I fäders spår? Längdskidåkningens landskap som kulturarv
Daniel Svensson
Finns det särskilda landskap för längdskidåk- vara på sin plats. Vålådalen ligger i de jämt- ning som kan ses som nationella och/eller lo- ländska fjällen, drygt fyra mil från Åre. I fjäll- kala kulturarv? Vad består de här landskapen i dalen finnsen turiststation med rik idrottshi så fall av och hur framställs de i marknadsfö- storia. Vasaloppsspåren återfinnsi Dalarna, i ring och turism i dag? Vilka idéer om landskap området mellan Sälen och Mora. Här finnsen ligger till grund för marknadsföringen? Jag etablerad skidtradition och mängder av lands- kommer att diskutera skidåkningens landskap lagsåkare (Sixten Jernberg, Janne Stefans- från ett minnes- och kulturarvsperspektiv son, Rolf Rämgård med flera) är uppvuxna och utgå från tre olika exempel: Vålådalen, här och har tävlat för föreningar från bygden Hindås och Vasaloppsspåren. Det material längs Vasaloppsspåren. Det finnse tt museum jag studerar är ett antal hemsidor kopplade till knutet till loppet. Vasaloppsmuseet ligger i respektive plats. När det gäller Vålådalen fo- Mora och har en permanent utställning med kuserar jag på Vålådalens Turiststation. Vasa- bilder, föremål och arkivmaterial. Den lilla loppsspåren analyseras genom beskrivningar orten Hindås ligger 28 km öster om Göteborg, på 0 officiellahemsida. I fallet Hindås handlar i ett högt beläget och kuperat skogslandskap. det om ett antal mindre aktörer på orten. De Bygden har en historia starkt färgad av idrott, tre exemplen förenas av en lång tradition inom inte minst skidor. Grannorten Landvetter, 15 längdskidåkningen, och är alla exempel på hur km öster om Göteborg, har inte samma skid- historia och landskap kopplas samman för att tradition men i övrigt liknande förutsättningar marknadsföra skidåkning i området och för som Hindås. Landvetter har numera ett av att locka skidturister. Genom att studera den Göteborgsregionens främsta konstsnöspår. bild som ges av respektive plats, vill jag väcka Jag kommer att argumentera för att idé- ett antal frågor om hur skidåkning och skid- erna om skidlandskapet förenar Hindås, spår konstrueras som kulturarv och hur detta Vasaloppsspåren och Vålådalen, även om används i turistnäringen. Utöver hemsidorna ansträngningarna och framgångarna i byg- har jag ytterligare källor i form av intervjuer, gandet av kulturarvet varierar. Jag vill visa platsbesök och litteratur. För att förtydliga hur exempel på hur idrottens och rörelsens land- historia och kulturarv används har jag valt att skap formeras som kulturarv och används jämföra Hindås, Vålådalen och Vasalopps- i turismen. Dessa landskap har hittills inte spåren med en fjärde plats, Landvetter, där rönt samma intresse som exempelvis indu- längdskidåkningen inte har samma historiska strilandskap, fornminnen och annat. Detta kan förankring. I fallet Landvetter behandlar jag nu vara på väg att förändras. Artikeln kan ses främst information från den lokala skidklub- som en del i forskningen kring att synliggöra bens, OK Landehof, hemsida. landskap som tidigare har varit exkluderade En översiktlig geografisk orientering kan från gängse kulturarvsförståelse. Kulturarvet 194 Daniel Svensson har breddats under senare år, då exempelvis och hälsa (Eskilsson 2000:78–79). Snö, na- hembygdslandskap, industrilandskap, forsk- tur, skidor, skog och fysisk uthållighet verkar ningslandskap och urbana landskap lyfts fram vara nyckelingredienser. De här idéerna är (Svensson och Saltzman 1997, Sörlin 2003). inte nya. Tvärtom har betydelsen av kroppslig Frågan är vad forskningen kring tidigare ansträngning betonats i många av de kanoni- osynliggjorda landskap resulterar i? Vad blir serade nordiska landskapsskildringarna. Det konsekvensen av att ständigt nya landskap är den fysiska aktiviteten som försätter män- artikuleras och lyfts upp på kulturarvsagen- niskan i ett tillstånd av samhörighet med land- dan? Jag återkommer till dessa frågor i en skapet (Svensson 2010:31–32, Solnit 2002). avslutande diskussion. Människan ska här förstås som en maskulin varelse, för såväl skidåkning som fysiska Historisk bakgrund – landskapet, turismen kraftprov i naturen har sedan länge varit mas- och den fysiska ansträngningen kulint kodade. Skidåkningen har i Sverige Landskapsupplevelsen och den fysiska an- varit starkt kopplad till manlighet, svensk- strängningen (här i form av skidåkning) är het, dygd och hjältemod (Sörlin 1995:150). nära sammankopplade. Detta är ett idéhisto- Det är högst osannolikt att ett arrangemang riskt arv med kopplingar till antikens Grek- som Vasaloppet hade startat på 1920-talet om land, och till renässansidealet om en sund själ syftet var att firaen heroisk skidtur gjord av i en sund kropp. Även i Sverige har landskapet någon drottning. Däremot har naturen ofta varit intimt förknippat med den fysiska ak- framställts som kvinnlig i västerländsk idé- tiviteten. Vid sekelskiftet 1900 hade vand- historia. Kvinnligheten har associerats med ringen blivit en viktig del i den borgerliga naturlighet och passivitet, medan manligheten ungdomens fostran, eftersom den ansågs ge förknippats med kultur och aktivitet (Olwig hälsa, disciplin och fosterlandskärlek. Dessa 2002). Att ta sig an naturen med kulturell för- dygder passade naturligtvis bra i en tid då ståelse och fysisk aktivitet, som tanken var i nationsbygget, försvaret och fritiden var vik- friluftslivet, kan därmed ses som en dubbel tiga frågor (Svensson 2010:31–32). Att den seger. fysiska aspekten av turismen skulle behålla Kroppslig ansträngning är en viktig del i sin betydelse visar inte minst Dag Hammar- nordiskt friluftsliv och har betonats av flera skjöld, en av de mest uppskattade landskaps- av de viktigaste friluftsorganisationerna i skildrarna i modern tid, som menade att fjällen Sverige (Sandell och Sörlin 2000). Svenska borde upplevas medelst fotvandring för bästa och norska turistföreningar fokuserade på an- utbyte. Med Hammarskjölds (1962:42) ord: vändandet av naturen och historiseringen av ”Helt upplever vi fjällen – liksom naturen territoriet (Kayser Nielsen 2007:146). Inom överhuvud – blott under egen möda.” STF fanns till exempel en vilja att utveckla Fokus i Hammarskjölds citat ligger inte på turismen, men det skulle vara en kvalitativ underhållning och bekvämlighet, utan på en turism, inte en obildad sådan (Erlandson- mer klassisk naturupplevelse. Detta är i linje Hammargren 2006:31–32). Viss civilisations- med det svenska friluftsliv som etablerades kritik och kritik mot alltför bekväm turism under 1800-talets slut och 1900-talets början. förekom, bland annat hos Dag Hammarskjöld Där var den fysiska aktiviteten ett viktigt in- (1962). I skapandet av det nordiska landskapet slag och där blev friluftslivet synonymt med är kroppslig närvaro och aktivitet ett centralt hälsa och moralisk fostran. Redan i friluftsli- drag. Det är ett landskap som måste förstås vets inledningsskede fanns starka kopplingar genom fysisk ansträngning (Kayser Nielsen mellan naturupplevelsen, nationell identitet 1997:87–89). I fäders spår? 195
Även inom konsten går det att lyfta inte varit skogshuggare från Västerbotten, fram landskapsförståelsen. Det är typiskt Jämtland eller Dalarna. Men de som levt upp inom svenskt landskapsmåleri och andra till myten, däribland Sixten Jernberg, Rolf landskapsbeskrivningar under slutet av Rämgård och Assar Rönnlund, har lyfts fram 1800-talet och början av 1900-talet att fokusera och fått hjältestatus. antingen på det pittoreska, scenerierna och Naturorienterad turism har varit av stor be- utsikterna eller på de exploateringsbara tydelse i de nordiska länderna, delvis på grund naturresurserna. Sällan bägge samtidigt (Er- av att tillgången på glesbefolkad natur varit landson-Hammargren 2006:63–64). god (Sörlin 1999:105). Det kan kopplas till ett Den bild av modern turism som antyds på intressant drag i Nordens historia, som är av Vålådalens och Vasaloppets hemsidor är i intresse här. I germansk och nordisk rättstradi- linje med en historisk ambivalens, som har tion har brukandet varit centralt – rätten till kännetecknat den västerländska, bildade bor- mark, natur och landskap har varit knuten till gerlighetens syn på turism i de svenska fjällen aktivitet (Tordsson 2000:52). Idrottens kultur- och i andra alpina områden runt om i världen arv kan ses i ljuset av denna tradition – genom under stora delar av 1800- och 1900-talen. aktivitet hävdas rätten till landskapet. Men Författare, konstnärer och andra har ofta sökt enbart aktivitet räcker inte – landskap måste den mest genuina, minst turistanpassade upp- artikuleras, för att använda Sverker Sörlins levelsen. Men eftersom de samtidigt mark- begrepp. Det är först då de tydligt kan skiljas nadsförde just denna genuina upplevelse i från varandra och bli etablerade som platser sina texter, dikter, bilder och liknande, blev där människor känner tillhörighet (Sörlin de inte sällan en del av det massturistiska hotet 1999:108–109). med dess tillrättalagda, överbefolkade och En intressant aspekt av de skidlandskap jag smaklösa landskap, som de själva varnade för ska studera är att de går tvärs över de etable- (Shama1996:501–502). Dag Hammarskjöld rade estetiska kategorierna för landskap: det (1962:43), Wilhelm Peterson-Berger och an- sköna, det sublima och det pittoreska (Johan- dra framstående svenska landskapsskildrare nisson 1984, LykkeSyse 2000). Dock med har betonat betydelsen av en kvalitativ turism, viss tonvikt på det pittoreska och ibland det baserad på fysisk aktivitet, för att uppleva sublima, medan naturresurserna oftast hålls landskapet på ett korrekt vis. Peterson-Ber- i bakgrunden. gers (2003:93) ord angående turism i fjällen illustrerar detta på ett närmast övertydligt Tidigare forskning sätt. Han skriver bland annat om jämtländ- Idrottsliga och landskapsmässiga kulturarv bör ska Bydalen, där flera hotell vuxit fram, att ses som ett slags folkliga lämningar som först här borde en person ta över som ”bättre än på senare år intresserat de etablerade kultur- publiken själv vet vad publiken vill ha”. Vem arvsförvaltarna inom Riksantikvarieämbetet som helst kan alltså inte utforma ett kulturarv (Karlsson 2008:83–84).Det finnsst udier kring enligt Peterson-Berger – det krävs bildning hur joggingens landskap (motions- och elljus- och smak. Därför passar skidspår bra, efter- spår) byggde på idéer från fysiologer. Dessa som skidåkaren och skidåkningen förkropps- landskap har av Mattias Qviström (2013) ligar många av de ideal som är klassiska i kallats för portabla landskap, och de kän- den nordiska självbilden – tystnad, styrka, netecknas av reproducerbarhet. Här ska jag frihet, uthållighet – en självbild som i mångt undersöka det idrottsliga landskapet utifrån och mycket utgick från naturen (Tordsson värden som inte är lika enkla att reproducera 2000:50–53). Alla svenska elitskidåkare har som motionsspåren i sig, nämligen autentici- 196 Daniel Svensson tet, minne och kulturarv. Forskning om hur Vad gäller kulturarv och historia, ser jag regioner och kommuner arbetar med att kom- båda begreppen som exempel på historiska mersialisera sina kulturarv (Strömberg 2007) skeenden formerade som narrativ. Graden av har bland annat visat att dagens turism inte narrativ är enligt mig högre i kulturarvet än bara involverar den turistiska blicken, utan hela i historieskrivningen. Det finnsdessutom en turistens kropp blir delaktig i att ta in upple- kritisk ansats i historia, medan kulturarvet velsen (Ek och Hultman 2007:35). Detta gäller snarare syftar till bevarande. Därmed inte sagt i synnerhet skidlandskapen. Även processer att kulturarv skulle sakna kritisk potential. kring hur landskapsförståelse kan etableras Medeltida autenticitet handlade mycket om har utforskats, exempelvis vad gäller samiska funktion, men dagens autentiska upplevelse landskap (Mulk och Bayliss-Smith 2006). In- har mer att göra med hur och varför något ternationellt finns det ett antal studier kring bevaras som kulturarv, vem som betalar och idrott och geografi, som mestadels fokuserar hur det marknadsförs (Lowenthal 2008). Jag på städer och arenor snarare än de landskap menar att autenticitet består av två led – hur som diskuteras här (Bale 2003, Bairner 2009). och varför något bevaras samt de upplevda Den här artikeln skiljer sig från tidigare eller faktiska likheterna med tidigare utövare forskning genom att titta på landskap som har av samma aktivitet på den aktuella platsen. färgats av idrott, mer specifiktpå längdskid- Det blir autentiskt att åka skidor i Vålådalen, åkningens landskap. Jag menar att studier av på spår som man kör upp själv under tidig idrottens minneslandskap och hur de konstru- morgon, därför att svenska skidhjältar gjor- eras är av största vikt, inte minst i ljuset av de så under 1950- och 60-talen. Det blir inte den allt tydligare trenden kring motionerande autentiskt att åka skidor i en skidtunnel, för och deltagande i stora och små motionseve- det finns ingen historisk koppling vare sig i nemang. I kampen om motionsturisterna är tillvägagångssätt eller till plats. landskapet som kulturarv centralt. Därför bör Med minne menar jag det kollektiva minnet vi undersöka hur det skapas och används. på en plats, vare sig det är ett land, en stad el- ler en liten by. Minne behöver inte etableras i Viktiga begrepp medvetandet på samma sätt som historia och Ett antal begrepp som förekommer i texten kulturarv, det finnsdär ändå. kan behöva en förklaring. Landskap är ett begrepp som inrymmer en kulturell aspekt. Vasaloppsspåren Nationalencyklopedin (Hägerstrand och Vasaloppet, detta nio mil långa kraftprov Sporrong 2010) beskriver landskap på föl- på skidor, har sedan starten 1922 utvecklats jande sätt: från ett småskaligt långlopp till ett stort eve- nemang, som direktsänds i nationell tv och Man kan säga att landskapet består av vissa grundele- som årligen lockar tiotusentals skidåkare av ment som sammansätts till en geografiskhelhet genom varierande kvalitet, från världselit till motio- olika ständigt pågående fysiska, biologiska och kultu- rella processer. närer. Vasaloppet är kanske det mest uppen- bara och framgångsrika försöket att etablera Denna definitionav landskap utgör grunden längdskidåkning som en form av nationellt för min användning av begreppet. Betydelsen kulturarv, genom sitt storskaliga återska- har använts av många forskare, ett exempel är pande av en historisk händelse som blivit en idéhistorikern Jakob Christensson (2002:5), viktig del av Sveriges historia. Det handlar som beskrivit landskapet som ”något av be- om Gustav Vasas flykt genom Dalarna vintern traktaren besjälat, ett mentalt rum”. 1520–1521. Gustav Vasa försökte på skidor I fäders spår? 197
Segraren 1940, Arthur Häggblad (nr 37), IFK Umeå, passerar vid kontroll i Mångsbodarna. Foto: Vasaloppets bildarkiv.
