FORSKNING Taxonomi (långversion)

med fem underarter; melanopterus från Sulawesi, Moluckerna, Små Sundaöarna Förändringar i Tk:s lista och Nya Guinea, pelewensis från Palau, melanotus från norra och östra Australien, Rapport 11 från Taxonomikommittén Tasmanien, Nya Zeeland, Lord Howeön, Norfolkön, Chathamöarna and Kerma- Här presenteras de senaste besluten inom - decöarna; bellus från sydvästra Australien och samoensis som förekommer från Life Sveriges Taxonomikommitté. Detta är den Amiralitetsöarna till Nya Kaledonien, fullständiga rapporten, inkluderande referenser. Salomonöarna, Fiji och Samoa. ◗ Filippinpurpurhöna Porphyrio En kortare version finns i Vår Fågelvärld num- pulverulentus (Philippine ), mer 4/2020. Tk:s Västpalearktislista har uppda- monotypisk, från Filippinerna och Talaud. ◗ Gråhuvad purpurhöna Porphyrio terats med samtliga förändringar och heter nu poliocephalus (Grey-headed Swamphen), VP6. Likaså har Namnlistan över svenska fågel- med följande tre underarter; seistanicus namn på alla världens arter uppdaterats, efter som förekommer från sydöstra Turkiet österut till nordvästra Indien; poliocepha- att IOC publicerat sin version 10.2. Alla rappor- lus från Indien och Sri Lanka österut till ter och listor finns på birdlife.se/tk. sydvästra Kina och norra Thailand och viridis som förekommer från södra Burma Och så har till slut – efter flera års diskuteran- till södra Indokina och Malackahalvön. de och remissande – listan med svenska namn Referens: på underarter fastställts. Garcia-R., J.C. och Trewick, S.A. 2015. Dispersal and speciation in purple (Ral- text Gustav Asplund, Markus Lagerqvist, Erling Jirle, Tommy Tyrberg och Johan Fromholtz Mindre sumphöna flyttas till det lidae: Porphyrio). Auk 132:140–155. nya släktet Zapornia. ◗ Den utdöda kanariestrandskatan ◗ Knöland delas upp släktskap på ett korrekt sätt. I vår del av FOTO:DANIEL PETTERSSON Haematopus meadewaldoi förlorar sin al sequence data. J. Avian Biol. 33:5–14. De två Sarkidiomis-arterna slogs ihop till världen berör resultaten av studierna m.fl. 2020) visar att den visserligen står Afrika. Vid den äldsta förgreningen under artstatus Stervander, M., Ryan, P.G., Melo, M. och Hans- en art, knöland, på ganska vaga grunder av framför allt sumphönsen i Porzana som i nära men utgör en egen utvecklingslinje. miocen för ungefär sex miljoner år sedan Strandskatorna anses utgöras av 11 arter son, B. 2019. The origin of the world’s smal- Delacour och Mayr 1945. Numera anser de flera fall inte alls är nära släkt med varan- Tk, liksom IOC, lyfter därför ut den till ett lest flightless bird, the Inaccessible Island bröts porphyrio i västra Medelhavsom- globalt, och de varierar mellan att vara ledande världslistorna (se t.ex. Carboneras dra. De i Västpalearktis förekommande ar- eget släkte, Aenigmatolimnas. Samma Atlantisia rogersi (Aves: Rallidae). Mol. rådet och indicus i Indonesien ut. Un- helsvarta och svartvita, ibland inom och Kirwan 2020) att det rör sig om två terna småfläckig sumphöna och karolina- studie visar också att afrikansk kornknarr Phylogenet. Evol. 130:92–98. der pliocen uppstod madagascariensis i samma art. I Nordamerika finns två arter, arter, och den sydamerikanska taxono- sumphöna är nära släktingar till rörhönsen inte är nära släkt med kornknarren. Den tropiska Afrika, och arten spred sig österut den svarta klippstrandskatan Haematopus mikommittén SACC har kommit fram (Gallinula) och sothönsen (Fulica), medan lyfts därför ut från Crex till det egna ◗ Purpurhönan delas upp i flera arter till Oceanien där den har en komplex bachmani och en svartvit, amerikansk till samma sak. Baserat på bland annat mindre sumphöna, dvärgsumphöna och släktet Crecopsis och får det nya namnet Till purpurhönan Porphyrio porphyrio förs historia av stegvis kolonisation. Baserat strandskata H. palliatus, som är så gene- olika färg på flankerna, storleksskillnad rostgumpad sumphöna istället hör till en gräsrall, vilket den heter även på danska idag tolv underarter med en stor utbred- på de genetiska resultaten i kombination tiskt lika att man föreslagit att de utgör en och viss skillnad i läte delas den upp i två helt annan del av familjen, närmare både och norska. Även vattenhönan Amauror- ning från Marocko österut till Samoaöarna med morfologi och dräktkaraktärer delas art. Av kanariestrandskata, som dog ut nå- arter. Från knöland Sarkidiomis melanotos de amerikanska dvärgrallarna i Laterallus nis phoenicurus tilldelas ett nytt namn, i Stilla havet. Den utseendemässiga varia- därför purpurhöna upp i sex arter. Mot- gon gång före 1940, finns bara 8 bevarade hemmahörande i Afrika och södra Asien och purpurhönsen i Porphyrio. De två för- vattensumphöna, för att bättre överens- tionen mellan underarterna är stor och svarande uppdelning har tidigare gjorts av exemplar. Den ansågs från början vara en urskiljs kamand S. sylvicola med utbred- ra är systergrupp till de asiatiska rallarna stämma med övriga arter i släktet. flera genetiska studier har också visat att IOC och eBird/Clements. underart, först av H. moquini i Afrika och ning i Sydamerika. i Rallina, medan rostgumpad sumphöna arten är parafyletisk, då några av underar- ◗ Västlig purpurhöna Porphyrio porp- senare vår strandskata. 1982 upphöjde står nära sumphönsen i Amaurornis. Referenser: terna står närmare åtminstone tre andra hyrio (Western Swamphen), monotypisk, Hockey den till egen art baserat på ving-, García-R, J.C., Gibb, C.C. och Trewick, S.A. Referens: Diskrepans mellan utseende och taxa som idag betraktas som fullgoda från sydvästra Europa och nordvästra näbb- och tarsmått. Senfeld m.fl. (2020) 2014. Deep global evolutionary radiation in Carboneras, C. och Kirwan, G.M. 2020. Knob- släktskap är synnerligen vanligt förekom- arter: sydötakahe Porphyrio hochstetteri Afrika. : Diversification and trait evolution in billed Duck (Sarkidiornis melanotos), version mande i familjen rallar. Dock skiljer sig de the cosmopolitan bird family Rallidae. Mol. från Sydön i Nya Zeeland och de numera ◗ Sundapurpurhöna Porphyrio indicus 1.0 i: Birds of the World (Red.: Billerman, S.M. tidigare Porzana-sumphönsen åt relativt Phylogenet. Evol. 81:96-108. utdöda nordötakahe Porphyrio mantelli (Black-backed Swamphen), monotypisk, m.fl.). