt ljus, exempelvis solljuset, till ljus som rör sig i ett visst plan och inte i alla riktningar [68] 16 Longitudinell våg: en våg där partiklarna svänger i den riktning dem rör sig i, där det finns partier som har en tätare densitet av partiklar. 17 Figur 10: Bild från http://www.occulo.org/

11 och rött. Övergången mellan färgerna är jämn och alla har ett approximativt intervall av våglängder. Exempelvis ligger blått mellan 450‐520 nm, rött mellan 625‐700 nm och grönt mellan 520‐560 nm. Dessa tre färger är de som kallas primära färger. [18] [20]

De primära färgerna är de tre färger som ögats tappar är känsliga för. Det är tapparna som är ansvariga för färgseendet. Tapparna kan i grova drag delas in i tre områden, där cirka 2 procent är känsliga för blått ljus, 33 procent är känsliga för grönt ljus och 65 procent är känsliga för rött ljus. Utifrån dessa primära färger kan ögat se kombinationer av olika färger. Figur 11 visar hur tapparna absorberar de olika våglängderna; s står för korta‐, m för medium‐ och l för långa våglängder. R i figur 11 illustrerar stavarnas absorberingsomfång. [20]

Figur 11: Primära färgernas våglängder som de uppfattas i tapparna18

2.2.3 Reflektion För att förklara reflektion är det lättare att tänka på ljuset i form av ljusstrålar. Ljusstrålarna går i ljusvågens utbredningsriktning19. Då ljuset når en yta kan det antingen absorberas av ytan, överföras genom ytan eller reflekteras på ytan [18]. I figur 12 motsvarar röd pil överföringen, blå pil absorberingen och den gula pilen reflektionen.

18 Figur 11: Bild från http://sv.wikipedia.org/wiki/Fil:Cone‐response.svg 19 Utbredningsriktning: riktningen ljusvågen rör sig i.

Figur 12: Ljusets egenskaper vid en yta.20

Det reflekterade ljuset kan delas upp i två kategorier: diffus reflektion och speglande reflektion. Hur en yta uppfattas är beroende av ljusets infallsvinkel och hur det reflekterade ljuset sedan distribueras vidare, se figur 13 [19].

Figur 13: Reflektion av diffust ljus och speglande reflektion21

Den diffusa reflektionen(eng. diffuse reflection) innebär att det infallande ljuset reflekteras i olika riktningar från ytan och kan därmed uppfattas från flera olika håll, se figur 13. En anledning till att man får en diffus reflektion är att ytan ljuset träffar är ojämn[18]. En matt yta är ett exempel på en yta som ger en diffus reflektion.[19]

Speglande reflektion (eng. specular reflection) kan förklaras med hjälp av reflektionslagen. Det innebär att vid speglande reflektion är infallsvinkeln mellan den inkommande ljusstrålen och ytans

20 Figur 12: Modifierad bild, original från på http://freewaytint.com/FAQ.htm 21 Figur 13: Bild från http://twistedphysics.typepad.com/cocktail_party_physics/optics/

13 normal detsamma som vinkeln från den reflekterade ljusstrålen och normalen, se figur 14. Speglande reflektion sker när ljusvågorna är större än ojämnheterna på ytan. Ett typexempel på en speglande reflektion är en spegel, eller andra material med blanka egenskaper. Vid speglande reflektion kan det reflekterade ljuset enbart uppfattas från den utfallande riktningen. Det kan skapa högdager som ger ett reflekterande ljus som nästan är lika skarpt som det infallande ljuset. [18] [19]

Figur 14: Reflektionslagen22

2.3 Polarisering Som tidigare nämnts i kapitel 2.2.1 kan ljuset jämföras med en transversell elektromagnetisk våg, se figur 16. Polarisering kan enbart ske mot transversella vågor, eftersom polariseringen beskriver vågens svängningsriktning i planet vinkelrätt mot utbredningsriktningen. Ett exempel på polariserat ljus är det reflekterade ljuset från en sjö [26]. Opolariserat ljus innebär att ljusvågorna strålar ut åt alla håll vinkelrätt från utbredningsriktningen, där ett exempel är solljuset [27].

Att ljuset är en transversell elektromagnetisk våg innebär att den innehåller både ett elektriskt (E) och ett magnetiskt fält (M) som är vinkelräta mot varandra, se figur 16. Det är vektorn E, det elektriska fältet, som kan rotera eller ligga i fast läge i utbredningsriktningen. ”På vilket sätt vektorn E rör sig kallas för vågens polarisation”[30]. För att tydliggöra riktningen på vektorn E, se figur 15:

Figur 15:E‐vektorn som beskriver polariserat ljus, uppdelad i komponenter.23

22 Figur 14: Bild från http://laser.physics.sunysb.edu/~amy/wise2000/websites/Mirror348.jpg 23 Figur 15: Bild från http://www.physto.se/~tegner/FyL2/VT2007/laborationer/Lab%203%20VT2007%20Polarisation.pdf

14 Figur 15 beskriver ett snitt på hur ljusvågorna rör sig i rummet. Utbredningsriktningen är vinkelrät mot x‐ och y‐axeln. I figuren beskrivs hur den totala E‐ vektorn tillkommer,  det vill säga hur polariseringen kommer att vara. Genom att addera E och E får man ut E‐vektorn, se figur 15.   0x 0y E och E motsvaras av ljusvågorna. Det finns olika typer av polarisering: linjär, cirkulär eller 0x 0y elliptisk.[30]

€ € € €

Figur 16:Elektromagnetisk transversell våg. 24

2.3.1 Linjärpolarisering Om svängningarna av den elektromagnetiska ljusvågen bara svänger i en riktning (fram och tillbaka) har man linjär polarisering, även kallat planpolarisering. I figur 17 förklaras det hur opolariserat ljus kan bli linjärpolariserat genom att man stänger ute våglängder med hjälp av ett filter; i bilden används ett ”wire‐grid” filter. I figurens fall släpper filtret enbart igenom våglängder som är vertikala. Pilen längst till höger indikerar polarisationsriktningen och motsvarar E‐vektorn. Ljusvågen kommer enbart att svänga i pilens riktning, det vill säga i detta fall enbart vertikalt.

Linjär polarisering finns bland annat i solglasögon och det är den som gör att ljusreflektionen från vatten och vägbana inte bländar användaren. [27]

24 Figur 16: http://en.wikipedia.org/wiki/Light

Figur 17: Linjär polarisering av opolariserat ljus25

2.3.2 Cirkulär polarisering För att få cirkulär polarisering används exempelvis två ljusvågor med samma amplitud men som ligger i olika plan, det vill säga är vinkelräta mot varandra, och som är ur fas gentemot varandra med 90 grader. Det innebär att den ena vågen har sitt högsta värde när den andra har sitt nollvärde (tänk sinus/cosinus‐kurvor), se figur 18 [28]. Vågorna representeras av blå respektive grön färg i figuren. Resultatet av detta blir att de elektromagnetiska komponenterna ”cause the light waves to rotate around the electric field vector”[29], det vill säga E‐vektorn kommer att rotera som den röda färgen indikerar i figur 18. Som tidigare visats delas det elektriska fältet in i två komponenter, se figur 16. Då de två ljusvågorna är fasförskjutna och man beräknar den totala E‐vektorn kommer den att cirkulera runt ljusets utbredningsriktning vilket resulterar i en cirkulär bana, se figur 18 och figur 19.

Figur 18: Cirkulär polarisering.26

25 Figur 17: bild från http://en.wikipedia.org/wiki/Polarizer 26 Figur 18: Bild från http://en.wikipedia.org/wiki/Circular_polarization

16 Det finns två varianter av den cirkulära polariseringen, beroende på hur fasförskjutningen ligger. De kallas cirkulär vänster polarisation och cirkulär höger polarisation.27 Vid cirkulär höger polarisation rör sig det elektriska fältet och E‐vektorn moturs förutsatt att betraktaren tittar mot det infallande ljuset, det vill säga ljuset rör sig mot betraktaren[26]. Vid cirkulär vänster polarisation rör sig E‐ vektorn medurs. Figur 19 visar cirkulär höger polarisering.

Figur 19: Höger cirkulär polarisering.28

För att skapa cirkulär polarisering från opolariserat ljus krävs det ett filter som innehåller två element. Det första är ett linjärt polariseringsfilter medan det andra är en λ/4‐platta (eng. quarter‐ wave plate). Dess uppgift är att konvertera det linjärt polariserade ljuset till cirkulärt polariserat ljus.[29]

En λ/4‐platta är uppbyggd av ett dubbelbrytande material som exempelvis kristaller. Tjockleken på materialet avgör fasförskjutningen, och för att få cirkulär polarisering ska det förskjutas 90 grader, det vill säga en kvarts våglängd. Det linjärt polariserade ljuset delas upp i två olika vågor i λ/4‐plattan. Dessa två vågor får i sin tur olika utbredningsriktningar i kristallen som resulterar i den önskade fasförskjutningen, se figur 20. [32] [33]

27 eng. circularly right‐handed polarisation och circularly left‐handed polarisation. 28 Figur 19: Bild från http://en.wikipedia.org/wiki/Circular_polarization

Figur 20:Cirkulär höger polarisering.29

2.3.3 Elliptisk polarisering Vid elliptisk polarisering används två ljusvågor som är vinkelräta mot varandra, men de har olika amplituder och är fasförskjutna. Detta resulterar i att E‐vektorn har olika längd när den rör sig runt utbredningsriktningen och därmed skapar en ellips istället för som tidigare beskrivet en cirkulär rörelse. [31]

2.4 Crosstalk och ghosting De tekniker som används av 3D‐biosystemen utnyttjar ögats funktion då två bilder sammanlänkas till en bild med djup, se kapitel 2.1. P.J.H. Seuntiëns m.fl. ser sammanlänkningen av de två, något sidoförskjutna, bilderna som en av de största utmaningarna utvecklingsteamen har. Om bilderna inte är perfekt separerade, kan en liten mängd av ena bilden bli synlig för andra ögat. Läckaget som uppstår kallas ”crosstalk”. Enligt Lipton påminner det om en dubbelexponering och är mätbart[67]. Seuntiëns nämner även att crosstalk är synligast vid ökad kontrast och är mindre synlig när bilderna inte innehåller skarpa kanter. [66]

Ju större separationen mellan höger och vänster bild är, desto synligare crosstalk blir det. ”As this is the image manipulation that also introduces stereoscopic depth, an optimal balance between the added value of depth and the negative effect of crosstalk needs to be found” [66, s.1]. Än idag utvecklas tekniker för att minska mängden crosstalk i 3D‐biosystemen. Seuntiëns förklarar även att i system som är baserat på polarisation eller slutarglasögon, se kapitel 2.3 och 2.5, faller crosstalk naturligt för systemet.

Ghosting är, enligt Lipton, perceptionen av crosstalk. Ghosting innebär hur man uppfattar crosstalk och kan inte mätas då det är subjektivt. [67]

29 Figur 20: Bild från http://en.wikipedia.org/wiki/Polarizer

18 2.5 Aktiva glasögon Det finns två varianter av aktiva glasögon: aktiva slutarglasögon (eng. shutter glasses) eller display‐ glasögon. Display‐glasögon används till största delen i VR‐miljöer och behandlas därför inte i rapporten. [52]

De glasögon som används för biografbruk är aktiva slutarglasögon. Aktiva slutarglasögon drivs av batterier. Linserna i glasögonen är uppbyggda av LCD‐kristaller som alternerande stänger ute respektive släpper in ljuset till höger respektive vänster öga. Det innebär att högra ögat enbart få se den högra bilden av de två bilder som sänds ut av projektorn, och det vänstra ögat får enbart se den vänstra bilden. För att kunna släppa igenom/stänga ute ljuset krävs det att man skickar en svag spänning genom LCD‐kristallerna.[53]

LCD‐kristallen består av så kallade pi‐celler (även kallad OCB cell). Det är pi‐cellerna som ger LCD‐ kristallen sin egenskap att kunna släppa igenom/stänga ute ljuset. Genom att en svag spänning går igenom pi‐cellen skapar den en genomskinlig yta. Om man ökar spänningen är dess egenskaper istället att den är ogenomskinlig och därmed blockerar ljuset från att gå igenom linsen[54]. För att pi‐ cellen ska kunna blockera allt ljus, behövs det polariserade filter i varsin ände av kristallen [55]. Detta på grund av cellens egenskap att annars konstant släppa igenom en liten mängd ljus, även om majoriteten av ljus blockeras vid en högre spänning.

De aktiva glasögonen kräver synkronisering för att skicka rätt bild till rätt öga. Det är vanligt att en IR‐ sändare används för detta.[22] [56]

2.6 Passiva glasögon De flesta 3D‐biosystem använder sig av passiva glasögon. Det finns olika varianter av passiva glasögon, bland annat anaglyfiska glasögon, polariserade glasögon samt glasögon som använder sig av interferensfilter.

