1

UNIVAC 1963 – 1990 Peter Häggström februari 2018

Detta är en beskrivning av UNIVAC utifrån mitt perspektiv. Den första delen från en säljares perspektiv och senare delen från ett chefsperspektiv. Jag hoppas att alla ni som kan komplettera min beskrivning, och ni som kan beskriva det ur ett helt andra perspektiv, gör det. På det viset kan vi få en mer allsidig bild av detta fina företag under denna spännande period. Jag har inte skrivit något om utvecklingen på våra kontor i Linköping, Göteborg och Malmö. Det finns andra av er som kan göra det mycket bättre. Hoppas att ni som varit med om utvecklingen på dessa och andra lokalkontor vill skriva om det. Det vore också intressant om någon vill fortsätta berättelsen efter 1990. Om du hittar några faktafel eller något annat du vill påpeka, skicka gärna ett mail till mig. Förhistorisk tid Elmer Ambrose Sperry startade Sperry Garyscope company 1910. Man utvecklade gyrokompasser. 1927 bildades bolaget Remington Rand 1947 bildades Eckert-Mauchly Computer Corporation. Under kriget hade man utvecklat den första datorn ENIAC. 1950 köpte Remington Rand bolaget Eckert-Mauchly. 1951 levererade Remington Rand UNIVAC I till The US census Bureau. UNIVAC I var en utveckling av ENIAC nu för icke militärt ändamål. 1955 Remington Rand och Sperry gick samman och bildade Sperry Rand Corporation. Koncernen omfattade också New Holland (lantbruksmaskiner) och Vickers (hydraulik). UNIVAC var en division i Remington Rand. 1960 introducerades UNIVAC 490. First Commercial Real-time data processing system. 1962 blev Sperry Univac en separat division inom Sperry Rand. 1962 Sperry Univac introducerar 1107. Nu var det igång! 2

Sperry Univac i Sverige under 60 talet En bra start Remington Rand hade ju varit ett bra tag på den svenska marknaden. Man sålde skrivmaskiner, räknesnurror och andra kontorsmaskiner. Även lite hålkortsbaserade sådana. Problemet var att Remington hade 90 kolumners kort och standarden gick ju mer och mer mot 80 kolumners. I början av 60 talet opererade Univac i Sverige som en del av Remington men då framgångarna kom byggde man upp en egen organisation och eget bolag. Det var Stig Walstam och Curt Jismalm som drog igång Univacs affärer i Skandinavien. Viktiga och stora order kom från Statsförbundet (blev Kommundata), Götaverken, SAS, Televerket, Tekniska Högskolan i Trondheim och Norsk Regnesentral. Nu växte Univac kraftigt. Några jag vet var med tidigt var, som sagt Stig Walstam men också Janis Bubenko, Paavo Kosuta, Curt Jismalm, Holger Nilsson, Gunnar Nilsson, Hans Kuchler, Bertil Martinsson, Gösta Rinander m.fl. Jag kom med 1963. Jag var just färdig med min ingenjörsexamen och lumpen. Ville nu studera företagsekonomi. Gick och drällde på ADB Institutet på Chalmers. Där fanns det en Alwac Wegamatic som Axel Wennergren hade skänkt. Min äldre bror var föreståndare och jag jobbade tillfälligt där. Tyckte det var jätteintressant med programmering. På denna dator på Chalmers fanns det en man i vit rock som skruvade i den och såg till att allt fungerade. Han hette Lars Turndal. Vem kunde ana att han sju år senare skulle vara sverigechef för Sperry Univac? En dag 1963 ringde Janis Bubenko till ADB Institutet. Han skulle sätta ihop en projektgrupp för att göra Götaverkens system. Jag hoppade gärna på detta. En fantastisk möjlighet för en 21 åring Det var Janis, Paavo Kosuta, en annan konsult och jag. Vi utvecklade/programmerade lönesystem samt budget och redovisningssystem, på UNIVAC III. Allt skrivet i UTMOST. Janis var en utmärkt bra chef. Han lärde mig mycket om programmering och också om projektledning. Tyvärr blev han bara kvar några år på Sperry Univac. Han gick över till en akademisk karriär och var ju professor i data och systemvetenskap, först på Chalmers och sedan på KTH under lång tid. 3

Det spännande var att den närmaste UNIVAC III som vi kunde testa på fanns på Kantonalbanken i Bern. Så det blev många resor till Schweiz. Under 1963-64 var vi där 4-5 månader. Det finns mycket kul att berätta från denna tid. Det tar jag muntligt. Datorn levererades och togs i drift 1964. Det fungerade riktigt bra. Datachefen på Götaverken hette Carl Johan Wiklund. Han var väl OK, men IBM låg på hela tiden. Speciellt då IBM lanserade 360 systemet strax efter vårt idrifttagande. Jag jobbade nu mest som frilansare på Götaverken. Programmerade men också som operatör på nätterna. Detta var bra att kombinera med studier. Nu fanns också Ralf Thimell där. Anställd på Univac och ansvarig för systemsupport på Götaverken. Jag kan tyvärr inte komma ihåg vem som var serviceingenjör. 1965 hade Leif Biderman börjat på Univac i Göteborg. Han var ansvarig för försäljning i regionen. Nu anställdes jag som pre-sale support åt honom. Vi sålde väl några 1005 system om jag minns rätt men så där strålande gick det inte. Leif Biderman kallades till Helsingfors för att tillsammans med vår agent där dra igång försäljningen. Sperry Univac fortsatte att expanders kraftigt i Norden Från en broschyr från1967 ”Univac i samhället” framgår att vi nu hade många stora kunder. - SAS : två 494 i Köpenhamn och sju st. 418 fördelade på de tre nordiska huvudstäderna. - Alfa Laval har en 1004 och fjärrkör mot Stadsförbundets 1107. - Transatlantic har en 1004 och 1001 - Götaverken Univac III - Burmeister & Wains Univac 1107 och två 1004. Här var Olaf von Bülow datachef innan han kom till Sperry Univac - Svenska stadsförbundet, senare kommunförbundet och Kommundata. Univac 1107 och tre 1004 - Industriverken i Malmö. Två 1004 och 1001. - Handelstjänstemannaförbundet. Univac 9200 - Ellos postorder i Borås. Univac 1050 - Siffer Service. Univac 1050 - P/N data AB med Tore Wretman Restauranger AB, Univac 9300. 4

- Oy Lindell AB, Univac 9200. - Norsk Tekniske Högskola, Univac 1107 - Norsk Regnesentral, Univac 1107 - Norsk Hydro, 1004 över telefonnätet till Norsk Regnesentral. På slutet av 60 talet tillkom några viktiga kunder på listan - 1968 installerades Univac 494 på Danderyds sjykhus. Se bild 1968 Danderyd. - 1969 kom Univac 9300 till Jönköpings Centrallasarett. Se bilder 1969 Jönköping 1 och 2. Ingen dålig lista på kunder redan nu!

1967 fick jag uppdrag i Jönköping. Curt Jismalm hade sålt en 1004, som blev en 1005 och som sedan blev en 9300 till Centrallasarettet i Jönköping. Här fanns det en eldsjäl, doktor Rune Ordell på klin.kem. laboratoriet, som hade stora planer. Jag blev kvar där i över två år som projektansvarig. Här dök också Hans Kuchler upp då och då. Han var expert på bl.a. 1004. 1969 var 9300 installerad på Centrallasarettet. Systemet var igång och man hade anställt en datachef. Jag flyttade till Stockholm, till Danderyds projektet 1970. Hur såg det nu ut på kontoret på Vretenvägen i Solna? Carlstein var VD. (hette han Olof i förnamn?) Roald Bugge var den som skötte om den operativa verksamheten. (Roald hade en son som heter Harald Bugge, som senare jobbade med information och reklam hos oss i många år) Holger Nilsson var personalchef. Gunnar Nilsson var service chef. Jag tror att Ingmar Andersson var där som logistikchef redan då. Stig Walstam hade lämnat oss men kom tillbaka efter några år. Curt Jismalm skötte försäljningen. Det fanns en försäljningschef som bara verkade en kort period. Jag har glömt vad han hette.(möjligen Bengt Andersson) Både Carlstein och Bugge kom från SAS. Jag vet inte om dom kom till oss för att se till att vi klarade det vi lovat mot 5 kunden SAS eller om det var så att dom hjälpte oss att få affären. Hur som helst så var det bra för Sperry Univac. Jag har inga uppgifter på hur många anställda vi var nu men jag tror att vi var en bit över 100.