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, TERMER Genetiskt språk kraftigt i form av läten. Garcia-R, J.C., Lemmon, E.M., Lemmon, A.R. från Nordön i Nya Zeeland och vit purpur- från Sumatra, Java, Borneo, Sulawesi och USA. Eftersom småfläckig sumphöna är ty- och French, N. 2020. Phylogenomic recon- höna Porphyrio albus som fanns på Lord Mindanao i södra Filippinerna. Det språk som används inom genetik och ◗ Ommöblering bland rallarna part för Porzana flyttas mindre sumphöna struction sheds light on new relationships Howeön öster om Australien. Arten bör ◗ Afrikansk purpurhöna Porphyrio när det gäller artbildning innehåller många termer som kan vara svåra att förstå. Flera genetiska studier (García-R. m.fl. och dvärgsumphöna till det nya släktet and timescale of rails (Aves: Rallidae) evolu- därför brytas upp i flera arter. madagascariensis (African Swamphen), tion. Diversity 12:70:1–10. För förklaring av termer som sympatrisk 2014, García-R. m.fl. 2020, Slikas m.fl. Zapornia. De ledande världslistorna följer En studie av Garcia-R. och Trewick monotypisk, från tropiska Afrika och Slikas, B., Olson, S.L. och Fleischer, R.C. 2002. utbredning, allopatrisk utbredning, para­ 2010, Stervander m.fl. 2019) har visat att numera denna indelning. Rostgumpad Rapid, independent evolution of flightless- (2015) som inkluderar både mtDNA och Madagaskar. fyletisk, klad, fenotyp, assortativ parning, abiotisk m.fl. se www.birdlife.se/tk/ordlista. den traditionella släktesindelningen av sumphöna har inkluderats i Amaurornis, ness in four species of Pacific Island rails kärnDNA från 19 taxa i släktet visar att ◗ Australisk purpurhöna Porphyrio rallarna inte återspeglar deras inbördes men senare genetiska studier (García-R. (Rallidae): an analysis based on mitochondri- Porphyrio troligen har sitt ursprung i melanotus (Australasian Swamphen),

1 vår fågelvärld | 5.2020 vår fågelvärld | 5.2020 2 FORSKNING Taxonomi (långversion)

FOTO: WIKIMEDIA COMMONS FOTO: LARS PETERSSON (WWW.LARSFOTO.SE) gjorde en jämförande genetisk analys på skillnader. Tidigare studier med mtDNA- derarter med utbredning från Maghreb de tre mitokondriella generna COI, cyto- baserad barcoding (Johnsen m.fl. 2010, och Västeuropa, österut till Centralasien. krom b och NADH2 hos de olika strand- Sangster m.fl. 2011) och nya genomstudier Underarten mauritanica i Maghreb har en skatorna. Trots att afrikansk strandskata med hjälp av next-generation sequencing lätesrepertoar som även om den är snarlik och kanariestrandskata är helsvarta, med- (Tan m.fl. 2019) antyder båda att småspov våra kattugglors, uppvisar tydliga och an den europeiska strandskatan är svartvit är uppdelad i två djupt skilda kluster: ett i konsekventa skillnader, liksom dräktskill- visade analysen att kanariestrandskatan Nordamerika (Nearktis) och ett i Eura- nader (Robb 2015). Dessa skillnader stöds och den europeiska är 99,65 procent sien (Palearktis). Däremot uppvisar de av genetiken som visar att kattugglorna i identiska. Kanariestrandskata bör därför palearktiska småspovarna ingen större Nordafrika utgör en väl skild systerklad anses vara en lokal melanistisk underart av genetisk variation, vilket antyder ett be- till övriga underarter, som isolerats av strandskata. Att den är helsvart anser man tydande genflöde mellan populationerna Gibraltar sund för runt en halv miljon år bero på s.k. ömelanism, också känt hos där. Inte heller fann Tan m.fl. (2019) några sedan (Brito 2005 och Doña m.fl. 2016). andra fågelarter, t.ex. banansmygen. genetiska evidens på att den östasiatiska Underarten får därför artstatus som at- De genetiska analyserna visar även att underarten variegatus skulle utgöra en se- laskattuggla Strix mauritanica (Maghreb den isolerade nordöstasiatiska underar- parat art. När det gäller läten har man inte Wood Owl). Tk har sedan tidigare gett ten osculans av strandskata Haematopus funnit några markanta skillnader mellan artstatus till orientkattuggla Strix nivico- ostralegus är basal till en grupp bestående nordamerikanska och eurasiska småspo- lum (Himalayan Owl), vilken inkluderar av strandskata, kapstrandskata, sydös- var, här behövs mer studier. Även IOC har tre östasiatiaska underarter som tidigare trandskata, nyazeelandstrandskata och delat upp i två arter. fördes till kattugglan. Atlaskattugglan chathamstrandskata. Osculans skiljer sig erkänns även av IOC. även från europeiska strandskator genom Referenser: bland annat längre näbb och distinkt Johnsen, A., Rindal, E., Ericson, P.G.P., Zuccon, Referenser: juvenil dräkt och vinterdräkt (Hockey D., Kerr, K.C.R., Stoeckle, M.Y. och Lifjeld, J.T. Brito, P. 2005. The influence of Pleistocene m.fl. 2020). Den får därför artstatus som 2010. DNA barcoding of Scandinavian birds glacial refugia on tawny owl genetic diversity reveals divergent lineages in trans-Atlantic and phylogeography in western Europe. Mol. kamtjatkastrandskata Haematopus oscu- Hägerpipare flyttas i den systematiska listan till före vadarsvalorna. Amerikansk småspov. species. J. Ornithol. 151: 565–578. Ecol. 14:3077–3094. lans. Varken IOC eller eBird/Clements har Sangster, G., Collinson, J.M., Crochet, P.A., Doña, J., Ruiz-Ruano, F.J. och Jovani, R. 2016. ännu genomfört denna uppdelning. Knox, A.G., Parkin, D.T., Svensson, L. och DNA barcoding of Iberian Peninsula and Votier, S.C. 2011. Taxonomic recommenda- North Africa Tawny Owls Strix aluco sug- Referens: (Indian Roller) med underarterna indicus länge avvaktat med att göra förändringar Referenser: tions for British birds: seventh report. Ibis gests the Strait of Gibraltar as an important Mills, M.S.L., Boesman, P. och Collar, N.J. 2019. och benghalensis, samt indokinesisk för att bibehålla stabilitet, men eftersom Hockey, P., G. Kirwan, M. och P. F. D. Boes- 153:883–892. barrier for phylogeography. Mitochondr. DNA Species limits in the African Palm Swift Cyp- blåkråka Coracias affinis (Indochinese de genetiska resultaten är solida och de man, P.F.D. 2020. Eurasian Oystercatcher siurus parvus Bull. B.O.C Tan, H.Z., Ng, E.Y.X., Tang, Q., Allport, G.A., Jan- A 27:4475–4478. . . 139:75–82. Roller), monotypisk. Arten erkänns även ledande världslistorna genomfört dem (Haematopus ostralegus), version 1.0. i: Birds sen, J.J.F.J., Tomkovich, P.S. och Rheindt, F.E. Robb, M.S. and The Sound Approach. 2015. ◗ Indisk blåkråka delas i två arter av IOC. följer Tk nu efter. of the World (Red.: Billerman, S.M., Keeney, 2019. Population genomics of two congene- Undiscovered Owls. Enefco House, Poole, Indisk blåkråka Coracias benghalensis (In- För att undvika att dela upp Dendro- B.K., Rodewald, P.G. och Schulenberg, T.S.). ric palaearctic shorebirds reveals differential Dorset. Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA. impacts of Quaternary climate oscillations dian Roller) består av tre underarter; ben- Referenser: copos skulle Dendropicos, Veniliornis och Senfeld, T., Shannon, T.J., Van Grouw, H., Paij- across habitats types. Sc. Rep. 9:18171:1–9. ◗ Två palmseglare i Afrika ghalensis som förekommer från Arabiska del Hoyo, J., Collar, N. och Kirwan, G.M. 2020. Picoides behöva inkorporeras i ett enda mans, D.M., Tavares, E.S., Baker, A.J., Lees, Afrikansk palmseglare är vitt spridd i halvön österut till Bangladesh, indicus i Indochinese Roller (Coracias affinis), version stort släkte, som i så fall skulle bestå av 1.0. i: Birds of the World (Red.: del Hoyo, J., A.C. och Collinson, J.M. 2020. Taxonomic ◗ Hägerpiparen flyttas i listan Afrika söder om Sahara. I Västpalearktis är centrala och södra Indien och i Sri Lanka, långt över 60 arter med kraftigt skiftande status of the extinct Canary Island Oyster- Elliott, J.A., Sargatal, J., Christie, D.A., och de Hägerpiparen har traditionellt ansetts stå den häckfågel i sydvästra Saudiarabien och samt affinis från nordöstra Indien österut morfologi. Tk väljer istället att följa de in- catcher. Ibis 162:1068–1074. Juana, E.). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, nära familjerna skärfläckor och strandska- västra Jemen. Arten delas upp i sex under- till sydcentrala Kina, Indokina och norra NY, USA. ternationella taxonomiska auktoriteterna ◗ Småspov delas upp tor. Genetiska studier (Pereira och Baker arter på fastlandet, samt de två isolerade Malackahalvön. Johansson, U.S., Irestedt, M., Qub, Y. och Eric- som i någon form delat upp brokspettarna Tidigare har från arter som kricka, 2010) visar dock att den istället är närmast underarterna griveaudi på Komorerna, En genetisk studie (Johansson m.fl. son, P.G.P. 2018. Phylogenetic relationships på flera släkten. enkelbeckasin, blå kärrhök, svartbent släkt med vadarsvalorna, som numera an- respektive gracilis på Madagaskar. I en ny- 2018) av familjen blåkråkor baserad på of rollers (Coraciidae) based on complete För brokspettarna förekommande i strandpipare, småtärna och bändelkors- ses utgöra systerklad till måsfåglar, labbar ligen publicerad studie (Mills m.fl. 2019) kärn- och mtDNA från 15 av 16 taxa visar mitochondrial genomes and fifteen nuclear Västpalearktis innebär det ny släktestill- näbb de nordamerikanska underarterna och alkor. Följaktligen flyttas hägerpipa- visar man att de senare har en distinkt lä- att affinis är syster till sulawesiblåkråka genes. Molec. Phylogenet. Evol. 126:17–22. hörighet för tre arter. Mindre hackspett är, upphöjts till artnivå. Nu sker detta även ren i listan, till före vadarsvalorna. tesrepertoar bestående av korta insektslika Coracias temminckii (Purple-winged Rol- ◗ Släktesförändringar bland tillsammans med den asiatiska arten röd- med småspov. Liksom i fallet blå kärr- toner, medan repertoaren hos underar- ler) och att de två i sin tur är syster till ben- brokspettarna bröstad hackspett, nära släkt med tre små hök (se Rapport 10) ansågs amerikansk Referens: terna på fastlandet består av kvittrande ghalensis. Det finns också en rad tydliga Trots liknande utseende visar ett antal amerikanska brokspettar i Picoides. Dessa småspov tidigare utgöra en egen art, i Pereira, S.L. och Baker, A.J. 2010. The och staccato-toner, ibland i långa serier. utseendemässiga skillnader mellan affinis studier (Dufort 2016, Fuchs och Pons lyfts ut till det egna släktet Dryobates. detta fall fram till 1957, då AOU i Nord- enigmatic monotypic crab plover De skiljer sig även utseendemässigt genom och benghalensis, där affinis skiljer sig 2015, Shakya m.fl. 2017, Weibel och Moore Mellanspetten och arabspetten står istäl- amerika ändrade statusen till underart Dromas ardeola is closely related to pra- kraftigare mörka markeringar på strupen genom bland annat de helt mörkblå istället 2002a och 2002b, Winkler m.fl. 2014) att let, trots kraftigt avvikande utseende, nära av småspov. Nu återfår den sin artstatus, tincoles and coursers (Aves, Charadrii- och bröstet, ljusare mage samt inte lika för övervägande turkosa vingtäckarna och brokspettarna i släktet Dendrocopos inte de afrikanska hackspettarna i Dendropicos, som amerikansk småspov Numenius formes, Glareolidae) Genet. Mol. Biol. 33: kraftigt förlängda stjärtpennor. De två den mörkare ryggen. De två hybridiserar i står varandra närmast. Istället är några dock tillräckligt långt ifrån för att placeras hudsonicus (Hudsonian Whimbrel). Detta 583–586. underarterna får tillsammans artstatus en smal zon från centrala Nepal till västra av arterna närmare släkt med de huvud- i ett eget släkte, Dendrocoptes (tillsam- baseras dels på diagnostiska skillnader under namnet madagaskarpalmseglare Assam i Indien (del Hoyo m.fl. 2020). sakligen nordamerikanska spettarna i mans med den asiatiska arten brunpannad i dräkt (särskilt övergumpens teckning) ◗ Atlaskattuggla får artstatus Cypsiurus gracilis (Malagasy Palm Swift). Indisk blåkråka delas därför upp i två ar- Picoides, de afrikanska i Dendropicos eller hackspett). och storlek, och framför allt på genetiska Kattugglekomplexet består av åtta un- Arten erkänns även av IOC. ter; indisk blåkråka Coracias benghalensis de sydamerikanska i Veniliornis. Tk har Omflyttningarna får till följd att flera

3 vår fågelvärld | 5.2020 vår fågelvärld | 5.2020 4 FORSKNING Taxonomi (långversion)

FOTO: NIKLAS ARONSSON FOTO: DAVE BARNES Ett tredje exempel från Sydostasien är är det också en av de vanligaste felflygarna arten med det tidigare namnet olivryggig västerifrån, med över 300 fynd, även om flamspett som trots likartat utseende med Sverige fortfarande väntar på sitt första övriga flamspettarna i släktet Dinopium is- fynd. Arten består dels av nominaten tället är systerart till de kraftigt avvikande olivaceus som häckar i Kanada och USA arterna i Gecinulus (Shakya m.fl. 2014). En och övervintrar i Amazonas, dels av nio bakomliggande förklaring som lanserats underarter i tropiska Sydamerika som är är teorin om social mimikry (ISDM, Inter- stannfåglar eller flyttar inom Sydamerika. specific social dominance theory), där en Det har länge talats om att dela upp arten mindre, underordnad art utvecklats till att (Slager m.fl. 2014) och nu ger ytterligare utseendemässigt härma och därmed dra en fylogenetisk studie av komplexet stöd fördelar av att likna en större, dominant för detta (Battey och Klicka 2017). Studien art för att undvika konkurrens (Prum visar att arten är polyfyletisk och att de 2014). neotropiska underarterna är närmare släkt med de karibiska arterna mustaschvireo Referenser: Vireo altiloquus och yucatánvireo Vireo Benz, B.W., Robbins, M.B. och Zimmer, K.J. magister än med rödögd vireo av under- 2015. Phylogenetic relationships of the Hel- arten olivaceus i Nordamerika. Studien Dryocopus galeatus meted Woodpecker ( ): visar också att det inte förekommer något A case of interspecific mimicry?Auk 132: genutbyte mellan grupperna, trots att 938–950. Dufort, M.J. 2016. An augmented supermatrix de vintertid delvis förekommer i samma phylogeny of the avian family Picidae reveals områden. Rödögd vireo delas därför upp uncertainty deep in the family tree. Mol. i två arter; rödögd vireo Vireo olivaceus Phylogenet. Evol. 94:313–326. (Red-eyed Vireo), monotypisk, i Nord- Fuchs, J. och Pons, J.