För att förstå skillnaden mellan de passiva glasögonen, förklaras även den bakomliggande tekniken för de olika varianterna.

2.6.1 Anaglyfer Än idag när man pratar om 3D‐film och 3D‐system kan folk tro att man menar de ”röd/gröna glasögonen”, mer kända som anaglyfiska glasögon. De anaglyfiska glasögonen har funnits i lite mer än 150 år. Det var anaglyfer som användes vid de första 3D‐biovisningarna. De finns idag i många former och olika färger, se figur 21 och 22.

Figur 21: Anaglyfiska glasögon

2.6.1.1 Historik År 1853 publicerade Wilhelm Rollmann sin uppfinning om delbilder (eng. semi pictures) som byggde på komplementfärger30. Genom att använda glasögon med motsvarande färger fås effekten att då bilden och glasögats färg är olikfärgade får man en mörk bild och då bilden och glasögat har samma färg absorberas bilden. Rollmanns teori kring delbilder och användandet av glasögon skapade tillsammans en bild med djup. 1858 visades de första stereobilderna med hjälp av det anaglyfiska systemet och det var Joseph Charles D’Almeidas motsvarighet till Rollmanns tidigare uppfinning som användes. Louis du Haron patenterade anaglyferna 1891, då han tog det till papperstryck genom att kombinera vänstra och högra bilderna i ett tryck. [2] [11] [12]

På 1920‐talet blev det anaglyfiska systemet populärt i samband med att 3D‐bio lanserades. Det nämns dock att ett problem var att man fick huvudvärk och 3D‐bio var inte ett långvarigt koncept[2]. Det var först på 1950‐talet och med filmen Bwana Devil som det anaglyfiska systemet hade sitt riktiga genombrott [13].

Figur 22: Två varianter av anaglyfiska glasögon, olika färger används. Till vänster grön/magenta och till höger röd/cyan

2.6.1.2 Nutid Med åren har anaglyferna utvecklats och idag finns ett system vid namn ColorCode 3D som påminner om det anaglyfiska systemet men med en annorlunda avkodning vilket ska resultera i bättre färgomfång [14]. En annan variant är Anachrome glasögon som ska ge en mjukare färgton. Utvecklingen av den anaglyfiska metoden fortsätter, även om utbredningen kring polariserade och aktiva glasögon ökar.

Senast 2009 när de i USA testkörde 3D‐reklam användes ColorCode 3D glasögon, se bilaga 3. Både i Storbritannien och i USA har ColorCode 3D valts för TV‐sändningarna [15]. En stor diskussion under NAB Show 2009 var om det ansågs vara bra att använda sig av den anaglyfiska tekniken i TV‐ sändningarna, eller om det skulle urvattna konceptet eftersom många uppfattar det som dålig 3D

30 Komplementfärg: Motsatsfärger i färghjulet. Exempelvis röd – grön. Blandar man dem får man en vitaktig färg [68]

20 och som ett kliv tillbaka till 1950‐talet. Även inom spelbranschen används än idag anaglyfiska glasögon.

2.6.1.3 Teknik Tekniken bakom det anaglyfiska systemet bygger på att man har två bilder, precis som stereoskopet, som är liknande men inte tagna från exakt samma vinkel. Vid inspelning används filter för de två kamerorna med de komplementära färgerna. När man sedan tittar i glasögonen som har samma komplementära färger lurar man hjärnan till att skapa en 3D‐bild. Om man har exempelvis röd/blåa glasögon som i figur 23, uppfattas de rödfiltrerade partierna som ”vitt” och de blåfiltrerade partierna som ”svart”. När bilderna sammanlänkas bak i synbarken uppfattas skillnaden som djup. [13] [16]

Figur 23: Hur anaglyfiska glasögon fungerar 31

2.6.2 Spektral uppdelning Tekniken kan ses som en vidareutveckling av det anaglyfiska systemet, förklarat i kapitel 2.6.1, eftersom bägge bygger på att bildens information kodas i olika våglängdsintervaller. I det gamla anaglyfiska systemet var fördelningen enbart på två våglängdsintervaller som exempelvis magenta och grönt, samma färger som glasögonens filter hade; se figur 22 för exempel. [21]

Företaget Infitec (Interference Filter Technique) är ledande i utvecklingen av den spektrala uppdelningen (eng. spectral division). Den spektrala uppdelningen innebär att man kodar de två olika bilderna genom att använda sig av olika omfång av färgspektrumet [22]. I Infitecs teknik tas det hänsyn till de primära färgerna, och för att undvika konflikt med hur ögat hanterar färger menar Helmut Jorke [21] att en bild måste kodas i tre smala band parallellt:

”These narrow bands have to be placed such that the first lies within the sensitivity range of the blue, the second within the sensitivity range of the green and the third within the sensitivity range of the red receptor type. For each of these narrow bands the available total band width is defined by the bandwidth of the respective receptor type, which is about 50 nm” [21, s.1]

Som citatet ovan förklarar delas ljuset upp i frekvensband på primärfärgernas nivå. Dessa bandbredder är smala, motsvarande cirka 50 nm. För att skapa en stereoskopisk bild med hjälp av den spektrala uppdelningen delar man upp våglängdsbanden för de primära färgerna i ytterligare två intervall per färg[21]. Här får det ena ögat specifika våglängder av de tre primärfärgerna och det andra ögat får andra våglängder av primärfärgerna, se figur 24[23]. Som figuren visar ser man att

31 Figur 23: Bild från http://www.maxellpromediablog.com/.a/6a01157077fbe9970b01287777c227970c‐320pi

21 vänstra bilden får ljusare färgnyanser av de primära färgerna och den högra bilden får mörkare färgnyanser av dem[24].

Figur 24: Spektral uppdelning av de två bilder som skapar en stereoskopisk bild32

32 Figur 24: Hämtat ur tidningen Cinema Technology, March 2008

22 2.6.2.1 Interferensfilter För att kunna separera våglängderna i två intervall per primärfärg, beskrivet ovan, krävs det interferensfilter enligt Infitec. Den spektrala uppdelningen kräver smala och selektiva filter, vilket interferensfilter kan bidra med. [21]

Ett interferensfilter reflekterar bort de oönskade våglängderna. Figur 25 visar ett exempel på ett magentafärgat interferensfilter. Här passerar det gröna ljuset, och de blåa samt röda våglängderna reflekteras bort. Ett annat namn för interferensfilter är dikroida filter. Fördelen med dikroida filter är att genom ”att kontrollera tjockleken och antalet lager, kan filtrets förmåga att stoppa våglängder bestämmas med vilken marginal som helst”[25].

Figur 25:Exempel på ett interferensfilter.33

Vid spektral uppdelning krävs det att användaren har glasögon med interferensfilter för att kunna uppfatta en stereoskopisk bild. Interferensfiltret kräver att ljuset bryts vinkelrätt mot filtret (90 grader) för att undvika att färgåtergivningen påverkas. Eftersom interferensfilter används för att se till att varje öga får olika våglängder av de primära färgerna måste man tänka på att ljuset bryts med 90 grader mot glasögonen. Glasen i glasögonen rundade (konkava) för att åstadkomma rätt brytning, vilket medför att användaren har möjlighet att röra på huvudet utan att bildupplevelsen påverkas. [22]

2.6.3 Polariserade glasögon Polariserade glasögon är ytterligare en variant av passiva glasögon. Som nämnt i kapitel 2.3 finns det olika typer av polarisering. Bland glasögon är det vanligt med linjär eller cirkulär polarisering.

Linjärt polariserade glasögon är vinkelberoende, eftersom de filtrerar ut våglängder från ett särskilt plan. Ett sätt att testa om glasögonen är linjärt polariserade är att hålla glasögonen framför en LCD datorskärm och vrida på dem. Vid en viss vinkel blir det ena glasögat helt blockerat.

Cirkulärt polariserade glasögon börjar bli vanligare vid 3D‐biosystem, eftersom kunden då kan vinkla på huvudet utan att upplevelsen påverkas märkbart.

2.7 Dukar Det finns olika typer av dukar för biografbruk. Dessa har varierande egenskaper och därmed olika tillämpningsområden. De två dukar som diskuteras här är silverduk och en vanlig matt vit duk. För några 3D‐biosystem krävs det att man installerar en silverduk; normalt sett har biograferna idag en matt vit duk.

33 Figur 25: Bild från http://www.high‐light.se/

23 Vanligtvis är dukarna på biograferna perforerade för att ljudet ska kunna släppas igenom, eftersom högtalarna sitter bakom duken. I Finland har de enligt Ari Saarinen, tekniskt ansvarig i Finland, börjat gå över till operforerade dukar, se bilaga 1. Anledningen till att de i Finland kan göra det är att ett nytt högtalarsystem har utvecklats som innebär att högtalarna inte sitter bakom duken. Saarinen påstår även att operforerade dukar reflekterar ljus bättre eftersom det minskar mängden absorberat och överfört ljus till duken, se kapitel 2.2.3 för mer information.

2.7.1 Teoretiska begrepp Innan dukarnas egenskaper behandlas, förklaras här först begrepp som är nödvändiga för vidare förståelse.

2.7.1.1 Gain Gain är ett begrepp som dyker upp i duksammanhang och beskriver dukens reflekterande egenskaper, för mer information om reflektion se kapitel 2.2.3. Gainvärdet representeras av kvoten av det reflekterande ljuset från duken jämfört med ljuset som reflekteras från ”ett stycke bariumsulfat (BaSO4) eller magnesiumkarbonat (MgCO3)”[58]. Det är en fysikalisk enhet och gainvärdet 1.0 representeras av att det infallande ljuset på metallbiten reflekteras till 100 %. Det innebär att om gainvärdet på en duk är 1.0, är det reflekterade ljuset från duken lika stort som ljuset som reflekteras från metallen. Om duken däremot har ett gainvärde på 1.5 innebär det att duken reflekterar 50 % mer ljus än vad det skulle göra mot metallbiten. [57] [58]

Eftersom gainvärdet inverkar på dukens reflektion, påverkar det även ljusets utfallsvinkel ut från duken enligt reflektionslagen. Det innebär att ett högre gainvärde medför en smalare betraktningsvinkel som leder till mörkare ljus längre ut på duken, se tabell 2. I tabellen visas gainvärdet i förhållande till betraktningsvinkeln.

Tabell 2: Harkness dukar. Vinkelns påverkan på gainvärdet34

2.7.1.2 Hot-spot När en användare sitter vinkelrät mot duken och ljuset reflekteras mot användaren, finns det ett område i mittenpartiet av duken där ljuset uppfattas som mycket starkare än på resten av duken.

34 Tabell 2: hämtad från http://www.harkness‐screens.com/2d‐3d‐overview.html

24 Det området kallas dukens hot‐spot. Ju högre gainvärde duken har, desto tydligare hot‐spotting får duken. Vid ett gainvärde över 1.3 kan det vara märkbart och bli distraherande.[57]

Dukar med lägre gainvärde, som exempelvis gainvärdet 1.0, ger ett diffust ljus och är därmed mer utspritt över duken och inga tydliga hot‐spots finns.[58]

2.7.2 Silverduk Silverduken har ett högt gainvärde som oftast ligger runt värdet 2.4. Det reflekterade ljuset från en silverduk är väldigt riktat, vilket hjälper till att behålla ljusets polarisering som kan krävas för vissa 3D‐ biosystem [59]. ”As silver is highly reflective, rather than refractive, it is the only material that is suited for keeping two polarized light signals segregated”[60]. Silverdukens främsta användningsområde och egenskap är att främja ljusets polarisering.

Nackdelen med silverdukar är att de innehåller hot‐spots och ljuset blir mörkare längre åt sidan på grund av att reflektionsvinkeln är smal. Tabell 3 visar ett exempel på en silverduk från Harkness Screens. Som grafen visar minskar gainvärdet drastiskt beroende på vilken betraktningsvinkel man har. Vid en vinkel på 25 grader har gainvärdet halverats. Om en person använder en laserpekare på en silverduk reflekteras ljuset bort för personerna som sitter ute på kanterna enligt Lars Ekberg på Videvox, se bilaga 4.

Tabell 3:Silverduk. Vinkelns påverkan på gainvärde35.

Enligt Lenny Lipton[61] är inte det största problemet hot‐spots utan vad han refererar till ”skuggor”. Lipton skriver att skuggorna beror på de assymetriska förändringarna i ljusstyrkan och beror på var du sitter:

”Shading happens quite noticeably when sitting in the worst seat in the house, say in the front row way on the extreme left or the right. In fact, the worst seats in the house for viewing a 2‐D movie on a matte screen become even worse when viewing a polarized light stereoscopic movie on a silver screen from a bad seat. ”[61]

35 Tabell 3: Hämtad från http://harkness‐screens.com/pdfs/data‐sheets/SPECTRAL%20240%203D.pdf

25 För att minska hot‐spots på en silverduk rekommenderas det att man välver duken. Detta ger en bättre ljusfördelning över duken.[62]

2.7.3 Matt vit duk En matt vit duk avger ett diffust ljus, det vill säga ljuset sprider sig i alla riktningar från duken, beskrivet i kapitel 2.2.3. Detta ger ett jämnare ljus över hela duken. Eftersom ljuset sprids jämnt över duken är dessa dukar lämpade för salonger som har en bred betraktningsvinkel[57]. Tabell 4 visar att dukens gainvärde inte minskar märkbart, även om betraktningsvinkeln ändras.