(enligt etablerad historieskrivning) undkom- rison (SvD 2011), menar att Gustav Vasa inte ma trupper lojala mot den danske kungen använde skidor alls. Kristian II. Dalkarlarna var först skeptiska Det känns symptomatiskt att Vasaloppets och Gustav flydde Mora och satte kurs mot hemsida inte tar upp några alternativa tolk- Norge, men hanns upp i trakterna kring Sälen ningar. På gott och ont har Vasaloppet byggt av dalkarlarna som nu hade ändrat sig och sin verksamhet på den här versionen av histo- ville stödja upproret mot den danske kungen. rien. Och den verkar onekligen tilltala en stor Vasaloppets sträckning är alltså Gustav Va- publik. Rekordåret 2012 var 63 142 skidåkare sas och dalkarlarnas historiskt omdebatterade anmälda till de olika loppen under Vasalopps- skidväg, fast omvänd, från Sälen till Mora veckan (My Newsdesk 2012). Faktaunderla- (Vasaloppet 2012). get och autenticiteten i den historiska analysen Nationell historia och landskap utgör en tycks inte vara det viktigaste för besökarna, central del av Vasaloppet. Själva idén med vilket tidigare forskning har indikerat. loppet är baserad på en faktisk historisk hän- Återskapandet av Gustav Vasas dalafärd delse, även om det råder delade meningar om på skidor bygger på en möjlig tolkning av en huruvida Gustav Vasa åkte skidor och i så historisk händelse. En förklaring till att detta fall var och när. På Vasaloppets hemsida pre- går hem kan vara att majoriteten av dem som senteras historien om Gustav Vasas skidflykt deltar i första hand är på jakt efter motion, som ett etablerat historiskt faktum. Detta är fysisk ansträngning, delaktighet i den enorma naturligtvis ingen överraskning, eftersom den tillställningen och tjusningen i den personliga versionen utgör den historiska grunden för utmaningen. Vad gäller autenticitet och hi Vasaloppet så som det ser ut i dag. Men det storia är Vasaloppets egen historia och tradi- finnsflera historiker som ger en annan bild av tion viktigare för många än vad den historiska vad som hände. Några, däribland Dick Har- grunden för loppet är. Här kommer vi in på en 198 Daniel Svensson intressant aspekt i skapandet av kulturarv och snarare än minne och kulturarv. Vasaloppet etablerandet av vissa landskap som särskilt bör nog snarare betraktas som historiebruk viktiga för en sport, ett folk eller ett land. Da- i Peter Aronssons (2004:114–115) mening. vid Lowenthal (2011:36) menar att sanningen Utvandrarbygden i Småland och Medeltids- inte alltid är vad folk vill ha. När det gäller veckan i Visby är exempel på hur historiskt minnesindustrin är en föreställd sanning lika stoff använts på liknande sätt för att skapa funktionell som en faktisk sanning. Turistnä- lokal identitet och turistintäkter i samtiden. ringen har en tendens att förstärka etablerade Processen i sig är alltså inte unik, tvärtom. Det uppfattningar om vad som är typiskt för en som är intressant i det här fallet är hur man plats, oavsett om det är autentiskt eller inte fokuserar på idrott i historiebruket. Idrottens (Bairner 2009:230). På Vasaloppets hemsida landskap är, med några få undantag, under- verkar man ha nöjt sig med denna föreställda utvecklade som kulturarv. sanning, med gott publikmässigt resultat. Och jag ser inga akuta problem med ett sådant till- En arena av ett annat slag? vägagångssätt, så länge det är tydligt att det Det skidlandskap som presenteras på Vasa- handlar om ett slags identitetsbyggande mark- loppets hemsida är ett på många sätt typiskt nadsföring, eller storytelling som det brukar mellanskandinaviskt glesbygdslandskap. heta inom turistbranschen (t.ex. Mossberg Vidsträckta skogar, kalla och snötäckta, med och Johansen 2006). Problemet uppstår när små röda stugor och gårdar insprängda bland storytelling uppfattas som historiska fakta, träden. Fäbodvallar och små åkrar här och där
Segraren 1960, Sixten Jernberg, Lima IF, före kontrollen i Oxberg. Foto: Vasaloppets bildarkiv. I fäders spår? 199 gör idyllen komplett. Men detta landskap är där långt innan Gustav Vasa. Men vem byggde inte vildmark, hur mycket det än motsvarar fäbodbyarna? Vem röjde marken för skidspå- våra förväntningar på skandinavisk glesbygd. ren? Vem körde ut konstsnön under åren med Landskapet är påverkat av människor under milda vintrar och snöbrist? Det mänskliga lång tid. Det är ett landskap där skogsindu- avtrycket i landskapet kring Vasaloppet är inte strin, för att bara ta ett exempel, har varit viktig av industriell skala eller stil, men det är ändå i århundraden. Idén om vildmarken är pro- högst påtagligt. Med den här sortens beskriv- blematisk på många sätt (Lowenthal 2008). ning, där människan saknas i landskapsbilden, Men inte på Vasaloppets hemsida. I stället kan idylliserar Vasaloppets hemsida landskapet man läsa följande om VasaloppsArenan, det med små fäbodbyar och liknande. vill säga spåren från Berga by nedanför Sälen Beskrivningen ger eko av den tidsanda som och hela vägen till Mora (Vasaloppet 2012): rådde då Vasaloppet startades på 1920-ta- let. Såväl samtida som tidigare och senare Den ligger här och väntar på dig. En arena skapad av landskapsskildrare har betonat enkelhet naturen själv, tillgänglig och vacker, inramad av små och avståndstagande från stadslivets gla- fäbodbyar och glesvuxna tallskogar [...]. VasaloppsA- renan är fjärran från vildsinta fotbollshuliganer, vip- mour. Vasaloppets hemsida ger besökaren lounger och blinkande neontavlor med senaste match- en liknande bild – här kan allt inte fås för resultaten. Det här är en arena av ett annat slag. Den har pengar, utan det krävs fysisk ansträngning. med åren blivit en viktig del av folksjälen. Även inom de tidigare nämnda romantiska och transcendentala strömningarna tonades Den här eleganta beskrivningen av Vasalopps- ekonomins betydelse ner. Detta låg i linje spåren är full av intressanta och okommen- med civilisationströttheten och flykten från terade idéer om landskapet. Andemeningen i städernas lyx och flärd, som gjorde sig på- citatet är avsaknaden av förändring. Jag tän- mind i början av 1900-talet. Romantisering ker då särskilt på den omfattande förändring av hembygdslandskap, liknande de som av miljöer och ekosystem som pågår. Vasa- återfinns kring VasaloppsArenan, blev van- loppsArenan tycks stå utanför detta. Det är ligare. Urbaniseringen och den accelererande inte oväntat att en hemsida som ägnar sig åt industrialiseringen banade väg för en sådan marknadsföring av ett större turistevenemang hembygdsromantik (Erlandson-Hammargren inte tar upp problemen med mänskliga för- 2006:247). Tanken att inte bara i vildmarken ändringar i landskapet. Men det är märkligt utan även på landsbygden hitta andra, högre att människan lyser så med sin frånvaro i värden är ett viktigt inslag i landskapets mo- texten. Man antyder att skidspåren och om- derna idéhistoria. På Vasaloppets hemsida givningarna är skapade av naturen. I sporter återfinnsdenna idé tydligt och klart, särskilt som är tydligt kopplade till nationen, som golf i den under hösten 2013 uppdaterade hemsi- i Skottland eller baseboll i USA, är liknande destexten. Nu inkluderas ortsborna och den beskrivningar vanliga. Idrottslandskapet (i historiska etableringen av stigar och vägar i form av en bana eller arena) knyts till ett landskapet. Man nämner även adrenalinpum- lantligt eller till och med förhistoriskt land- pande tävlingar, men kontrasterar dessa med skap, människan placeras i bakgrunden eller vardagen i arenan: ensamhet, glittrande sjöar skrivs helt ut ur landskapets narrativ (Bairner och träning (Vasaloppet 2013). Men nu ryms 2009:233–234). När det gäller Vasaloppets alltså mänsklig aktivitet i beskrivningarna, hemsida och formuleringen om att naturen vilket förstärker det hembygdsromantiska skapat VasaloppsArenan är det i någon mån draget, på bekostnad av vildmarksromanti- sant. Skogarna, myrarna och kullarna fanns ken. 200 Daniel Svensson
En annan intressant detalj i texten på Va- nel (som den i värmländska Torsby) skulle saloppets hemsida är den antropocentriska enligt den här tolkningen beröva skidåkaren idén om naturen. Arenan sägs vänta på oss, den oersättliga naturupplevelsen och försätta skidåkarna. Naturen tillskrivs alltså passi- åkaren i en onaturlig miljö. En sådan skidtun- vitet medan det är människan som är aktiv. nel skulle då, med den retorik som används Det är en klassisk dikotomi, ofta använd i på Vasaloppets hemsida, ha mer gemensamt diskursen om landskapet. Antropocentriska med de förhatliga blinkande neonskyltarna idéer är vanliga i landskapsskildringar av än med Gustav Vasa. Detta återspeglas också Carl von Linné och många andra. Idén om på Torsby Ski Tunnels hemsida (2013), där en skapelsekedja, en ”great chain of being”, det inte står någonting om landskap, utan där med människan i hierarkins topp (lydande fokus är på tekniken som möjliggör tunneln, endast under Gud) utgör grunden i det här samt de unika möjligheterna till träning. Kon- tänkandet (Erlandson-Hammargren 2006:85– trasten mellan Vasaloppets landskapsbero- 86).Med den här ideologin har landskapet ett ende upplevelse och skidtunnelns betydligt värde för oss, men inte i sig självt. Det är en lösare koppling till den omgivande miljön antropocentrisk utgångspunkt och den har är slående och innebär ett brott med tidigare legat till grund för bildandet av naturreservat, träning inom skidsporten som länge var starkt nationalparker och andra bevarandeåtgärder. kopplad till landskapet. Detta visas inte minst Vasaloppets hemsida ligger betydligt i intervjuer med åkare som var aktiva under närmare naturskyddsargument av den här 1950- och 60-talen. Oxbergssonen Sune Lars- antropocentriska karaktären än idéer om son (2013), Vasaloppsvinnare 1959, menar naturens egenvärde som har lyfts fram av att intervallträningen styrdes av tillgången bland andra Arne Naess (1989). på backar – intervallerna blev så långa som Beskrivningen av VasaloppsArenan pas- backarna var. Landskapet styrde i viss mån sar även väl in i de klassiska dikotomierna träningen. Med skidtunnlar och konstsnö mellan natur och kultur, vilt och tämjt, stad bryts delvis landskapsberoendet. och landsbygd, bland andra. Fokus ligger på Att begreppen folksjäl och nationalsjäl fö- att särskilja Vasaloppet från den moderna rekommer som en slags motivering till Vasa- idrottsupplevelsen och i stället relatera till loppets popularitet visar att nationalistiska en klassisk naturupplevelse. I samma anda aspekter är högst relevanta i byggandet av står det på hemsidan (Vasaloppet 2013) att VasaloppsArenan som kulturarv. Den svenska ”spåret passerar alla välkända kontroller, folksjälen, som den beskrivs av Vasaloppet, genom tillsynes oändliga myrar och igenom är uppenbarligen mer knuten till skogen och landskap som man inte trodde existerade”. bondelandskapet än till kommersen i modern Här framträder ett landskap med oändliga sport. Och även om den här folksjälen i sin nu- vidder och av sådan skönhet att det är omöj- tida framtoning är androgyn, har den en lång ligt att föreställa sig, det måste upplevas. I historia av att vara manligt kodad. Skidåk- centrum står naturupplevelsen. Men denna ningen har sedan länge varit en viktig aspekt naturupplevelse blir till genom fysisk akti- av nationella identiteter i Norden, så Vasa- vitet. Det är den fysiska aktiviteten skidåk- loppet placerar sig i en rik tradition när man ning, tillsammans med landskapets estetiska binder samman längdskidåkning och folksjäl kvaliteter, som definierarupplevelsen av Va- (Sörlin 2010, Yttergren 2006). Tidigare forsk- saloppet. Det är tydligt, om än inte utskrivet, ning har pekat på Vasaloppet som den kanske att skidåkningens landskap ser ut ungefär främsta materialiseringen av kroppslig, uthål- som det gör i Vasaloppspåren. En skidtun- lig och naturnära svenskhet. Genom att fysiskt I fäders spår? 201 ta sig an naturen och samtidigt följa i historiskt i dag ett starkt fokus på idrott i Vålådalen, och signifikanta spår demonstreras svenskheten skidåkare i elitklass är en relativt vanlig syn (Kayser Nielsen 1997:91). såväl sommar- som vintertid. Tillsammans Tittar man på hur Vasaloppsmuseet presen- med sin fru Olga drev Gösta Olander ett ho- teras på Vasaloppets hemsida verkar ambitio- tell med tillhörande träningsfaciliteter. Paret nen vara att presentera Vasaloppets historia organiserade träningsläger och fungerade som ”på ett modernare och attraktivare sätt” (Va- värdar. Men Gösta Olander var utöver detta saloppet 2013). Det finnsuppenbarligen rum även inblandad i själva träningen. Han var för förändring på Vasaloppets museum och en naturromantiker och civilisationskritiker hemsida, men inte i samma utsträckning på som argumenterade mot vetenskapliga trä- själva VasaloppsArenan. För att understryka ningsmetoder. Olander propagerade i stället att VasaloppsArenan faktiskt kan betraktas för en ”naturlig” träning, med utgångspunkt i som ett skidåkningens kulturarv, kan man landskapets förutsättningar (Yttergren 2012: lyfta fram dess status som naturreservat. 1994 85–88). Olanders naturliga träning var delvis gjordes det 90 kilometer långa och tio meter inspirerad av samernas rörelser i landskapet, breda spåret till ett naturreservat (Vasalop- men knöt även an till liknande träningstra- pet 2013). På denna arena för skidåkningens ditioner i andra länder, inte minst till austra- kulturarv samlas varje år hundratusentals liensaren Percy Ceruttys holistiska tränings- skidåkare för ett storskaligt återskapande av filosofi (Howe 2006).Den erfarenhetsbase- en historisk tilldragelse. Det är anmärknings- rade träningen i naturliga omgivningar blev värt, och hela evenemanget påminner på sätt Olanders och Vålådalens adelsmärke. På och vis om de massiva reenactments av hi- fjällstationens hemsida får nutidens presum- storiska katastrofer som nyligen analyserats tiva besökare en liknande bild. Det finns till (Ekström 2012). Att det sker just i trakterna och med översättningar till engelska, vilket kring Mora och Sälen är delvis av historiska visar att Vålådalen har lockat (och vill fort- skäl, men också för att detta är en av landets sätta att locka) utländska gäster. På hemsidan främsta skidbygder. Vasaloppet är kronan på (Vålådalens fjällstation 2013) kan man läsa: verket i en mycket väletablerad skidkultur. Här är det rofyllt, ingen trängsel och inte så mycket rock ’n roll på afterskin, men aldrig tråkigt! Vi har mer Vålådalen – naturlig träning i ensliga än 50 km välpreparerade skidspår, varav 7,5 km elljus- landskap spår. Dessutom finns det vinterleder som du kan följa Under 1900-talet blev jämtländska Vålådalen ut i fjällvärlden, bort från stress och tyngande plikter. den främsta destinationen för längdskidåk- ningslandslagets träningsläger. Det var den le- Mycket kan sägas om ovanstående citat. Det gendariske tränaren och fjällvandraren Gösta är tydligt att dagens ägare vill bibehålla den Olander (1893–1972) som utvecklade Vålå- historiska bilden av Vålådalen som en lugn dalens fjällstation till ett träningscentrum för plats i relativ avskildhet, med större fokus längdskidåkare, boxare, löpare, friidrottare på träning och naturupplevelser än den och andra. Bland de idrottsliga storheter som hedonistiska dekadens som underförstått tränat i Vålådalen finnsGunder Hägg, Floyd präglar afterski-scenerna i Åre och Sälen. Patterson, Assar Rönnlund, Sixten Jernberg Vålådalens hemsida visar upp en inställning och en rad olika svenska och internationella till turism som påminner om den historiska landslag. Snötillgången är god i Vålådalen, ambivalens som har kännetecknat den väster- som ligger väster om Östersund och räknas ländska bildade borgerlighetens syn på turism som en del av Årefjällen. Det finnsfortfarande under stora delar av 1800- och 1900-talen. 202 Daniel Svensson
Naturlig träning.Gösta Olander (mitten) flankeradav en diger samling svenska idrottstjärnor på barmarksträning i Vålådalen, augusti 1962. Utöver Olander syns från vänster: Lars ”Finnskoga-Lasse” Olsson, Assar Rönnlund, Ingemar Johansson, Sture Grahn, Rolf Rämgård och Ragnar ”Föllinge” Persson. Foto: Jamtlis Arkiv & foto, Hallings foto. Dilemmat var att man ville uppleva de minst Fjällterrängen lockar med otaliga möjligheter till akti- turistanpassade platserna, men att man genom viteter och varierande träning. På 40-talet låg storheter att hylla dessa platser bidrog till mer turism. som Gunder Hägg i träning här, idag är chansen stor att Vålådalen är, enligt vad som går att utläsa du träffar på Jerry Ahrlin, Oskar Svärd och Jenny Hans- på hemsidan, djupt rotad i den ovan beskrivna son i skidspåren. Sommartid klyver Markus Oskarssons paddeltag Nulltjärns spegelblanka yta. traditionen med en ambivalent syn på turis- men. Detta eftersom fjällstationen länge drevs Genom att knyta an till dåtidens och nuti- av Svenska Turistföreningen (STF), den orga- dens idrottsstjärnor framstår Vålådalen som nisation som kanske mer än alla andra stod i ett landskap där elitidrottare hör hemma. Att centrum för debatten om turismens för- och man på hemsidan specifikt hänvisar till den nackdelar. Att privata intressen nu har tagit varierade träningen som landskapet möjlig- över i Vålådalen verkar inte ha ändrat fram- gör, visar att man tar lokal historia och Gösta toningen så mycket. Det menar jag är sympa- Olanders syn på träning på fortsatt allvar. Be- tiskt, med tanke på att Vålådalen nog skulle rättelser som den ovan kan göra landskapet ha svårt att konkurrera med Åre och Sälen betydelsebärande och fungera både som på- om afterski-publiken. Den som vill vaska dyr minnelse och bevis för historiska händelser champagne gör sig förmodligen icke besvär (Peltonen 2007:174). i Vålådalen. I stället är det landskapet och I likhet med Vasaloppet har Vålådalen ett idrotten som står i fokus på Vålådalens hem- museum. På hemsidan beskrivs museet som sida (2013): en viktig del i upplevelsen av Vålådalen. Men det finns inga vidare beskrivningar av museet, som egentligen är mer av ett museum över I fäders spår? 203