-M. 2015. A new classifica- amerika, och chivivireo Vireo chivi (Chivi tion of the Pied Woodpeckers assemblage Vireo), med nio underarter i Sydamerika. (Dendropicini, Picidae) based on a compre- En brist i de genetiska studierna är att inte hensive multi-locus phylogeny. Mol. Phyloge- net. Evol. 88:28–37. samtliga nio neotropiska underarter har Prum, R.O. 2014. Interspecific social domi- inkluderats, varför det inte går att utesluta Orientberglärka får artstatus. Mindre hackspett – nu i släktet Dryobates. nance mimicry in birds. Zool. J. Linn. Soc. att det kan dölja sig fler arter i komplexet. 172:910–941. Namnet chivi är onomatopoetiskt och studier av de olika underarterna i kom- Sumatra. Motsvarande uppdelning görs av berglärka kunde delas upp i sex geogra- Prum, R.O. och Samuelsson, L. 2012 The gavs till arten av den franske ornitologen plexet, men i en genetisk studie med fokus eBird/Clements och IOC. fiskt, ekologiskt och fenotypiskt enhetliga arter som tidigare ansågs vara nära släkt hairy-downy game: a model of interspecific Louis Jean Pierre Vieillot. Motsvarande på paradismonarkerna i släktet Terpsip- klader (alpestris, flava, brandti, penicillata, social dominance mimicry. J. Theor. Biol. baserat på likartat utseende nu istället uppdelning har gjorts av eBird/Clements hone, inkluderades även några underarter Referenser: atlas och elwesi). Studien visade också 313:42–60. del Hoyo, J., Collar, N. och Christie, D.A. 2020. förs till helt olika släkten. På samma gång Shakya, S.B., Fuchs, J., Pons, J.-M. och Shel- och IOC. av azurmonark (Fabre m.fl. 2012). Denna att arten är parafyletisk, dvs. de olika Pale-blue Monarch (Hypothymis puella), förenas arter som visserligen har liknande don, F.H. 2017. Tapping the woodpecker tree visade att den distinkta underarten puella underarterna av berglärka är inte varan- version 1.0. i: Birds of the World (Red: del beteende, läten och morfologi men i vissa for evolutionary insight. Mol. Phylogenet. Referenser: från Sulawesi utgör en gren som varit dras närmaste släktingar, då ökenberglär- Hoyo, J. m.fl.). Cornell Lab of Ornithology, fall mycket olika utseende i ett och samma Evol. 116:182–191. Battey, C. J. och Klicka, J. 2017. Cryptic specia- isolerad sedan mitten av pliocen (5,3 till kan Eremophila bilopha genetiskt ligger Ithaca, NY, USA. Weibel, A.C. och Moore, W.S. 2002a. Molecular tion and gene flow in a migratory songbird släkte. 2,6 miljoner år före nutid) och förordar att Fabre, P.H., Irestedt, M., Fjeldså, J., Bristol, R., inbäddad bland berglärkorna. Under 2020 phylogeny of a cosmopolitan group of wood- species complex: insights from the Red-Eyed Inom flera fågelgrupper, i synnerhet den ges artstatus. Utseendemässigt avviker Groombridge, J.J., Irham, M. och Jønsson, publicerades en ny, mer omfattande studie peckers (genus Picoides) based on COI and Vireo (Vireo olivaceus). Mol. Phylogenet. Evol. bland hackspettarna, har det visat sig att puella genom avsaknad av svart hjässa och K.A. 2012. Dynamic colonization exchan- av släktet Eremophila. Bakom studien cyt b mitochondrial gene sequences. Mol. 113:67–75. ges between continents and islands drive dräkt och släktskap inte alltid korrelerar. Phylogenet. Evol. 22: 65–75. Slager, D. L., Battey, C.J., Bryson Jr., R.W., nära avsaknad av svart bröstband, samt står bl.a. Urban Olsson och Per Alström. diversification in paradise-flycatchers Flera arter i familjen som förekommer i Weibel, A.C. och Moore, W.S. 2002b. A test of Voelker, G. och Klicka, J. 2014. A multilocus blekare blå färg (del Hoyo m.fl. 2020). Den Fylogeografiska analyser baserade på mi- (Terpsiphone, Monarchidae). J. Biogeogr. samma områden har ytterst lika utseen- a mitochondrial gene-based phylogeny of phylogeny of a major new world avian radia- har också en mer varierad, visslande sång. tokondriella cytokrom b- och ND2-gener 39:1900–1918. den, men skiljer sig i födosöksbeteende woodpeckers (genus Picoides) using an tion: the Vireonidae. Mol. Phylogenet. Evol. Även om inte alla underarter var inklu- identifierade fyra mycket väl skilda klader, och storlek, och som resultaten nu visar independent nuclear gene, beta-fibrinogen 80:95–104. derade i studien väljer Tk att ge artstatus ◗ Berglärkan delas upp i tre arter som skilde sig åt under sen pliocen (ca även genetiskt. Exempelvis har den syda- intron 7. Mol. Phylogenet. Evol. 22: 247–257. ◗ Azurmonark delas upp till puella, tillsammans med den snarlika Berglärkan Eremophila alpestris är en av 2,7–3,4 miljoner år sedan). I studien ana- Winkler, H., Gamauf, A., Nittinger, F. och Haring, merikanska hackspetten med det tidigare Azurmonarken Hypothymis azurea är en och biogeografisk närstående underarten världens mest vidspridda tättingar och lyserades 13 av 40-talet underarter varför E. 2014. Relationships of Old World wood- namnet hjälmspillkråka, som är mycket lik peckers (Aves: Picidae) – new insights and karaktärsart i stora delar av södra och blasii från Sula-öarna. Arten får namnet uppvisar en stor variation mellan de över övrigas placering i respektive klad baseras arten neotropisk spillkråka bortsett från taxonomic implications. Ann. Naturhist. Mus. sydöstra Asien, med en utbredning som månstensmonark Hypothymis puella 40 olika underarterna. Det har därför på dräktkaraktärer och geografi och i viss mindre storlek, istället visat sig vara en Wien B 116: 69–86. sträcker sig från västra Indien österut till (Pale-blue Monarch) efter sin blekare blå länge talats om att den borde delas upp mån bör ses som preliminär. Vad gäller kastanjespett i Celeus (Benz m.fl. 2015). I Filippinerna och Sulawesi. Från Västpale- färg. Det kan, om nya studier publiceras, i flera arter, men hittills har det saknats morfologin finns det mycket överlapp mel- Nordamerika är dunspetten till utseendet ◗ Rödögdvireo delas i två arter arktis finns endast ett fynd, från Iran 2011. bli aktuellt att i framtiden ge artstatus tillräckligt robusta studier för att göra en lan de olika underarterna i Eurasien, men i stort sett en mindre version av hårspet- Rödögd vireo Vireo olivaceus är en Arten har hela 25 underarter, varav flera till ytterligare underarter, exempelvis uppdelning. Drovetski m.fl. publicerade bilopha (ökenberglärka) och longirostris ten, men de står inte heller nära varandra välbekant art för de flesta som skådat i är utseendemässigt starkt avvikande. Det den mycket distinkta underarten abbotti 2014 en studie där de, baserat huvudsak- – från nordöstra Pakistan och västra Hi- genetiskt (Prum och Samuelsson 2012). Nord- eller Sydamerika. I Västpalearktis saknas fortfarande heltäckande genetiska från öarna Lasia och Babi, utanför västra ligen på mtDNA, visade att komplexet malaya – skiljer ut sig tydligast från övriga.