Tabell 4: Matt vit duk. Vinkelns påverkan på gainvärdet36.

Vissa 3D‐biosystem behöver inte byta till silverduk, men kan behöva en vit duk med ett högre gainvärde än en vanlig matt vit duk eftersom ljusförlusten är stor vid 3D‐visningar.

36 Tabell 4: Hämtad från http://harkness‐screens.com/pdfs/data‐sheets/Matt%20White.pdf

3 3D-biosystem Kapitlet behandlar de största 3D‐biosystemen på marknaden. Varje delkapitel kommer att behandla ett av systemen. Här kommer att finnas kort historik om företagen för att ge en inblick i hur etablerade de är, samt en beskrivning om deras teknik för 3D‐visningar.

I företagspresentationerna redovisas företagets marknadsandelar. Dessa siffror är enbart till för att skapa en uppfattning om hur väletablerat företaget är på 3D‐biomarknaden och ska inte tas på fullt allvar eftersom man kan ifrågasätta dessa värden och för att marknaden är föränderlig. Avsikten med siffrorna är, förutom att se hur väletablerade företagen är, att bilda en uppfattning om hur stora företagen är i förhållande till varandra.

3.1 Dolby

3.1.1 Företagspresentation Dolby Laboratories Inc. bildades 1965 av Ray Dolby med utveckling av ljudteknologi. 1976 flyttade man huvudkontoret från London till San Fransisco, USA [40]. Dolby började inte bli kända för 3D‐ biosystem förrän 2005 i och med ett samarbete med Disney och presentationen av en av deras filmer. Dolby etablerade sig ordentligt på 3D‐biomarknaden under 2007. Enligt Ryan Flinn hade Dolby efter 2009 12 procent av den amerikanska marknaden. Eftersom Dolby främst hade satsat på den ”bakomliggande tekniken” t ex servrar och mediaspelare, skapade man 2006 ett samarbete med tyska Infitec för att även vara med och utveckla och distribuera 3D‐biosystemen (glasögonen t ex) [42]. [41]

Dolby finns idag på den Skandinaviska marknaden i Norge och även i Sverige. I Sverige har Folkets bio valt Dolby som 3D‐biosystem. Även vissa privatägda biografer har valt att installera Dolby.

3.1.2 Teknik Dolbys 3D‐biosystem bygger på spektral uppdelning, se kapitel 2.6.2. Det är Infitecs teknik som används och enligt Dolby är det en modifierad variant, men information om vidareutvecklingen går inte att få del av på grund av företagshemligheter.

Glasögonen som används för 3D‐biosystemet är av en dyrare variant och ligger idag på $17 per par och för några månader sedan kostade de $27,50 per par. Det nya priset introducerades av Dolby under ShoWest mässan 2010. Eftersom glasögonen bedöms som dyra återanvänds de och måste därför samlas in efter varje föreställning.

För att frambringa spektral uppdelning krävs ett filter som separerar informationen som skickas till det högra respektive det vänstra ögat. Det sker i Dolbys system med hjälp av ett filterhjul, se figur 26. Filterhjulet installeras inuti projektorn direkt efter ljuskällan och innan själva bilden genereras. Glasögonen innehåller filter med samma spektrala egenskaper som filterhjulet i projektorn. Filterhjulet synkroniseras med projektorn för att skicka ut rätt bild till rätt öga och för att minska crosstalk, beskrivet i kapitel 2.4, i bilden. [50][51]

Figur 26: Dolbys filterhjul som monteras inuti projektor37

Som beskrivet i kapitel 2.6.2 är glasögonen lätt rundade (konkava) för att kvaliteten på bilden inte ska påverkas markant, se figur 27. Om bilden betraktas från en annan vinkel än den normala vinkeln (vinkelrätt) kan den uppfattas som blåare. Den blåaktiga effekten fås på grund av att våglängderna skiftar till de kortare våglängdsintervallerna eftersom filtrets egenskaper ändras.[50] Det räcker med små vinklar för att det ska påverka bildkvaliteten (i sammanhanget 3D‐bio):

”A 26 degree angle from the edge of the screen would have the effect of shifting the filter response toward the blue by about 14 nanometers (nm), and would somewhat distort the filter shape. The resulting 3D image appears to have noticeable color shift and increased left/right eye crosstalk towards the edges of the screen.”[50]

Som citatet nämner räcker en vinkel på 26 grader för att skillnaden ska vara märkbar. I en biografsalong kan en besökare sitta med större betraktningsvinklar än så i förhållande till duken. Genom att runda filtrena i glasögonen kan man till största delen reducera skiftningen till lägre våglängder. Det är av vikt att man minskar fenomenet eftersom det kan orsaka en missanpassning mellan färghjulet och glasögonens spektrala uppdelning som gemensamt formar hur man uppfattar bilden.[50]

Figur 27: Dolbys glasögon38

37 Figur 26: Bild från http://www.i‐magic.com.hk/3d.html 38 Figur 27: bild från http://www.i‐magic.com.hk/3d.html

28 Dolbys system är ett av två 3D‐biosystem som behöver bearbeta filmkopian innan den kan visas för att försäkra kvaliteten. Det utförs i realtid i Dolbys server och vad som krävs är att filmen färgkorrigeras:

”While this method provides a full color image, it requires color compensation to make the colors in the left and right eye match the colors that were present in the original image, and there is a small reduction in the color gamut compared to the gamut of the projector.” [50]

För själva visningen krävs det inte silverduk utan man kan använda sig av vit matt duk.

3.2 IMAX 3D Företaget IMAX grundades 1967 i Kanada. Deras digitala 3D‐system fick fäste på marknaden under slutet av 2006.

Idag finns IMAX på Cosmonova i Sverige.

IMAX 3D behandlas inte i rapporten. Anledningen är att SF har sedan tidigare tagit ställning till att det är för dyrt och dessutom kräver IMAX en dukstorlek som innebär att den är minst 20 meter bred. SF:s bredaste duk idag är 18 meter, enligt Mats Kullander. Senast under början av 2010 diskuterade SF eventuell IMAX installation, men på grund av kostnaden var det inte aktuellt.

3.3 Master Image

3.3.1 Företagspresentation Företaget grundades i december 2004 i Seoul, Korea och spred sina installationer på den asiatiska marknaden under de tre nästkommande åren. 2008 bildades ett kontor i USA och man expanderade sin marknad där. I början av 2009 installerade företaget sig på den europeiska marknaden. I slutet av 2009 gick företaget samman med amerikanska Symphony 3D och huvudkontoret flyttades från Seoul till Burbank, Kalifornien, USA [43]. Företaget uppskattar att de har ca 25 procent av den europeiska marknaden, som är deras största marknad [44].

På den Skandinaviska marknaden har Master Image slagit sig in både i Danmark och i Sverige. I Sverige börjar SF Bio mer och mer gå över till detta system och har idag fler Master Image anläggningar än det tidigare valda systemet RealD.

3.3.2 Teknik Master Images teknik bygger på att man har cirkulärt polariserade glasögon; polarisering beskrivs i kapitel 2.3. Det krävs silverduk för att ljuset ska kunna behålla den polariserande egenskapen, förklarat tydligare under kapitel 2.7.

För att polarisera ljuset från projektorn har Master Image en 3D‐tillsats som består av en polariseringsskiva som hissas upp framför linsen på projektorn, se figur 28, figur 29 och figur 30. Under föreställningen roterar polariseringsfiltret för att skapa cirkulär polarisering, som glasögonen i sin tur kan avkoda.[63]

Figur 28: Master Image polariseringsskiva framför projektorn, snett framifrån

Figur 29: Master Image polariseringsskiva, sett från sidan

Figur 30: Master Image cirkulära polariseringsskiva

Projektorn skickar sekventiellt ut en ström av bilder som representerar vänster respektive höger bild; bilderna skickas i sin tur till vänster respektive höger öga. Innan bilderna visas för biografbesökarna passerar de polariseringsfiltret (polariseringsskivan) markerat som 402 i figur 32. Den cirkulärt polariserade filterskivan består av två polariseringsfilter; ett till vänster bild och ett till höger, se figur 30 och figur 31. Polariseringsskivan, markerad som 402 i figur 32, måste synkroniseras med projektorn för att rätt bild ska nå rätt öga. [63]

Figur 31: Polariseringsskivan i Master Image system39

39 Figur 31: Hämtad från http://v3.espacenet.com/publicationDetails/mosaics?CC=US&NR=2010079728A1&KC=A1&FT=D&date=20100401&DB=EPO DOC&locale=se_se

Figur 32: Master Images sammanlänkning med projektorn40

Ovanstående figur visar tydligt vad Master Images 3D‐tillsats innehåller. Allt inom det streckade området är själva 3D‐biosystemet, som omfattas av bland annat polariseringsskivan och synkronisering med projektorn.

Som nämnt tidigare består polariseringsskivan av två polariseringsfilter; ett till höger och ett till vänster bild, se figur 31. De två polariseringsfiltrena består av ett linjärt polariseringsfilter och en λ/4‐ platta för att ändra polariseringen till cirkulär högerpolarisering/vänsterpolarisering, se kapitel 2.3 för beskrivning av polarisering. [1]

I figur 31 finns ett område markerat som 402a. Det motsvaras av ett material som skapar ”light shielding” (ungefär ”ljusisolering”). Syftet med materialet är att genom att isolera de två filtrena och dess projicering från varandra, minskas crosstalk i bilden som lätt kan uppstå mellan färgerna av de två bilderna (vänster/höger) då man använder cirkulär polarisering.[63]

Polariseringsskivan kan innehålla flera vänster/höger polariserade filter. Vid en tätare mängd filter kan skivans hastighet minskas. Skivans hastighet är avgörande för synkroniseringen med projektorns bildåtergivning; kommer hastigheten i otakt med projektorns bildåtergivning ges ingen konstant 3D‐ effekt . Det finns även möjlighet att välja att ha filtrena i alternerande ordning, det vill säga vänster varvat med höger och så vidare; eller i följd, det vill säga vänster, vänster följt av höger, höger. Enligt patentdokumentet är det rekommenderat att dela upp de två olika regionerna i 6 lika stora delar för att minska flimmer.[63]

40 Figur 32: Hämtad från http://v3.espacenet.com/publicationDetails/mosaics?CC=US&NR=2010079728A1&KC=A1&FT=D&date=20100401&DB=EPO DOC&locale=se_se

3.4 RealD

3.4.1 Företagspresentation RealD grundades 2003 av Michael Lewis och Joshua Greer och slog sig direkt in på 3D‐biomarknaden. Huvudkontoret finns i Los Angeles, USA [45]. De köpte StereoGraphics i början av 2005. StereoGraphics är ett företag som utvecklar 3D‐visualiseringsystem och startades redan 1980, då med samma fokus som idag, 3D‐visualisering [46][47]. 2007 köpte RealD ColorLink, ett företag som tillverkar optiska komponenter för 3D‐visualisering, 3d‐glasögon och 3d‐monitorer [48][49]. Enligt Ryan Flinn hade RealD 83 procent av den amerikanska marknaden under 2009.[41]

På den Skandinaviska marknaden finner man RealD på vissa av SF:s biografer i Sverige. Enligt Saarinen finner man även RealD i större utsträckning i Norge då de börjat välja RealD framför Dolby, se bilaga 1.

Figur 33: Cirkulärt polariserade glasögon, från RealD

3.4.2 Teknik RealD använder sig av cirkulärt polariserade glasögon, se figur 33. Eftersom det är polariserat ljus som behandlas krävs en silverduk, se kapitel 2.3 och 2.7. Som nämnt tidigare i kapitel 2.4 förekommer crosstalk vid polarisering. För att minska mängden crosstalk kräver RealD en bearbetning av filmkopian, en teknik som fått benämningen ”ghostbusting”. Tidigare krävdes det en bearbetning direkt på filmkopian innan bildens projektion, men numera sköts det i realtid vid uppspelningen.[22]

RealD:s polariseringsfilter som monteras framför linsen kallas för ”Z‐screen” och är ett LC (liquid crystal) baserat polariseringsfilter. Det gör att det påminner om tekniken bakom aktiva glasögon, beskrivna i kapitel 2.5, och det krävs en spänning för att skifta polariseringen. För att rätt bild ska komma till rätt öga måste polariseringsfiltret vara synkroniserat med projektorn.[64]

Den äldre modellen av Z‐screen monterades ovanpå projektorn, där själva polariseringsfiltret hängde framför linsen som i figur 34, där filtret är markerat som 103. 101 motsvarar projektorn, 102 linsen och 105 fläkten som krävdes. Det är denna version SF bio har idag på sina anläggningar. RealD har nyligen (2010‐03‐24) sökt ett nytt patent som innebär att man kommer att ha allt monterat direkt på objektivet, se figur 35.