Det var full fart på Sperry Univac då vi lämnade 60 talet.

Sperry Univac och SAAB Univac under 70 talet. Fortsatt kraftig expansion.

Sperry Univac fram till 1975. Våren 1970 flyttade jag, med fru och vårt första barn, till Stockholm. Hårt för en Göteborgare men så här efteråt ångrar jag mig inte. Jag började på Danderyds projektet där Vidar Gustavsson nu var projektledare. Före honom hade Richard Bauer lett projektet. Datorn Univac 494 hade levererats 1968, så en stor projektgrupp hade redan varit igång ett tag. Servicechef var Ove Trumstedt. Han hade ett antal influgna experter till sitt förfogande. Ove tyckte att dom hade så konstiga namn så han kallade dom Kalle Amerikan, Kalle Tysk o.s.v. Detta är ett projekt som förtjänar en egen djupare beskrivning. Här sammanfattar jag bara lite kort. Projektet låg i framkant som realtidssystem med bildskärmsterminaler inom hälso- och sjukvård. Att det baserades på ett regionalt befolkningsregister var unikt. Sperry Univac satsade internationellt mycket på sjukvårdssektorn. Detta blev framgångsrikt, mycket tack vare Danderyds stora referensvärde. Vi hade besök av Sperry Univac prospekts mycket ofta. 6

Vidar, Bosse Hallberg och jag tog hand om dom och demonstrerade systemet efter bästa förmåga. Vi fick också åka ut och prata om systemet. En gång blev jag inbjuden av Sperry Univac i Mexico att komma dit och prata och demonstrera. Detta blir en särskild historia, den tar jag muntligt. På Danderyds ADB avdelning var Sven Olof Lööf chef och Hans Ericsson driftchef. Här fanns också MIDAS gruppen. Man utvecklade ett eget transaktionshanteringssystem för den unika databaslösningen. I Midas gruppen fanns det en person som hette Jan Lindelöw. Jag tror att arbetet här ingick i Jannes examensarbete. Till honom gick man om man ville ha hjälp med ett programmeringsproblem. Vem kunde då ana att han skulle bli Sperry UNIVAC:s VD tio år senare. Vi hade en styrgrupp med flera välkända personer. Sune Bergström (Nobelpristagare), Sixten Abrahamsson (professor i Göteborg) Hans Pettersson (ögonläkare mycket intresserad av databehandling) och några till. Vidar var kvar till 1971. Tror att han blev chef för central utveckling på systemavdelningen. Jag fick ta över som projektledare på Danderyd. Nu då jag var i Stockholm var det ju lättare att besöka huvudkontoret då och då. Där hade det hänt mycket. Nu var Olaf von Bülow på plats som Sperry UNIVAC:s Skandinavien chef. Lars Turndal var Sverige chef. Björn Rotsman systemchef Curt Jismalm var på plats till1973 då han flyttade till London. Stig Walstam kom tillbaka 1973 som Nordisk marknadschef, Gunnar Nilsson var service chef och Holger Nilsson personal chef. Produkterna nu var i huvudsak 1100 serien och 9000 serien Vi hade någon typ av informationsmöte 1973 då företagsledningen visade upp sig. Se foton 1973 Gunnar, Lars, Olaf och Stig. Försäljningsorganisationen hade utökats betydligt. Leif Biderman hade flyttat till Stockholm. Kommer inte ihåg exakt när men nu i början på 70 talet kom, Göran Rynger, Leif Lyckeus, Ove Zetterlund, Ulf Lund, Stellan Hallström, Göran Wallentin, 7

Bengt Pålsson, Kjell Strömlid, Christer Sjölin, Kjell Oscarius, Kenneth Munch, Marc Roman med flera I Göteborg fanns Lennart Bernhed, i Linköping S. O. Pettersson. Kommer inte ihåg vem som var chef i Malmö innan Jarl Azelius kom dit 1978. Nu började också Jan Lindelöw på Sperry Univac. Om jag minns rätt jobbade han med Televerket, TAD projektet, till att börja med. Säljgruppchefer i Stockholm var Bengt Pålsson och Leif Biderman. En dag våren 1973 ringde Leif mig. Jag tycker att du skall bli säljare, sa han. Jag känner ju Lena så jag förstår att du behöver några dagar för att övertyga henne. Han hade helt rätt. Lena, min hustru, hade vuxit upp med en pappa som var handelsresande/säljare av damkläder. Hon hade speciella fördomar om säljare och tyckte att man i stället skulle ha ett rejält jobb. Det tog två dagar, så ringde jag Leif och tackade ja till sälj-jobbet. Nu började en mycket spännande och bra period i mitt liv. Att vara säljare på ett företag som Sperry Univac, senare Saab Univac under 70 talet och första delen av 80-talet var fantastiskt på många sätt. Det var ju också en fin period för hela företaget. Jag var nu säljare i Leif Bidermans grupp. Leif lärde mig väldigt mycket om kundvård och försäljning. Vi visste alla att nyckeln till framgång var nöjda kunder. Det fanns inga genvägar. Expansionen för Sperry Univac fortsatte. Rikspolisstyrelsen RPS Bil och Körkortsregistret, Trafiksäkerhetsverket, TSV Bonnierdata SAS Televerket, TAD Riksskatteverket, RSV Vattenfall m. fl. Vid den här tiden hade vi mycket bra marginaler på datorerna. Vi sålde allt i ett paket, ”bundled” kallades det, d.v.s. maskinvara, programvara och projektstöd ingick i ett paket. En årlig serviceavgift betalade kunden separat. 8

Jag tror att för ett projekt som Danderyd ingick ungefär 30 manårs stöd och utvecklingsjobb. Vi hade en firmafest i Älvsjömässans lokaler våren 1975. Se foto 1975 firmafest 1, 2 och 3. Vi hade våra partners med oss. Det är Ove Hjelmeland, Leif Biderman, Björn Rotsman och Susanne som får fem eller 10 års nål av Lars Turndal. Nu innan Saab Univac bildades var vi ca 400 anställda, tror jag. Varför gick det då så bra? För det första förstod alla i företaget att vi levde på att sälja och att ha nöjda kunder. Vi som säljare hade ett mycket bra stöd av presale support. Våra kontraktschefer, med Bo Saltorp i spetsen, såg till att våra offerter och avtal var i bästa skick. Som sagt, alla hjälpte till att stödja säljprocessen. Vi hade flera andra marknadsresurser till vårt förfogande. Sperry Univac Exekutive Centre som låg i Provance strax utanför Nice. Hit inviterade vi kunder och prospekts till intressanta seminarier. Det var verkligen hög kvalitet. Det var inga svårigheter att få dit de bästa föreläsarna. Det var naturligtvis mycket bra att ha nära kontakt med våra kunder under trevliga förhållanden. Vi anordnade ofta studieresor till USA. Det var viktigt att kunderna fick se våra utvecklingsresurser och att träffa intressanta Sperry Univac människor. Allt för att skapa berättigat förtroende. En kund som Statskontoret med Torsten Frank ville ofta uppdatera sig. Här var Lennart Modin en klippa som organiserade dessa resor för oss. Inger Kjellström, Olafs sekreterare, hjälpte också till med detta. UUA/E, Univac Users Association i Europa hade ett stort möte minst en gång om året. Många av våra kunder var med och även här fick vi möjlighet att umgås. Olaf startade något ganska unikt. Sperry Univac/ Saab Univac Sauna club på Hotell Reisen. Ungefär en gång i månaden bjöd vi in till detta. Av naturliga skäl var det mest gubbar som kom men till efterföljande middag kom ofta även kvinnliga kundrepresentanter. 9

Olafs idé var att då man är lite naken i en bastu blir samtalen lite naturligare, då man inte har med sig sina attribut, som snygg kostym och stort skrivbord. Det blev en grupp på ett 20 tal kunder, flera av UNIVAC:s chefer med Olaf i spetsen och flera av oss säljare var med. Det fungerade riktigt bra då på 70-talet. Jag är inte säker på att det skulle fungera i dag.