Gösta Olander än över Vålådalen (även om de teborg, till något som liknar en svensk småska- två inte är så enkla att hålla isär). Det verkar lig version av Holmenkollen. Likheterna med som om museets roll är att understryka det Oslobornas klassiska friluftsområde bestod i autentiska med Vålådalen som skidlandskap, försöken att få Göteborgs invånare att besöka på liknande vis som ett monument, en skylt landsbygden, andas friskt luft och aktivera eller ett certifikat kan stärka anspråken på att sig med vintersporter som längdskidåkning, vara ett kulturarv (Lowenthal 2008). Museet skridskor och backhoppning. Förklaringen berättar för oss att Vålådalen är äkta vara, ett till denna till synes märkliga utveckling står skidlandskap med lång historia. I museet åter- att finnai utbyggnaden av den nya järnvägen finnsnamnteckningar av berömda svenskar, mellan Göteborg och Borås under 1890-talet. bland andra Dag Hammarskjöld och Ingemar Hindås fick en av stationerna längs den nya Johansson, som visar att platsen inte bara var tågrutten och därmed fanns förutsättningar ett träningscentrum för längdskidåkare utan för att locka skidsugna göteborgare. Men det även besöktes av en kulturell, idrottslig och krävdes förstås mer än bara en järnväg. Hind- politisk elit. ås, som är relativt högt beläget, har betydligt bättre klimat för vinteridrott än vad Göteborg Hindås – ett svenskt Holmenkollen? har. I Hindås fanns dessutom passande natur- Hindås i Västergötland (2 244 invånare 2011) liga omgivningar med mycket skog, sjöar och berättar en delvis annorlunda historia (Natio- kuperad terräng. Detta tillsammans med den nalencyklopedin 2013). I slutet av 1800-talet nyvunna tidsmässiga närheten till Göteborg och början av 1900-talet omvandlades detta möjliggjorde Hindås förvandling (Larsson lilla bondesamhälle, 28 kilometer öster om Gö- 2001:113–116). Även om Hindås har få skid-
Två åkare tränar i Hindåsterrängen på juldagen 2010. I bakgrunden syns hoppbacken. Foto: Anders Fors. 204 Daniel Svensson dagar per år jämfört med Vålådalen eller de pingplats som råkar ha skidspår i närheten. områden där Vasaloppet körs (Mora, Sälen), Användandet av historia och landskap för att försöker lokala företag marknadsföra orten skapa berättelser och traditioner som legiti- som en skiddestination med autentiskt skid- merar och ökar turismen på det här viset, med landskap. Hur görs då detta i fallet Hindås? utökad gemenskap i tid och rum, passar väl På den lokala campingplatsens hemsida finns in i kategorin storytelling. en liten historiesektion, där olika aspekter av Konferenshotellet Hindåsgården knyter lokalhistoria tas upp. Vintersport i Hindås be- an till lokal idrottshistoria redan på första skrivs med hänvisning till det speciella skid- sidan. Här får man veta att Hindås under för- tåg som transporterade skidåkare från Göte- sta halvan av 1900-talet sågs som ”en kur- borg till Hindås från 1900-talets början och ort och en centralort för Västsvensk idrott, fram till 1950-talet (Hindås camping 2013): främst vinteridrott, och som ett monument över en svunnen tid står hoppbacken ännu Hindås är en gammal turistort från början av 1900-talet. kvar” (Hindåsgården 2013). Fram till 50-talet gick det specialtåg (skidtåget) med Ett annat exempel hämtas från hemsidan göteborgare som ville njuta av en vinterhelg eller dag. Skidtävlingar var inget ovanligt, inte heller backhopp- för Hjortviken, det konferenshotell som Bra- ning (hoppbackarna finnskvar än idag). siliens VM-trupp i fotboll bodde på under fotbolls-VM i Sverige 1958. Detta historiska Varför använder en campingplats, huvud- faktum används på hemsidan, tillsammans sakligen inriktad på sommarturism, Hindås med mer svepande formuleringar om Hindås historiska arv som skidort i sin marknadsfö- rika historia som en plats för idrott, friluftsliv, ring? Genom att skriva in sig i ett historiskt turism och rekreation. Läsaren informeras: sammanhang och en skidhistoria i Hindås, ”Med sitt läge och naturliga omgivningar av blir campingplatsen mer än en vanlig cam- sjöar och relativt höga höjder var Hindås ett
Vykort från Hindås skidtävling 1919. Foto: arkivbild/Anders Fors. I fäders spår? 205 centrum för vintersporter” (Hjortviken 2013). rande i marknadsföringen och konstruerandet Det är intressant att se hur geografinlyfts fram av kulturarvet. snarare än den av människor skapade infra- strukturen för skidåkning. För medan skidspår Landvetter – konstsnö i historielösa land- och hoppbackar kan falla offer för tidens tand, skap? är geografiskaförutsättningar mindre sårbara Att jämföra tre platser av olika karaktär, alla i ett kort perspektiv. Även om människans med en rik historia inom skidåkning, är gi- påverkan på miljön är uppenbar i dag, både vande i sig. Vi har sett att Hindås, Vasaloppet på lokala och globala nivåer, fokuserar Hindås och Vålådalen använder landskap och historia turistföretag på den upplevda stabiliteten i de för att marknadsföra sina skidupplevelser till lokala omgivningarna. Den australiensiska nutida turister. Samtliga försöker på olika sätt historikern Libby Robin (2011) menar att de att distansera det man har att erbjuda från den mest intressanta utställningarna om globala moderna idrottsupplevelsen och turismen, klimatförändringar är de som inkluderar lo- samt knyta an till en (i Hindås fall svunnen) kalt material i den globala berättelsen. Hind- storhetstid som idrottslandskap. Man säger åsföretagen försöker sig på en variant av detta. sig erbjuda något annat, närmare knutet till När de använder lokalhistoriskt material i sina en klassisk naturupplevelse. Landskap och hemsidespresentationer av sig själva och sin historia presenteras på lite olika sätt, men bygd, riktade till en bred presumtiv kundkrets överlag är det flerlikheter än skillnader. Alla i Sverige och utomlands, försöker de göra tre exemplen använder skidåkning och land- lokalhistorien tillgänglig på om inte global så skap för att konstruera ett kulturarv som ska åtminstone nationell och regional nivå. Det locka turister. Men vad händer när man jäm- antyder att Hindås kulturarv som skidort är för dessa tre historiskt förankrade skidorter en angelägenhet för flerän Hindåsborna – av med en plats som saknar skidhistoria av den kommersiella skäl, men även av mer abstrakta digniteten, men som ändå vill locka skidåkare skäl som skulle kunna benämnas som ett slags i dag? Landvetter får tjäna som exempel. Or- kollektivt minne. ten ligger 15 kilometer öster om Göteborg. Det intressanta med berättelsen om Hindås Skidsugna göteborgare har alltså närmare som skidort är att klimatförändringarna lyser till Landvetter än till Hindås. Landvetter har med sin frånvaro i den. Detta trots att milda ingen iögonfallande skidhistoria, men det vintrar redan varit ett problem i trakten, ett finns en mycket aktiv lokal skidklubb, OK problem som knappast lär bli mindre med Landehof (för övrigt den klubb där min egen stigande temperaturer. Den enda förändring korta och genuint framgångslösa skidkarriär som ryms i konstruerandet av Hindås som ett pågick under det glada 1990-talet). Under skidornas kulturarv är framsteg och utveck- de senaste 20 åren har Landehof investerat ling, med historien som en pittoresk bakgrund i ett omfattande system med snökanoner för turister och andra besökare. Betydelsen och byggt upp ett rykte som en av de bästa av turismen för utformningen av kulturarvet skidanläggningarna i Göteborgsområdet. i Hindås understryks av ett pågående LEAD- Påverkar bristen på skidhistoria i Landvet- ER-projekt, finansieratav EU, som syftar till ter hur marknadsföringen utformas och hur att återetablera Hindås som ett centrum för skidlandskapet porträtteras? De hotell som vintersportturism. Man vill dessutom stärka finns i Landvettertrakten är främst belägna Hindås identitet som skidort (LEADER Göte- vid flygplatsen (ca fem km öster om själva borgs Insjörike 2013). Även om det inte finns samhället), så i stället har jag studerat OK några skidmuseer i Hindås är historien närva- Landehofs hemsida. Den innehåller inga land- 206 Daniel Svensson
Landehofs skidområde i december 2013. Landskap kan kanoniseras på olika sätt, här i mer bokstavlig bemärkelse. Snökanonerna är viktiga för att locka skidåkare till Landvetter och vanligtvis kan Landehof erbjuda finaspår vid den här tiden på året. Foto: Florence Oppenheim. skapsskildringar, historiska referenser eller tunneln i Torsby än Hindås eller Vålådalen. någonting som överhuvudtaget liknar det som I båda fallen handlar det om landskap där man kan hitta på hemsidorna från Hindås, Va- naturen blivit neutraliserad, för att tala med saloppet och Vålådalen. Landehofs hemsida John Bale (2003:139). Konstsnö, skidtunn- är strikt informationsinriktad, texten inskrän- lar, elljus, skidmaskiner på gymmet – alla är ker sig till upplysningar om skidspåren, dess de exempel på hur naturens betydelse kan öppettider, priser och teknisk information om minskas till förmån för reproducerbara för- snökanonerna. Om skidspåren står att läsa att hållanden. Landskapskopplingen blir mindre, ”en bra vinter kan vi erbjuda ca 1000 m hyfsat rationaliteten i träningen större. Landvetter platt skidåkning, en skidlekpark för de små har dock stora fördelar gentemot Hindås vad och en rejält kuperad tävlingsbana på ca 2,5 gäller konkurrensen om göteborgarna, då det km för eliten” (OK Landehof 2013). Det som från Göteborg tar en halvtimme med tåg eller presenteras på hemsidan är i stort sett renons bil till Hindås men endast en kvart med bil till på landskapsreferenser och historia.Det finns Landvetter. Dessutom gör konstsnön i Land- inga tecken på att klubben försöker sälja in vetter att snötillgången är väsentligt mycket Landvetter som ett turistmål eller landskapet bättre där än i Hindås, som än så länge har haft som ett kulturarv. Landehofs skidlandskap begränsade möjligheter att producera konst- har geografisktsett stora likheter med Hindås snö. Som portabelt jogginglandskap fungerar (kuperat, skogsklätt och med närhet till både Landehofs motionsspår utmärkt. Med por- Göteborg och järnvägen) men som mentalt tabelt menas här reproducerbart, alltså inte landskap är Landvetterspåren mer lika skid- knutet till någon specifikplats utan snarare en I fäders spår? 207 slags modell för motionsanläggning applicer- Diskussion bar på i princip vilka befintliga geografiska De exempel jag har analyserat visar på hur förutsättningar som helst (Qviström 2013). betydelsefulla historien och landskapet är i Det är också som en sådan anläggning spåren etablerandet av skidåkning som kulturarv och i Landvetter kom till. Men som skidlandskap marknadsföringsargument. Detta tycks dock saknas något, även om många liknande mo- bara gälla de orter där en kulturarvspotential tionsanläggningar byggts med skidåkning i finns. Den historiska bakgrunden används åtanke (Qviström 2013:324). Jag menar att på ett flexibelt sätt, där historievetenskaplig historiebrukets betydelse för jogginglandska- akribi inte är den främsta ledstjärnan. David pet ännu är försumbar, men för skidlandskapet Lowenthals (1998:xi) poäng, om att kulturarv är den desto viktigare. inte är ett försök att förstå vad som verkli- Skidspåren i Landvetter kostar pengar att gen har hänt utan snarare en verksamhet där använda. Det är lagligt att ta ut en avgift för tro på ett förflutet skräddarsytt efter dagens konstsnöspår, eftersom dessa kräver en sådan syften står i centrum, verkar vara giltig även stor arbetsinsats att iordningställa. Det är dock utanför kulturarvsprofessionen. Jag är inte slående att den dryga femtiolappen i inträdes- ute efter att moralisera över detta. Det är där avgift, gör det svårare att placera Landehofs emot viktigt att se skillnad på olika former av skidlandskap i samma tradition som Hindås, historia, historiebruk och kulturarv. Man bör exempelvis. Dock bör det sägas att såväl Vå- ha i åtanke att det bakom många kulturarv lådalen som Vasaloppet tar ut avgifter, så det finns starka ekonomiska och samhälleliga är egentligen bara Hindås bland mina exempel intressen som bidrar till etablerandet och ut- som fortfarande är helt kostnadsfritt för skid vecklandet av lokala och regionala resmål och åkare. Svenskt friluftsliv har en lång tradition evenemang (Aronsson 2004:233–235). Flera av demokrati, jämlikhet och tillgänglighet. forskare har pekat på den omformulering av Detta har betonats av Dag Hammarskjöld, det kulturpolitiska uppdraget som skett under som betraktade landskapet närmast som en 1990-talet, där man lagt större vikt vid bru- del av folkhemmet. Hammarskjöld (1962) kandet av kulturmiljöer snarare än bevarandet konstaterade att i takt med att svenskarnas av historia. Brukandet ska förstås ekonomiskt; materiella välstånd ökat hade de också fått tid kulturarvet har blivit en produkt (Strömberg och möjlighet att se sig om i landet. 2007:160–161). Men jag menar att det även Den demokratiska tillgången till national- kan förstås mer konkret, som det fysiska bru- landskapet var en central idéströmning under kandet av landskapet i form av skidåkning, folkhemsepoken. Jag menar att samma tanke vandring eller liknande. kan vara relevant i relation till skidåkningens I fallet Landvetter porträtteras längdskid- landskap. Avgiftsbelagd tillgång till skidspår åkningen och landskapet utifrån informa- riskerar att väcka en slags misstänksamhet, tion och teknik. Hänvisningar till historia samtidigt som det närmast är att betrakta som eller kulturarv förekommer inte. Däremot är en nödvändighet om man vill ha konstsnöspår landskapet en helt central del av kulturarvet (såvida inte kommunen bekostar kalaset). OK och därmed marknadsföringen i de skidhisto- Landehofs skidspår har med avgiftsbelägg- riskt framstående orterna Hindås, Vålådalen ningen tagit steget från allemansrätten till nå- och Sälen/Mora. Detta visar på kraften och got annat, kanske modernare men möjligen betydelsen i ett skidlandskap som uppfattas också mindre tillgängligt. som ett kulturarv. Om de grundläggande för- utsättningarna för ett sådant kulturarv saknas (som i Landvetter) förlorar landskapet sin po- 208 Daniel Svensson tential att användas i historiebruk och dess lin 1998:271). Vålådalen etablerades som ett kommersiella släkting storytelling. Andra skidåkningscentrum under 1930-talet, Hindås faktorer lyfts då fram i stället. Om Landvet- under 1900-talets början och Vasaloppet un- ter eller valfri annan ort som saknar en rik der 1920-talet. Under 1900-talets första 30 skidhistoria skulle försöka sig på att etablera år etablerades också de första svenska natio- sig som ett skidåkningens landskap, skulle nalparkerna. Landskapet fick under den här försöket förmodligen inte slå väl ut. Autenti- perioden en allt större betydelse i det natio- citeten, hur luddig den än kan framstå, måste nella medvetandet, tidigare forskning talar om ha någon form av förankring. Landskapet i nationallandskap och pekar på landskapets Landvetter är snarlikt det i Hindås utifrån betydelse för nationalstaten och den natio- geografiska förutsättningar, men det räcker nella identiteten (Hettne et al. 2006:326ff.). uppenbarligen inte till för att kvalificera sig I landskapets nationaliseringsprocess var or- som ett kulturarv inom längdskidåkningen. ganisationer, folkrörelser, skolor och museer Utan berättelser, historier och kollektiva min- viktiga aktörer (Sörlin 2011:30). Detta gäller nen kan inte backar, träd, kullar och myrar ses även för idrottslandskapen. som kulturarv. Om man vill se på skidåkningens land- Är det då mer genuint och autentiskt att åka skap är de kulturella aspekterna, kulturarvet skidor i Hindås eller Vålådalen (där man åkte om man så vill, mycket viktiga. Med detta i skidor förr) än på konstsnön i Landvetter eller åtanke är VasaloppsArenan en bra illustration i Torsbys skidtunnel (där man också åkte ski- för den poäng som jag har försökt göra i den dor förr men inte på konstsnö eller inomhus)? här texten, nämligen att idrottens landskap Avtrycken som kommersiella och historiska (speciellt i landskapsnära sporter som skidåk- berättelser och bilder