Figur 34: RealD:s äldre modell av Z‐screen41

En av anledningarna till den nya designen var att föregående modell ansågs stor, tung och krävde dessutom en fläkt. Även om fläkten fungerade förlorade filtret sina egenskaper med tiden ” because of the fugitive nature of the dyes employed”[65].

Figur 35: RealD:s nyversion av Z‐screen42

41 Figur 34: Hämtad från http://v3.espacenet.com/publicationDetails/biblio?DB=EPODOC&adjacent=true&locale=se_se&FT=D&date=20100324&CC =EP&NR=2165236A1&KC=A1 42 Figur 35: Hämtad från http://v3.espacenet.com/publicationDetails/biblio?DB=EPODOC&adjacent=true&locale=se_se&FT=D&date=20100324&CC =EP&NR=2165236A1&KC=A1

I figur 35 motsvarar 302 projektorns lins. 303 är en monteringsanordning (eng. mounting collar) och 304 en luftficka. 305 representerar själva polariseringsfiltret.

För att förstå hur polariseringsfiltret är uppbyggt se figur 36. Närmast projektorns lins ligger ett ”wire‐grid” polariseringsfilter. Därefter kommer ytterligare ett polariseringsfilter (407 i figur) med en vertikal axel som följs av två pi‐celler, 403 och 405. Pi‐celler är beskrivna under kapitel 2.5.

Figur 36:RealD:s z‐screen43

3.5 Xpand

3.5.1 Företagspresentation Företaget tog fart under 2004‐2005 då medgrundaren Maria Costeria samarbetade med Kolosej, ett eventföretag som har sitt huvudkontor i Ljubljana, Sloveninen [34][35]. Under 2006 bildade hon företaget och varumärket Xpand [36]. Under 2007 tog Xpand steget längre när man gick ifrån sin passiva två‐projektor uppsättning till aktiv polariserings‐teknik utvecklat av NuVision. I samband med köpet av NuVision tog man även över deras installationer världen över [37]. X6D är en europeisk tillverkare av kompletta 3D‐biolösningar som marknadsför och säljer sina produkter och tjänster under varumärket Xpand. X6D har huvudkontor i Ljubljana och har även etablerat kontor på flera orter i USA [38].

43 Figur 36: Hämtad från http://v3.espacenet.com/publicationDetails/biblio?DB=EPODOC&adjacent=true&locale=se_se&FT=D&date=20100324&CC =EP&NR=2165236A1&KC=A1

35 Xpand är en av marknadsledarna av distribution av 3D‐system och beräknas ha 90 procent av den asiatiska marknaden och cirka 50 procent av den europeiska 3D‐marknaden [39].

FinnKino i Finland har valt att använda sig av XPand. Enligt Reismüller på SFI är även några XPand installationer på gång i Sverige under 2010.

3.5.2 Teknik Xpand använder sig av aktiva slutarglasögon. Tekniken bakom slutarglasögon beskrivs i kapitel 2.5. Då aktiva slutarglasögon används för 3D‐biovisning krävs det inte att man byter till silverduk. Däremot kan det vara en fördel att byta till en duk med lite högre gainvärde för att få upp ljusstyrkan.

Figur 37: Schematiskt överblick över en biosalong med Xpands system44

Figur 37 ger en överblick över hur en Xpand‐installation ser ut. Ovanstående bild tillhör en av Xpands nya lösningar som är lite billigare men begränsas av att salongen inte kan ta mer än cirka 150 biobesökare. I maskinrummet kopplas en IR‐sändare (infraröd sändare) till projektorn. Den står för synkroniseringen mellan projektorn och glasögonen. Glasögonen i sin tur har en IR‐sensor som får signalen från IR‐sändaren och därmed skickar vidare en puls till vilket öga som ljuset ska blockeras för.

44 Figur 37: Hämtad från http://www.xpandcinema.com/products/one/

4 Överblick av marknaden I kapitlet ges en kort översikt av marknaden för 3D‐bio, med hjälp av beläggningsstatistiken från SF Bio. Här finns även en kort sammanfattning om vad de olika 3D‐biosystemen kräver i form av utrustning och underhåll.

4.1 Kort sammanfattning av 3D-biosystemen För att ge en bättre uppfattning om för‐ och nackdelarna med de olika 3D‐biosystemen beskrivs de först kort i tabell 5. Därefter förklaras systemens för‐ och nackdelar separat.

Tabell 5 ger en överblick av de olika 3D‐biosystemen[70][71]:

Dolby 3D Master Image RealD XPand

Teknik Spektral Cirkulär Cirkulär Aktiva glasögon uppdelning polarisation polarisation Systemspecifikt Ett filterhjul Cirkulär Polariseringsfilter IR‐sändare monteras i polariseringsskiva kallat ”Z‐screen” synkroniseras projektorn. placeras framför placeras framför med projektorns lins. projektorns lins. projektorn. Filmkopian behandlas för Filmkopian IR‐mottagare färgåtergivningen. bearbetas för att monterad på minska ghosting. glasögonen. Dukval matt vit duk silverduk silverduk matt vit duk Maximal 14 m 16 m 16 m 20 m dukstorlek, vid 22 m vid RealD en projektor XL Glasögon Passiva Passiva Passiva Aktiva Återanvänds Engångsartikel Engångsartikel Återanvänds Flyttbarhet Krävs tekniker 3D‐tillsatsen med Krävs tekniker Flytta IR‐ mellan salonger polariseringsskivan sändaren. är monterad på Beräknad tid hjul, för att cirka 10 underlätta flytt minuter. mellan salonger Ghosting Låg Hög Hög Ingen Ljuseffektivitet 9 % 15 % 15 % 17 %

Tabell 5: Överblick av 3D‐biosystemen.

4.1.1 Dolby Som tabell 5 visar bygger Dolby på spektral uppdelning, se även kapitel 3.1 för mer information. Dolby har lägst effektivitet av ljusstyrkan där endast 9 procent av det utfallande ljuset från projektorn når ögat. Själva monteringen kräver att en tekniker installerar systemet och är därmed inte flyttbart mellan olika salonger under en kväll.

37 Vid inköp av Dolby betalar biografägaren en engångskostnad. Glasögonen, som nämns under kapitel 3.1, är dyra och i dagsläget utvecklar de inte engångsglasögon på grund av att tekniken är för avancerad.[50]

Tabell 6 ger en överskådlig blick av för‐ respektive nackdelar som Dolbys 3D‐biosystem har:

Fördelar Nackdelar Kräver inte silverduk. Störst ljusförlust. Engångskostnad på systemet. Hantering av glasögonen.

Återanvändbara glasögon: kräver mindre Stöldrisk av glasögonen. lagringsutrymme. Interferensfiltrena i glasögonen kan skapa en blåaktig ton av bilden vid stor betraktningsvinkel. Kräver bearbetning av filmkopian för att ge rätt färgåtergivning. Ghosting förekommer. Kräver tekniker för att flytta mellan salonger. Tabell 6: Dolby: för‐ och nackdelar

4.1.2 MasterImage Master Image, förklarat noggrannare i kapitel 3.3, använder cirkulär polarisation. Polariseringsskivan är flyttbar, då hela 3D‐tillsatsen står på hjul. Att flytta 3D‐utrustningen är tidskrävande och kan vara svårt att genomföra mellan två föreställningar. Man får räkna med att flytta utrustningen mellan två olika dagar.

Master Image ger biografägaren en engångskostnad då utrustningen efter köp ägs av biografägaren. Däremot tillkommer kostnad för engångsglasögonen, som måste köpas in regelbundet.

Tabell 7 sammanfattar kort för‐ och nackdelar med Master Image:

Fördelar Nackdelar Engångskostnad på systemet. Kräver silverduk. Engångsglasögon. Inköp av glasögon till varje föreställning. Krävs ett förvaringslager för glasögonen.

Flyttbar utrustning, även om det är Ghosting förekommer. tidskrävande. Tabell 7: Master Image: för‐ och nackdelar

4.1.3 RealD RealD använder cirkulär polarisering och deras polariseringsfilter placeras framför projektorns lins. RealDs system kräver en bearbetning av filmkopian för att minska mängden ghosting, förklarat i kapitel 2.5. RealDs 3D‐biosystem är beskrivet under kapitel 3.4. RealDs system leasas och för varje 3D‐biovisning betalas en licens. RealD:s för‐ och nackdelar är sammanfattade i tabell 8:

Fördelar Nackdelar Engångsglasögon. Kräver silverduk. Inköp av glasögon till varje föreställning. Krävs ett förvaringslager för glasögonen. Systemet leasas och licenser betalas regelbundet. Ghosting förekommer. Kräver bearbetning av filmkopian för att minska mängden ghosting. Hjälp av tekniker behövs för att flytta systemet mellan olika salonger. Tabell 8: RealD: för‐ och nackdelar

4.1.4 XPand Xpand använder sig av aktiva glasögon för att skapa 3D‐upplevelsen, se kapitel 2.5 och kapitel 3.5. Systemet är lätt att flytta mellan olika salonger då det bara är IR‐sändaren som behöver flyttas och kopplas in till nästa projektor.

Eftersom Xpand använder sig av aktiva glasögon tillkommer hantering av glasögonen då de är batteridrivna. Glasögonen återanvänds och är de dyraste glasögonen på dagens marknad.

Xpands för‐ och nackdelar är följande:

Fördelar Nackdelar Kräver inte silverduk Dyra glasögon Engångskostnad på systemet Hantering av glasögonen

Återanvändbara glasögon: kräver mindre Stöldrisk av glasögonen lagringsutrymme. Är lätt att flytta mellan olika salonger Batteridrivna glasögon Kan ge en flimrande bild vid låg uppdateringsfrekvens. Glasögonen är de största och tyngsta på marknaden, vilket kan ge obehag vid långfilm. Tabell 9: XPand: för‐ och nackdelar

4.1.5 IMAX Som tidigare nämnt i kapitel 3.2 behandlas inte IMAX i rapporten. För att ge en inblick i deras teknik och vad varumärket IMAX innebär beskrivs nedan deras grundläggande koncept:

• Deras 3D‐teknik bygger på att man har två projektorer istället för en, även om det på senare tid har kommit en ”slimmad” version som innebär att bara en projektor används.

• För att klassificera en salong enligt IMAX varumärke är ett av ingångskraven att biografen har en duk som är minst 20 meter bred. • IMAX 3D kan visas i domer och finns bland annat på Cosmonova i Stockholm.

4.2 Beläggningsstatistik på SF:s 3D-visningar De första 3D‐visningarna på SF Bio var under 2009. Sedan dess har SF digitaliserat och infört 3D‐ utrustning i 23 salonger. Innan 2011 kommer ytterligare 15 salonger digitaliseras vilket medför att de kan visa 3D‐film, enligt Mats Kullander. När installationerna är klara kommer SF bio ha 38 3D‐ biografer och en tredjedel av samtliga stolar kommer att finnas tillgängliga för 3D‐visningar då installationerna oftast sker på de största salongerna.

När beläggningsstatistiken studeras måste det tas hänsyn till att mängden besökare varierar beroende på tillgång till 3D‐filmer och filmutbudet i allmänhet. Även tillgång till 3D‐biograf och årstid är avgörande. Lågsäsongen brukar pågå mellan mars/april fram till juni. Man bör även tänka på att fler installationer bidrar med bättre tillgång till 3D‐biografer. Även detta kan påverka beläggningsstatistiken.

Tabell 10 visar det totala antalet biobesökare på 3D‐visningarna sedan SF introducerade 3D med den digitala tekniken. Beläggningen visar procentuellt hur välfyllda salongerna var. Det syns en markant ökning från december 2009, samma månad som filmen Avatar hade premiär. Man ser även en nedgång under lågsäsongen.

År Månad Besök Beläggning 2009 feb 47,358 29.44% mar 23,184 18.98% apr 38,250 18.51% maj 23,560 16.36% jun 31,541 17.84% jul 98,493 32.43% aug 26,757 15.11% sep 41,113 21.39% okt 100,292 40.15% nov 47,637 26.13% dec 152,355 66.91% 2010 jan 291,000 78.43% feb 155,628 50.26% mar 238,321 53.46% apr 178,985 35.35% Tabell 10: Besökare och beläggning på 3D‐filmer per månad sedan första visning45

Tabell 11 ger en överblick över 2010 fram till och med mitten av maj. I tabell 11 ges även en jämförelse med de vanliga 35‐mm kopiorna (2D‐film) på samma film för att bilda en uppfattning om 3D‐visningarna drar mer besökare generellt. Beläggningssiffrorna visar inte jämförelsen mellan 3D och 35‐mm, utan de visar beläggningen per antalet platser. Filmen Avatar har på 35‐mm kopian ett snitt på 43,1 % vilket medför att 66,9 % av 35‐mm visningarna har varit tomma.