Saab Univac från 1975. I april 1975 offentliggjordes att Sperry hade tagit över en del av Saab Scanias dataverksamhet med det nya samägda bolaget Saab Univac. Det gällde de ”större” datorerna D21, 22 och 23. Sperry Univac ägde 51% av det nya bolaget för att kunna konsolidera det till Sperrys resultat. Saab Scania hade 51 % av rösterna så man hade en fortsatt bra kontroll. Se bild 1975 Saab Univac. Med i affären kom en hel del, mycket erfaren personal, främst i Linköping. Nu hade vi ännu bättre möjlighet att öka vår kundbas. Det fanns många D20 spridda över hela landet. Många länsstyrelser. Flera andra viktiga kunder som Saab Scania, Kockums, Försvarets Radioanstalt, Vägverket m.fl. Nu var det verkligen full fart. Vi säljare skulle besöka alla D20 kunder, lära känna dom och planera för framtiden. Vi blev mycket väl mottagna. Alla tyckte att det var en bra lösning. D20 kunderna hade varit lite oroliga för framtiden och nu såg vi mest möjligheter. Det var bra att vara säljare på Sperry och Saab Univac. Det var mycket Amerikanskt. Vi tjänade bra om vi lyckades sälja som budgeterat eller mer. Men om vi inte lyckades flera år i rad var det lika bra att sluta. Det var också hela tiden en tävling mellan oss säljare. Vi hade något som hete Club Europe. En belöningsresa, en gång om året, för de som lyckats väl. Vi fick åka till något trevligt ställe, träffa europeiska kollegor och koncernledningen. Det var lite utbildningsmoment i det hela men mest var det trevliga utflykter och fina middagar. Man fick ett diplom som bevis på att man varit med. Vi hade flera duktiga säljare som lyckades nästan varje år. Ove Zetterlund var en av dom, han var med på Club Europe tio år i rad. 10

1975 var jag med för första gången. Då var vi i Cannes. Se bilder 1975 säljclub 1, 2 och 3. Här kan vi se från vänster, Leif Biderman, jag, Göran Rynger, Leif Lyckeus, Ove Zetterlund och Göran Wallentin. Lars Turndal festar runt ordentligt och på bild 3 får jag mitt diplom av Olaf. 1976 var säljklubben på Bahamas. Se bild 1976 säljclub. Det gick bra för Saab Univac, i alla fall de första åren. Senare i slutet på 70 talet och början av 80 talet förändrades marknaden och lönsamheten blev sämre för oss leverantörer. Mer om det under 80-talet längre fram. Ungefär så här utvecklades det svenska bolaget 1976 - 1979. 1976 i tusen kr 1979 Omsättning 165,132 Ca. 300,000 Resultat före 41,816 Ca. 50,000 avskrivning och disp. Nettovinst 1,855 Ca. 6,500 Antal anställda 560 670

Styrelsen för Saab Univac såg ut så här. Ordförande: Marcus Wallenberg, efter något år tog Peter Wallenberg över. VD. Olaf von Bülow Från Sperry: Först John Butler sedan Joseph Ciasullo som Europachef och Alfred Moccia, finanschef i Sperry koncernen. Från Saab Scania: Sten Gustavsson, Pehr Lagerman och Lars Ohlsson-Leion. Personalrepresentanter var Arne Björkman och Christer Sjölin. Det organiserades om ganska ordentligt. Olaf von Bülow var VD men hade också ansvar för de övriga tre nordiska länderna. Den nordiska ledningsgruppen och stab flyttade till Kungsgatan. Utöver Olaf med Inger Kjellström som sekreterare var det: Bengt Samuelsson, ekonomi och finans. Åke Westling, controller. Holger Nilsson, personal och administration. Ingmar Andersson, material. Bengt Asker, systemavdelningen 11 och Anselm Andersson, teknisk service Norden med Hans Kuchler ansvarig för support. Anselm blev senare VD för Norge. Lars Turndal som tidigare Sverige chef lämnade företaget. Janne Lindelöw utsågs till vice VD och ansvarade operativt för Sverige. Vi fick nu en regionindelning där varje region skulle klara det mesta med egna resurser.

Vi hade följande centrala enheter i den svenska verksamheten. Kundservice, Gunnar Nilsson till ungefär 1979 då han gick till Bonnierdata. Ekonomi och budget, Bo Vidlund. Customer relations, Lennart Modin och Anne-Marie Hellerström. Central assistans basprogramvara, Lennart Malmström Central systemenhet, Bo Hallberg Central marknadsenhet, Kurt Gilek. Utbildning, Gunnar Lekberg. Reklam och information, Harald Bugge och Helena Ljungberg. Harald och Helena gav ut vår interntidning ”Ett och annat”, som nu hjälper mig att komma ihåg. Personal avd. med Gunnel Mattson Lundin, Elisabeth Branting och Inger Larsten. Central försäljning, från 1978 i huvudsak Varian, Gert Schyborger. Då Janne utsågs till vice VD och chef för sverigedivisionen blev Gert biträdande divisionschef. Gert hade börjat några år tidigare. Han kom, som Bengt Pålsson från flygvapnet. Gert hade förstånd att inte fortsätta flyga med små sportplan. Det hade inte Bengt. För att behålla ett flygcertifikat måste man ha flygtimmar varje år. Bengt tvingade mig att flyga med till en kund i Trollhättan en gång. I fortsättningen vägrade jag och åkte bil i stället. Så hade vi då regionerna. Stockholm och norra Sverige, Pehr Leufven. Södra och mellersta regionen, Leif Biderman Region central, Peter Häggström. I min region var Ulf Lund säljchef med ansvar för Bank, försäkring, kommuner och landsting. Leif Lyckeus var säljchef med ansvar för statlig förvaltning. För systemtjänster ansvarade Inge Dahlberg. Teknisk service Håkan Schwartz. 12

Kontraktschef var Gösta Green. Ekonom var Sten Lundqvist och sekreterare Margaretha Swahn och senare Solveig Hägerbring. Några goda krafter hade vi nu förlorat. Bengt Pålsson gick till EIS Göran Rynger blev försäljningsdirektör på ICL. 1978 flyttade Vidar Gustavsson till London som chef för S90 verksamheten. 1978 anställdes åtta nya säljare. Dom fick börja med ett halvårs gemensam utbildning och fördelades sedan på regionerna. Det var: Bengt Åke Gyllenberg, Arne Blitz, Göran Selldahl, Sten E. Larsson, Robert Fromell, Lennart Nilsson, Tommy Carlsson och Bengt Olsson. Flera av dessa spelade senare en stor roll i UNIVAC:s utveckling. Tillsammans med nya säljare från övriga nordiska länder fick dom i början av 1979 göra en studieresa till USA och se Sperrys anläggningar där. Lennart Modin höll i resan. Även på systemsidan anställde vi gruppvis för att kunna ge en bra utbildning. Grupp 78 var en stor grupp. Här ingick bl.a. Tom Arvidsson, Peter Nylén, Ove Armandt och Anita Berglund.