har lämnat angående ning) har en oerhörd betydelse och potential hur längdskidåkning ska se ut och kännas är som kulturarv. Tidigare forskning har pekat på svåra att bortse från. Jag skulle personligen sambandet mellan turism och nationalsport. nästan föredra att åka rullskidor ute framför Dessa sporter är ofta starkt kopplade till fö- att åka skidor i en skidtunnel, om syftet var reställningar om vad nationen är och vad som att uppleva friluftsliv. Om syftet är att träna är typiskt för just dess landskap, folk och så kan däremot skidtunneln vara ett alternativ. vidare (Bairner 2009:230). I fallet Sverige Med tanke på att såväl Torsby Ski Tunnel som har längdskidåkningen varit en sådan natio- konstsnöspåren i Landvetter drar mycket folk, nalsport och dess landskap är i allra högsta är det nog olika hur man ser på skidåkningen grad indragna i turismen. och dess landskap. I skidåkningens kulturarv Det räcker inte med skidåkningsmöjlighe- tycks dock landskapet vara nästan lika bety- ter för att etablera sig som ett skidlandskap. delsefullt som snön. Men det omvända gäller också. Vålådalens Det finnsstora likheter i hur Hindås, Vasa- relativa och Vasaloppets obestridliga fram- loppet och Vålådalen beskrivs i dag. I likhet gång i att locka turister har ingen motsvarighet med marknadsföring av andra turistiska plat- i Hindås. Snötillgången i den sistnämnda byn ser artikuleras skidlandskapen med mytolo- är osäker, det är få skiddagar per säsong och gier som inte förändras nämnvärt. Autenticitet närbelägna Landvetter har i många stycken och ursprunglighet lyfts fram (Ek och Hult- bättre förutsättningar för skidåkning. Hopp- man 2007:33). Alla tre kan ses som exempel backen i Hindås förfaller och än så länge har på nationella fristäder eller naturhelgedomar, ingen velat gå in med de nödvändiga resur- etablerade under en period då sådana helgedo- serna för en restaurering. I dag finns det två mar blev viktiga i det svenska samhället (Sör- hotell och en campingplats i Hindås, jämfört I fäders spår? 209 med 1910-talet då det fanns fler hotellbäd- någon påstått orörd natur som ska bevaras, dar än invånare i byn (Larsson 2001:115). utan ett av människor bearbetat och tolkat Infrastruktur och ekonomiska resurser be- landskap. Det är inte de geologiska forma- hövs för att lyckas som skidort, kulturarvet tionerna under spåren som är viktiga, utan i sig räcker inte. Ändå har alla turistaktörer i snarare spåren själva och framför allt det som Hindås skidåkningen som en central del i sin hänt och fortsätter att hända i dessa spår. Det marknadsföring och storytelling. Landvetter är mer i Gustav Vasas och Mora-Nisses spår har å andra sidan infrastrukturen, men saknar vi följer, än i inlandsisens. Blandningen av kulturarvet. Vasaloppet har bägge, vilket bör natur och kultur utgör nationallandskapet, betraktas som en delförklaring till succén. och skidlandskapet är en form av national- Kombinationen landskap, minne, historia landskap (Hettne et al. 2006:330). Det finns och kulturarv är avgörande för hur vi uppfattar många exempel på landskap med liknande en plats. Varför åker folk till Las Vegas eller skidhistorisk och kulturell laddning. Men Monte Carlo för att spela poker, när det finns VasaloppsArenan är det främsta exemplet kasinon online och i de flesta större städer? hittills på hur längdskidåkningens landskap Kulturarvet är en del av förklaringen. Om du kan konstrueras och användas som kultur- bara vill åka skidor kan du göra det på ett arv. Idrottens platser, som fotbollsplaner och otal platser, men den autentiska skidupple- skidspår, kan genom en förändrad syn på kul- velsen så som den beskrivs av de aktörer jag turarvet få större möjligheter till skydd. Det har studerat, kräver att man följer ”I fäders finns en problematik i att kommersialisera spår för framtids segrar”, som det står vid platser, då detta riskerar att förändra land- målportalen i Mora. Det är just detta jag menar skapsbilden och naturumgänget och bidra till med autentisk – att man följer i ett historiskt landskapet som ett ”servicescape” snarare än kontinuum av skidåkare på en plats. Genom ett allemansrättsligt utrymme (Hultman och historia, kulturarv och media har vi en bild av Ek 2007:261). Men Vasaloppets framgångar hur skidåkning har sett ut och ska se ut. De som turistmagnet kombinerat med naturreser- platser som kommer nära dessa bilder upplevs vatsskyddet av VasaloppsArenan visar att det som autentiska. Det autentiska och genuina går att hitta kombinationer. Det är troligt att lyfts fram på de platser där sådana föreställ- nya tolkningspraktiker inom våra kulturarvs- ningar är i omlopp. Dessa bildar en besjälad förvaltningar kommer att få genomslag även plats, som utgår från händelser, aktiviteter och vad gäller antalet skyddade, idrottsrelaterade föreställningar (Strömberg 2007:158–159). kulturarv (Karlsson 2008:91–92). De idrottslandskap som beskrivs i den här I inledningen reste jag frågan om hur ett allt artikeln är knappast speciella i geografisk bredare kulturarv kan se ut. Det är slående att mening. Inte ens idrottslandskap kopplade inkluderandet av tidigare osynliggjorda land- till nationalidrotter eller föreställningar om skap, som pågått under åtminstone de senaste nationen är vanligen unika för ett land eller tjugo åren, sammanfaller med en kommersia- en region (Bairner 2009:235). Just därför är lisering. Platsskapande, destinationsutveck- framställningen av landskapet så betydelse- ling, storytelling och liknande har blivit allt full. Idrottslandskapen blir i någon mening viktigare i kampen om turisterna. Idrottens till genom att skrivas (eller åkas) in i det (här skididrottens) landskap har tidigare va- kollektiva medvetandet. rit mer eller mindre osynliga som kulturarv. De nio milen mellan Sälen och Mora har nu Idrottsrelaterade landskap som skidspår, el- blivit ett naturreservat men är kanske egent- ljusspår och fotbollsplaner, har beskrivits ligen snarare ett kulturreservat. Det är inte som ett ”folkspråkets landskap” (Bandolin 210 Daniel Svensson och Sörlin 2003:37–40). Nu uppmärksammas Kommersialisering och paketering. Lund: Stu- dessa landskap i allt högre grad. Riskerar detta dentlitteratur. Ekström, Anders 2012: Exhibiting disasters: Media- att leda till ytterligare relativisering av kul- tion, historicity and spectatorship. Media Culture turarvet? Kanske. Men tidigare forskning har Society nr 4. visat att ett kulturarv som osynliggör viktiga Erlandson-Hammargren, Erik 2006: Från alpromantik aspekter av landskapet riskerar att förneka till hembygdsromantik. Natursynen i Sverige från människor sin historia (Sörlin 2003:307). På 1885 till 1915, speglad i Svenska turistföreningens många platser har idrotten varit viktig och årsskrifter och Nils Holgerssons underbara resa ge- lämnat spår i landskapet. Den artikulation av nom Sverige. Hedemora: Gidlunds förlag. dessa landskap som nu pågår kan på sikt bidra Eskilsson, Lena 2000: Fritid och demokratisering. till deras inkluderande i kulturarvet i form av I: Sandell, Klas och Sörlin, Sverker (red.): Fri- bevarandeskydd, naturreservat och liknande. luftshistoria. Från ”härdande friluftslif” till eko- Vasaloppet framstår som ett exempel på hur turism och miljöpedagogik. Stockholm: Carlsson skydd och kommersiell marknadsföring fram- Bokförlag. Hammarskjöld, Dag 1962: Att flyga i Sarek. I: Ham- gångsrikt kan kombineras. Vi lär i framtiden få marskjöld, Dag: Från Sarek till Haväng. Stockholm: se flerexempel på sådana korsbefruktningar Svenska Turistföreningen. mellan turism, idrott, landskap, kulturarv och Hettne, Björn, Sörlin, Sverker och Östergård, Uffe 2006: historia. Den globala nationalismen. Stockholm: SNS Förlag. Howe, David P. 2006: Habitus, Barriers and the [Ab] Daniel Svensson, forskarstuderande use of the Science of Interval Training in the 1950s. Avdelningen för historiska studier av teknik, vetenskap Sport in History nr 2. och miljö, KTH Stockholm Hultman, Jonas, och Ek, Richard 2007: Plats – kroppslig praktik och reflexiv kommersialisering. I: Ek, Ric- Not hard och Hultman, Jonas (red.):Plats som produkt. Jag vill rikta ett varmt tack till min huvudhandledare, Kommersialisering och paketering. Lund: Student- professor Sverker Sörlin, samt till professor Libby litteratur. Robin, som båda bidragit med värdefulla synpunk- Johannisson, Karin 1984: Det sköna och det vilda. En ter under skrivandet av denna artikel. Tack även till aspekt på naturen som mänsklig resurs. I: Frängsmyr, RIG:s granskare för givande kommentarer. Tore (red.): Paradiset och vildmarken. Studier kring synen på naturen och naturresurserna. Stockholm: Litteratur Liber. Aronsson, Peter 2004: Historiebruk – att använda det Karlsson, Håkan 2008: Mellan kanon, dialog och fotboll förflutna. Lund: Studentlitteratur. – kulturarvets demokratiska potential. I: Jönsson, Bairner, Alan 2009: National sports and national land- Lars-Eric, Wallette, Anna och Wienberg, Jes (red.): scapes: In defence of primordialism. National Iden- Kanon och kulturarv. Historia och samtid i Danmark tities nr 3. och Sverige. Göteborg/Stockholm: Makadam. Bale, John 2003: Sports geography. London: Routledge. Larsson, Bertil 2001: Hindåsbygden i tid och rum. Bandolin, Gunilla och Sörlin, Sverker 2003: Groven- Hindås: Bertil Larsson. tré: Landskapets folkspråk/folkspråkets landskap. I Lowenthal, David 1998: The Heritage Crusade and katalog till utställningen MaMa skriver om historien. the Spoils of History. Cambridge: Cambridge Uni- Stockholm: Arkitekturmuseet. versity Press. Christensson, Jakob 2002: Landskapet i våra hjärtan. Lowenthal, David 2008: Authenticities Past and Present. En essä om svenskars naturumgänge och identitets- The Journal of Heritage Stewardship nr 1. sökande. Lund: Historiska Media. Lowenthal, David 2011: Prizing the past for the present Ek, Richard och Hultman, Jonas 2007: Produktgö- and the future. British Academy Review nr 18. randet av platser. En introduktion. I: Ek, Richard LykkeSyse, Karen Victoria 2000: Lende og landskap. En och Hultman, Jonas (red.):Plats som produkt. analyse av skogens fysiske landskap og landskapsper- I fäders spår? 211 sepsjon i Nordmarka fra 1900 til 1999. Oslo: Institutt Svensson, Daniel 2010: Kampen i landskapet. Om land- for kulturstudier, Universitet i Oslo. skapssynen i Anton Santessons skrifter. Göteborg: Mossberg, Lena och Nissen Johansen, Erik 2006: Story- Göteborgs universitet. telling. Marknadsföring i upplevelseindustrin. Lund: Sörlin, Sverker 1995: Nature, Skiing and Swedish Na- Studentlitteratur. tionalism.The International Journal of the History Mulk, Inga-Maria och Bayliss-Smith, Tim 2006: Rock of Sport nr 3. art and Sami sacred geography in Badjelánnda, Sörlin, Sverker 1998: Monument and Memory. World- Laponia, Sweden: sailing boats, anthropomorphs views: Global Religions, Culture, and Ecology nr 3. and reindeer. Umeå: Institutionen för arkeologi och Sörlin, Sverker 1999: The articulation of territory: land- samiska studier. scape and the constitution of regional and national Naess, Arne 1989: Ecology, community and lifestyle: identity. Norsk GeografiskT idsskrift nr 2-3. outline of an ecosophy. Cambridge: Cambridge Uni- Sörlin, Sverker 2003: Den stora skalan. Industrimin- versity Press. nenas politiska landskap. I: Avango, Dag och Lund- Nielsen, Niels Kayser 1997: Movement, Landscape ström, Brita (red.): Industrins avtryck. Perspektiv and Sport. Comparative Aspects of Nordic Nation- på ett forskningsfält. Stockholm/Eslöv: Symposion. alism between the Wars. Ethnologia Scandinavica. Sörlin, Sverker 2010: Kroppens geni. Marit, Petter och Vol. 27 1997. skidåkning som lidelse. Stockholm: Weyler. Nielsen, Niels Kayser 2007: Monument på väg. I: Fryk- Sörlin, Sverker 2011: Bilden av bilderna. Åtta anteck- man, Jonas och Ehn, Billy (red.): Minnesmärken. Att ningar om fotografietoch ’det svenska landskapet’. tolka det förflutna och besvärja framtiden. Stock- I: Landskapsspejare. Stockholm: Nordiska museets holm: Carlsson Bokförlag. förlag. Fataburen. Olwig, Kenneth 2002: Landscape, nature, and the body Tordsson, Björn 2000: Rötter i ’barbari’ och ’romantik’. politic: from Britain’s renaissance to America’s new I: Sandell, Klas och Sörlin, Sverker (red.): Frilufts- world. Madison: University of Wisconsin Press. historia. Från ”härdande friluftslif” till ekoturism Peltonen, Ulla-Maija 2007: Det splittrade landskapet. och miljöpedagogik. Stockholm: Carlsson Bokförlag. I: Frykman, Jonas och Ehn, Billy (red.): Minnesmär- Yttergren, Leif 2006: I och ur spår! En studie om kon- ken. Att tolka det förflutna och besvärja framtiden. flikteroch hjältar i svensk skidsport under 1900-talet. Stockholm: Carlsson Bokförlag. Lund: KFS i Lund. Peterson-Berger, Wilhelm (red. Orvar Eriksson & Gusten Yttergren, Leif 2012: Träna är livet: träning, utbildning Rolandsson) 2003: Fjällminnen. Östersund: Jengel. och vetenskap i svensk friidrott, 1888–1995. Malmö: Qviström, Mattias 2013: Landscapes with a heartbeat: idrottsforum.org. tracing a portable landscape for jogging in Sweden (1958–1971). Environment and Planning A nr 45. Hemsidor Robin, Libby 2011: The Global Challenge of Climate Hindås Camping 2013-01-09. Historia. SUMMARY In the tracks of our fathers? Landscapes of skiing as cultural heritage This article discusses the landscapes of skiing from of skiing unite Vasaloppet, Vålådalen and Hindås, a heritage and memory perspective. Are there certain even though the efforts and commercial effects may landscapes of cross country skiing that can be seen as differ greatly. Another conclusion is that landscapes a national and/or local heritage? What constitutes these of skiing (or any sport) are cultural products, and best landscapes and how are they portrayed in tourism and understood as a form of cultural heritage. Landscapes marketing today? By the analysis of three examples, of sport are now being articulated as sites of cultural Hindås, Vålådalen and Vasaloppet, this article heritage, much resembling the articulation process investigates how history and landscape is used to market of other previously neglected landscapes of industry, skiing in the area and to attract (skiing) tourism. By research, cities and other. This articulation implies a looking at the websites of Vasaloppet, Vålådalen and broadening of the cultural heritage, a process that risk a few minor webpages trying to market Hindås as a being paralleled by a commercialization and devaluation place for winter tourism, questions about how skiing of the increasingly inclusive heritage concept. But as cultural heritage is constructed and used for present there are also more positive aspects. The inclusion of day purposes. The three before-mentioned cases are landscapes of movement in the cultural heritage can also compared with a different one, Landvetter, a place result in both protection and increased attraction, like where cross-country skiing does not have such a rich in the case of the VasaloppsArena. history. The conclusion is that ideas about landscapes Julfirandetsideologi och genus i svensk bild- konst från sekelskiftet 1900 Elsa Beskow, Carl Larsson och Jenny Nyström Ann-Catrine Eriksson Inför julen 2012 diskuterades julfirandets samtidskonsten, är gestaltningar av julfirandet ursprunglighet på olika sätt, egentligen ing- motsvarande dem som finnsi skönlitteraturen enting ovanligt eftersom liknande diskussio- och spelfilmen. Det borde ju vara tacksamt ner årligen brukar återkomma. Just detta år som ämne då man kan framställa familjesam- rörde diskussionen främst etniska och reli- mankomster, traditioner och genusföreställ- giösa frågor, men generellt handlar debatten ningar, bara för att nämna några tänkbara ut- alltid om kontinuitet och förändring. Julen är gångspunkter. Istället bidrar majoriteten av en traditionstyngd helg, men det kan finnas den föreställande bildkonsten som finns av olika uppfattningar om traditioners ålder och julen till själva julfirandet.Det är idealbilder ursprung, samt vems minnen man ska för- som återfinns på julkort, adventskalendrar, lita sig på. Engelskt julfirandeär exempelvis bonader och kakburkar. I sig är många av dem en viktoriansk skapelse, men viktorianerna att likna vid museala framställningar då de har själva ansåg att de räddade en utdöende tra- sitt ursprung i tiden för mer än hundra år sedan, dition med anor från medeltiden (Connelly då bildkonsten var en aktiv del i att lansera 2012). Julen anses allmänt vara nationell, ett nytt och mer kommersiellt julfirande– där samtidigt som inslag hämtas från olika delar gåvor, köpt pynt och familjesammankomster av västerländsk kultur, främst från Holland, hyllades. Det var en konst för stadsborna, som England, Tyskland och USA. Julfirandethar satte dem i kontakt med en tänkt lantlig idyll även utvecklats till en global företeelse där där grötgrytan kokar över eldstaden, barnen länder som inte är kristna också deltar (t.ex. är glada och hustomten kommer med klap- Miller 1993). Utifrån dessa iakttagelser kan parna. Därför kan