45 Tabell 10 och 11: Information från SF Bio

40 Den gulmarkerade kolumnen visar procentuellt hur många fler/färre besökare som har valt att gå på 3D‐visningarna istället för att se filmen i 2D. Generellt sett har 3D‐visningarna, där filmen även går som en 2D‐kopia, dragit fler besökare.

2010 3D 35mm 3D % av Film Besök Beläggning totala Besök Beläggning Avatar 495,549 65.0% 64 % 282,950 43.1% Det regnar köttb..(eng. tal) 3,220 21.0% 100 % Det regnar köttb..(sv. tal) 34,820 38.1% 44 % 43,593 41.6% Alice i Underlandet (eng. tal) 217,348 49.7% 68 % 102,036 25.2% Alice i Underlandet (sv. tal) 16,531 41.2% 29 % 39,532 25.0% Draktränaren (sv tal) 76,694 35.7% 54 % 66,426 26.2% Draktränaren (eng tal, otextad) 8,246 23.8% 100 % Clash of the Titans 61,906 26.6% 67 % 30,075 15.5% Totalt 914,314 50.0% 62 % 564,612 31.9%

Tabell 11: Besökare och beläggning per 3D‐ film

Enligt Ari Saarinen har även beläggningsstatistiken i Finland visat att folk vill se 3D‐filmer. Där var beläggningen på Avatar cirka 90 % mer på 3D‐visningarna än på de vanliga 35‐mm visningarna.

5 Resultat och diskussion

5.1 Resultat och slutsats Huvudsyftet med examensarbetet var att genomföra en opartisk utvärdering av de 3D‐biosystem som finns på marknaden. För att genomföra det fanns några frågeställningar:

5.1.1 Resultat Det har inte genomförts en analys på det ekonomiska perspektivet eftersom det visade sig i ett senare skede av examensarbetet att dokumenten kring kostnaderna var sekretessbelagda.

Idag finns det fem stora 3D‐biosystem på marknaden: Dolby 3D, Master Image, Real D, IMAX 3D och XPand. Alla system har sina för‐ och nackdelar. Av dessa är fyra behandlade i rapporten. IMAX är inte analyserat då det inte var aktuellt för SF Bio.

Dolby 3D har sina fördelar i att det inte krävs en installation av en silverduk. Däremot används återanvändbara glasögon som kräver underhåll. Det är även systemet med störst ljusförlust och att installera en duk med ett högre gainvärde kan vara att rekommendera.

Master Image har engångsglasögon men kräver silverduk eftersom det bygger på polariserat ljus. Samma sak gäller för RealD. De har olika tekniker för polariseringsfiltret men är likvärdiga i övrigt. En skillnad är att Master Images system äger man, medan RealD betalar man licenser till.

XPand har de dyraste glasögonen på marknaden som kräver underhåll eftersom de är batteridrivna. I övrigt krävs det inte en installation av en silverduk. En fördel är att Xpands 3D‐biosystem är lätt att flytta mellan salonger vilket medför att man inte låser den största salongen för 3D‐visningar.

5.1.2 Slutsats Eftersom en testgrupp inte kunde tillsättas under optimala förhållanden har ingen ordentlig jämförelse genomförts hur biografbesökaren uppfattar ett valt system. Med optimala förhållanden menas att testgruppen ser samma filmmaterial under samma förhållanden på alla 3D‐biosystemen. Rapporten kan istället ses som en överblick av 3D‐biosystemens egenskaper. Utifrån de tekniska egenskaperna kan en rekommendation ges, men för att få en korrekt uppfattning om vilket av 3D‐ biosystemen som uppfyller samtliga av biografägarens kriterier krävs en utvärdering av upplevelsen med hjälp av en testgrupp.

Det krävs även en större analys av den ekonomiska aspekten, bland annat hanteringen av avfall då vissa system har engångsartiklar. Andra system kräver att man ska återanvända glasögonen som i sin tur innebär hantering av dem som exempelvis rengöring, vilket även det medför merkostnader.

Två av 3D‐biosystemen kräver även att man går över till silverduk. Valet av att installera en silverduk kräver en djupare analys beroende på hur salongens användning är tänkt i framtiden eftersom en silverduk har andra egenskaper än vad en vanlig matt vit duk.

Utifrån ovanstående information skulle rådet till SF vara att man inte ska begränsa sig till en leverantör av 3D‐biosystem. Mycket beror på hur salongen ser ut från början som till exempel hur vid den är. Om man sätter in en silverduk i en väldigt vid salong kan man räkna med att kantplatserna får dålig ljusreflektion och därmed kan artefakter som duken medför bli tydligare. Man kan även ta ställning till om man vill binda en salong till 3D‐visningar eller om man vill ha möjligheten att flytta runt systemet snabbt och effektivt. Oavsett vilket system man väljer i slutändan finns det för‐ och nackdelar med samtliga.

Vid framtida nybyggnationer av biografer rekommenderas det att redan från start tänka på huruvida en 3D‐biosalong ska finnas. Utifrån det bör man bygga den med andra riktlinjer, till exempel inte bygga en vid salong utan istället en avlång salong vilket lämpar sig bättre för 3D‐bio.

5.2 Diskussion Under slutet av examensarbetet har ytterligare två 3D‐biosystem lanserats som inte har analyserats i rapporten. De heter Eyes3Shut Technology (aktiva glasögon) och Oculus3D(teknik till 35‐mm projektorn). Det visar att 3D‐bioutvecklingen fortsätter och det är en växande bransch som är i snabb rörelse framåt.

5.2.1 Digitalisering Övergången till digital från analog teknik kostar ungefär 8‐900 000 kr enligt Reismüller på SFI. Under telefonintervjun med Reismüller kom frågan på tal om vem som tjänar på digitaliseringen. Tidigare fanns det en fond, vid namn VIrtue Print Fee (VPF), som innebar att vid varje digital visning gav filmdistributörerna en ersättning för visningen. Denna fond erbjöds till de stora biografkedjorna och enligt Reismüller klassades inte någon av Sveriges biografer som tillräckligt stora för att ta del av fonden. Det här var en av anledningarna till att SFI under hösten 2009 annonserades en fond för att hjälpa biografer att digitalisera. Med hjälp av fonden digitaliserades 28 biografer runtom i landet.

Reismüller menar att det är nödvändigt att digitalisera för biografens överlevnad. Hans motivering är att för vissa landsorter är det biografen som håller ihop bygden. Anledningen till att digitaliseringen kan hjälpa dessa orter är att storfilmerna kan nå även småbiograferna på premiären. Digitaliseringen skapar även möjligheter till alternativa visningar. Folkets Bio likväl som FinnKino i Finland har visat opera med framgång.

3D‐bio medför att biograferna idag digitaliserar snabbare för att följa med i utvecklingen. Reismüller menar att det blev lättare att få biograferna att vara villiga till digitaliseringen i samband med 3D‐bio, främst för att de såg en chans att höja biljettpriset för att snabbare få in pengarna för den kostnad inskaffningen av digital utrustning gav.

Många argumenterar att den digitala bildkvaliteten inte kan slå 35‐mm filmen. Jag kan till viss del hålla med att svärtan inte blir riktigt lika bra, men det beror till stor del på val av projektor och även här går utvecklingen framåt. För bara något år sen pratades det knappt om projektorer med 4K upplösning och nu har de börjat skapa 4K material som gör att det blir attraktivt med 4K projektorer. Norge som digitaliserar helt innan nästa år kommer att ha en hel del 4K projektorer.

Även Finland jobbar mot en digitalisering och Saarinen hoppas på att ha digitaliserat helt inom 2‐3 år. Reismüller vill även att Sverige ska digitalisera samtliga biografer, men ännu finns det inget datum på när det ska vara genomfört.

43 Fördelar med digitaliseringen är att filmtransporterna och filmhanteringen minskar. Det medför bättre och jämnare bildkvalitet för samtliga biografer, då man inte kan repa filmen. Nackdelen är att ett hantverk försvinner. Att jobba med 35‐mm film är speciellt.

5.2.2 3D-system De flesta biografer som valt att digitalisera, har även valt att installera 3D‐bio. Av de systemen på marknaden idag finns det enligt Saarinen bara mindre bra system. Han anser att inget system är bra. Till FinnKino valde Saarinen att installera XPand med motivationen att man måste ge kunden det bästa på marknaden. Av det filmmaterial jag fick se när jag var i Finand på besök kan jag inte mer än hålla med. Jämfört med Master Image och RealD tyckte jag att Xpand hade en mycket bättre färgåtergivning. Jag upplevde det inte heller som att det flimrade eller skapade lika mycket eftersläpningar i bilden som de andra systemen. En annan fördel var att även om man satt längst ut på kanten gav XPand en jämn fördelning av ljuset över hela duken. På Master Image och RealD är ljusskillnaden märkbart mindre ute på kanterna i salongerna. Jag har ingen jämförelse att dra gentemot Dolby eftersom jag inte haft möjlighet att se en hel film på deras system.

Lars Ekberg som är tekniker på Videvox anser att det bästa systemet på marknaden är Dolby, se bilaga 4. Han menar att Master Image och RealD har alltför stora problem med crosstalk, se kapitel 2.4, mellan bilderna särskilt vid höga kontraster och det syns tydligast på texten. Eftersom vi textar film kan detta upplevas som ett problem. Han anser dock att Dolby fortfarande har problem med ljuset. Dolby är det system där minst ljus procentuellt sett når biobesökaren.

Både Master Image och RealD har valt att använda sig av cirkulär polarisering för att biografbesökarna ska kunna vinkla på huvudet utan att det påverkar bilden märkbart. Nackdelen med cirkulär polarisering är att det kan ge en färgförvridning som resulterar i skuggor eller eftersläpande bilder.

Dolby använder sig av att dela upp färgspektrumet och skicka olika frekvenser till de olika ögonen. Saarinen anser att detta system är det som med störst sannolikhet kan ge huvudvärk för att hjärnan utsätts för en större manipulation när den får olika frekvenser till ögonen som hjärnan inte är van vid att hantera.

5.2.3 Teknik Tekniken för 3D‐visningar går framåt. För bara några år sedan kunde man inte tro att 2010 är året då 3D‐TV släpps med den nya tekniken. Jag skulle däremot inte i dagsläget gå och köpa en 3D‐TV av flera olika skäl. Först och främst är hemmamiljön inte optimal för 3D‐visning. Eftersom 3D är ljuskänsligt krävs det mörker för att effekterna ska bli bra, vilket ofta kan vara svårt att återskapa hemma på samma sätt som i en biografsalong. En annan anledning är att eftersom systemen, i alla fall vid val av passivt system, är känsliga för stora vinklar. 3D ser man bäst rakt framifrån. Under NAB Show 2009 diskuterades det även om man kan filma på samma sätt för en 3D‐film på bio och en 3D‐ film till hemmet. Hemma kan bilden komma närmre läget där man kan uppleva obehag av den, se bilaga 3.

Vad jag tycker man bör studera noggrannare och tänka på är att alla salonger inte är lämpliga för 3D‐ visningar. Hur ska en optimal salong se ut för den perfekta upplevelsen av 3D? Vi vet idag att salonger som är vida inte är lämpade för 3D, utan smala avlånga salonger är bättre. Saarinen menar även att operforerade dukar lämpar sig bättre för 3D‐visningar eftersom de ger mindre ljusförlust. Det rekommenderas även att välva duken för bästa resultat för 3D‐filmer, då en välvd duk hjälper till att rikta ljuset tillbaka mot biobesökarna. Val av projektor är också avgörande. Saarinens tekniska grupp hade mätt upplösningen och konstaterat att i dagsläget är Christie överlägsen och ger en 2K (2080x1080 pixlar) bild.

Ska man blicka in i framtiden kan man även fundera på om de inte lyckas skapa autostereoskopiska alternativ för stora dukar vilket innebär att glasögon inte behövs. Det är en teknik som skulle vara mer än välkommen, då all hantering med glasögon försvinner.

Vid en digital övergång ska man även väga in riskerna för piratkopiering. Största andelen piratkopiering sker i USA, enligt Saarinen. Filmbranschens svar på piratkopiering var 3D‐filmer. De menade att det skulle skydda filmerna för piratkopiering. Piratkopiering tror jag personligen är svårt att komma åt. Idag skickas filmerna runt på krypterade hårddiskar och för att visa filmen krävs det en krypteringsnyckel. Kommer tekniken utvecklas till att de att skickas digitalt? Idag är de rädda för att filmerna ska laddas ner vid överföringen, plus att många biografer sitter med för dålig uppkoppling. Jag anser att det är lika stor risk att någon stjäl hårddisken och kopierar filmen den vägen.