Viktiga händelser för Saab Univac Från 1978 till 1982 har jag sparat på vår interntidning ”Ett och annat” som Harald och Helena gav ut varje vecka. Jag plockar några viktiga händelser ur tidningen. 1978 1100/80 dator till Lunds universitet. Säljare Klas Kuntzel. UDS 2000, datainsamling på disketter lanseras. Jarl Azelius anställs, blir chef för Malmö kontoret. Vi inför nu separat prissättning på stordatorer. Maskinvara, programvara, utbildning, systemtjänster och service prissätts separat. Detta hade vi gjort redan 1977 på de mindre systemen 90/30. IBM hade gjort det tidigare. 13

Olaf inviterar till öl och macka med chefen. Dom som vill anmäler sig till att stanna lite efter jobbet och prata med Olaf. Detta ordnades på olika platser i landet. Åke Sundström blir 65 år och vår första pensionär. Men ändå inte. Pensionärslivet var inget för Åke han fortsatte länge med flexibla arbetstider. Siffer-Service köper en 90/80. Nu har dom en 90/80, två 90/60 och en 9480. På Jungner i Solna pågår ett intressant MPS projekt baserat på vår programvara UNIS. Gerry Börjesson är projektledare. Under 1979 startar vi en kampanj mot tillverkningsindustrin.

1979. Vattenbyggnadsbyrån, VBB, uppgraderar från 90/30 till 1100/11. I Vretenområdet i Solna hade vi nu 12 000 kvadratmeter kontorslokaler. Ändå var vi ganska trångbodda. SUFF, Saab Univac fritidsförening hade nu en stor verksamhet med lokalföreningar i Göteborg, Linköping och Malmö. Siwan Sörensen var initiativtagare och eldsjäl. Badminton, Tennis, Pingis, Squash, Hockey-Bockey, Korpfotboll. Det fanns också en båtklubb som bildades redan 1976 på initiativ av Christer Sjölin och mig. Sommartid träffades vi med våra båtar i skärgården. Telex verksamheten på Solnakontoret är omfattande. Bara till Blue Bell ca 500 telex per år och inom Europa 1700. Varför använde vi inte e-post? Databolagen i Stockholm beställer ytterligare en 90/30. Inger Callemo och Kenneth Munck sålde. Vattenfall beställde en 1100/80. Torbjörn Backman och Mats Bosrup sålde. LM Ericsson uppgraderar till 1100/83. Ordervärde ca 20 mkr. Stellan Hallström, Lars Svensson och Hans Wallgren sålde. 1100/60 lanseras den 5 juni. Helt nytt pris/prestanda förhållande. Microprocessorer gör det möjligt. Detta var en mycket stor och viktig lansering för hela Sperry och naturligtvis för Saab Univac. Se bild 1979 ny 1100/60 14

SAS beställer 12st DCP 40. Ordervärde ca 20 mkr. Ett nytt skivminne lanseras, 8470, som sväljer hela 570 miljoner tecken. Oj då! Gustavsson och Görtz köper en 90/40. Sölve Lorentzon sålde. Iggesund och Malmö energiverk är de första som beställer 1100/60 Sperry Rand Corporation byter namn till enbart Sperry Corporation. Olaf von Bülow firades. Det var 10 år sedan han tillträdde som VD för Sperry Univac Scandinavia. Joseph Kroger, chef för World Wide Marketing and Services Sperry, besökte Stockholm i två dagar. Nu startade vår ”Listening” kampanj. ”We, Sperry, understand how important it is to listen. Vi jobbade ganska mycket med den i Sverige. Den var bra. Vi hör inte bara vad våra kunder säger, vi lyssnar, d.v.s. vi tar till oss det man säger. Vägverket beställer två 1100/60. Säljare Robert Fromell. ”Data Kontor 79” på Älvsjömässan blev en stor succé. Ungefär 80 000 besökare. Vi hade en stor och mycket bra monter. I oktober 1979 kom det ett förslag från företagsledningen att hela Solna kontoret skulle flyttas till Kallhäll. Se bild 1979 Kallhäll En majoritet av de anställda var emot. Man insåg risken att förlora mång medarbetare. Det blev inget av flytten. Vi var trångbodda och det var dyrt i Solna. Kontraktet i Solna går ut senast 1985 och innan dess måste vi hitta en lösning. Det skulle komma fler flyttförslag. Teamdata beställer en 1100/60. Säljteam Sten E. Larsson, Hans Wallgren och Nils Åke Persson. Almedals AB beställer in 90/30 med UNIS. Torbjörn Nilo och Lennart Bernhed sålde. På riksskatteverket, RSV, uppgraderade man till en 100/82 på våren 1979. Efter bl.a. en brand i omformarna för kraftförsörjning och en del andra problem 15 med RSVs applikationer genomfördes systemleveransprovet i september. Erik Sandberg och Jonas Jörgensen kunde andas ut. Nohab Diesel beställer en 90/40 med Industrisystem 80. Anders Falkfors och Lennart Bernhed sålde. Harald Bugge hade skrivit ”Anita blev stor grabb i Göteborg” i ”Ett och annat”. Anita Arkéus hade på ett utmärkt sätt fixat ett V77 system för Junior Handels Kammarens kongress i Göteborg. Harald fick mycket stryk för uttrycket ”stor grabb”. Han fick göra en ”pudel” i efterföljande nummer. I december var vi mycket nära en arbetsmarknadskonflikt. Det var LO, PTK och SAF som inte kunde komma överens. Det var mycket nära att Saab Univac drogs in i detta. Efter några dagar löstes konflikten utan stridsåtgärder. Pripps Bryggerier beställer 24st V77-800. Håkan Sandberg sålde. Hans Wallgren fixade avtalet. SAS beställer två V77 för godshantering på Kastrup. Kenneth Åkerblom och Kjell Oscarius sålde. Ny chef för Saab UNIVAC:s ADB utbildning söktes då Gunnar Lekberg flyttade till ID i London. Roland Dyrke fick jobbet. Chef för 18 ADB lärare. Bonnierdata köper en 1100/60 för ca 7,6 mkr. Per Bennet sålde. Min avdelning, Region Central, låg lite efter i försäljning men gjorde en fin slutspurt i december på 35 mkr och vi klarade då vår budget. Det var till Försvarets Datacentral, (FDC). Erik Sandberg o Leif Lyckéus. Och till Kommundata, Marc Roman och Ulf Lundh. Gösta Green som kontraktschef för region Central hade det svettigt i december.

16

Saab Univac/Sperry/Unisys under 80 talet. Stora förändringar.

1980 I slutet av 70 talet och framför allt under 80 talet förändrades marknaden avsevärt. Datorerna hade blivit billigare och samtidigt mycket kraftfullare. Det gick inte att ge bort massa tjänster längre. Maskinvara, programvara, tjänster, utbildning och service, allt prissattes separat. Det blev svårare att uppnå en god lönsamhet. Vi var tvungna att bli lite mer sparsamma. Vi hade en mycket bra kundbas. Vi var klart nummer två i Sverige. Felsökning med TRACE center implementerades för att effektivisera felsökning och service. Hans Kuchler blev chef för detta i Solna. Sedan Anselm Andersson flyttat till Norge och Gunnar Nilsson till Bonnierdata blev nu Jan-Erik Löfving chef för teknisk service. I samband med Hanover mässan i april 1980 annonserades system 80. Ann-Mari Kull blev presale ansvarig i Sverige. Våren 1980 var det en stor arbetsmarknadskonflikt i Sverige. Vi var inte direkt indragna men det påverkade vår leveransförmåga och mycket annat. UUA/E som skulle hållits i Stockholm fick ställas in. Konflikten löstes i slutet på maj. En stor översyn gjordes nu av administrationen på Saab Univac. Timo Mannermaa, VD i Finland, var inlånad för att hjälpa till med detta. Leverantörsföreningen Kontors och Datautrustning, LKD, och Svenska Dataföreningen utarbetade ett standardavtal för databranschen, kallat avtal 80. Alla stora leverantörer förutom IBM accepterade avtalet. Östergötlands läns landsting beställde en 1100/60 med omfattande utbildning och assistans. Sölve Lorentzon sålde. Siffer- Service, sen tidigare stor 90 kund beställde nu en 1100/60. I juni hade vi en firmafest i Hagaparken. Det var andra gången i den parken. Första gången var 1977. Se bild 1980 firmafest Haga 17

Bankgirocentralen köpte en 1100/60. Viktigt för oss att bli större i finanssektorn. UTS 4000 familjen lanseras. Vi blir konkurrenskraftiga också på terminaler. Vår expert är Karl-Erik Jönsson.