man fråga sig vad det är man onekligen fråga sig hur våra egna önsk- som skildras i dessa framställningar och vad ningar och förväntningar kring julen ser ut. Att det är som gör dem så gångbara idag när nya fira jul i Sverige är, som etnologen Orvar Löf- former av familjebildningar, levnadssätt och gren (1993) noterat, en allvarlig historia med globalisering förändrat vår vardag. Vad vi- många skiftande förväntningar och drömmar sar de för mönster vad gäller genus? Är det som ska tillfredsställas. kärnfamiljer med tydliga roller i hemmet som Ämnet för den här artikeln är frågan om gestaltas med en patriarkal struktur? Kan man hur julfirandet skildrats i svensk bildkonst, skönja andra ideologiska drag som kan tänkas även om julen som motiv på många sätt är tilltala dagens betraktare? ovanligt.1 Det är inte så att den kristna ju- Julillustrationer förknippas nog mest med lens själva utgångspunkt saknas i konsten – jultomten, vilket var en ny gestalt i det jul- tvärtom – skildringar av berättelser kring Jesu firandesom lanserades i slutet av 1800-talet födelse är rikligt förekommande. Det som främst via illustrationer. Enligt de flestakällor inte är lika framträdande, särskilt vad gäller var det skämttecknaren Thomas Nast som ska- 214 Ann-Catrine Eriksson pade den första julklappstomten, Santa Claus, populära konstnärliga avbildningar av julfi- i röd dräkt och med vitt skägg för Harper´s randet i exempelvis kalendrar och böcker, på Weekly 1863 (t.ex. Werkmäster 1996). Att julkort och kakburkar. För Beskow kommer julklappstomten dök upp under 1800-talets illustrationer till sagan Petters och Lottas jul senare del kan bero på att manlighetens roller att analyseras. förändrades, främst för borgarklassen. Den Motivstudier, det vill säga jämförande ana- brittiske historikern John Tosh (2007) ser hur lyser inom en viss motivgrupp, är ett etablerat jultomten återgav fadern en roll i familjen, fält inom konstvetenskap och denna studie fal- som han började förlora under den viktorian- ler inom dess ramar, då syftet är att undersöka ska tiden. Tomten kom med gåvor och fadern hur julen gestaltas i ett urval konstverk. Ge- kunde genom att kläda ut sig till denna karak- nom närläsningar av motiven där exempelvis tär visa hur han säkrade sin familjs materiella detaljer, karaktärer, händelser och relationer välstånd. Det blev med andra ord tydligt att identifieraskan bildernas berättelser belysas det var pappas pengar som möjliggjorde kon- och analyseras. Influenser till analyserna sumtion av klappar och annat som hör julen kommer huvudsakligen från litteraturvetaren till. Kontorister och kamrerer fickdärigenom Mieke Bal, som varit mycket betydelsefull tillbaka en viss jägarstatus, samtidigt som inom fältet visuell kultur (t.ex. 1991, 1999 hemmet utvecklades till en rituell plats för och 2005). Hon representerar inte någon spe- en ideologi som gjorde familjen till en religion cifikmodell vad gäller bildanalys, utan bidrar med fadern som auktoritet.2 Julfirandetkan då snarare med ett förhållningssätt. Genom den jämföras med ett hemförande; klapparna blir närläsning av bildkonst som hon förespråkar troféer och bevis på ett väl utfört arbete (Sörlin synliggörs hur konstnären framställer bety- 1996). Men frågan är om det kanske främst delser visuellt, närläsningen är också en god gällde i Storbritannien och USA, då svenska grund för jämförande analyser. I urvalet av jultraditioner och illustrationerna av dem verk till denna artikel finnsäven en koppling inledningsvis såg annorlunda ut.Möjligen till texter, många av bilderna är illustrationer finnshär andra ideologiska förtecken bakom till sagor eller andra typer av berättelser. Att hemförandet än de som kan förknippas med i analysen låta förbindelsen mellan text och jägarsamhället. bild framträda gör tankegodset bakom verken I artikeln kommer illustrationer av tre tydligare, i detta fall idéer som bidrog till nya svenska konstnärer från en och samma ge- gestaltningar av julfirandet; för illustrationer- neration att lyftas fram: Elsa Beskow, Carl na speglar inte bara en text, de innehåller ofta Larsson och Jenny Nyström. Deras konstverk egna versioner av berättelsen som kan ta sig kan betraktas som ikoniska exempel som oberoende uttryck. Här intresserar jag mig gestaltar framväxten av en modern svensk särskilt för gestaltningen av kön, exempelvis jultradition och de ideal rörande genus och na- vad kvinnor och män tilläts göra, som visar tionalism som den skapar.3 Genom att framför på föreställningar om genus vid sekelskiftet allt Larssons och Nyströms julillustrationer 1900. Analyserna av konstverken inleds med återfanns i dåtidens nya medier, främst ko- en beskrivning av vad jag ser, figurer, detaljer lorerade jultidningar och julkort, spreds de och relationer. Därefter tolkas innebörden av snabbt över landet, vilket försvagade äldre vad jag identifierat, genom jämförelser med regionala traditioner. Deras illustrationer blir andra konstverk och eventuell text. Konstver- därför intressanta eftersom de fick stor ge- kens kontext är också intressant för tolkning- nomslagskraft nationellt och de reproduceras en, som att placera in verket i konstnärskapet, än idag. De står också som förebild för senare dess samtid och sammanhang. Julfirandets ideologi och genus i svensk bildkonst från sekelskiftet 1900 215 Tiden före jultomten innan julklappstomten kom till Sverige. Det I Sverige fanns en föregångare till julklapps var dock inte bara julbocken som var kuslig tomten, då julklapparna från 1700-talets mitt för ett barn fött i slutet av 1960-talet, eftersom delades ut av julbocken (Swahn 2006, Werk- här finnsäven den mystiske Farbror Blå. Det mäster 1996). Innan dess var bocken en del av finns många frågor kring denna litterära ge- julfirandetgenom diverse upptåg, vilka finns stalt: Vad gör han? Vem är han? Vad har han dokumenterade från 1500-talet, och under för- för relation till Tant Brun, Tant Grön och Tant kristen tid förekommer den som asaguden Gredelin? Och inte minst, på vilket humör är Tors dragare (Ehrensvärd 1979). De flesta han i stunden? I alla Beskows berättelser om skötte förvisso julklappsutdelandet på egen den ovanliga familjekonstellationen är han hand, att ge en gåva var närmast en egen liten ömsom kolerisk, sträng eller leklysten. kurragömmalek, men i städerna fanns utrym- För att rekapitulera historien och dess illust me för en mer professionell distributör. Min rationer av julen, så är det barnen Petters och första kontakt med den lite skrämmande jul- Lottas allra första julfirande. De hjälper till bocken var genom Elsa Beskows Petters och med förberedelserna, där tanternas huvudupp- Lottas jul från 1947.4 Sagor om personerna i gift bestäms utifrån deras respektive karaktär. boken hade publicerats sedan 1918 och berät- På den första stora färgbilden ses eleganta telsen är en del av sekelskiftets barnkultur.5 Tant Gredelin hänga upp nya gardiner. Den Historien är situerad till 1800-talets mitt och matglada Tant Brun står framför spisen i köket Beskow vill med sagan bland annat förmedla och barnen får hjälpa henne med pepparka- kunskap om hur ett borgerligt julfirande såg ut korna, medan den händiga Tant Grön putsar Elsa Beskow, ur Petters och Lottas jul, 1947. © Elsa Beskow. 216 Ann-Catrine Eriksson kopparpannor intill. Men vad gör Farbror Blå? sig många olika uttryck och borgerliga ko- Jo, på följande färgbild tar han med barnen ut loniala perspektiv uttrycks även i Tant Gre- i skogen för att hämta en julgran. Bilden visar delins skeptiska anmärkning att de illitterata honom i skogen med barn, kälke och gran, och vildarna knappast behöver bokhyllor. Hon han höjer yxan i luften där han tar täten med beskrivs av litteraturvetaren Stina Hammar bestämda steg. Den här gången är det ingen (2002b) som den enda av tanterna som inte lek att vara ute med Farbror Blå. Tyvärr är imponeras av farbrorn, för ofta framställs han hans kunskaper om naturen lite skrala (till som en auktoritär kraft i sagorna. och med de snöklädda smågranarna hånler åt Även om det är en ovanlig familj som skild- honom och barnen) varför han går vilse i det ras i sagan om Petters och Lottas jul behåller tilltagande mörkret. Hela sällskapet undsätts de mycket av den borgerliga kärnfamiljens av en mer skogsvan timmerhuggare, och såväl karaktär i julfirandet.T anterna är husliga och julgran som julfrid kan räddas – låt vara att gör lätt identifierbarasaker som hör ihop med Farbror Blås stolthet fått sig en liten törn. När deras karaktärer, barnen lär sig att utföra upp- julafton väl kommer har tanterna gemensamt gifter som passar deras kön och Farbror Blå klätt granen och Tant Gredelin sitter vid pianot tillåts göra några vitala punktinsatser. Ser och underhåller med julsånger. Men vad gör man till de övriga böckerna i serien bor han Farbror Blå? Han läser julevangeliet, som så heller inte i samma hus som tanterna utan mitt många andra patriarker i skildringar av julfi- emot. Han ”är en invandrare i kvinnoriket, randet. Dessutom skrämmer han upp Petter han talar ett annat språk, stödd på vetenska- och Lotta när han förvandlar sig till julbocken pen” (Hammar 2002b:92). Men sagan kostar mitt under julmiddagen, som enligt illustratio- också på sig emancipatoriska drag, som att det nen mest verkar bestå av pepparkakor, äpplen, är Tant Grön som fixar det fysiskt krävande tårta och annat gott som tilltalar barn mer än arbetet och Farbror Blå som misslyckas i sin julskinka. Tack vare gåvorna förvandlas jul- auktoritära roll när han går vilse i skogen bocken till en trevlig bekantskap, för det är eller blir avslöjad som julbock. I fråga om först julen därpå som Farbror Blås förklädnad manlighet kan han nästan jämställas med faller, en erfarenhet han kommer att få dela pojken Petter, då de båda två måste inhämta med sentida utklädda tomtar i såväl fiktion kunskaper för att klara genusförväntningarna. som i verkliga livet. Fantasier om julbocken De tre tanterna ger tillsammans en bild av fyller Petter och Lotta fram till nästa jul, då de kvinnliga egenskaper som gemensamt kan själva vill förära tanter och farbror med egna stå för urmoderns. De får alla stå för trygghet julklappar som bocken ska dela ut. Här skild- och kärlek (Hammar 2002b). Det kan vara Be- ras tydliga genussignaler: Lotta kan redan sy skows egen erfarenhet av att leva i en liknande och sticka så hon har inte några problem att få storfamilj som ligger till grund för historien, till gåvor. Illustrationen visar att hon redan är då hon och hennes syskon, sedan fadern av- i färd med att lacka sina klappar, men Petter lidit, bodde tillsammans med mamma, två måste lära sig att snickra. Är det då Farbror mostrar och en morbror. Det förekom även Blå som agerar lärare åt honom? Nej, det är andra starka kvinnor i hennes släkt och som naturligtvis Tant Grön, men Farbror Blå ska få ansvariga för hennes skolgång var bland andra den finasteoch största presenten – ”en vildes Ellen Key (Hammar 2002a, 2002b). Beskow bokhylla” där han kan ha sina ”indianböcker är också en vital del av den första egentliga och andra böcker om vilda folkslag” (Beskow barnkultur som utvecklades i Sverige kring 1963:32). Den borgerliga patriarkens kon- sekelskiftet 1900, med sagoillustrationer som takt med jägarsamhället kan onekligen ta tog sin utgångspunkt i såväl svensk natur och Julfirandets ideologi och genus i svensk bildkonst från sekelskiftet 1900 217 historia som i dåtidens aktuella politiska frå- av Karin Larsson och en av döttrarna. Patri- gor (Hammar 2002b, Toijer-Nilsson 2002). arken är ett självklart centrum för umgänget Idag är hon måhända reducerad till sagotant, i rummet. I bilden är det dock flickan Mar- men har exempelvis väckt uppskattning för tina som bjuder betraktaren på ett skummande sin förtrogenhet med naturen (Ekman och krus med hembryggt öl på vänster kant, som Eriksson 2011). väcker mest uppmärksamhet. En gran skymtar i bakgrunden och det ligger granris kring tun- Drömmen om allmogejul nan på faderns bord, men i övrigt motsvarar Ett mer traditionellt familjefirande av ju- inte illustrationen dagens förväntningar på len finner vi hos Carl Larsson. Här samsas en julsmyckad matsal. Betydligt viktigare både föreställningar om den borgerliga kärn för Larsson har alla silverbägarna varit, åtta familjen och landsbygdens storfamilj. Hans av dem tillsammans med en silverkanna är skildringar av hemmet Lilla Hyttnäs i Sund- placerade i förgrunden på bordet – en symbol born har på olika sätt fungerat som symbol för det materiella välståndet i tomtens från- för svenskhet och trivsel. Larsson skildrade varo. Läser man Larssons text så ser man att huvudsakligen julfirandet och julförvänt han inte identifierar sig med jägarnas skara, ningarna i den estetiserade julen. Paret Carl utan med en annan proviantör: ”Och vad är och Karin Larssons förhållningssätt till livet julmaten om ej allt vad mitt lantbruk ger: det och konsten var att dessa aspekter skulle för- är en sannskyldig lantbruksutställning, det enas som ett led i allkonstverkstanken. Det är det materiellas triumf och grand prix […] fanns vid sekelskiftet en modernistisk rörelse Att allt hö är kött veta vi, bönder; så därför inom konsten som hyllade alla konstarters för- tycka vi det inte är mer än rätt att både bås, enande i syfte att skapa högre levnadsstandard kätte och stia fått ge sin tribut till julkalaset” och en mer själsligt uppbygglig tillvaro (se (Larsson 1919:69f). Men vad gör då hans fru t.ex. Gynning 2006, Eriksson, 2003). I boken Karin Larsson? ”Nu säger Karin: – Var så Spadarvet: Mitt lilla lantbruk (1905) skildras god!” (Larsson 1919:70). Äran för välsma- året på den bondgård som Larsson köpte 1897 ken, tillfredsställelsen och mättnaden maten för de pengar han fått för utsmyckningen av skänker faller helt på bonden själv, som inte Nationalmuseum. Bondgården låg granne bara tillgodoser sin egen familj utan alla som med Lilla Hyttnäs, som de främst använt un- verkar och finns kring bondgården.7 Att Karin der jul- och sommarferier fram till 1901, då Larssons konstnärskap under lång tid till stora det blev familjens permanenta hem (Gedin delar var bortglömt är delvis en konsekvens av 2011, Gunnarsson 1992). Carl Larssons hävdande av sitt eget. Noterbart I Spadarvet avslutas året och berättelsen är att, förutom hos Elsa Beskow, kvinnornas med julafton och i illustrationen är det julbor- ofta hårda arbete inför julen mestadels är helt det som upptar mest yta. Där tronar skinkan frånvarande i de illustrationer som skildrar tillsammans med den övriga maten: smör, julen, trots att idealet om att ha en rik och ost, potatis och bröd. Ett av de förväntade fridfull jul än idag huvudsakligen är kvinnors inslagen på bordet saknas dock, nämligen ansvar (Löfgren 1993). julgröten. Men av texten förstår man att den Carl Larsson kom två år senare, 1907, att serveras senare på kvällen tillsammans med göra en större variant av motivet, en triptyk lutfisken.Två stora kandelabrar skänker ljus som kallas Nu är det jul igen. Bordet har nu åt skildringen tillsammans med elden i spi- hamnat parallellt med bildytan i mellangrun- sen i bakgrunden.6 Intill, vid eget bord, sitter den. I bakgrunden uppenbaras det snöiga land- Carl Larssons far Olof i högsätet, uppassad skapet genom de stora ateljéfönstren. Där kan 218 Ann-Catrine Eriksson Carl Larsson, Nu är det jul igen, 1907. Foto: Nationalmuseum. vi se hur konstnären själv tittar ut mot snön. I är det den nationalromantiska föreställningen förgrunden ser vi tre figurer på var del av trip- om Dalarna som konstnären iscensätter som tyken. I mitten står familjens kokerska Anna verkets huvudtema, främst genom hembygds- Arnbom med det stora kruset i famnen och dräkter och framträdande föremål. Här är det bakom henne skymtar vi Jungfru Maria med definitivt den lantliga idyllen, som tilltalar den Jesusbarnet, som också fått plats vid bordet. I borgerliga stadspubliken, som har skildrats, den vänstra delen ser vi dels en äldre dalkulla det blir både hemtrevligt och exotiskt. Dröm- som sitter lutad mot eldstadens värme, dels men om denna idyll håller i sig in på 2000-ta- Olof Larsson i bakgrunden, fortfarande up�- let, och den som vill firajul på Carl Larssons passad av Karin Larsson som nu ser en smula vis kan finnahjälp i en veckotidningsartikel. bekymrad ut. I den högra delen finns sonen I artikeln får läsaren tips om hur man skaf- Esbjörn i röd luva, som spanar under granen far rekvisitan från illustrationen och har man som nu har flyttats till förgrunden och pyntats inte arvegods att tillgå, som egentligen är det med smällkarameller, diverse julfigurer, röda bästa då det är många generationers drömjul äpplen och svenska flaggor. Esbjörn påminner som ska skapas, så kan man leta i antikaf- förvisso om en liten tomtenisse, men i övrigt fären efter ”föremål med tradition” (Welin Julfirandets ideologi och genus i svensk bildkonst från sekelskiftet 1900 219 2008: 40f). Julfirandetverkar här förvandlas hemligheter. En tapet av trearmade juleljus till ett läsarnas