5.2.4 Upplevelse Att gå till en biograf omfattar mer än bara själva filmen, man går för konceptet; lukten av popcorn, prasslet, den stora bilden och mörkret med folk omkring sig. Idag finns det många som har bra hemmabiosystem och det gör att man måste komma med något ännu häftigare för att få folk att komma till biografen. Vissa menar på att intresset för film har ökat med nedladdningar. Visst kan det vara så, men jag tror ändå att biograferna måste tänka framåt. Nytänkandet och bra kvalitet är det som kan locka besökare till biografen. Ett bra exempel är att i Tyskland och England kommer vissa biografer att köra fotbolls‐VM i 3D.

Ett problem man kan diskutera där det handlar om upplevelse är att cirka 10 % av befolkningen inte kan se 3D‐film. Utöver det har det förts diskussioner kring illamående av 3D‐bio. För att upplevelsen ska vara bra krävs det även att filmen är av bra kvalitet. Det finns en gräns för hur långt in/ut i duken bilddjupet kan vara under en längre period utan att vi upplever det som obehagligt. Alla filmskapare är inte medvetna om det, se bilaga 3.

Reismüller tror på 3D. Han jämför kritiken mot 3D med den kritik som fördes mot stereoljud då det kom. Idag ser man bilden med en hastighet på 144fps och det finns en helt annan teknik kring inspelning, post‐produktion med mera. Reismüller förklarar att James Cameron(känd filmskapare, bland annat för filmen Avatar) har varit med och lett denna progress med bland annat utveckling av kameror med två separata linser som spelar in stereoskopiskt material, samt att post‐produktion kedjan har blivit mycket effektivare och mer anpassad för 3D‐filmer. I tidigare turer av 3D‐bio klarade man inte av att se mer än ca 20 minuter på grund av att kvaliteten var så dålig. Med dagens teknik anser Reismüller att det inte är något problem med långfilmer.

Vad 3D kan vara bra för är att det kan medföra mer i bildberättandet, enligt Reismüller. Han anser att det även kan vara bra för direktsänd sport och påpekar att man inte bara ska använda 3D som en effekt utan att man ska använda det för att skapa ett bildrum.

5.2.5 Miljöaspekt Hur miljövänligt är det att använda engångsglasögon? Efter en 3D‐biovisning ligger det plast i hela salongen och det tar extra tid att städa. Om man skulle använda återanvändbara glasögonen lägger man istället tiden på att samla in glasögonen. Jag tror personligen att utvecklingen kommer att gå mot att samtliga system har återanvändbara glasögon. Master Image har redan nu utvecklat ett par så frågan förblir hur länge till engångsartiklarna tillverkas.

45 Aktiva glasögon medför ytterligare en miljöbov eftersom de drivs på batterier. Kommer utvecklingen att leda till att de har inbyggda uppladdningsbara batterier, så man slipper arbetet med at byta batterier och få det bättre för miljön?

Min personliga åsikt är att vid nyinstallation av 3D‐bio kan det vara taktiskt att välja ett system med glasögon som återanvänds, särskilt om man tittar på det långa loppet. Hur mycket mer sophantering får biograferna med glasögonen? Det finns även risken att man en dag står utan leverans och då inte kan visa en 3D‐visning på grund av att det inte finns glasögon. Enligt Saarinen har de inte upplevt det som en nackdel att hantera glasögonen. En rädsla biografägare har är att man oroar sig för att glasögonen ska bli stulna och att det blir en förlust ekonomiskt eftersom de är dyra i inköp. I Finland hade de inte upplevt något större problem med det. Saarinen sa att statistiken visar att cirka 0.5 par glasögon försvann per föreställning, när han räknade med Helsingfors. Räknade han inte med Helsingfors skulle det troligen landa på 0.03 par per föreställning.

5.2.6 Framtida rekommendationer och funderingar. Efter allt jag har läst och hur man ser att alla satsar på 3D är det här för att stanna enligt min åsikt. Beläggningsstatistiken från SF bio kan tyda på att intresset finns där. Siffrorna har ännu inte fallit till bottennivå. Givetvis kan det bero på att ju fler installationer, desto fler når man ut till som kanske ännu inte hunnit uppleva 3D‐film på bio med den nya tekniken. 3D‐bio är det steg som krävs just nu för att följa med i den tekniska utvecklingen.

Som jag nämnt tidigare är detta examensjobb en överblick av de 3D‐biosystem som finns på marknaden just nu. Det kan användas som material för val av system om man bara tittar på den tekniska aspekten, i övrigt behöver det finnas en utredning kring det ekonomiska perspektivet och användarens perspektiv. En annan studie kan vara hur den ultimata 3D‐biografen ska vara byggd, eftersom vi vet att alla salonger inte är lika lämpade för en 3D‐visning. Man kan även titta på 3D‐film ur ett akustiskt perspektiv, för att se hur ljudet påverkar ens upplevelse.

6 Källförteckning

[1] Wheatstone, Charles (21 juni 1838). Contribution to the Physiology of Vision. Part the first: On some remarkable, and hitherto unobserved, Phenomena of Binocular Vision. Hämtad 2010‐04‐26.

[2] Lipton, Lenny (1982). Foundations of the stereoscopic cinema: A study in depth. Van Nostrand Reinhold, New York. ISBN:044224729

[3] Sims, Ron (2007). Mechanical visual aids in the study of medicine: stereoscopes and view‐ masters, Library Notes #44, 2007. Hämtad 2010‐05‐04.

[4] The physiology of human vision. Adobe Technical Guides Hämtad 2010‐05‐24.

[5] < http://www.thefreedictionary.com/optic+axis> Hämtad 2010‐05‐02.

[6] Joyce Nick, Baker David . The history corner. Stereoscopes: Straddling the line between life and lab. Observer, Vol. 21 number 10. Hämtad 2010‐05‐07.

[7] Inde, Krister. Samsyn. Två ögon – en bild. Hämtad 2010‐05‐02.

[8] Eriksson Kristina, Cronström Solveig. Att leva med CVI – Central Visual Impairment. Hämtad 2010‐05‐05.

[9] Breedlove, m.fl., Biological Psychology, Fifth Edition, published by Sinauer Associates. 2007 Sinauer Associates and Sumanas, Inc. Hämtad 2010‐05‐04.

[10] Nervsystemet. Hämtad 2010‐05‐13.

[11] Bahr, Achim (1998). Anaglyphen, Stereoscopy #2/36, International Stereoscopic Union 1998. Hämtad 2010‐05‐14.

[12] Dubois, Eric (2000). Generation of anaglyph stereoscopic images. Hämtad 2010‐05‐19.

[13] Hämtad 2010‐05‐15.

[14] Hämtad 2010‐05‐15.

[15] Hämtad 2010‐05‐15.

[16] Hämtad 2010‐ 05‐19.

[17] Stanberg, Hans (2002). Ljusets dubbla natur. Forskning och framsteg 1/2002.

[18] Benson, Harris (1996). University Physics. Revised edition.

[19] Reinhard Eric, Ward Greg, Pattanaik Sumanta, Debevec Paul (2006). High Dynamic Range Imaging. Acquisition, display, and image‐based lighting. Morgan Kaufmann publications.

[20] Gonzales C. Rafael, Woods E. Richard (2002). Digital Image processing, Second Edition. Printed by Prentice‐Hall, New Jersey

[21] Jorke, Helmut, Simon Arnold, Fritz Markus (2006). Advanced stereo projection using interference filters. INFITEC GmbH, Lise‐Meitner‐Str. 9, 89081 Ulm, Germany

[22] Karagosioan, Michael (2007). Choice in 3‐D Cinema. Published in the October 2006 MIT Newsletter ”Ask the professor”. Hämtad 2010‐05‐20.

[23] Pracht Adam (2009). How 3D movies work wot digital technology. Hämtad 2010‐05‐19.

[24] Slater Jim (2008). The Dolby solution to digital 3D. Cinema Technology March 2008.

[25] Hämtad 2010‐05‐26.

[26] Hämtad 2010‐05‐20.

[27] Hämtad 2010‐05‐21.

[28] Hämtad 2010‐05‐20.

[29] Calmbacher Charles. What Is a Circular Polarizing Filter? Hämtad 2010‐05‐19.

[30] Polarisation. Stockholms universitet. Hämtad 2010‐05‐21.

[31] Hämtad 2010‐05‐22.

[32] Hämtad 2010‐05‐20.

[33] Hämtad 2010‐05‐22.

[34] Women in digital cinema. Mediasalles. International edition no. 52, 11 Jan 2010,

48 news.htm> Hämtad 2010‐05‐11.

[35] Kolosej Kinematografi Ltd. < http://www.kolosej.si/about‐kolosej/> 2010‐05‐13.

[36] XpanDing 3D: Maria Costeira tragets screens in North America. March 15 2010 < http://www.filmjournal.com/filmjournal/content_display/news‐and‐ features/features/technology/e3i77663ea2010dbb6f7828f8fdbcdb1eb4> Hämtad 2010‐04‐27.

[37] XPAND‐ING Horizons. 17 sept 2008. Hämtad 2010‐05‐12.

[38] X6D Limited. Hämtad 2010‐05‐12.

[39] Gaudiosi, John. (3 jan 2010). XpanD Partners with Philips for 3D glasses. <12 maj 2010>

[40] The company’s founding. Hämtad 2010‐05‐09.

[41] Flinn, Ryan. (12 march 2010). ”Alice in Wonderland” sets stage for Dolby showdown with RealD. Hämtad 2010‐05‐06.

[42] Dolby Announces Deal With Infitec GmbH to Provide 3‐D Technology for Dolby Digital Cinema; New technology to Provide High‐Quality and Flexible Digital 3‐D Solution. 31 juli 2006 Business Wire. < http://investor.dolby.com/ReleaseDetail.cfm?ReleaseID=205700> Hämtad 2010‐05‐12.

[43] History. Hämtad 2010‐05‐07.

[44] Stinson, Liz.(11 maj 2010). MasterImage 3D opens U.K. office. Hämtad 2010‐05‐12.

[45] Proctor, Charles. (19 april 2010). 3‐D company jumping out. Hämtad 2010‐05‐10.

[46] REAL D announces acquisition of StereoGraphics. 23 feb 2005. Hämtad 2010‐05‐12.

[47] StereoGraphics corporation. Hämtad 2010‐05‐11.

[48] 3D imaging. Hämtad 2010‐05‐10.

[49] RealD aquires ColorLink. 8 mars 2007. Hämtad 2010‐05‐10.

[50] Slater, Jim (2008). The Dolby Solution. Published in Cinema Technology March 2008.

[51] Richards Martin John, Allen Wilson Heaton & Gomes Gary D. System for 3D Image Projections and viewing. KR20100021516. Published 2010‐02‐24

[52] Active vs Passive 3D glasses. 2010‐04‐12 2010‐05‐03

[53] How 3D LCD Shutter Technology works. < http://www.tech‐evangelist.com/2009/01/12/3d‐shutter‐technology/> 2010‐05‐04

[54] Pi cell (Optically Compensated Bend – OCB cell). Liquid Crystal Technologies. < http://www.liquidcrystaltechnologies.com/tech_support/Pi_Cell.htm> 2010‐05‐04

[55] How LCD 3D glasses work 2010‐05‐20

[56] Demerjian, Charlie. Nvidia picks the wrong 3D glasses technology. 2008‐12‐31 2010‐05‐10

[57] Powell, Evan. What is screen gain? 2010‐04‐27

[58] Dukguiden del 1 – Hur påverkar filmdukens material själva bilden? 2007‐04‐24 2010‐05‐10

[59] Robinson, Andrew. Digital 3D: an overview 2010‐05‐05

[60] Silver screen 2010‐05‐05

[61] Lipton, Lenny. The silver screen: part 2 < http://lennylipton.wordpress.com/2009/11/09/the‐silver‐screen‐part‐2/> 2010‐04‐29

[62] http://www.harkness‐screens.com/2d‐3d‐overview.html

[63] Hoon Young Lee & Bi Yong Jung, Stereoscopic image projection system using circularly polarized filter module. US2010079728. Published 2010‐04‐01

[64] Cowan, Matt (2007). Read D 3D Theatrical System. A technical overview. < www.edcf.net/edcf_docs/real‐d.pdf> 2010‐03‐25

[65] Lipton Lenny & Cowan Matt. Zscreen modulator with wire grid polarizer for stereoscopic projection. EP2165236. Published 2010‐03‐24.

50 [66] Seuntiëns P.J.H, Meesters L.M.J & IJsselsteijn W.A.(2005). Perceptual attributes of crosstalk in 3D images. Department of Technology Management, Eindhoven University of Technology, Eindhoven, The Netherlands.

[67] http://lennylipton.wordpress.com/2009/03/16/glossary/

[68] Nordsteds Svenska Ordbok(2003) ISBN: 91‐7227‐407‐7

[69] Gillham, Bill. Forskningsintervjun. Tekniker och Genomförande. Studentlitteratur. Tryckt i Holmbergs i Malmö AB, 2008. ISBN:978‐91‐44‐04012‐7

[70] http://www.i‐magic.com.hk/3d.html

[71] Robinson, Andrew(2009) Screen selection for digital cinema. Harkness screens.