5 vår fågelvärld | 5.2020 vår fågelvärld | 5.2020 6 FORSKNING Taxonomi (långversion)

FOTO: WIKIMEDIA COMMONS FOTO: LARS LUNDMARK Baserat på dessa rön väljer Tk att dela upp eftersom uppdelningen skedde för så länge Gräshoppsångaren får heta berglärka i tre arter: just det även fortsättnings- sedan är det mer konsistent med andra ◗ Berglärka Eremophila alpestris (Com- vis även om släktet heter släktesindelningar att skilja dem åt. Det mon Horned Lark), vilken förutom de smygsångare. innebär att 20 arter i klad J kvarstår i släk- amerikanska berglärkorna, inkluderar ”vår tet Locustella. Inom Västpalearktis är det egen” flava från Skandinavien och norra arterna träsksångare, gräshoppsångare, Ryssland, samt brandti som förekommer flodsångare och vassångare. Sex arter flyt- från sydöstra Ryssland österut till Mongo- tas till det nybildade släktet Helopsaltes. liet. De amerikanska underarterna utgör Namnet Helopsaltes betyder träskmusiker, en egen evolutionär enhet, men bibehålls från grekiskans helos som betyder våt, under alpestris, då uppdelningen är från träskartad mark och psaltes som betecknar ca 700 000 år sedan. Uppdelningen av de en musiker som spelar strängintrument. många amerikanska underarterna behöver För Västpalearktis medför det att ses över. starrsångare och graysmygsångare får ◗ Orientberglärka Eremophila nya vetenskapliga namn; Helopsaltes penicillata (Mountain Horned Lark) , certhiola, respektive Helopsaltes fascio- som förekommer i bergsområden från latus. Arterna inom Helopsaltes har alla Balkanhalvön och Grekland (balcanica), en sång som består av 2–5 sekunder långa genom Turkiet och Mellanöstern (kume- strofer som separeras av tydliga pauser rloevei, penicillata och bicornis), österut på 2–15 sekunder. Nästan alla element i till Iran och Centralasien (albigula), samt Ökenberglärka Eremophila bilopha 1846), som därmed betraktas som en stroferna skiljer sig från varandra, eller med en isolerad population i Atlasbergen (Temminck’s Lark) kvarstår som en mo- junior synonym till Arundinax (Pittie och är arrangerade i olika block med liknande Ärtsångare flyttas till släktetCurruca . i Marocko (atlas). Underarten atlas skulle notypisk art. Varken eBird/Clements eller Dickinson 2013). noter. Arterna i det nya begränsade släktet kunna betraktas som en egen art, men bi- IOC har ännu genomfört denna uppdel- Locustella har istället alla en sång som Genom att använda multi-locusteknik nordafrikanska och ett par östafrikanska behålls under penicillata då uppdelningen ning. Referenser: är mindre tydligt separerad i strofer och (fem mitokondrie- och sju kärn-loci) och arter. Tk väljer, liksom IOC, därför att dela är från ca 700 000 år sedan. Arbabi, T., Gonzalez, J., och Wink, M. 2014. A som består av mycket snabba rullande en kombination av tidigare publicerad upp Turdoides i två släkten. De i Västpale- ◗ Himalayaberglärka Eremophila Referenser: re-evaluation of phylogenetic relationships skallringar eller en monoton repetition av data med nyproducerad egen data har man arktis förekommande skriktrastarna byter longirostris (Himalayan Horned Lark), Drovetski, S.V., Rakovic, M., Semenov, G., within Reed Warblers (Aves: Acrocephalidae) enkla noter. kunnat rekonstruera en tidskalibrerad släktesnamn till Argya. based on eight molecular loci and ISSR profi- som förekommer i Himalaya och på Tibe- Fadeev, I.V. och Red’kin, Y.A. 2014. Limited Även om det bättre skulle beskriva fylogeni för 89 % av världens ”babblers”: Cai m.fl. (2019) visar vidare att les. Mol. Phylogenet. Evol. 78:304–313. tanska högplatån, inkluderar underarterna phylogeographic signal in sex-linked and släktskapen har Tk valt att inte ändra de 402 arter av totalt 452, i 75 släkten (97 flera afrikanska arter som tidigare ansågs autosomal loci despite geographically, Fregin, S., Haase, M., Olsson, U. och Alström, argalea, teleschowi, przewalskii, nigrifrons, svenska namnen på träsksångare, gräs- procent). Man har då upptäckt dels nya tillhöra familjen timalior istället står ecologically, and phenotypically concordant P. 2009. Multi-locus phylogeny of the family longirostris, elwesi, khamensis och deosai- structure of mtDNA variation in the Holarctic Acrocephalidae (Aves: Passeriformes) — the hoppsångare, flodsångare, vassångare och relationer och dels släkten som inte är nära Sylvia-sångarna: príncipesångaren ensis. Värt att notera är att den ovanligt avian genus Eremophila. PLoS One 9:1–10. traditional overthrown. Mol. Phylo- starrsångare, trots att övriga 21 arter på monofyletiska. Sju klader divergerade vid Horizorhinus dohrni på ön Príncipe i långnäbbade nominaten longirostris var Ghorbani, F., Aliabadian, M., Olsson, U., genet. Evol. 52:866–878. svenska heter smygsångare, detta eftersom ungefär samma tidpunkt, för 18–20 milj. Guineabukten, etiopiska kattsångaren ett av de taxa som inte var inkluderade i Donald, P.F., Khan, A.A. och Alström, P. Pittie, A., och Dickinson, E.C. 2013. The dating de är mycket väletablerade och namnet år sedan, under miocen. Resultatet blir sju Parophasma galinieri, sydafrikanska of the second supplement to Jerdon’s den genetiska analysen. Biogeografi och 2020. Mitochondrial phylogeography of the ”sångare” används generiskt för arter inom familjer, dvs. två nya, och 64 släkten totalt, rödnäbben Lioptilus atriceps samt de båda catalogue of the birds of the peninsula of dräktkaraktärer pekar dock på att den bör genus Eremophila confirms underestimated flera olika släkten och familjer. Motsva- samt en reviderad linjär sekvens av alla nunnesångarna i Pseudoalcippe. Faktum är species diversity in the Palearctic. J. Ornithol. India in the Madras Journal of Literature and föras till himalayaberglärkan. rande släktesuppdelning har gjorts av IOC. arterna. att de är närmare släkt med svarthätta och 161:297–312. Science, volume 13 number 31. Zool. Biblio- FOTO: WIKIMEDIA COMMONS graphy 2:151–166. De två nya familjerna är papegojnäb- trädgårdssångare än vad de senare är släkt Tjocknäbbad sångare får Referenser: bar, Paradoxornithidae (Parrotbills and med övriga arter i familjen. Här råder nytt släktesnamn ◗ Två smygsångare byter släkte Alström, P., Cibois, A,. Irestedt, M., Zuccon, allies) och alkippor, Alcippeidae (Alcippe ingen parafyli som egentligen kräver att Tjocknäbbad sångare Iduna aedon (Thick- En omfattande genetisk studie (Alström M.D., Gelang, M., Fjeldså, J., Andersen, M.J., Fulvettas). I familjen