familjemuseum, likt det som mot röd botten fungerar som ram för verket, ättlingarna till Carl och Karin Larsson än idag en referens till hemslöjd och allmogekultur. förvaltar. Julpynt, ärvt eller skapat av barnen På juldagsmorgonen (1894) visar barnkam- i skolan, kan bli viktiga symboler när man maren, med egen julgran prydd med svenska vill bevara eller skapa en idé om den perfekta flaggan, och barnen som är sysselsatta med traditionella julen (Löfgren 1993). de nya leksakerna. Carl Larsson finnstillsam - Hemmets materiella välstånd kan väl också mans med barnen i dessa bilder, det är exem- sägas vara fokus för de akvareller som Carl pelvis inte han som står bakom den stängda Larsson målar och vars tema är själva julklap- dörren och pysslar utan andra vuxna (förslags- parna, eller rättare sagt, barnens förväntningar vis mamma Karin Larsson). Istället delar han och glädje över sina presenter. I Da’n före jul- barnens förväntningar och glädje genom att afton (1892) ser man en barnaskara som står skildra de fångade ögonblicken utifrån deras vid en stängd dörr och försöker både lyssna perspektiv. Familjefadern har här tillfreds- och titta genom nyckelhålet för att få en för- ställt sin familj på ett sätt som motsvarar John smak av paketinnehåll och andra eventuella Toshs diskussion kring manligheten i borger- 220 Ann-Catrine Eriksson skapets julfirande under 1800-talets senare (Werkmäster 1996).8 Detta är den tomtetyp del. Barnens glädje blir pappans belöning för hon sedan utvecklar och kommer tillbaka till ett lyckat faderskap. Det nationalistiska ansla- under en följd av år. De första julklappstom- get med att låta den relativt moderna julgranen tarna såg dagens ljus i bilden Julafton, som prydas av den svenska flagganhör ihop med publicerades i Ny Illustrerad Tidning1884 tidsandan, och verkar vara en given markör (Ehrensvärd 1979). Två äldre tomtar och en för Larsson även i den mer privata bildsfär yngre drar julklappar adresserade till far och som båda dessa sistnämnda verk kan sägas mor på en kälke, samtidigt som en annan liten tillhöra. nisse lyssnar till kyrkklockans klang. Jenny Carl Larsson gör också några få jultomtar. Nyströms julklappstomte är minsann ingen Ett sådant exempel är omslaget till tidskriften hedning, utan kan ses stå och be utanför en Jultomten 1896 med en något överförfriskad upplyst kyrka eller bistå med klockringning tomte som måste bäras av barnen då han inte (t.ex. på illustrationer i Forsberg Warringer kan stå på egna ben. Kopplingen mellan på- 1996:17, 20, 27). Hon kom sedan att illus- struken manlighet, jul och barn var säkerli- trera omslagen till barntidningen Jultomten gen endast menad som en lustifikation.Men från dess första nummer 1891 och ytterligare eftersom temat även vid 1800-talets slut var tretton nummer fram till 1915, vilket visar att en sorglig realitet för många barn blev bilden hennes version av jultomten var efterfrågad kritiserad av tidskriftens ena redaktör, Ama- också som ett slags varumärke (Werkmäster lia Hammarlund (Ehrensvärd 1979).1901 1996). gör Carl Larsson ytterligare en illustration Nyströms julklappstomte har sitt ursprung till samma tidskrift kallad Kerstins slädfärd, i den svenska gårdstomten, vars enda kontakt där han gör flickans kusk till tomte. Släden med julen är att den serveras julgröt som tack dras av getter, något som kan förbrylla, men för årets arbete. Men till skillnad från den detta tillsammans med tomtetypen, är en inno- ofta sträva och allvarsamme gårdstomten är vation av genrens drottning Jenny Nyström. jultomten en glad, snäll och kul typ. Han har Geten får helt enkelt symbolisera den gamla alltid röd luva, men klädedräktens färger kan julbocken och genom att kombinera de båda i övrigt variera mellan grönt, brunt och blått. motiven får den nya julklappstomten drag- Nyströms lärare, Fredrik Wohlfart, som gör hjälp i lanseringen. gårdstomtar med denna luva, kan ha varit en inspirationskälla (Werkmäster 1996, Ehren- En svensk julklappstomte svärd 1979). Gårdstomtens utseende i svenska Jenny Nyströms första tomte, egentligen en illustrationer från 1800-talets sagor kan också julvätte, var en illustration till Viktor Ryd- ha influerats av de trädgårdstomtar i porslin bergs Lille Viggs äventyr på julafton 1875. som vid denna tid importerades från Tysk- Historien hade publicerats redan 1872, men land, Österrike och Italien där de tillverkats nu skulle den även illustreras (Ehrensvärd sedan 1700-talet. Dessa trädgårdsminiatyrer 1979). Författaren blev dock missnöjd efter- kan givetvis också tänkas ha utgjort en influ- som konstnären inte följde textens beskriv- ens för Nyströms småväxta julklappstomtar ning av julvätten. I februari 1881 var det dags (Ehrensvärd 1979). Hon gjorde förvisso några för ett nytt samarbete då Nyströms illustration fullvuxna tomtar av angloamerikanskt snitt, till Rydbergs dikt Tomten publicerades i Ny men de är få, liksom att det sällan förekom Illustrerad Tidskrift. Nu följer hon instruktio- föräldrar eller andra vuxna i hennes julskild- nerna och han tycks vara nöjd med resultatet ringar. De senare ses oftast i motiv kopplade som sägs ha lånat utseende av Nyströms pappa till julottefirandet. Julfirandets ideologi och genus i svensk bildkonst från sekelskiftet 1900 221 Jenny Nyströms julklappstomtar umgås med varandra, de verkar leva i ett slags stor- familjer bestående av manliga tomtar i olika åldrar närmast helt utan kvinnor, samt skildras tillsammans med barn och/eller djur. Barnen är vanligtvis de som ska få klapparna, men de deltar också i ringdans eller andra lekar med tomtarna. Paketen levereras ofta med hjälp av djur, dels de som förknippas med julen, som getter och grisar, dels andra djur typiska för bondgården: hästar, katter, hundar och tuppar. Därutöver förekommer också vilda djur som skogens älgar, rävar och björnar, eller mer ex- otiska som elefanter, giraffer och dromedarer på besök i den svenska vintern (illustrationer i Forsberg Warringer, 1996: 47f). Nyströms bildvärld tilltalar en barnslig fantasi i det att den saknar begränsningar till vad som är att betrakta som möjligt. De djur som hör hemma i ladugården eller i storskogen kan antingen ha karaktär av nationalistiska folklivsskild- Jenny Nyström, illustration till tidskriften Julbocken, ringar, eller bjuda på samma lekfullhet som 1908. Foto: Kalmar Läns Museum. de exotiska djuren. När två högfärdiga tuppar drar släden eller den stora brunbjörnen rycker kunde dock få kontakt med en mer uttalat na- i dörrhandtaget ligger fablernas värld nära till tionalistisk historieskrivning när den koppla- hands. Intressant att notera är att det aldrig des samman med vikingabåtar eller ses motta i de exempel jag haft möjlighet att studera hyllningar sittande på en drakornamenterad finns illustrationer som visar att tomten tar tron. Konstvetaren Barbro Werkmäster (1996) hjälp av den amerikanske tomtens ständige beskriver också hur jultomten hos Nyström följeslagare, renen. Möjligen ansågs renar vid kan bli födelsedagsbarn, Oden, kung eller denna tid inte vara tillräckligt svenska för att Kristus när han står som symbol för fören- fungera i en nationalistisk kontext, men un- ingen av julfirandetsalla möjliga traditioner. derligt nog verkar de heller inte fungera som Jenny Nyström gjorde ca 250 illustratio- ett lämpligt exotiskt inslag. I en kolonial era ner till jultidningar (Werkmäster 1996), som där upptäcktsresor kan sägas vara del av barns är det medium som under årtiondena kring äventyrliga fantasier är det måhända närmare sekelskiftet 1900 nådde flestmänniskor från till elefanter och giraffer än till den mer na- skilda samhällsklasser, därtill kommer stora tionalistiskt konfliktfylldasamiska renen (se mängder bonader och julkalendrar. Idag för- t.ex. Lundmark 1998). Journalisten Catomeris knippas nog Nyström däremot mest med jul- (2004) beskriver sekelskiftet 1900 som ett kort och hon uppskattas ha gjort ungefär 3000 kulturklimat där samen och renen är närmast förlagor under sitt långa liv (Swahn 2008). omöjliga att separera från varandra. Mot den 1877 infördes ett billigare porto för brevkort, bakgrunden är det inte särskilt konstigt att den vilket gjorde dem populära att skicka och då ”svenska” tomten inte kan ses uppträda till- slog också julkort igenom i Sverige. I Eng- sammans med den ”samiska” renen.9 Tomten land fanns julkort redan på 1840-talet, men 222 Ann-Catrine Eriksson där skildrades istället julfirandetinom famil- få reda på att tomten inte finns. Få uppvisar jen och givmildhet mot samhällets fattiga i men för livet, de flestaväxer ifrån sin tomte- Charles Dickens anda (Dodd 2008, Storey tro på ett mer ”naturligt” sätt, vilket kanske 2008). I Sverige importerades julkorten, som underlättar för pappor att behålla rollen som så mycket annat i det moderna julfirandet, patriark? Genom att göra julen till en barnens från Tyskland. Men illustrationerna av jul- högtid så säkerställer man indirekt de vuxnas klappstomten ansågs en smula för främmande roll som garanter för att högtiden ska firas när de visade en fullvuxen, skäggig, munk- på ett trevligt, traditionellt sätt. Med kärnfa- liknande figur klädd i kåpa och skinnmössa miljen som ideal i denna föreställning så är i mörka färger, alternativt skrudad i helvitt faderns roll som proviantör säkrad och när (Ehrensvärd 1979). Så när Jenny Nyström den dessutom skildras genom en alltigenom började göra egna förlagor, inledningsvis för manlig värld, som i Nyströms tomtefamiljer, förläggaren Axel Eliasson i Göteborg 1898 behöver den inte ifrågasättas. Hennes tomte- (Forsberg Warringer 1996), fyller hon tro- figurkom också att användas i den för sekel- ligtvis ett behov i den nationalistiska anda skiftet 1900 moderna barnpedagogiken, där som råder. Likt Carl Larsson visar hon upp tomten främst belönar barn med julklappar ett julfirande med rötter i en gammal allmo- för deras snällhet istället för att straffa olydiga gekultur, men hon gör så mycket mer. Hen- (Werkmäster 1996). Lévi-Strauss (1993) be- nes bilder skildrade inte en fadersfigur med nämner detta som en initiationsrit vars syfte kontakter i bonde- eller jägarkultur. Istället är är att kontrollera den yngre generationen.10 Än det ett tomtekollektiv som tillsammans med idag används jultomten som löfte (och hot) i barn och djur skapar julstämning. Tomtarna är barnuppfostran i många svenska hem. Kärn- inte några auktoriteter, de är småväxta, roliga, familjen och julfirandethar trots allt samma nyfikna, omtänksamma och givmilda på olika ursprung, ända tillbaka till 300-talets Rom, sätt (de delar inte bara ut julklappar). Sam- när kyrkan omgestaltar familjeideal till att mantaget framstår de alltså snarare som ideal röra mindre enheter med barnet i centrum. för hur borgerliga barn ska vara än som en bild Detta återspeglas sedan i det kristna julfiran- av familjefadern. I Nyströms bildvärld finns det som från början domineras av berättelsen också stort utrymme för modernitet och tek- om barnet (Miller 1993). nisk utveckling. Tomtarna använder inte bara Det är också intressant att ur genusperspek- traditionella researrangemang vid julklapps- tiv studera hur Jenny Nyströms konstnärskap utdelningen utan tar luftballong, flygplan,tåg, behandlats i konsthistorieskrivningen. Det båt, bil och lastbil till hjälp och ses dessutom finns två lika generella föreställningar som sitta vid radion tillsammans med julgrisen för reproduceras, antingen att hon såg tomteil- att lyssna till utsändningen. Tyvärr har dessa lustrationerna som endast ett sätt att försörja skildringar, liksom de med exotiska djur, inte familjen, eller att hon verkligen älskade sina kommit att tillhöra de ”klassiska” julmotiven tomtar och njöt av att göra dem. Man låter dels i samma utsträckning som de bilder vilka an- förväntningar kring kvinnor och konstnärlig spelar på allmogedrömjulen. Varför? verksamhet, dels förväntningar på julen som Det tycks som om många idag tilltalas mest mysig idyll ha inverkan på de omdömen som av de illustrationer som rymmer en nostalgi fälls över hennes konstnärskap. En kvinna över svunna tider sammankopplad med en som visat ambitioner att bli en etablerad barnatro (se t.ex. Mundy 2008). Inför julen konstnär, men som på grund av sin sjuklige 2008 meddelade TT att kanadensiska forskare man måste bidra med säker försörjning blir försäkrar att det inte är skadligt för barnen att lätt uppfattad som en martyr av dagens be- Julfirandets ideologi och genus i svensk bildkonst från sekelskiftet 1900 223 traktare. Samtidigt vill man inte få sin jul för- att Sverige utvecklas till ett alltmer mång- störd med misstankar om oäkta känslor och kulturellt samhälle kan också medverka till en kvinna ska dessutom gärna älska sin konst motivens popularitet. Att finnatrygga natio- som vore alstren hennes barn. Tolkningarna nalistiska idealbilder behöver inte innebära ter sig oförenliga, men kanske behöver vi inte att man utestänger nya influenser. välja mellan dem. Självklart hade Jenny Ny- Ofta uttrycks en rädsla för att julen ska ström drömmar om att få vara en etablerad förstöras av reklam och köphysteri (t.ex. konstnär, varför annars skaffa sig en gedi- Miller 1993), vilket kan tyckas ironiskt då gen utbildning och delta i utställningar med de kommersiella aspekterna är en väsentlig porträtt och genremålningar. Hon hade dock del av ett modernt julfirande alltsedan det ägnat sig åt illustrationsarbeten under hela sin sena 1800-talet. Emellanåt nämns begreppet studietid som en väg att kunna överleva eko- ”Coca-Colonisation” (McKey 2008), som nomiskt. Illustrationer var dessutom på modet syftar på svenskättlingen Haddon Sundbloms inom tidskriftsbranschen när hon inledde sin fryntliga julklappstomte i företagets färger, konstnärsbana och därför knappast en för- som sedan 1931 spridit sig som det i många aktad genre bland konstnärer (Werkmäster bemärkelser stora tomteidealet. I Sverige le- 1996). Tomten som vi känner den i Sverige ver det numera ett parallellt liv med Jenny är till stor del hennes egen skapelse och det är Nyströms mera småväxta kollektiv, där de inte alls omöjligt att hon tyckte om det arbetet troligtvis tjänar olika syften. Nyströms tomtar med tanke på den variation och uppfinnings- signalerar svenskhet, nostalgi och tradition, rikedom hennes förlagor uppvisar (möjligtvis medan den amerikanska tomten visar på en med undantag för de sista åren). Oavsett vilka form av global samhörighet. Jultraditionen synsätt vi ser som de mest rimliga är det hur tenderar att kontinuerligt ändra sig efter hur som helst fråga om ett livstidslångt konstnär- tidsandan ser ut. Influenser blir alltmerang - skap som påverkat fleragenerationer . loamerikanska via populärkulturen, exem- pelvis genom ett årligen växande utbud av Tradition och nutid julmusik och julfilmer. Än så länge verkar Att tillämpa angloamerikanska undersökning- det dock som om all denna massiva påver- ar och resultat på ett svenskt material är inte kan paradoxalt nog bevarar traditioner mer alltid lyckosamt. Exempelvis är det tydligt att än den skapar nya. Förklaringen är att de likt det inte primärt är jägarstammen man försöker bildkonsten har lyckats bli en del av själva återkoppla till i det svenska bildmaterialet, jultraditionen. Lévi-Strauss talar om ”stimu- utan istället återfinns bonden och allmoge- lus diffusion” (1993: 41ff), vilket innebär att kulturen som den självklara förebilden i det man hakar fast i en redan existerande tradition svenska julfirandet.Men härigenom blev ju- eller vana för att förändra ett beteende. Då sker len också här pappornas högtid, då de förutom förändringen i linje med traditionen och blir att komma med klapparna och tända julgrans- därför en mer omärklig process. Coca-Cola ljusen också ”kunde konsten att tranchera en hävdar i sin årliga globala julreklam att de skinka” (Swahn 2006:32). Hemförande har inte bara levererar läsk till hela världen utan inte bara med byten att göra, utan också med även själva julandan. Men år 2008 tycks ett odlandets troféer. Att använda sig av allmo- förtydligande ha varit av nödvändighet, för då gekulturen i julskildringar blir därmed också förmedlade reklamen på affischer i svenska en symbol för en lång och samtidigt tidlös städer att ”Coca-Cola is a Must for Christ- tradition. I en alltmer urbaniserad värld har mas”. Varje år rapporteras hur storföretaget detta rurala arv inte förlorat sin betydelse och tappar marknadsandelar i Sverige eftersom 224 Ann-Catrine Eriksson här finnsen egen produkt, julmust, som lan- goda exempel på konstnärer som var med seras med hjälp av illustrationer av Jenny i lanseringen av ett modernt julfirande vid Nyström eller någon av hennes efterföljare. sekelskiftet 1900. Illustrationerna fick stor Förutom att musten måhända passar vår salta spridning genom nya medier som jultidningar julmat bättre, så signalerar den med hjälp av och julkort, vilket gjorde att det på bred front etiketter och reklam svensk jultradition, nos- spreds en helt ny nationell föreställning om talgi och barnatro. idealt