Bilaga 1: Möte med Ari Saarinen, Finn Kino, Finland

Jag var på studiebesök i Helsinki över en dag, då Ari ”Jaska” Saarinen visade mig runt på två biografer; en som låg rätt nära flygplatsen en bit ut från Helsinki och Tennispalatssi som ligger i centrala Helsinki. Biografen som låg nära flygplatsen var ca ett år gammal och där hade de satsat stort på tekniken och målet är att helt digitalisera den biografen inom ett år.

I övrigt har Jaska som mål att de närmsta två‐tre åren digitalisera samtliga Finn Kinos biografer.

Jaska kändes för mig som en väldigt tekniskt kunnig person. Han hade satt upp en teknisk grupp för Finn Kino och de som ingår i gruppen är med i utvecklingen av både digitaliseringen och 3D tekniken, samt övrig teknik som högtalarsystem med mera.

I jämförelse med exempelvis SF bio i Sverige, så sköter FinnKino alla sina installationer själv då de tycker att teknikerna som kommer från företagen inte ställer in utrustningen bra och det måste ändå kalibreras efter deras installation. Detta gör det även enligt Jaska lättare att få utrustning snabbare och få det man vill ha. Sköter man som SF Bio allt via tekniska bolag som Unique och Videvox, får man inte exakt det man vill ha då de har sin uppfattning och avtal med projektormärkena och 3D systemen.

Jaskas inställning var även att alla 3D systemen är dåliga och att man måste bara försöka välja det som är mindre dåligt. Hans ranking var:

1. XPand 2. Master Image 3. RealD 4. Dolby

Motiveringen: Xpand har inte crosstalks på samma sätt som de andra systemen samt att ljusförlusten är inte lika stor. Bättre färgåtergivning och mindre eftersläp. MasterImage aningen bättre än RealD främst när man kommer till funderingen kring hot spots. RealD har mycket mer hot spots än MasterImage. Dolby är det system som har mest ghosting i han samt hans teknikers ögon. När jag berättade om att man ansåg det vara överlägset i vissa andra delar så skrattade han bara. Han sa att hans tekniker varit på deras laboratorium och att till och med där var ghostingen fruktansvärd. Han nämnde även att Norge har börjat välja bort Dolby till fördel för RealD. Innan har Norge bara haft Dolby installerat.

När vi diskuterade extraarbetet för hanteringen av glasögonen så ansåg han att den var minimal. De hade ett diskrum där glasögonen var i backar. Dessa backar var även de de ställde ut i salongen och tog in efter visningen. Dessa var bara att köra in i diskmaskinen, viktigt var att ha rätt PH värde på vattnet, så de hade ett vattenfilter för denna anledningen. Ph värdet är viktigt för att man inte ska få avlagringar på glasögonen. Beräknad tid för att diska glasögonen till den största salongen (antal platser okänt) var 15 minuter. Varje back tog ca 5 minuter att diska, sen var glasögonen klara att användas igen. Svinn på glasögonen var inte så stor enligt honom. Räknade man hela finland var det ca 0.5 par glasögon per visning och då var största svinnet i centrala Helsingfors. Skulle man bara titta på småorterna uppskattades svinnet till 0.03 par glasögon per föreställning. Svinnet minskar givetvis om man står vid utsläpp, vilket de inte heller upplevde som extra arbete.

52 Biografen vid flygplatsen hade teknik som var framåt i utvecklingen. Jaska resonerade det som att han måste erbjuda det bästa om det är det han säger att han gör och att de trots allt är biobesökarna som betalar hans lön och därmed måste man jobba för att få de fullt tillfredsställda och vara med i utvecklingen.

Under de senaste åtta åren hade han tillsammans med högtalarföretag och akustiker utvecklat ett nytt ljudsystem som innebar att högtalarna inte måste sitta bakom duken, och därmed kan man ha en duk utan perforeringshål vilket enligt Jaska är optimalt vid till exempel 3D visningar då dukar med perforeringshål stjäl mer ljus. Han uppskatta ljusförlusten på en perforerad duk till någonstans mellan 5‐7,5% mindre ljus än på dukar utan perforeringshål.

Gick man nära duken kunde man se pixlarna, vilket är mycket svårare att se på perforerade dukar eftersom perforeringshålens storlek kan störa ut det.

Val av projektor är också avgörande för kvaliteten på 3D visningen. Enligt Jaska var Christies projektorer i dagsläget överlägsna, de var de enda som kunde visa 3D i full 2K upplösning.

4K projektorn från Sony fungerar bara med RealD och ger ändå inte bättre upplösning än 2K till 3D visningarna i dagsläget..

Ett känt problem med shutter glasses har varit att bilden kan flimra, detta undviker man enligt Jaska genom att köra triple flash(KOLLA UPP BEGREPP). Det enda problemet han kunde se med glasögonen var givetvis tyngden i dem samt att han resonera att det kanske kan vara jobbigare för ögonen ”stressing eyes” med flimret. Dock ansåg han inte det att vara ett problem eftersom man inte kommer undan det på något av systemen.

Vid frågan om vilka som inte kunde se 3D så nämnde han epileptiker. Överlag om man inte är helt frisk är det inte bra eftersom man lurar hjärnan och det kan vara påfrestande om man inte är ”frisk” fullt ut.

En annan diskussion var ”screen gain”. Eftersom 3D tar så mycket ljus kan man behöva en duk med högre värde just för att få bättre reflektans av ljuset. Hans var på 1.4 kanske? Silverscreen 2.3. Vilket även resulterar i mer hot spots.

Jag frågade även om hur de olika systemen klarade dukstorlekar. Siffrorna under är preliminära, en uppfattning: XPand: upp till 21 meter bred duk MasterImage: 18 m Dolby 14 m, och kräver då en gain på 1.8 kanske.

Jaska ansåg sig också ha en annan syn på hur man bygger en salong, att man inte ska trycka in så många rader som möjligt. Om duken är 12 m. Bred så sätter han första raden på ett avstånd på minst 6 m. Sedan är inte gradängen likadan rakt igenom utan den är elliptiskt byggd.

Nackdelar på de olika systemen i hans åsikt var: RealD: hot spots Dolby: ghosting, hemskt ljus, dåligt vid vinklar och att glasögonen är väldigt ljusa, kraftig intesitet i dem MasterImage: polariseringsskivan blir snabbt dammig Xpand: glasögonens storlek och tyngd.

53 Diskussionen kring 3DTV som konkurrens var inget han oroade sig för ännu. Han menar på att än är 3D för vinklingsberoende och det passar ofta inte i hemmet. Utan glasögon är det definitivt att man ska sitta rakt framifrån.

Batterierna på glasögonen för Xpand räcker till ca 200 föreställningar med triple flash.

Ett annat samtalsämne var om man skulle ha ”curved screen” eller inte. ”Matte white screens always flat?” Vid högre gain är curved screens bättre, det ger mindre hot spots. Vinklingen ska inte vara större än 5‐7,5% av dukens storlek enligt Jaska.

Vid frågor om beläggningen så hade de på Avatar 3D haft 90% av beläggningen och 10% hade gått på 2D visningen.

Ett problem de haft med en serie glasögon är att de varit felkrypterade i förhållande till mjukvaran? Fungerar inte med nya mjukvaran. Skiftar vilken bild som skickas till vilket glasöga, vilket blir helgalet. På vissa bågar var man tvungen och hålla de upp och ner för att få det rätt.

Vid frågor kring hälsoproblem så var diskussionen fokuserad på att man lurar hjärnan. Vad som kan hända är att när man tar av glasögonen så får man balansrubbningar, för att man då måste vänja hjärnan tillbaka till originalläget. Problemet är att man vill fokusera på duken men det blir fel då effekterna kommer ut eller in i den och det förvirrar hjärnan. Tydligen ska e person ha avlidit efter en föreställning i Amsterdam, Jaska blev då uppringd med fråga om 3D kan döda. 3D kan inte döda, då har man något hälsoproblem sen tidigare som kanske kan utlösas av 3D effekten och framförallt just för att man lurar hjärnan att uppfatta något som inte finns, så kallad falsk 3D.

Det gäller även att hitta alternativa upplevelser på biografen. Opera har gått väldigt bra i Finland. De funderar även på att sända fotbollsVM i 3D precis som Tyskland och England ska göra.

Xpand styrs med hjälp av en IR sensor som är synkroniserad med projektorn. Dessa täcker inte vida salonger utan då behöver man ibland sätta in 2 stycken, från fabrik får man bara en som default.

Tidigare hade de ett IR system som hörslinga ”hearing for impaired”. Det kunde störa ut 3Dn, men man använder inte hörslinga längre eftersom det är så få som frågat om det. På ett år var det mindre än 10 personer och då valde man att avveckla det systemet.

3D installationerna rullar på i Finland. Han har beställt 23 nya system till för 3D. Har i dagsläget 16+6 i Finland och 16 i Baltikum.

Enligt Jaska är största problemet och diskussionen idag ”theatre management systems”. Problemet med detta menar han är om man har en hel biograf som ska köra digitalt. För hög kryptering gör systemet slött och det kan störa visningarna. 4K material kommer mer och mer och tar i snitt 40 % mer utrymme så frågan enligt honom är hur man löser detta på smidigaste sätt.

NOC: net operating centre: som dokumenterar vad som visas var och när.

Piratkopieringen är som störst ifrån USA.

Tips om att kontakta Rolv Giestland, norge. En av de största personerna inom byggnation av biografer. Fråga honom om hans åsikt på 3D bio. Kolla även LA times om artikel med ögondoktor.

Bilaga 2: telefonmöte med Ramon Reismüller, biografhandläggare på SFI, Sverige

I Sverige har vi ca 830 biografsalonger, varav hälften är kommersiella. Vi har nästintill monopolsituation med SF som största ägaren av biograferna runtom i landet.

Den stora huvudfrågan är vem som tjänar på den digitala övergången. Den digitala övergången är dyr för biograferna, ligger på ca 8‐900 000 kr per salong. (SE KULLANDERS BERÄKNING) Den kostnaden får biograferna stå för. Det finns något som heter Virtue Print Fee som innebar att vid varje digital visning ersatte distributörerna för visningen under en tidsbegränsad period. Denna VPF gällde då bara för de stora biografkedjorna varav Sverige knappt räknades till dessa.

Det blev lättare att få biograferna att vara villiga att digitalisera i samband med 3D‐bio, främst för att de då såg en chans att höja priset för att snabbare kunna få in pengarna för kostnaden av inskaffningen av digital utrustning.

Vid CinemaExpo 2009 var det första gången Reismüller såg att 3D denna gång kommer vara bestående och det i samband med första klippet på James Camerons film Avatar. 3D‐bio kommer inte att vara för all film, men han ser en potential i det att det kan medföra något i berättandet och att motståndet kan jämföras med det som fanns då man övergick från monoljud till stereoljud.

Anledningen till att 3D inte slagit igenom de andra gångerna var att tekniken aldrig var riktigt bra. Idag ser man bilden med en hastighet på 144bilder/sekunden och det finns en helt annan utveckling kring inspelningen, post‐production med mera. Cameron har varit med och lett denna utveckling med bland annat utveckling av kameror med två separata linser som spelar in stereoskopiskt, samt att post‐production ledet har blivit mycket effektivare och mer anpassat för 3D‐filmer. Tidigare omgångar kunde man dra en jämförelse med att man inte klarade av att se mer än ca 20 minuter på grund av att kvaliteten var så dålig. Idag klarar man med långa filmer med dagens teknik, se bara på Avatar som var 2.41.

Under 2009 fanns det ett 30‐tal biografer med 3D, även privatägda satsade på att skaffa 3D utrustning som exempelvis Ängelholm och Bromölla. De är hemma med det ekonomiskt nu efter en succé med Avatar.

Även Reismüller jobbar för en digital övergång av samtliga biografer i Svreige. Han menar på att det är en utveckling som inte går att hejda. Det viktiga är att tänka på hur man bibehåller biostrukturen i hela landet; på vissa småorter är biograferna livsnödvändiga för ortens levnad. Det var på denna grund man valde att gå ut med ett offentligt stöd (SE PÅ FILMUTREDNINGEN) för att digitalisera biograferna.

28 salonger digitaliserade genom detta stöd, och många av dem valde även att själva installera 3D‐ utrustning. I stödet ingick det stöd på 60% av kostnaderna för utrustningen, där inte 3D var inräknat. Detta biografstöd kan man säga finansierades av biobesökarna eftersom 10% av biljettinkomsterna går till biografstödet.

Vid diskussion om de olika systemen kom vi även in på projektorerna. De som nämndes var Christie, NEC och Barco. Anledningen var att samtliga av dessa märken tar 2 videoströmmar idag som krävs för 3D‐visning. Sonys 4K projektor utnyttjar annan teknik, en optisk finess för att få ut 3D‐ Den får dock bara ut 2K i varje ström.