papegojnäbbar ingår släktet måste delas upp i flera delar för att billed Warbler) förs idag tillsammans med m.fl. 2018) av familjen gräsfåglar (Locus- Moyle, R.G., Pasquet, E. och Olsson, U. 2018. förutom de ”äkta” papegojnäbbarna även återspegla släktskapen korrekt, så länge de Comprehensive molecular phylogeny of the stäppsångare, saxaulsångare, eksångare, tellidae) som inkluderade 59 av 62 arter släktena Myzornis, Fulvetta och några afrikanska arterna inkorporeras i Sylvia. grassbirds and allies (Locustellidae) reveals macchiasångare och ytterligare två arter visar att dagens släktesindelning i flera fall extensive non-monophyly of traditional ge- småsläkten. I familjen alkippor ingår Dock skildes dessa två klader åt redan för från tropiska Afrika till släktet Iduna går på tvärs med de verkliga släktskapen nera, and a proposal for a new classification. enbart släktet Alcippe, som tidigare ingick 15 miljoner år sedan, vid en tidigare tid- (Fregin m.fl. 2009). Genetiska studier inom familjen. Många av de justeringar Mol. Phylogen. Evol. 127:367–375. i familjen marktimalior. punkt än åldern på vissa tättingfamiljer. visar dock att arten istället är systerart som rekommenderas av författarna rör En lista med alla världens fågelfamiljer Tk väljer därför att dela upp Sylvia i till papyrusgulsångare Calamonastides släkten eller arter som inte påträffats i ◗ Revision av timalior ger två nya fågel- finns på Tk:s hemsida: birdlife.se/Tk/. två släkten: Sylvia i begränsad mening gracilirostris (Papyrus Yellow Warbler) Västpalearktis. För vår del är det endast familjer och uppdelning av släktet Sylvia Studien av Cai m.fl. (2019) visar även för trädgårdssångare, svarthätta och de (Arabibi m.fl. 2014). Arten flyttas därför smygsångarna – släktet Locustella – som En stor grupp forskare, där flera kända att att två afrikanska släkten (Phyllantus afrikanska arterna och Curruca för de öv- från Iduna till släktet Arundinax och får berörs. Släktet består av två klader (som svenska ingår, har gjort den första hel- och Kupeornis) är en del av skriktras- riga. Även Curruca skulle kunna delas upp det vetenskapliga namnet Arundinax författarna benämner J och K) som sepa- täckande fylogenetiska studien av hela tarna. Skriktrastarna skildes dock åt i två vidare i två delar, eftersom två klader skil- aedon. Namnet Arundinax (Blyth, 1845) rerades för närmare 15 miljoner år sedan. komplexet ”babblers”, som hittills inklu- grupper för relativt länge sedan. En grupp des åt för hela tio miljoner år sedan, med är äldre än, och har därför prioritet över, Det skulle rent formellt gå att behålla alla derat fem familjer (timalior, marktimalior, omfattar de flesta afrikanska arterna, höksångare, ärtsångare och mästersångare Tjocknäbbad sångare byter släkte. det ibland använda Phragmaticola (Jerdon, arter i de två kladerna i ett släkte, men fnittertrastar, sylvior och glasögonfåglar). medan den andra utgörs av asiatiska, plus släktingar i en grupp, och törnsång-

7 vår fågelvärld | 5.2020 vår fågelvärld | 5.2020 8 FOTO: STEFAN CHERRUG FOTO: WIKIMEDIA COMMONS riska halvön, däremot finns det inte längre phoenicuroides i grannområdena i Turkes- keliknande av de tre, snarare lik en liten något tillgängligt namn för underarten i tan genom frånvaron av kontrast mellan trast som går istället för hoppar fram, med Nordafrika (f.d. inornata). Zuccon m.fl. färgen på huvud, nacke och rygg, vilka alla artkarakteristiskt brandgul hjässa. Följakt- förordar i studien att rostsångaren betrak- är enhetligt mörkgrå. Den nya underarten ligen får arten det nya namnet brandkro- tas som monotypisk, baserat på alltför små får namnet murinus (Fedorenko, ssp. nov.), nad skogssångare. skillnader mellan fåglar i Nordafrika och som betyder musgrå. ◗ Busksparvarna i Pipilo, däribland den på europeiska fastlandet. Detta motsägs i Europa anträffade arten brunsidig busk- dock av Svensson (opublicerat) som inför Referens: sparv, är ej nära släkt med busksparvarna i publikationen av Handbook of Western Fedorenko, V.A. 2018. A new subspecies of Chlorospingus, en grupp neotropiska fåglar Palearctic Birds gjorde en omfattande the Black Redstart – Phoenicurus ochruros som tidigare ansågs vara tangaror (Klicka genomgång av skinnsamlingar och kom murinus subsp. nov. from the Altai-Sayan m.fl. 2014). Däremot står de nära snårspar- Mountainous Country and the current bree- fram till att det finns tillräckliga skillna- varna i Atlapetes. För att bättre återspegla ding range of the Black Redstart. Proc. Zool. der dem emellan för att motivera att de Inst. Russ. Acad. Sci. 322:108–128. släktskapet döps därför brunsidig busk- även framöver betraktas som två olika sparv om till brunsidig snårsparv. underarter. Tk stöder Svensson i denna ◗ Ny underart av bofink ◗ Tidigare studier har visat att tanga- slutsats, vilket innebär att det behövs ett Lars Svensson beskriver i Bull. B.O.C. 2015 rorna i Piranga inte alls är tangaror nytt typexemplar och vetenskapligt namn en ny underart av bofink, harterti, från (Thraupidae) utan istället tillhör familjen för den nordafrikanska underarten. IOC nordöstra Libyen, i norra delen av det om- kardinaler (Klicka m.fl. 2007). Tk har har gjort motsvarande uppdelning, men råde som kallas Cyrenaica. Den nya under- redan gett de i Europa påträffade arterna betraktar rostsångaren som preliminärt arten ingår i den nordafrikanska gruppen scharlakanstangara och sommartangara Rödkronad piplärksångare får nytt svenskt namn och heter nu brandkronad skogssångare. monotypisk i avvaktan på beskrivning av av underarter tillsammans med africana rätt familjetillhörighet. Nu kommer turen en ny nordafrikansk underart. och spodiogenys, och skiljs från dessa på en till de svenska namnen. Eftersom ett antal tydlig vit fläck i nacken, kraftigare näbb, andra arter som flyttats till familjen redan ◗ Svenska namn på underarter Referenser: mer långbent och ett antal dräktkaraktä- tilldelats efterledet kardinaler väljer vi nu Det har hittills inte funnits officiella namn Svensson, L. 2013a. A taxonomic revision of the rer, se ytterligare detaljer i Shirihai och att låta ”pirangorna” följa efter. Intressant på de underarter som påträffats i landet. Subalpine Warbler Sylvia cantillans. Bull. Brit. Svensson 2018. är att Piranga-arterna ingalunda är perife- För vissa underarter finns väletablerade Orn. Club 133:240–248. ra medlemmar av Cardinalidae; faktum är namn, medan