julfirande. Man kunde på ett helt nytt Det som framstår som mest tänkvärt när sätt dela förebilder, vilket gjorde att regionala man på detta vis jämför angloamerikanska yttringar alltmer slogs ut. Deras gestaltningar studier och det svenska bildmaterialet är hur lever kvar än idag, både som ständigt åter- julfirandet tydliggör patriarkala strukturer kommande reproduktioner och som influenser samtidigt som det också iscensätter en bor- för efterföljande julskildrare. gerlig familjeideologi. Kärnfamiljen som Det finnstvå bärande stråk i alla tre konst- ideal tycks höra samman med nostalgi i en närskapen – att vara estetiskt och ideologiskt tid när alltfler lever singelliv i storstäderna modern och samtidigt traditionellt nationell. eller är ensamstående med barn, snarare än Detta återfinns i samtidens konstnärliga att upprätthålla ett auktoritärt fadersideal. Jul- strävanden där man – mot bakgrund av den skildringarna visar helt enkelt fram en familje- alltmer industrialiserade staden – estetiskt gemenskap som verkar vara både naturlig och och traditionellt ville bevara banden till det lycklig. Inga tunga förberedelser, känslor av som upplevdes som en naturligare tillvaro otillräcklighet eller andra bekymmer stör den på landsbygden. Bondekulturen blir därför efterlängtade julefriden. Förutom att fungera den svenska urbild som det framväxande bor- normativt leder fokuseringen på familjelivet gerskapet speglade sig mot och länkade till i bildkonsten därmed också till en känsla av när man skulle formera en ny modern tillvaro samhörighet. Vi kan alla skratta åt en miss- där kärnfamiljen var central och barnen stod i lyckad fadersgestalt i form av Farbror Blå, fokus. Ur detta skapades ett nytt kommersiellt önska oss Sundborns dignande julbord eller julfirande baserat på pappas pengar, med en sentimentalt betrakta julklappstomtarnas lek egen nationellt utformad svensk julklapps med barnen. tomte som knyter an till den äldre gårds- tomten. Likt viktorianerna i England skapar Ett modernt tillbakablickande svenskar vid sekelskiftet 1900 en jultradition Syftet med denna artikel har varit att under- som föreställs vara ålderdomlig och därige- söka hur julfirandet skildras i svensk bildkonst nom tidlös och gångbar även i det moderna från sekelskiftet 1900. Det är konstverk som samhället. används fortfarande idag, samtidigt som vårt Av de tre konstnärerna var det var bara Elsa moderna julfirande i det närmaste ignoreras Beskow som skildrade julförberedelserna mer inom samtidskonsten. Konstverken som ingående i berättelsen Petters och Lottas jul. analyserats för denna studie kan därför både Därigenom är det också i hennes konstnärskap förstås som idealbilder, det vill säga fanta- som skildringar av kvinnornas arbete inför sier över en lycklig och lyckad jul, och som julen återfinns.Dessutom kunde hon kosta på historiska avbildningar. Det är verk som i sig att raljera lite över Farbror Blå och dennes sin strävan efter modernitet och nationalism förmodade auktoritet. Tant Brun, Tant Grön kombinerade ett nytt borgerligt firande med och Tant Gredelin visste både sin plats och vad en återblick på svensk bondekultur. Elsa Be- de kunde, liksom Lotta som redan kunde sy skow, Carl Larsson och Jenny Nyström är och sticka. Däremot stötte såväl Farbror Blå Julfirandets ideologi och genus i svensk bildkonst från sekelskiftet 1900 225 som Petter på problem med sina kulturellt tomteframställningarna där en manligt ho- tillskrivna kompetenser. Kvinnligheten ter mosocial storfamilj av tomtar utgör grunden sig därigenom naturlig i meningen självklar för Nyströms bildvärld. Väldigt få kvinnor och oproblematisk, medan manligheten blir skildras bland tomtarna och likaså mycket få en fråga om kunskap, inlärning och kultur. vuxna. Idag är det dock uteslutande hennes Även om familjekonstellationen i sig är ovan- tillbakablickande skildringar av tomten i bon- lig, använde Beskow här ändå kärnfamiljen desamhället som reproduceras. Den svenska som modell. publiken tilltalas uppenbarligen av nostalgin Den borgerliga kärnfamiljen återfinns som därigenom fortsätter att länka samman också i Carl Larssons julskildringar, men nu det nutida julfirandetmed föreställningar om sammankopplad med en nationalistisk tolk- en äldre allmogekultur. ning av bondekulturen. Här skapades julen De tre konstnärer som här har diskuterats med storfamiljen som samlande tema mot en har med andra ord det gemensamt att de alla på samma gång exotisk och ursvensk estetisk låter också andra nationalistiska inslag än bon- fond i form av landskapet Dalarnas kultur. dekulturens synliggöras i deras skildringar av Fokus i Larssons verk ligger på hemmets ma- julfirandet. I Larssons fall är nationalismen teriella välstånd i form av mat, silverbägare, främst synlig i form av svenska flaggor. Även julklappar och gemyt och det är familjefadern Nyström lyfter det nationalistiska genom den som står bakom allt detta. Julen är i många svenska fanan, men också genom att låta borgerliga hem en slags högtid inte bara för tomten ta del av fornnordiska traditioner och barnen, utan även för patriarken, då det är svensk flora och fauna. Samtidigt tycks hon hans ekonomiska välstånd som möjliggör uppvisa en viss distans till den samiska kultu- julfirandet.Att då likt Larsson identifierasig ren genom att inte låta renen figurerasom en med bonden ter sig som en given förebild för välvillig medhjälpare i hennes bildvärld, som en modern far som vill knyta an till en längre exempelvis skedde i den amerikanska jultom- historieskrivning förbunden med makt och tetraditionen. Hos Beskow blir det nationellt status. svenska å sin sida synligt genom förfarandet Den tredje av dessa konstnärer, Jenny Ny- att låta den något äldre karaktären julbocken ström, värjde sig inte mot moderniteten i sina dela ut klapparna. Men även genom Petters julskildringar, tvärtom noterar vi närvaron present till Farbror Blå, ”en vildes bokhylla”, av många tekniska uppfinningar i hennes som dels visar farbrorns barnsliga fascination tomteskildringar. Ett viktigt inslag i hennes för böcker om indianer, dels får Tant Gredelin illustrationer var dock, liksom hos Lars- att ifrågasätta benämnandet av föremålet på son, det nostalgiska tillbakablickandet mot grund av vildarnas bristande läsförmåga. Det bondekulturen. Det var också Nyström som tycks inte alltid vara enkelt att likt Nyström i mångt och mycket bidrog till lanseringen blanda historia, exotism och modernitet. av julklappstomten i Sverige, genom att ge Ett än starkare bärande gemensamt drag den en för landet säregen gestaltning baserad för de tre konstnärernas skildringar av julen på den traditionella gårdstomten. Även om är barnperspektivet. Att julen ses som barnens Nyström alltså skapade en bildvärld centre- högtid har traditioner från det tidigkristna jul- rad kring bondekulturen, så kombinerades firandet och har fortsatt att vara ett viktigt den på ett tydligt sätt med det urbana, det ideologisk inslag i sammanhang där man ve- historiska och det exotiska. Föreställningar lat upprätthålla familjens centrala ställning om barnets fantasi var det som möjliggjorde (Miller 1993). Av det skälet har också barn- de ibland halsbrytande kombinationerna i perspektivet inneburit att fadern och kärn- 226 Ann-Catrine Eriksson familjen placerats i ett okritiskt ljus. Helt i Noter enlighet med den rådande borgerliga ideolo- 1 Ursprunget till denna artikel är ett antal populär- föreläsningar om julskildringar som jag hållit en- gin har pappans roll som familjens patriark sam, eller tillsammans med litteraturvetaren Annelie därmed kunnat både iscensättas och bevaras. Bränström Öhman, bl.a. under titeln ”Mannen i rött: Firandets kommersiella karaktär gjorde att Julens genus i konst och litteratur” och ”Mannen i pappan som familjens ekonomiska motor rött: Julen i konsten”. synliggjordes och underströks, exempelvis 2 Detta ska ses i ljuset av darwinismen som genom när han klädde ut sig till julbock eller tomten ny biologisk kunskap utgjorde en risk för faderns (förhoppningsvis utan att avslöjas). Att bar- auktoritet inom familjen (Tosh 2007). nen och kärnfamiljen är viktiga för julen syns 3 Det finnsfler konstnärer vars skildringar av julen också när firandetförvandlas till ett familje- är värda djupare analyser, samtida som John Bauer museum där såväl eget skapat som köpt pynt och Ottilia Adelborg eller de senare Einar Nerman blir symboler för en familjetradition. Idealen och Helge Artelius som var populära på 1930- och till denna del av föreställningen om ett tradi- 40-talen. Det får dock anstå till annat tillfälle, men att inkludera dem skulle kunna visa både på att tionellt och familjeorienterat julfirandefinns framväxten av den svenska julklappstomten (eller i de illustrationer som gjordes av Beskow, för den delen även skildringen av gårdstomten) var Larsson och Nyström. en komplicerad historia och även belysa föränder- Än idag är det vanligt att bilder av julfirande ligheten i värderingar av det svenska julfirandet. fortsätter att skildra bondesamhället, hemmet 4 Elsa Beskow kom även att illustrera andra sagor och kärnfamiljen. Redan det är ett uttryck för där tomten som naturväsen förekommer, exempel- att de sekelgamla skildringarna fortfarande vis skogstomtarna i Tomtebobarnen från 1910 eller berör, men det är inte hela sanningen. Vis- Hattstugan från 1930. Hon är inte så framträdande serligen talar många numera kanske mer om i skildringar av julklappstomten, men medverkar i att fira en ”Fanny och Alexander-jul” efter jultidningar med sagor och illustrationer till sagor Ingmar Bergmans filmfrån 1982, som inleds av andra författare. med ett storartat julfirande,än att man tänker 5 Första boken Tant Brun, Tant Grön och Tant Gredelin publicerades 1918, de följdes sedan av sig en bondejul. Det som har skett är alltså att Tant Bruns födelsedag (1925), Petter och Lotta på vi har gjort borgerskapets föreställning om en äventyr (1929) och Farbror Blås nya båt (1942). traditionell jul till vårt ideal. Att koncentrera 6 Larssons förhållande till sin far beskrivs ofta som högtiden till familjen gör också att den bidrar en komplicerad relation, varför Gedin (2011) gör till en känsla av samhörighet över samhälls- en poäng av att det är Olof Larsson som syns i il- klasser och nationsgränser, samtidigt som det lustrationen från Spadarvet och varför konstnären härigenom ”kollektiva” julfirandetsäkerstäl - vänder oss ryggen i den senare framställningen Nu ler en känsla av normalitet. Den traditionella, är det jul igen. tillbakablickande och familjeorienterade hög- 7 Carl Larsson kom att benämna sig själv ”artist och tiden blir till ett firandesom upplevs som både lantbrukare” efter förvärvet av Spadarvet. globalt och transhistoriskt (Miller 1993). Vad 8 Notera alltså att dikten Tomten inte alls har med den iscensatta julen tycks föreslå är i själva julen att göra och därför kan publiceras i februari, verket inget mindre än den suggestiva tanken när det fortfarande är kall midvinter. 9 I en nordamerikansk kontext fungerar däremot om att över hela världen gör människor det kombinationen jultomte och ren alldeles utmärkt. samma som vi gör just nu. Tomten är aldrig samma nationalistiska figurefter - som han, liksom renarna, kommer ifrån Nordpolen. Ann-Catrine Eriksson, FD 10 Att barns tro på tomten både är någonting oskyldigt Institutionen för kultur- och medievetenskaper, Umeå och nostalgiskt ser han också i en debatt som uppstår universitet efter att katolska kyrkan i Frankrike 1951 försökt Julfirandets ideologi och genus i svensk bildkonst från sekelskiftet 1900 227 kritisera det den såg som en avgudadyrkan, vilket Hammar, Stina 2002b: Solägget: Fantasi och verklighet fickett slags crescendo när en jultomte brändes på i Elsa Beskows konst. Stockholm: Albert Bonniers bål vid katedralen i Dijon med skolbarn som vittnen. Förlag. Denna händelse är utgångspunkt i Lévi-Strauss Larsson, Carl 1919 (1905): Spadarvet: Mitt lilla lant- artikel som ursprungligen publicerades 1952. bruk. Stockholm: Albert Bonniers Förlag. Lévi-Strauss, Claude 1993 (1952): ”Father Christmas Litteratur executed”. I: Miller, Daniel, Unwrapping Christmas. Bal, Mieke 1991: Reading Rembrandt: Beyond the Word Oxford: Claredon Press. — Image Opposition. Cambridge University Press. Lundmark, Lennart 1998: Så länge vi har marker. Bal, Mieke 1999: Quoting Caravaggio: Contemporary Samerna och staten under sexhundra år. Stockholm: Art, Preposterous History. Chicago och London: Uni- Rabén Prisma. versity of Chicago Press. Löfgren, Orvar 1993: ”The great Christmas quarrel and Bal, Mieke 2005: Louise Bourgeois’ Spider: The Archi- other Swedish traditions”. I: Miller, Daniel (red.) tecture of Art-Writing. Chicago and London: Univer- Unwrapping Christmas. Oxford: Claredon Press. sity of Chicago Press. McKey, George 2008: ”Consumption, Coca-Coloni- Beskow, Elsa 1963 (1947): Petters och Lottas jul. sation, cultural consumption – and Santa Claus”. Stockholm: Bonnier Carlsen. I: Whiteley, Shiela (red.) Christmas, Ideology and Catomeris, Christian 2004: Det ohyggliga arvet: Sverige Popular culture. Edinburgh University Press. och främlingen genom tiderna. Stockholm: Ordfront. Miller, Daniel 1993: ”A theory of Christmas”. I: Connelly, Mark 2012 (org. 1999): Christmas: A History. Miller, Daniel (red.) Unwrapping Christmas. Oxford: London and New York: I.B.Tauris. Claredon Press. Dodd, Sara M. 2008: ”Conspicuous consumption and Mundy, John 2008: ”Christmas and the movies: Frames festive follies: Victorian images of christmas” I: of mind”. I: Whiteley, Shiela (red.) Christmas, Ideol- Whiteley, Sheila (red.) Christmas, Ideology, and ogy and Popular culture. Edinburgh University Press. Popular culture. Edinburgh University Press. Storey, John 2008: ”The invention of the English Christ- Ehrensvärd, Ulla 1979: Den svenska tomten. Stockholm: mas”. I: Whiteley, Shiela (red.) Christmas, Ideology Svenska turistföreningens förlag. and Popular culture. Edinburgh University Press. Ekman, Kerstin och Eriksson, Gunnar 2011: Se blom- Swahn, Jan-Öjvind 2006: Den stora julboken. Bromma: man! Stockholm: Albert Bonniers Förlag. Bokförlaget Ordalaget. Eriksson, Ann-Catrine 2003: Rummet som konstverk: Swahn, Jan-Öjvind 2008: Jul med Jenny Nyström. Om konstnärsparet Charles Rennie Mackintosh och Bromma: Bokförlaget Ordalaget. Margaret Macdonald. Umeå: Studies in History and Sörlin, Sverker 1996: ”Om hemförande”. I: Granqvist, Theory of Art 5. Raoul (red.) Villfarelsens blick: essäer om resan som Forsberg Warringer, Gunnel 1996: God jul med Jenny kultur Stockholm: B. Östlings bokförlag Symposion. Nyström. Stockholm: Forum. Tosh, John 2007 (1999): A man’s place: Masculinity and Gedin, Per J. 2011: Jag Carl Larsson. En biografi.Stock - the middle-class home in Victorian England. New holm: Bonniers. Haven and London: Yale University Press. Gunnarsson, Torsten 1992: ”Sundbornepoken”. I: Toijer-Nilsson, Ying 2002:”Ett nätverk av kvinnor”. Gunnarsson, Torsten (red.) Carl Larsson. Höganäs: I: Cederlöf, Ulf (red.) Elsa Beskow: Vår barndoms Wiken. bildskatt. Stockholm: Nationalmusei utställnings- Gynning, Margareta 2006: ”Karin och Carl Larsson”. katalog nr 628. I: Gynning, Margareta (red.) Konstnärspar kring se- TT-notis, Piteå-Tidningen, 23.12.2008. kelskiftet 1900. Stockholm: Nationalmusei utställ- Welin, Lisbeth 2008: ”Fira jul på Carl Larssons vis”. ningskatalog 647. Hemmets Veckotidning,nr 52. Hammar, Stina 2002a: ”Var kommer det vackra ifrån? Werkmäster, Barbro 1996: ”Jenny Nyström och illustra- En levnadsteckning över Elsa Beskow”. I: Ceder- tionen”. I: Gynning, Margareta (red.) Jenny Nyström: löf, Ulf (red.) Elsa Beskow: Vår barndoms bildskatt. Målaren och illustratören. Stockholm: Nationalmu- Stockholm: Nationalmusei utställningskatalog nr sei utställningskatalog nr 593. 628. 228 Ann-Catrine Eriksson SUMMARY On gender and the ideology of the celebration of Christmas in Swedish art at the turn of the century 1900 Elsa Beskow, Carl Larsson and Jenny Nyström Contemporary art is not depicting the Christmas were both connected to a presumed historical past as celebration in the same way as during the turn of the well as a modern future. References to a pagan past, century 1900. In Sweden artists like Elsa Beskow, present Christianity and modern lifestyles collaborated Carl Larsson and Jenny Nyström made Christmas in making a typical Swedish Christmas. Even more illustrations that also became part of the celebration interesting, these century-old images are still part of itself, through then new media, such as Christmas Swedish Christmas celebrations. In a time when family cards and illustrated magazines. It was a modern, constellations are changing and Sweden is turning more urban, middle-class audience that consumed the multicultural, we hold on to a traditional ideal of how images, but the motifs were looking back to a rural to make a perfect family Christmas. There is a timeless past. Christmas turned both patriarchal in connection quality in Christmas celebrations and a sense of a global to the family father with Christmas presents, foods and community when we imagine that everybody else in material richness. It also turned nationalistic when a the nation or globally are doing the exact same thing Swedish version of the Santa Claus was invented from as we do right now. There are few things experienced the traditional ”tomte” (gnome) who originally was more normal and working normative than families and guarding and working at the farms. Especially in the home life. work of Nyström the images of Christmas celebrations NYA AVHANDLINGAR Florence Fröhlig: Painful legacy of World fienderoch förrädare när de återintegrerades i Frankrike. War II: Nazi forced enlistment. Alsatian/ Fröhlig betraktar deltagarna i dessa minnesprocesser Mosellan Prisoners of War and the Soviet som minnesaktörer och hon undersöker deras strategier Prison Camp of Tambov. Department of för att hantera och övervinna smärtsamma minnen och Ethnology, History of Religions and Gender överföra dem från en generation till en annan. Studies, Stockholm University 2013. 