Den 23 september kom kommunikén. Sperry Corporation köper Saab Scanias aktieinnehav i Saab Univac. Saab Univac behåller sitt namn tills vidare. Olaf von Bülow hade redan flyttat till London. Därifrån ansvarade han för den Nordiska regionen. Jan Lindelöw utsågs till ny VD för Saab Univac AB. Ny styrelseordförande blev Sten Gustavsson. Sperrys europachef Joseph Ciasullo besökte Sverige. Han säger sig vara mycket nöjd med Saab UNIVAC:s fem år. Kundbasen hade tredubblats. Han berättade också att man aktivt sökte en ny partner för Norden. Det hade förts en hel del diskussioner med LM Ericsson. Ciasullo gjorde ett mycket öppet och trevlig intryck. För oss anställda och för våra kunder innebar det inte så stor förändring. Saab Scania hade inte lagt sig i verksamheten så mycket. Vi skulle behålla namnet ett tag.

Lite saknade jag Olaf. Han var lite tokig men samtidigt en frisk fläkt. Då han flyttade till London sålde han sin 1/3 andel i en Maxi 95 till mig. Jag hade för några år sedan haft en egen Maxi 95, jag kände väl till båten. Olaf gav mig ett erbjudande jag inte kunde tacka nej till om jag ville jobba kvar. Så från nu och några år framåt delade jag båt med Holger Nilsson och Gunnar Nilsson. I november var det gravöl för D20 användarföreningen. En D20 kavalkad hölls av Gunnar Lindström. Tidigare VD för Datasaab. Wiggo Wentzel, en av konstruktörerna bakom D21 var också med och berättade. Professor Börje Langefors var också med. Det var Gösta Fredin, Saab Univac, som arrangerat mötet och det fick han stort tack för.

18

1981 - 1985. Budgetåret/resultatåret förlängdes1981 till sista mars för att komma i takt med Sperry. Ny VD. Nu var det dags igen för en ny organisation. Som Janne sa, den skall göra oss mer lönsamma. Regioner som ansvarar för kundbasförsäljning och sydstemtjänster. Region I, Peter Häggström. Region II, Gert Schyborger. Marknad och försäljning, Nyförsäljning och marknadsföring. Pehr Leufvén. Med Leif Biderman ansvarig för marknadsstaben. Systemavdelning, Björn Rotsman. Teknisk service, Jan Erik Löfving. Controller, Åke Westling Personalavd., Holger Nilsson. Inte så mycket förändring, möjligen mer fokusering på nyförsäljning. En av Saab Univacs största order, Vattenfalls uppgradera till 1100/82. Dessutom beställde dom tre 1100/61 och 4st DCP/40. Ordervärde ca 40 mkr. Det var ett stort gäng som sålde. Torbjörn Backman, Sten Larsson, Hans Wallgren, Mats Bosrup, Peter Nylén, Sven-Erik Blomstedt, Bengt Betander, Nils-Åke Persson, Lennart Westerlund och naturligtvis chefen för region norr Pehr Leufvén. Bonnierdata blev först med att beställa 50st UTS 4000 terminaler. Christer Wessel sålde. Stig Walstam hade nu tagit över som chef för Sperry Executive Centre i Nice. Vi åkte dit med kunder många gånger även nu under 80 talet. Stig tog alltid väl hand om oss. MAPPER blev nu en viktig produkt för oss. I Wikipedia beskrivs det så här.

In the mid 1980s Sperry actively marketed MAPPER, including advertising featuring "MAPPER Man", the self-empowered executive end-user. In the Scandinavian countries, Sperry had a MAPPER song—"Do it the MAPPER way!" (1983)—written and performed by an ABBA-style group. 19

Distribuerade system blev också viktigare. I januari hade vi en V77 dag i Solna. Gunnar Hesse från ID redogjorde för satsningen ur ett internationellt perspektiv. Köpkort AB och Eurocard sammanföde sina rutiner och beställde en 1100/61. Inger Callemo sålde. Kjell Oscarius blev nu Account Manager för SAS. SAS var en av våra största kunder internationellt och flygindustrin var mycket viktig för hela Sperry. Ett proffsigt democenter på 300 kvm för system 80 och UTS 4000 byggdes nu högst upp på Vretenvägen 13. Klippan beställde 100 terminaler UTS 4000. Lennart Flygare på Malmö kontoret sålde. Så kom äntligen det efterlängtade beskedet. Problemen med kontorslokaler var över. Vi skulle alla flytta från Vretenområdet i Solna till Upplands Väsby redan till sommaren meddelades det i ”Ett och annat.” Se bild 1981 Upplands Väsby. Det nya kontoret ligger i skogen 4 km utanför Upplands Väsby. Personalen förväntades hjälpa till med flytten under semesterperioden. Detta nummer av ”Ett och annat” kom ut den 1 april.

I april 1981 blev Joe Kroger ny chef för hela Sperry Univac. På försommaren 1981var det en ”säljklubb” som alla andra år. Men denna blev väldigt speciell. Den var i Rio de Janerio. Vi var många från Norden. Se bild 1981 sälklubb 1, 2, 3, och turkey. Olaf var med som chef för Norden. Han höll som alla regionchefer en presentation och delade ut diplom till oss, men det blev hans sista tillställning på Sperry. Jag berättar muntligt om detta. Det handlar om bombplan och en kalkon. Året därpå slutade Olaf på Sperry. Han gick till ICL. Där fick han det ännu värre. Det fanns en järnlady på ICL som kunde styra och ställa, så Olaf blev inte så långvarig. 20

Han hälsade på mig på Unisys på Järva Krog kontoret 1988. Då jobbade han med en del styrelseuppdrag och att hjälpa mindre programvaru- startup bolag. Han bodde kvar i London. Jag har alltid gillat Olaf. Han var ju mycket speciell men de flesta kunder gillade honom. Om Olafs benägenhet att somna vid olämpliga tillfällen berättar jag muntligt.

Jag var en av de få som förstod han språk med den kraftiga danska brytningen. Då jag varit inne med någon hos Olaf och vi hade pratat en stund, fick jag ofta efteråt förklara vad Olaf sagt. En gång, jag tror det var då Marc Roman och jag var hos honom sa Marc. Olaf, can you please speak english so I can understand you. Olaf sa – What? I am speaking English.