det för andra funnits flera Svensson, L. 2013b. Subalpine Warbler varia- Referenser: att de står nära ”urkardinalen” röd kardi- olika namn i bruk och för en del helt sak- tion and taxonomy. Brit. Birds 106: 651–668. Shirihai, H. och Svensson, L. 2018. Handbook Zuccon, D., Pons, J-M., Boano,G., Chiozzi, G., nal Cardinalis cardinalis varifrån familjen nats namn. För att få ett tydligt gemen- of Western Palearctic Birds. Volume 2. Gamauf, A., Mengoni, C., Nespoli, D., Olioso, fått sitt namn. Scharlakanstangara döps samt språkbruk har Tk tagit fram en lista Passerines: Flycatchers to Buntings, Helm, G., Pavia, M., Pellegrino, I., Rakovic, M., Randi, därför om till scharlakanskardinal och med namn på underarter som påträffats London. E., Rguibi Idrissi, H., Touihri, M., Unsöld, M, sommartangara till sommarkardinal. För i landet. Namnförslagen har varit ute på Svensson, L. 2015. A new North African subspe- Vitulano, S. och Brambilla, M. 2020. Type cies of Common ChaffinchFringilla coelebs. att släktskap och namn på övriga på övriga remiss hos BirdLife Sveriges styrelse, Ra- specimens matter: new insights on the Bull. B.O.C. 135:69–76. arter i familjen ska överensstämma döps ritetskommittén, Nationella Rapportkom- systematics, taxonomy and nomenclature Rostsångare byter vetenskapligt namn till Curruca iberiae. För den nordafrikanska underarten saknas även arterna blåtjocknäbb och indigofink mittén, Fågelintressekommittén, VF-red of the subalpine warbler (Sylvia cantillans) för närvarande ett giltigt namn, här representerad av en hanne fotograferad i Marocko. complex. Zool. J. Linn. Soc. (under utgivning). ◗ Nya namn på några om till blåkardinal och turkoskardinal. och ett antal enskilda personer. amerikanska rariteter Som grundregel har inget underarts- are, ökensångare och sammetshätta med i typserien (Zuccon m.fl. 2020) – insam- ◗ Ny underart av svart rödstjärt Nya rön om släktskap har gjort nuvarande Referenser: namn givits när en ensam underart är flera i en annan. IOC:s världslista har nått lade i Tunisien – som inornata beskrevs Som ett resultat en omfattande genom- namn på några amerikanska VP-gäster Klicka, J., Burns, K. och Spellman, G.M. 2007. vanligt förekommande häckfågel i Sverige, samma slutsats. från visade det sig att dessa i själva verket gång av skinn och fotografier från svarta något missvisande. Tk väljer att ersätta Defining a monophyletic Cardinalini: A medan en eller flera andra underarter Mol. Phylogenet. Evol. var moltonisångare Sylvia subalpina. Det rödstjärtar Phoenicurus ochruros från hela dem med nya namn som bättre återspeglar molecular perspective. förekommer som sällsynta gäster. Ex- 45:1014–1032. Referenser: innebär att namnet inornata (Tschudi, artens utbredningsområde (Federenko deras släktskap. För att åstadkomma mins- empelvis har inget specifikt namn givits Klicka, J., Barker, F.K., Burns, K.J., Lanyon, Cai, T., Cibois, A., Alström, P., Moyle, R.G., Ken- 1906) inte är tillgängligt som namn för 2018) framkom att dagens indelning av ta möjliga omgörning bland etablerade S.M., Lovette, I.J., Chaves, J.A. och Bryson, till underarten canus av fiskmås, medan nedy, J.D., Shao, S., Zhang, R., Irestedt, M., rostsångare, utan betraktas som en junior underarter inte helt speglar de geogra- svenska namn genomför vi flera ändringar R.W. Jr. 2014. A comprehensive multilocus underarten heinei – som är en sällsynt Ericson, P.G.P., Gelang, M., Qu, Y., Lei, F. och synonym till subalpina (Temminck, 1820). fiska variationerna inom komplexet. på samma gång. Inga av dessa har ännu assessment of sparrow (Aves: Passerel- gäst – har fått namnet rysk fiskmås. Ett Fjeldså, J. 2019. Near-complete phylogeny Det innebär också att det måste ersättas av Genomgången av adulta hanar från artens påträffats i Sverige. lidae) relationships. Mol. Phylogenet. Evol. flertal rariteter har inte kunnat bestäm- and taxonomic revision of the world’s babb- 77:177–182. ler (Aves: Passeriformes). Mol. Phylogenet. det äldsta namn som finns tillgängligt för utbredningsområde i Asien gjordes ba- ◗ Den säregna skogssångaren rödkro- mas till underart, och de saknar då svenskt Lovette, I.J., Pérez-Emán, J.L., Sullivan, J., Evol. 130: 346–356. arten vilket är iberiae (Svensson, 2013a,b). serat framför allt på skinnsamlingar från nad piplärksångare Seiurus aureocapillus underartsnamn. Banks, R.C., Fiorentino, I., Córdoba-Códoba, I och med revideringen av släktet Sylvia Zoologiska Museet vid Moskvauniversi- har visat sig vara endast avlägset släkt med Om flera underarter är normalt före- S., Echeverry-Galvis, M., Barker, F.K., Burns, ◗ Nytt namn på rostsångare och uppdelning i Sylvia och Curruca ham- tetet, Zoologiska Institutet vid Rysslands de båda andra piplärksångarna, nordlig K.J, Klicka, J., Lanyon, S.M. och Bermingham, kommande i landet har däremot samtliga När rödstrupig sångare delades upp i nar arten i det nybildade släktet Curruca. Vetenskapsakademi i Sankt Petersburg och sydlig, och är faktiskt systerart till E. 2010. A comprehensive multilocus phy- fått underartsnamn, exempelvis sydlig tre arter år 2014 fick den västliga arten Nytt namn på arten blir därför rostsångare och Institute of Zoology of the Republic of resten av familjen (Lovette m.fl. 2010). logeny for the wood-warblers and a revised gransångare collybita och nordlig gran- namnet rostsångare Sylvia inornata, med Curruca iberiae (Western Subalpine Kazakhstan i Almaty. Tidigare har därför Tk urskiljt de senare classification of the Parulidae (Aves).Mol. sångare abietinus. de två underarterna inornata i Nordafrika Warbler). Studien visar att svarta rödstjärtar i det egna släktet Parkesia. Men även det Phylogenet. Evol. 57: 753–770. Undantag från ovanstående regler har och iberiae på Iberiska halvön och i Syd- Vad gäller de två underarterna kvarstår från Altaj, Tuva, norra Kina och västra svenska namnet är missvisande. Rödkro- Tack till medlemmarna i Tk:s referens- gjort där det bedömts som mer praktiskt. frankrike. Vid en genomgång av skinnen iberiae som namn för underarten på Ibe- Mongoliet skiljer sig från fåglar av rasen nad piplärksångare är den minst piplär- grupp för värdefulla kommentarer. Exempelvis har både den i landet häck-

9 vår fågelvärld | 5.2020 vår fågelvärld | 5.2020 10 FOTO: STEFAN JOHANSSON ande underarten fabalis och den ovanli- gare gästen rossicus av sädgås fått specifika underartsnamn – tajgasädgås, respektive tundrasädgås.