55 Ljusförlusten var ytterligare ett samtalsämne och där pratade vi om att i vissa fall får man bara ut 13 % av ljuset på duken.

När vi diskuterade de olika 3D‐bio systemen så nämner Reismüller att han tycker att alla är bra. Extra kostnad de medför biograferna vid installation ligger på mellan 2‐300 000 kr per salong.

Jämförelsen av Master Image och RealD leder fram till att Reismüller tycker att MasterImage är hållbarare, framförallt när man tänker på glasögonen. Och givetvis nämns det att de aktiva glasögonen kostar så mycket mer än de andra. Han nämner även att det är några installationer på gång i Sverige med Xpand, vilket skuler resultera i att Sverige har samtliga system spridda runtom i landet. SF har valt RealD och MasterImage, Folkets Bio har Dolby och de kommande installationerna med XPand. Vilka ska ha Xpand?

Vid 3D‐visning är det givetvis optimalt att sitta i mitten av salongen för bästa kvalitet.

Vad 3D kan vara bra för är enligt Reismüller i bildberättandet kan det medföra mer. Även direktsänd sport är bra. Han nämner även att det jobbas på en standard på TV sidan vid 3D. Viktigt är att man dock inte bara ska använda 3D som en effekt! Utan att man ska se till att skapa bildrum.

10 % av befolkningen kan inte se 3D.

Hans erfarenhet var också att Dolby inte fungerar för färgblinda. Tekniken bygger även på det anaglyfiska som fanns förr, men mycket mer välutvecklat.

Bilaga 3: NAB Show 2009; varierande föreläsare.

Joel Welch, Tom Scott, Kimberly Maki What is different this time? Look at the 3D releases over time. This time it is string of successful. It give 2 or 3 times the revenue, but the question is still if it covers the technology? Productions costs etc.

3D is: entertainment technology centre. Digital cinema lab and now home cinema lab.

Michael Karagosian (MKPE) Status of the digital cinema: Still on track, some improvements within the next year. Over the last years a lot of work has been going on which puts more pressure on it, especially the digital cinema installations.

3D (2009): The status is healthy. There are at least 12 3D movies this year and there are up to 6000 screens in USA that now are digital. They are located on around 1300 sites and 90% of them have got 3D screens.

Digital cinema brings: - Lower cost fulfillment - Opens a door to a new form of entertainment - IT management of the entire operation - The cost of ownership remains high.

200‐300% increase of 25‐30 years.

Bank

3d Party Integrator Studios Exhibitors

The digital print cost is lower than the virtual print fee in the U.S. The question is who will survive? Digital vs. film?

Cultural events in cinemas turn out successful. If you have smaller screens they will be cheaper due to the lumens level can be lower.

In the sales of digital equipment around 90% are for 3D. There is no DCI compliance in the cinemas today.

SMPTE: 428‐7, 429‐2, 429‐12 compliances. There are now standards for visually impaired.

Michael Fidler(Sony), Chuck Goldwater(Cinedigm), Jim Reisteter(NEC)

Sony We are trying to build up an infrastructure with 4K, HD etc. The current state in digital cinema is that we have an agreement with AMC Technology for the next 2‐3 years. One of the questions that are discussed is what the technology brings to the exhibitors. Right now, very many focuses on 3D and 3D‐installations. For example it is popular for music concerts etc.

57 Cinemas are more and more a digital entertainment center than just a cinema! Today there are 300 4Ks on the marketplace.

One issue is that there are still a lot of things that need tp be developed to make sure of the sustainability.

Why should you convert to digital cinema? - Enhanced advertising programs - Integrated local and national advertising - Eliminating piracy?

3D increases BOR by average 2‐3 times 2D. One of the reasons is the alternative content. New programming options = incremental revenue opportunities. It also makes it easier for 3D live events. The figure below explains the chain for 3D live events from cinedigm.

8/1‐2009 80 screens showed BCS and the result was that the revenue was 2000 times better than the #1 movie at the moment.

14/2‐2009 NBA stats were shown in 3D on 86 screens. The revenue was 45 % more than 9/10s of the movies showing on the cinema at that point.

NEC Digital Cinema Systems Partners with: Ballantyne, AHD (American High Definition), Cinedigm, dcip, Kodak, RealD, Dolby.

David Schnuelle, Dolby Laboratories What is a gain screen? - Technology used to increase light levels seen by the audience without increasing the output of the projector. - Measured using BS5550 standard

You want average gain at all seats. You have to consider the quoted gain vs. the effective gain.

In short screenrooms you will still se hot‐spots.

The gain averaged over all seats is always lower than the quoted gain.

58 Crosstalk vs. seat position with silver screen: - Imperfect maintenance of polarisation - Crosstalk increases rapidly off‐centre - 300 seat auditorium

Screen uniformity across the audience is adversely affected by high screen gains. High gain silver has larger crosstalk.

Andrew Stucker, Sony Sony had a late entry in the digital cinema world.

There are three discriminator techniques used for 3D: - Frame sequential - Chromatic - Polarising

According to SMPTE’s standard and DCI, stereoscopic movies are only in 2K.

Sony uses a single projector with a dual lens prototype. The main difference compared to other systems is that the lenses are placed over‐under instead of side‐by‐side. This gives a better efficiency.

It takes 30 minutes to change the projector from 2D to 3D and the other way around.

One of the main questions according to Stucker is if the audience will accept a darker picture? Does the 3D effect compensate for the light loss?

Dr. Martin S. Banks, UC Berkeley Tutorial: study stereoscopic viewing in human vision.

Problems with using stereo displays: • Technical o Developing content o Sufficient resolution over time o Sufficient separation between the two eyes

• Viewing o Almost never view pictures from correct position, which results in judder and flicker. o Retinal disparity

Experimental: you can stand in a wrong position and view e.g. a sphere. It’ll still be a sphere when it is a 2D image even if you are in a wrong angle.

In a stereo cinema most viewers will not be at a correct position. Since the viewing distance in cinemas often is long, you avoid a lot of the problems with vergence conflict for the eyes.

Two significant user issues remain: 1. Incorrect viewing position affecting the perceived 3D layout 2. Vergence accommodation conflicts cause fatigue

With respect to 1 viewers compensate for incorrect viewing position for 2D images, but not for stereoscopic material. Fatigue sets in after about 15 minutes. As long as the episodes short, fatigue will probably not go in.

Bernard Mendiburu 3D is not a perception, it is a feeling!

Basics of stereoscopic imaging Negative parallax sets a relative distance to the screen.

Depth budget: counted pixels +/‐ 30 pixels. The actual value is ‐50 +150

2D image has scale, 3D has a size.

It is important to think about the process when making stereoscopic movies. There will be a course called “Stereoscopic Digital Cinema from script to screen”, keep an eye on www.3DTV.fr

There is a different distance to the screen in TV seating and cinema seating. In 3DTV large depth can be painful due to the distance.

David Wertheimer, CEO ETC

3D Working group: • how to figure out what consumer wants • Create a map of the world • Identify use cases and requirements • Perform gap analysis

There is a conflict around the issue on whether stereoscopic movies created for large screen will work on a 3DTV.

In theatres you don’t have the same distraction around the screen

Who is watching 3D? It tends to be younger viewers in the age range 18‐29. It also tends to be where there are children in the household.

A key insight from the report is that 3D is making inroads into homes & US households are taking note of this change. It is notably comparable to the HDTV release.

This time it is different with 3D. The more experience users get with 3D, the more they want it. If there is more content to it, it will develop a larger lust for having 3D at home.

Phil Lelyveld US ETC – moderator, Darcy Antonellis (Warner Brothers), Josh Greer (RealD), Nandhu Nandhakumar (?)

Discussion around anaglyphs, colorcode and shutter glasses.

There are lots of groups worikng on 3D standards for the moment. The key step is that you don’t want to change the home equipment? The future standard also has to have back compability.

It is important to understand the whole chain. What are the minimal things to standardise and how can you control it?

“Will the experience be the same across the devices?” (Darcy Antonellis) On consumer market it is going out with anaglyphs.

“Anaglyphs is a necessary evil right now” (Josh Greer) In the long‐term anaglyphs will go away.

One of the main questions is if the audience will accept anaglyphs.

Another question that arose was: “What are the consumers looking for?

• Nandhakumar: “We do TV, monitors and some cellphones. The quality is that it is supposed to be something for the whole family” • Antonellis: “The bid step forward is that now we can think that the production is another medium than theatrical, 3 years ago it wasn’t that situation. Future development could be 3D sunglasses so people can walk out and look at e.g. 3D commercials”

Josh Greer argues that auto‐stereo is not stereo.

Antonellis believes it cam be complementary and is a sign of our time with 3D. He also says “as a technology we want to move beyond anaglyphs”

Delivering 3D to home ColorCode is not a compelling 3D experience. We need to move quickly forward to better techniques than this one.

Biggest issue for the homes is that there is no single 3D standard format.

Panel discussion: Delivering 3D to the home. Panelists: 1. David Broberg (Consumer Video Technology, Cable Labs) 2. Brad Collar(Warner Bros) 3. Sheau Ng(Consumer and Broadcast Technology, NBC Universal) 4. Eisuke Tsuyuzaki(Blu‐ray Disc Group, Panasonic) 5. Chris Yewdall( Dynamic Digital Depth Inc). 6. ? 7. Moderator Brad Hunt (Digital Media Directions)

“What are the biggest challenges to bring 3D to the home” 1. Delivering good 3D. There is a danger in that there is a lot of enthusiasm right now push and pull. It is important to make sure it is educated personnel and to bring quality productions. Many aspects have to be controlled. Bad 3D can be dangerous for the future! 2. Lack of standard. Danger in everybody doing it differently. One example: HDMI: standard signalling 3D “what to build” 3. No standard to bring it to home. Work through that 4. Compability 5. If we all believe this is it. It will take time. A lot of things have to be emerged. 6. Many channels and platforms. Boradcasting, cable, display etc. Choose the market. Which gives best…

“Do we release these movies or do we wait and find out how process goes to e.g. blu‐ray HD 3D. How long will it take to standardise?” 5. It will take time 3. Blu‐ray premium for HD. 3D as another progression. We don’t want to forego what we have today. Concern with dealing with subtitles, menues 1. Do we come with a format or do we look at higher and new standards?

61 4. Different responses on different evening. First night NBA game, next day Chuck. Commercial 3D better response since it was short

“2d to 3D conversion. Anaglyph poisoning 3D as that cheezy stuff from the 50’s What role does 2D‐ 3D play” 5. More and more content is a wonderful thing 6. 2D‐3D has an important role to play

“How soon can we expect 3D in home?” 1. Limited scale. Cable will have trials. Will be enough to test the water and this will happen soon 2. Key driver. Sell displays with 3D glasses 3. 350 games in stereo 4. Initial IP. Hide behind standards in PC 5. Year 2010 6. Already happening in Japan on TV

Sports in 3D Consideration of buying 3DTv demands movies and sports according to surveys.

There is a need of a project model. Need to understand the workflow for these types of film shooting. One lesson learned is that a “low” camera gives the best effect. A high shot doesn’t give the same 3D effect.

Think about the graphics: where to put it and its depth

3D sports event to cinema: special event! You want to watch it with others; it is a social event.

Daniel ?, 3D …

All it takes to kill 3D is a bad 3D movie!

In Europe it is more appealing of making 3D for TV. They got a lot of knowledge, but not that much interest so far in making 3D movies.

Think about scaling a 40ft to TV size. You change the conversion with 1/8 and that gets closer to the “uncomfort” zone. At what point screen sizes that you have to flatten 3D image?

Bilaga 4: Intervju och installationsdag med Lars Ekberg, tekniker, Videvox, Sverige Installationen: Det börjar med problem för strömförsörjningen, projektorn vid installationen på Sergel av RealD system kräver 26 Ampere.

Vid installation av en digital anläggning krävs det att man har en så kallad UPS, det vill säga en reservgenerator, en ”uninterruptable power supply”. Det kan finnas svårigheter att till exempel spola tillbaka och köra vidare vid ett strömavbrott, det är en av anledningarna till att man har en UPS.

35‐mm har mörk bild. Se information om dukar på harkness.com. Där finns datablad om ljusspridningen på dukarna.

Enligt Lars blir det inte bra att köra en 35‐mm film på en silverduk på grund av det vinklade ljuset. Ju högre gain en duk har desto smalare blir vinkeln av ljusspridningen. Ett exempel som han nämnde var att en laserpekare syns inte från sidan på en silverduk, vilket man bör ta hänsyn till då man även idag använder lokaler som konferenslokaler. På Sergel 2 fick de ställa ner likriktaren till lägsta läget vid 35‐ mm visning.

Då man installerar digitalbio ser det ut som följande: • Projektor • Show Play – det är härifrån det styrs. • Scaler – skalar så att formatet passar • Server – här allt lagras • D‐Link