Nu har jag inte fler sparade ”Ett och annat”. Så det blir inte så detaljerat om lyckade försäljningar och nya tillsatta befattningar. Jag får nu gå efter mitt minne, inte alltid så bra, och en del anteckningar. Vi ändrade namn på bolaget 1982. Nu var vi Sperry AB. Saab Univac eran var definitivt slut. Sperry hade inte hittat någon ny samarbetspartner i Sverige. I slutet på 1981 insåg vi att vi var tvungna att snabbt finna en långsiktig lösning på våra kontorslokaler i Stockholm. Vi måste ha nya lokaler senast 1985 då avtalet i Vretenområdet skulle upphöra. Jag blev den i ledningsgruppen som fick ansvar för detta. Jag tog kontakt med Solna stad och en bekant som ansvarade för Ericssons fastigheter. Efter en del letande hittade vi en möjlighet som verkade intressant. Det var en obebyggd fastighet vid Järva Krog. I juni 1982 presenterade jag förslaget om att låta bygga ett kontorshus där, för Sperry ABs styrelse. Vi fick OK att gå vidare med det men vi behövde också godkännande från Sperry Corporation. Det fick vi i augusti. Under tiden tog vi in förslag på hur det skulle se ut från flera byggföretag. Vi fastnade för ABVs förslag. Dom skulle samtidigt bygga ett eget huvudkontor. Vårt kontorshus skulle byggas efter våra specifikationer men ägas av ABV och hyras ut till oss. Vi anställde också en ny administrativ chef som skulle hjälpa mig att hålla i hela 21 projektet. Det var Hans Hagwall. Sommaren 1983 fick vi problem då länsstyrelsen, av någon anledning jag glömt, inte godkände projektet. Gert, jag, ABVs VD, och representanter för Solna stad gick upp till bostadsministern Hans Gustavsson (s). Strax därefter fick vi allt godkänt. Den 15 september tog vi första spadtaget vid en trevlig ceremoni. Nu var bygget i full gång. Hans Hagwall och ABV gjorde ett riktigt bra jobb. Vi flyttade in 1985. Mer om det längre fram. Här finns en del att berätta om hur Sperry Corp. tyckte att man skulle utöva bygg- kontroll och om hur vår ganska unika takkonstruktion kom till på ett flyg från ett studiebesök i Tyskland. Det tar jag muntligt.

I september 1982 meddelade Janne att han flyttar till USA och tillträder som Vice President Industry Marketing. Gert blev utsedd till VD för Sperry AB. Jag fick ta över efter Gert som chef för systemavdelningen. Nu under början av 80 talet var det en besvärlig tid för Sperry. Marginalerna hade minskat dramatiskt. Det gällde att minska kostnaderna för att bibehålla en rimlig vinst. Vi fick hård press på oss i dotterbolagen. Vi tvingades att göra en plan på personalminskning. Vi försökte göra det utan uppsägningar d.v.s. med naturlig avgång. Att arbeta med pensionserbjudanden, som större bolag brukar göra, var inte möjligt för oss. Vi var för unga. Man kan inte pensionera 40 åringar. Detta var första gången i bolagets historia som vi fick sätta oss med facket och förhandla personalminskning. Dollar kursen hade på några år ändrats från 4,50 kr till 7,50. En bibehållen omsättning i kr blev alltså en minskning sett i dollar. Det ser ju inte bra ut på huvudkontoret. För att bibehålla omsättningen i dollar skulle vi behöva öka den med 66 % i SEK. Den höga dollar kursen blev ett problem för hela koncernen. Det fanns också ljusglimtar. Att vi nu började satsa på öppna system som UNIX var ju framsynt. Mapper 10 och Sperry Link var också viktiga produkter Det gick utmärkt bra att jobba med Gert som chef. Vi ingick nu i region norra Europa, region 3, med Bob Uelen som chef. Även han bra att jobba med. Varje kvartal åkte vi till Amsterdam på Quarterly Review. 22

Sperry AB omsatte nu ca 600 mkr och vi var ungefär 600 anställda. Sperry Corporation omsatte ungefär 5 miljarder dollar varav computer systems var ungefär hälften. Totalt 90 000 anställda. Ungefär 45 000 av dessa borde ha varit på Computer systems men jag vet inte säkert. Mina närmaste medarbetare på systemavdelningen var: Solveig Hägerbring, sekreterare. Bengt ”Järnis” Nilsson, ekonomi. Inge Dahlberg, sektion norr. Evert Jönsson, sektion syd. Slutar snart och då efterträder Gösta Fredin honom. Jonas Jörgensen, LME/TVT. Gunnar Hallin, applikationer och utveckling. Roland Dyrke, Utbildning. Vi var 116 medarbetare på systemavdelningen och sålde tjänster för ca 30 mkr och utbildning för 7 mkr. Vi gav ett vinstbidrag på ca 5 mkr. Det var först nu som jag hade en bildskärmsterminal på mitt skrivbord. Använder faktiskt själv Mapper för en del rutiner inom systemavdelningen. I maj 1983 hade vi ett Kick-off möte för hela systemavdelningen. Vi åkte med Viking Line till Helsingfors. Mycket lyckat och trevligt. Vi fick möjlighet att lära känna varandra bättre. Nu slutade Åke Westling som controller. Han hade vari med från början av 70 talet, under hela Olaf epoken. Om jag kommer ihåg rätt så blev han ekonomichef på Solvalla. I september 1983 utsågs Janne Lindelöw till chef för International Division. Det var bra, för hans företrädare C. Williams var en riktigt hopplös typ. På systemavdelningen hade vi nu 1983 svårt att nå våra intäkts mål. Främst beroende på stora problem men Telcon. Vi fick lägga ner mycket obetalda resurser på det. Leveransprovet på Televerket var en mardröm. Nu fick vi också ett helt nytt problem. Svårigheter att få exportlicens på en del utrustning från USA. Det berodde på Stansaabs misstag med export av förbjuden utrustning till Sovjet, men också på en allmän misstänksamhet mot Sverige och regeringen Palme. Detta blev mycket extra jobb för oss men det gick bra till slut. På systemavdelningen gjorde vi några förändringar i början av 1984. Solveig och Järnis var kvar i sina roller men nu blev: 23

Bernt Kristensson chef för sektion norr. Gunnar Hallin chef för sektion syd. Inge Dahlberg, speciella projekt. Chef för utbildning var nu Anita Wennergren. I september 1984 blev det större förändringar på Sperry AB. Norden blev åter en affärsenhet. Nu med Gert som Chef och fortfarande VD för Sperry AB. Vi inrättade en nordisk marknadsavdelning Jag fick ta hand om den med Ulf Lund som biträdande marknadschef. Nu hade vi också fått in Jan Åke Bergdahl som ansvarig för marknadskommunikation. Han jobbade ihop med Helena Ljungberg Jarl Azelius blev försäljningsdirektör. Som ett led i vår marknadskommunikation sponsrade vi nu Solna Basket. Jag fick vara med och göra uppkast på en match. Det var långa ståtliga grabbar, jag kände mig liten. Se bild 1984 Solna Basket. De produkter vi nu sålde var 1100 system med DCP, system 80 och terminaler. Mest till kundbasen. Vi tog för lite nya kunder. Det som nu tillkommit var de öppna UNIX baserade systemen. UNIX system tog över efter Varian. Vi var på god väg att anpassa oss till nya marknadskrav. Bättre än många andra leverantörer. 1985 kunde vi flytta in i vårt nya kontorshus vid Järva Krog. Jag tror att det var till stor glädje för alla. Hans Hagwall och jag var riktigt stolta. Tyckte vi hade gjort ett fint jobb. Det var naturligtvis också ABV som skött sig riktigt bra. På hösten hade vi en invigningsfest i ljusgården. Se foton 1985 invigning A och B. Den finns ju också väldokumenterad på film. Vår festkommitté och teatergrupp, Håkan Schwartz, Elisabeth Branting, Klas Küntzel m.fl. gjorde det till en riktigt trevlig fest.

Men stora ovädersmoln tornade upp sig i öster.

24

UNISYS 1986 – 1990. Fusionen som aldrig borde skett.