NEDAN LISTAS SAMTLIGA underarter som fått specifika underartsnamn: ◗ Prutgås bernicla = mörkbukig prutgås ◗ Prutgås hrota = ljusbukig prutgås ◗ Prutgås nigricans = svartbukig prutgås ◗ Sädgås fabalis = tajgasädgås ◗ Sädgås rossicus = tundrasädgås ◗ Bläsgås flavirostris = grönlandsbläsgås ◗ Mindre sångsvan columbianus = tundrasvan ◗ Gråhakedopping holbolli = Holbölls gråhakedopping ◗ Storskarv carbo = atlantstorskarv Turkestanrödstjärt, det vill säga svart rödstjärt av underarten phoenicuroides – en av många underarter ◗ Storskarv sinensis = mellanskarv som nu fått ett officiellt svenskt namn. ◗ Större strandpipare hiaticula = sydlig rödhuvad törnskata ◗ Sydnäktergal megarhynchos = europeisk större strandpipare ◗ Rödhuvad törnskata badius = balearisk sydnäktergal ◗ Större strandpipare tundrae = rödhuvad törnskata ◗ Sydnäktergal golzii = tundrastrandpipare ◗ Rödhuvad törnskata niloticus = östlig turkestansydnäktergal ◗ Rödspov limosa = europeisk rödspov rödhuvad törnskata ◗ Svart rödstjärt semirufus = ◗ Rödspov islandica = isländsk rödspov ◗ Skata pica = europeisk skata levantrödstjärt ◗ Kustsnäppa canutus = tajmyrkustsnäppa ◗ Skata fennorum = nordlig skata ◗ Svart rödstjärt phoenicuroides = ◗ Kustsnäppa islandica = ◗ Nötkråka caryocatactes = tjocknäbbad turkestanrödstjärt grönlandskustsnäppa nötkråka ◗ Svart rödstjärt rufiventris = ◗ Kärrsnäppa alpina = nordlig kärrsnäppa ◗ Nötkråka macrorhynchos = smalnäbbad himalayarödstjärt ◗ Kärrsnäppa schinzii = sydlig kärrsnäppa nötkråka ◗ Svart rödstjärt ochruros = kaukasisk ◗ Rödbena robusta = isländsk rödbena ◗ Kråka corone = svartkråka rödstjärt ◗ Fiskmås heinei = rysk fiskmås ◗ Kråka cornix = gråkråka ◗ Vitgumpad buskskvätta maurus = sibirisk ◗ Vitvingad trut kumlieni = baffintrut ◗ Rostgumpsvala daurica/japonica = östlig buskskvätta ◗ Silltrut fuscus = östersjötrut rostgumpsvala ◗ Vitgumpad buskskvätta hemprichii = ◗ Silltrut intermedius = nordsjösilltrut ◗ Stjärtmes caudatus = nordlig stjärtmes kaspisk buskskvätta ◗ Silltrut graellsii = atlantsilltrut ◗ Stjärtmes europaeus = kontinental ◗ Vitgumpad buskskvätta variegatus = ◗ Tygeltärna melanopterus = stjärtmes armenisk buskskvätta atlanttygeltärna ◗ Cettisångare albiventris = ◗ Stenskvätta leucorhoa = ◗ Sillgrissla aalge = nordlig sillgrissla turkestancettisångare grönlandsstenskvätta ◗ Sillgrissla albionis = brittisk sillgrissla ◗ Lövsångare trochilus = sydlig lövsångare ◗ Gulärla flava = sydlig gulärla ◗ Sillgrissla hyperborea = arktisk sillgrissla ◗ Lövsångare acredula = nordlig lövsångare ◗ Gulärla thunbergi = nordlig gulärla ◗ Tordmule torda = nordlig tordmule ◗ Gransångare collybita = sydlig ◗ Gulärla flavissima/lutea = ◗ Tordmule islandica = isländsk tordmule gransångare brittisk/gulhuvad gulärla ◗ Tobisgrissla grylle = östersjötobisgrissla ◗ Gransångare abietinus = nordlig ◗ Gulärla feldegg = svarthuvad gulärla ◗ Tobisgrissla arcticus = atlanttobisgrissla gransångare ◗ Sädesärla alba = europeisk sädesärla ◗ Större turturduva orientalis = ◗ Gransångare tristis = sibirisk gransångare ◗ Sädesärla yarrellii = engelsk sädesärla orientturturduva ◗ Ärtsångare curruca = europeisk ◗ Sädesärla personata = masksädesärla ◗ Större turturduva meena = ärtsångare ◗ Sädesärla ocularis = sibirisk sädesärla bergturturduva ◗ Ärtsångare halimodendri = ◗ Hedpiplärka rubescens = amerikansk ◗ Tornuggla alba = västeuropeisk tornuggla stäppärtsångare hedpiplärka ◗ Tornuggla guttata = östeuropeisk ◗ Ärtsångare blythi = sibirisk ärtsångare ◗ Hedpiplärka japonicus = sibirisk tornuggla ◗ Nötväcka asiatica = sibirisk nötväcka hedpiplärka ◗ Ökenvarfågel pallidirostris = ◗ Ringtrast alpestris = alpringtrast ◗ Gråsiska cabaret = brunsiska saxaulvarfågel ◗ Blåhake svecica = rödstjärnig blåhake ◗ Gråsiska rostrata = grönlandsgråsiska ◗ Rödhuvad törnskata senator = västlig ◗ Blåhake cyanecula = vitstjärnig blåhake ◗ Gråsiska exilipes = snösiska

11 vår fågelvärld | 5.2020