Nu då UNISYS inte längre finns i Sverige tycker jag att jag kan berätta fritt vad jag tycker om hela den här affären. Jag börjar med att presentera Mike Blumenthal. Han föddes 1926 i Tyskland. Under 30 talet var detta ingen bra plats för judar. Familjen flydde till Shanghai 1939. Då andra världskriget bröt ut och Japan ockuperade Shanghai blev dom fast där i åtta år. 1945 då amerikanarna tog över Shanghai började han jobba i ett förråd som tillhörde U.S. Air Force. 1947 fick han amerikanskt visum och reste med sin syster till USA. Då var Mike B 21 år. Han studerade och jobbade sig upp rekordsnabbt. Att han talade kinesiska och hade stora kunskaper om Kina hjälpte honom att få mycket intressanta uppdrag. 1967 blev han CEO för Bendix International. Han var något så ovanligt som en företagsledare som tillhörde det demokratiska partiet. 1977 blev han finansminister hos president Jimmy Carter. 1979 städade Carter upp i sin administration och Blumenthal fick sparken ihop med ett 20 tal andra. Då blev han CEO för Burroughs. Varför berättar jag detta.? Jag tror det kan vara bra att veta att det var en person med en speciell bakgrund, som lärt sig att allt var möjligt. Nu skulle han förändra leverantörs strukturen. Jag har träffat Blumenthal en gång. Det var en liten mager, kanske max 1,70 lång oansenlig gubbe. Då ungefär 60 år gammal. Då han kommer in i ett rum händer något konstigt. Han pratar tyst och diskret men efter några minuter dominerar han rummet fullständigt. Det märktes att han var van att bestämma. Nu under 80 talet hade Burroughs stora problem att ställa om till nya marknadskrav. Gemensamt hade vi också problemet med IBMs marknadsdominans. Blumenthal insåg att Burroughs inte skulle klara det på egen hand. Han vill skapa ett större bolag som kunde ta upp kampen mot IBM. 25

Han tyckte att Sperry var det lämpligaste bolaget att gå ihop med. Han kontaktade Sperrys ledning. Nu var det Gerald Probst som var CEO. Blumenthal fick inget gehör för sina idéer. Sperrys ledning tyckte att vi själva var på rätt väg och inte hade något att vinna på att gå ihop med ett problembolag som Burroughs. Man avvisade inviten. Blumenthal lät sig inte nöjas med detta. Han var van att få som han ville. Då gick Burroughs ut med ett bud till Sperrys aktieägare. Detta kallas en ”hostile take over”. (fientligt övertagande). Sperrys ledning rekommenderade aktieägarna att säga nej. Det gjorde dom också. Då kom det ett nytt sockrat bud. Burroughs köpte Sperry aktier dyrt. Det var nu man la grunden till det nya bolagets stora problem. Skulle man köpa upp en massa Sperry aktier så behövde man pengar. Dom lånade man i bank. Speciellt om man var en före detta finansminister så gick det att låna mycket pengar. Burroughs skuldsättning blev mycket hög. Något som man sedan förde med sig in i Unisys. I september 1986 var ”hostile take over” ett faktum. Sperrys ledning kunde inte stå emot. Det skulle bli en av de största fusioner som skett i världen. Nu sålde man också av alla övriga delar av Sperry koncernen som Sperry New Holland, Marine, Flight system och Defense system. Vickers hade sålts tidigare.

Hur var det då i Sverige? Vi hade naturligtvis följt utvecklingen med intresse. Burroughs i Sverige var mindre än vi. Dom hade, som moderbolaget, en hel del problem. Jag hade blivit utsedd till vice VD i tillägg till mitt jobb som marknadsdirektör. Gert och jag hade delat upp det så att han i huvudsak ägnade sig åt fusionen och jag försökte leda den operativa verksamheten. Vd för Burroughs i Sverige utgick ifrån att han skulle leda det nya bolaget. Det var ju dom som hade köpt oss. Så blev det inte så han slutade direkt. Gert fick uppdraget att få ihop de två bolagen i Sverige. Nu började ett mycket intensivt och känsligt arbete. Jag har inga exakta siffror men jag tror att vi blev drygt 800 personer i det nya företaget. 26

Vi hade en väldigt speciell namngivnings-ceremoni. Man hade gått ut till alla anställda och bett om förslag på namn på det nya bolaget. En lite grupp, naturligtvis med Blumenthal i spetsen, avgjorde. Resultatet meddelades till alla länder samtidigt. Vi var många samlade i ljusgården då beskedet kom. Vi var nu UNISYS. Inget dumt namn faktiskt. Sperry fanns inte längre. Nu gällde det att få detta att fungera. Vi marknadsförde oss som UNISYS the power of 2. Det var ju bra att vi just flyttat in i Järva Krog. Här fick vi alla plats i det nya Unisys AB. Vi fick naturligtvis börja med att se över kundbasen och produkter. Vi gjorde direkt en ganska stor personalreduktion. Det var nödvändigt, vi hade fått många dubbla funktioner. Från 1987 hade vi en helt ny organisation. Se bild 1987 Unisys ledningsgrupp. Gert Schyborger, VD och Norden chef Peter Häggström, vice VD och chef AO Industri och Handel. Erik Sandberg, chef AO Offentlig sektor. Pekka Persson, chef AO Finans. Bengt-Åke Gyllenberg, AO Återförsäljare. Thomas Landberg, Teknisk direktör, Kundservice. Jarl Azelius, Marknadsdirektör. Sten Lundqvist, Finans och ekonomidirektör. Gunnel Mattson Lundin, Personal och Administrativ direktör. Mikael Engqvist, företagsjurist Ny styrelseordförande var Lars Kylberg från Wallenberg-gruppens Investor. I ledningsgruppen var det alltså bara en person som kom från Burroughs, Pekka som chef för AO Finans. På nästa nivå fanns det en hel del tidigare Burroughs anställda. Vi var nu ca 700 anställda i Sverige. I hela Norden drygt ca 1 000. Chef för Unisys Europa var Graham Murphy. Han var engelsman, kom från Burroughs, hade varit ansvarig för Australien och tydligen lyckats väl. Han var den sämsta chef jag någonsin haft. Otrevlig översittare. 27

Det blev inte många Sperry personer kvar i Unisys koncernledning. Janne stannade några år som senior vice president Marketing and Services men gick sedan till ABB i USA, därefter till Symbol Technologies och till IBM. Joe Kroger stannade också bara några år. I april 1987 bestämde sig Gert för att sluta. Han fick jobb som VD på EIS. Det beklagade jag. Hade gärna jobbat ihop med Gert längre. Han hade en mycket bra ledarstil. Då han slutade fick jag erbjudandet att efterträda honom. Hade det varit gamla Sperry hade jag tackat ja direkt. Nu var det inte så självklart. Det som fick mig att tveka mest var att Graham Murphy skulle bli min chef. Skulle jag stå ut med det? Det var naturligtvis ändå mycket lockande så jag tackade, ja. Då Gert lämnade sa han: ”Nu är sammanslagningen klar så nu får Peter ta över” Riktigt så färdigt var det inte, Gert. Det gällde nu att få ihop två företagskulturer till något som fungerade. Nu fick vi göra lite förändringar i ledningsgruppen. Gunnel följde med Gert till EIS. Elisabet Branting blev personalchef. Senare under året slutade också Sten Lundqvist. Ny controller blev Bernt Söderström. Mats Bosrup gick också till Ericsson

Vi återrekryterade Göran Selldahl. Han hade varit borta från Sperry några år. Nu anställdes han som chef för AO Industri och Handel. Gunnar Hesse kom in som Marknadsdirektör. Tomas Landberg slutade. Gick till Ericsson om jag mins rätt. Mats Ottosson blev chef för kundservice. I maj 1987 tillträdde jag som VD. Ingvor Flygare hade en gång i tiden varit Åke Westlings sekreterare. Sedan jobbade hon med Gert och nu fick hon ta hand om mig och Bert Söderström På den här tiden då man inte hade e-post, ingen egen internetanslutning och ingen mobil var det väldigt viktigt med en bra sekreterare. 28

Jag vill minnas att vi hade ett internt företagsnät där vi kunde skicka mail- liknande meddelanden. Våra ekonomiska rapporter gick också den vägen. Vi höll inte bara på med att organisera oss. På våren annonserade vi 2200 serien. Det gjorde vi på en kundträff på Solvalla. Första och enda gången jag kört travhäst se bild 1987 Solvalla 2200. En ganska lite travhäst. 1987 hade Unisys AB en omsättning på 900 mkr, en vinst på 50 mkr och vi var ca 700 anställda. Det tyckte vi var ett hyfsat resultat men det tyckte inte europachefen Graham Murphy. Pressen på oss att minska kostnaderna för att ge bättre vinst var stor. Unisys hade ju som jag tidigare beskrivit stora skulder. Man ville ha ut största möjliga vinst av dotterbolagen för att kunna städa i balansräkningen. Vi fick så att säga betala tillbaka vad ”hostile take over” hade kostat. Nu hade vi både Sperrys och Burroughs kunder och produkter att ta hand om. 2200 och 1100 serien A-serien UNIX B25 Datacom. produkter. Mapper och Linc. Det fanns ingen plan på vilka produkter som på sikt skulle prioriteras inom bolaget. Detta var ett av våra problem. Många olika produkter att ta hand om kostar mycket resurser. Vi blev hårt attackerade av IBM. I samband med Bankgirots flytt till Johanneshov var IBM där och försökte ta över. Det lyckades inte. Vi fick fortsatt ansvar och genomförde flytten utan problem. Bankgirot får ju aldrig stå still. Däremot förlorade vi Amadeus till IBM. Amadeus var en gemensam satsning av SAS, Air France, Iberia och Lufthansa att bygga ett gemensamt bokningssystem. Tråkigt då dessa fyra flygbolag var Unisys kunder. Det innebar inte att vi förlorade SAS men IBM var där och stökade också. Vi hade även framgångar. 29

Vi hade en klocka i ljusgården som vi använde för att påkalla uppmärksamhet. Den användes också då vi tagit hem en order. Ett klockslag för varje miljon. Om det var många klockslag blev det också lite bubbeldricka.

Av Statskontoret blev vi utsedda som godkänd BAS dator leverantör. Våra öppna system, främst UNIX, uppfyllde Statskontorets krav. Detta var viktigt i alla upphandling inom den offentliga sektorn. Det skrevs mycket om oss i pressen under de första åren. Det mesta som skrevs var positivt. Det beskrevs som en lyckad fusion, en av de största i världen, med en skicklig företagsledare, Mike Blumenthal, som drivkraft. Det gick dåligt för oss inom finanssektorn. I början av 1988 förlorade vi Riksbanken. Det var ett klart politiskt/strategiskt beslut. En utvärdering Riksbanken gjort själva visade att vi var tekniskt bättre än IBM. Allt var inte mörkt, vi fick nya kunder också. Philipssons t.ex. En affär värd 20 mkr initialt. Vi var nu mycket stora i Sverige på UNIX system med över 20 % av marknaden. Nu i slutet på 80 talet var det dags för Klas Küntzel att gå i pension. Klas hade en lång karriär hos Data Saab och hos Saab Univac, Sperry och nu hos Unisys, bakom sig. Då vi satt och pratade om detta och vad Klas och Kerstin skulle göra nu fick vi båda idén att vi borde starta en senior klubb så att alla pensionärer kunde ha en fortsatt kontakt med varandra och med bolaget. Jag utlovade visst stöd från bolaget. I maj 1989 hölls den konstituerande stämman på Unisys kontor. Utöver elva pensionärer var också Elisabeth Branting och jag närvarande som åhörare. Lennart Modin, Klas Küntzel och Else Blom valdes till styrelse. Unisys Senior Club var bildad.

Under 1988 minskade vi personalstyrkan med ytterligare 10 %. Nu var vi drygt 600 anställda. Hela Unisys koncernen visade ett fallande, dåligt resultat 1988. 30

Varje kvartal åkte vi till Unisys Europa kontor i Uxbridge utanför London. Där satt Graham Murphy och hans stab. Det var cheferna för de nordiska länderna samt jag och några från den svenska ledningsgruppen som var med. Vi skulle i detalj beskriva vårt resultat. Det var inga trevliga möten. Låt mig utveckla det muntligt.

I april 1990 åkte jag dit för sista gången. Min presentation den gången har jag sparat, så för 1989 kan jag ge lite exakta siffror. Under 1989 såg vår produktförsäljning ut så här: 2200/400, 21 enheter A-serien, 30 enheter UNIX, 261 enheter. Tillväxt på 40 %. B25, 1385 enheter. DATACOM 39 enheter. Några viktiga affärer. Lindex, A12, 25 mkr SAS, 2200/600 tilläggsförsäljning. 19 mkr DAAB, A12, 16 mkr Försvaret, 2200/400, 15 mkr Vi sålde UNIX system för 340 mkr. Alla siffror presenterades i dollar så jag gör en omräkning till kronor med det som vi kallade plan rate som jag tror var 6,20 kr. Vår total revenue 1989 var 1 miljard kr. Ökning med 20 % från 1988. Varav equipment revenue var 532 m.kr. Contribution var 120 m.kr. Open systems var nu 45 % av vår equipment revenue. Mainframe var 44 % och övrigt 11 %. Uppdelat på industrisegment var: Industri och handel 43 %. Offentlig sektor 29 %. Indirekt 14 %. Finans 8 % Övrigt 6 % 31

Ett stort problem var att vår ”gross margin” minskat kraftigt. Alltså det som blev över för oss i Sverige då moderbolaget fått betalt för produkterna. Det var bl.a. det som gjorde att vår contribution var för låg. Jag tyckte nog att vårt resultat var ganska bra, men det tyckte in Murphy. Inför denna quarterly reweiv i april 1990 hade jag tänkt igenom Unisys ABs och min egen situation ordentligt. Även under 1989 hade vi tvingats att reducera personal med 10 %. Vi var nu nere i ca 550 anställda. Alla jobbade mycket hårt men vi fick bara ytterligare krav på kostnadsbesparingar. Det gick inte att reducera mer utan att kunderna och vår egen framtid skulle bli lidande. Jag hade undersökt lite vad man hade gjort för besparingar på huvudkontor och staber. Mycket lite besparingar. Jag såg att man hade lika många jurister och ekonomer som marknadsförare och säljare i koncernen. Nu fick det vara nog. Jag förberedde mig på att ställa krav på huvudkontoret i stället för tvärt om och jag var helt medveten om vad det kunde innebära för mig personligen. Det är bättre att jag berättar detta muntligt men se också bild ”1990 back to basics.” Se också bild 1990 mål. Våra kvartalsgenomgångar i Uxbridge gick till så att vi fick presentera resultatet för Murphy och hans stab. Sedan satte dom, främst Murphy, igång att kritisera oss Jag var naturligtvis förberedd att presentera resultatet som vanligt med over head bilder, som man hade på den tiden. Jag började med min bild ”back to basics” och ställde krav på Unisys att: Reducera antal produkter. Koncentrera marknadsprogram på ”top ten” Att börja använda standardapplikationer internt i stället för våra dåliga rapporteringssystem och att koncentrera rapportering på det viktigaste. Och viktigast: Att investera i dotterbolagen för att ta väl hand om kunderna. Att göra kraftiga kostnadsbesparingar i administration och staber på huvudkontoren. Murphy försökte få tyst på mig flera gånger men jag fortsatte. Då jag var färdig sa jag att jag ville tala med Murphy och personalchefen. Vi avbröt mötet. 32

Det var lite uppmuntrande att ID marknadschefen Dick Nuthal bad att få min presentation. Jag sa till Murphy och personalchefen att jag vägrade göra ytterligare personalreduktioner i Sverige. Jag ville inte vara den VD som körde bolaget i botten. Dom fick istället göra kostnadsreduktioner i sin egen organisation och i staberna i USA. Jag sa att om ni inte går med på detta så avgår jag. I maj kom personalchefen för Europa till Stockholm. I juni 1990 gick jag ut ur porten på Järva Krog för sista gången efter 27 år i bolaget.