230 s., De teoretiska och metodologiska influenserna är ill. ISBN 978-91-87235-42-9. många, men hålls samman av ett intresse för minnes- processer. I introduktionskapitlet förs teoretiska diskus- Florence Fröhligs avhandling i etnologi handlar om sioner om begreppen narrativ, erfarenhet, ritual, minne, minnen av tvångsrekrytering och fångenskap under plats och trauma. Fröhlig betraktar berättande och min- andra världskriget. nesskapande som mellanmänskliga processer och som Från 1870 till 1945 ändrade regionerna Alsace och de- strategier för att ge mening åt erfarenheter och på så vis lar av Lorraine nationalitet fem gånger. 1939 då Frank- omvandla dem. Dessa processer sker inom ramarna för rike anslöt till andra världskriget var regionerna del av ständigt föränderliga kulturella system. landet, när Frankrike besegrades ett år senare annekte- Avhandlingen är strukturerad kring fyra strategier rades de av Nazityskland. I augusti 1942 beslutades att för att hantera erfarenheter av tvångsrekrytering och alla män i dessa regioner, födda åren 1908–1928, skulle fångenskap. Dessa överlappar varandra och är även anmäla sig till krigstjänstgöring i den tyska armén. De kronologiska. Den första strategin, enligt Fröhlig den unga männen hade inget val eftersom nazisterna hotade vanligaste, är både individuell och kollektiv tystnad. att döda deras familjer om de skulle vägra eller desertera. Hon skriver om denna i kapitel två under rubriken ”To 130.000 män tvångsrekryterades. Majoriteten sändes till silence experience”. Fröhlig visar att det finnsflera oli ka östfronten och många av dem blev tillfångatagna och (sammanlänkade) former av tystnad. Hon urskiljer fyra. satta i ryska fångläger. De sovjetiska myndigheterna Den första kallar hon en politisk tystnad. Direkt efter samlade de franska fångarna i fångläger 188, i skogen andra världskrigets slut kastade sig de europeiska sam- Rada nära staden Tambov i Ryssland. Efter krigsslutet hällena in i en period av glömska. Denna ledde till en återgick Alsace och Lorraine till Frankrike och de fångar kollektiv tystnad kring erfarenheter som de tvångsre- som överlevt återvände hem. Där blev de betraktade kryterade hade och var ett slags hopp om att framtiden som förrädare eftersom de slagits mot sina egna lands- skulle läka alla sår och få människor att glömma kri- män. Florence Fröhligs farfar och farfars bror var två gets hemskheter. I relation till denna kollektiva tystnad av dessa män. skapades också en individuell självbevarande tystnad, Fröhligs avhandling handlar om de återvändande vilken Fröhlig kallar en liturgisk tystnad. Hon betraktar männens erfarenheter av att ha slagits i den tyska ar- den som ett slags överlevnadsstrategi, konstruerad för mén och varit fångar i Ryssland. Hon undersöker de att hantera lidande och göra det möjligt att lämna kriget forna fångarna och deras anhörigas strategier för att och dess konsekvenser bakom sig. Den tredje typen hantera dessa erfarenheter och placerar på så vis andra av tystnad som Fröhlig urskiljer är en konsekvens av världskrigets långtgående och fortfarande verksamma hur samhället bemötte den typ av erfarenhet som de konsekvenser i fokus för sin avhandling. forna fångarna hade. Direkt efter kriget fanns det helt Avhandlingens syfte är att undersöka hur kunskap enkelt ingen plats för dessa erfarenheter. Den fjärde och minnen av tvångsrekrytering och sovjetisk fången- formen av tystnad som Fröhlig diskuterar är kopplad skap har blivit och blir ihågkomna, kommunicerade och till skuld och förödmjukelse. Hon påpekar att flera av överförda i skenet av att fångarna blev betraktade som de forna fångarna kände sig skyldiga eftersom de var 230 Nya avhandlingar desertörer och hade kämpat mot sina egna landsmän. Det om erfarenheterna, bygger på Fröhligs intervjuer med enda manuskript som fanns tillgängligt för att gestalta tretton män från Alsace som tvångsrekryterades till den krigserfarenheter var krigshjältens. Detta rymde inte tyska armén och var fångar i Sovjet under andra världs- på något vis erfarenheterna de forna fångarna hade. kriget. Dessa män är födda 1922–1925. Genom att urskilja dessa fyra former av tystnad visar I analyserna av intervjuerna demonstrerar Fröhlig att Fröhlig att tystnad i efterkrigstiden inte enbart berodde berättelserna är strukturerade kronologiskt och att de på spänningen mellan personliga erfarenheter och poli- betonar motsättningen mellan personliga och officiella tiska minnen, utan även var kopplad till karaktären hos historieskrivningar. Berättarna undviker hjältetemat och erfarenheten. Det blir dessutom tydligt att tystnad är känslosamhet och organiserar sina berättelser i enlighet handlingar, lika verksamma som språk. Sammantaget med etablerade genrer för att tala om erfarenheter av ledde den utbredda tystnaden när det gällde tvångsre- tvångsrekrytering och fångenskap. Även om dessa inte krytering och erfarenheter av fångenskap till en block- rymmer alla aspekter av berättarnas erfarenheter menar erad kommunikation och resulterade i svårigheter för Fröhlig att de kan ha accepterat begränsningarna och fångarna att överföra sina minnen till nästa generation. funnit trygghet i att använda sig av etablerade genrer, Den andra strategin för att hantera det förflutnaär ska- eftersom det är mycket svårt att tala om traumatiska pandet av familjer av likhet (families of resemblance), erfarenheter. Fröhlig poängterar att männen som hon som Fröhlig skriver om i kapitel tre. Dessa skapades intervjuade i och med att de berättade också omformade genom organisationer som tillvaratog de forna fång- sina personliga erfarenheter till ett delat arv att föra arnas intressen och fungerade som länkar mellan det vidare till nästa generation. På så vis flyttades deras franska samhället och de tvångsrekryterade männen. erfarenheter ut från den privata sfären till den offentliga. Organisationernas avsikt var att återintegrera männen Den fjärde strategin, att göra pilgrimsresor till de i den franska patriotiska diskursen och det politiska forna fånglägren, undersöker Fröhlig genom deltagande minnet. I detta arbete formades ett kollektivt minne av observation och intervjuer med tretton av deltagarna. de händelser männen varit med om. Fröhlig har deltagit i två pilgrimsresor, 2008 och 2010, Fröhlig placerar förändringarna inom intresseorgani- och hon undersöker hur de forna fångarna och deras sationer, liksom skapandet av nya sådana, i ett nationellt anhöriga minns det förflutna och tillskriver det me- och internationellt sammanhang. Det blir då tydligt att ning i relation till sociala, politiska och kulturella krav dessa är länkade till förändringar i synen på Förintelsen i samtiden. under 1960-talet. Från och med denna tid kom Förin- I Fröhligs analyser av pilgrimsresorna framgår också telsen att fungera som ett slags modell för icke-hjältens platsers och kroppars betydelse i minnesskapande pro- krigserfarenheter, som t.ex. tvångsrekrytering och fång- cesser. Pilgrimerna färdas till en skog i närheten av den enskap. På så vis erbjöd organisationerna en plattform plats där fångläger 188 låg, i utkanten av staden Tambov och en ram för männen att artikulera och berätta om sina i Ryssland. Pilgrimerna omformar skogspartiet till ”det erfarenheter. Det blev också möjligt för omgivningen franska lägret”, en symboliskt viktig plats, genom att att ta emot dem. En möjlighet som saknades omedelbart göra det familjärt med hjälp av olika föremål. Här mar- efter kriget. I avhandlingen betraktas männens berät- keras platsen med monument i sten och ett stort kors tande som den tredje strategin och analyseras i kapitel i trä, liksom med en död fånges rökpipor och diverse fyra ”To speak out”. blomsterarrangemang. Andra sätt att omforma platsen Den fjärde strategin som Fröhlig skriver om är orga- är genom att städa, pynta, gräva och ställa sig i led för att nisering av s.k. pilgrimsresor till det forna fånglägret hedra de överlevande. På dessa sätt skapas inte enbart i Ryssland. Pilgrimsresorna för samman tre till fyra en symboliskt viktig plats där minnen kan iscensättas, generationer och erbjuder möjligheter för Fröhlig att utan platsen blir också del av pilgrimerna pågående liv undersöka överföringen av minnen, vilket också sker och deras kroppar. i kapitel fem. På så vis möter pilgrimerna sin sorg och för över Analyserna av de fyra strategierna kräver olika empi- eller tar emot minnena från tvångsrekryteringen och riska källor. Följaktligen är det främst historiska källor fångenskapen. Genren pilgrimsresa och pilgrimerna som ligger till grund för analyserna av den första stra- själva pekar på att det är en helande process. Samtidigt tegin tystnad och den andra strategin att skapa familjer är pilgrimernas agens en uppenbar attack på hur nationen av likhet. Analyserna av den tredje strategin, att berätta Frankrike minns det förflutna. Under pilgrimsresorna Nya avhandlingar 231 skapas och presenteras en ny tolkning av det förflutna hur avhandlingen är organiserad och presenterad för där arvet efter de tvångsrekryterade ingår i Frankrikes läsaren. Jag anser att den obalanserade dispositionen och historia. Denna tolkning, eller berättelse, är beroende av de många teoretiska referenserna är störande, speciellt hur den tas emot, inte enbart av de forna fångarna och när de har formen av långa citat. Det ger läsaren ett tvångsrekryterade, deras anhöriga, intresseorganisatio- intryck av osäkerhet. I kombination med de sparsamma nerna, regionerna Alsace och Lorraine samt Frankrike, introduktionerna till kapitlen och de mycket generellt utan också av hur den tas emot av ryssar och Ryssland. hållna rubrikerna är det ibland svårt att följa Fröhligs Fröhlig visar att erkännandet av de ryska myndigheterna resonemang. Detta gör avhandlingen mycket svårare att är viktigt i formandet av denna berättelse och att erkän- tränga in i än den skulle behöva vara. Med en tydligare nandet i sin tur kräver att pilgrimerna omvärderar sina närvaro av Fröhlig själv i analyserna och en ytterligare förutfattade meningar om ryssar och Ryssland. bearbetning av de teoretiska resonemangen hade den Denna avhandling visar tydligt att minnen inte är för övrigt utmärkta avhandlingen varit tillgänglig för färdiga reflektioner av det förflutna utan pågående många fler. rekonstruktioner i samtiden. Formeringen av sociala Dessa invändningar ska dock inte skymma sikten för minnen är en aktiv och pågående process som förändras att Fröhligs avhandling är analytiskt nyanserad, insikts- över tid. Vad som blir ihågkommet och hur det erinras full och ett mycket intressant bidrag till forskningen är beroende av kulturella sammanhang, moraliska över- om minnesprocesser, liksom till narrativ- och kultur- väganden och samtida krav. Fröhlig påpekar dock att studier. I avhandlingen framträder Florence Fröhlig själva iscensättningen av minnena inte är processens som en utmärkt fältarbetare och som en konsekvent, mål, det är ett medium för omvandling. När männen teoretiskt kunnig, nyfiken och envis forskare. Jag ser och deras anhöriga transformerar personliga traumatiska med förväntan fram emot hennes kommande arbeten. erfarenheter till sociala minnen, tar de sig samtidigt Susanne Nylund Skog, Uppsala igenom och omformar erfarenheterna till minnen som är möjliga att leva med i nuet och föra vidare till framtiden och för de anhöriga att ärva. Niclas Hagen: Modern Genes. Body, Ratio- Läsningen av Fröhligs avhandling är drabbande. nality, and Ambivalence. Lund Studies in Händelser med många år på nacken framträder med Arts and Cultural Sciences 2. Lunds univer- skärpa och aktualitet och läsaren får på nära håll ta sitet 2013. 557 s. ISBN 978-91-7473-659-5. del av hur minnen konstrueras, iscensätts och överförs. Avhandlingen är ett viktigt arbete som täcker ett helt Huntingtons sjukdom är en genetisk sjukdom orsakad av spektra av intressanta diskussioner kring minnesska- en mutation i en gen. Individer som vet att de befinner pande processer. Empirin är elegant presenterad och sig i riskzonen för sjukdomen kan genom ett prediktivt analyserad, metoderna är noggrant redovisade och det genetiskt test få veta om de är bärare av anlaget innan teoretiska ramverket väl anpassat. Det är uppenbart de har symptom på sjukdomen. Hur upplever personer att Fröhlig behärskar sitt åtagande att undersöka hur som på olika sätt är drabbade av Huntingtons sjukdom de tvångsinkallade forna fångarna och deras anhöriga sin vardagssituation, hur ifrågasätts eller utmanas så- hanterar det förflutna. dana vardagserfarenheter i mötet med andra männi Termen strategi gör dock att det vid en första läs- skor, sjukvården och Försäkringskassan, och hur kan vi ning inte riktigt framgår hur mångfacetterade Fröhligs förstå dessa utmaningar som aspekter av moderniteten? analyser verkligen är. Det går också att ifrågasätta om Dessa frågor behandlas i Hagens avhandling. Syftet är tystnad alltid är att förstå som en strategi, då den också att undersöka kopplingen mellan vardagserfarenheter kan vara ett tvång. Dessutom utgör tystnad i denna av- av genetisk sjukdom och inneboende mönster och me- handling en förutsättning för de övriga tre strategierna: kanismer inom det moderna samhället, och på så sätt skapandet av familjer av likhet, berättandet och att göra bidra till en fördjupad förståelse av samspelet mellan pilgrimsresor. Avhandlingens något obalanserade dis- genetisk vetenskap, kultur och samhälle. position med kapitel som varierar i omfång från fem Avhandlingen Modern Genes. Body, Rationality, and till fyrtiofem sidor är också en konsekvens av att den Ambivalence innefattar en analys av semistrukturerade är ordnad kring de fyra strategierna. intervjuer med personer som vet att de befinnersig i en Mina invändningar har huvudsakligen att göra med riskgrupp och kan bära på genen för sjukdomen, perso- 232 Nya avhandlingar ner som genomgått presymptomatisk testning och fått tiv. Det här är annorlunda, skriver Hagen, i fallet med veta om de bär på den muterade genen; personer som Huntingtons sjukdom. Om det ”främmande” tidigare nått ett stadium där de har neurologiska symptom på förstods som utifrånkommande så kan vi i fallet med sjukdomen, och familjemedlemmar liksom deltagande Huntingson sjukdom tala om det ”främmande” som observation av möten anordnade av lokala stödgrupper inifrånkommande, från den egna kroppen, och orsakat för personer som på olika sätt berörs av Huntingtons av genetiska anlag. Det gör dock inte att de kulturella sjukdom. Den är teoretiskt förankrad i huvudsak i två kategoriseringarna av vad som räknas som friskt och olika filosofiskatraditioner: å ena sidan Jürgen Haber- sjukt blir lättare att förhålla sig till. mas analys av det moderna samhället och å andra sidan Hagen visar hur en del informanter, som inte genom- den fenomenologiska traditionens intresse för den unika gått den prediktiva genetiska testningen för Huntingtons mänskliga erfarenheten och då framför allt kroppsfeno- sjukdom, försöker skapa mening kring det potentiella menologins undersökningar av vår kroppsliga i-världen- och abstrakta ”främmande” inom dem genom att varo. Hagen går också i dialog med teoretiker som bl.a. fokusera på yttre likheter mellan sig själva och släktingar Homi Bhaba, Edward Soja och Henri Lefebvre för att med sjukdomen – eller genom att tolka vardagsolyckor diskutera platsens och rumslighetens betydelse för att som att tappa ett glas som tecken på sjukdomen. Han förstå aspekter av mänsklig existens i allmänhet och använder sig på ett förtjänstfullt sätt att Victor Turners informanternas berättelser i synnerhet. Det teoretiska begrepp den liminala platsen för att diskutera situatio- spänningsfältet är med andra ord brett, vilket syns i de ner där vi befinner oss emellan stabila och kulturellt fyra artiklar som tillsammans med kappan utgör Hagens igenkänningsbara klassifikationer som frisk och sjuk, corpus. normalitet och avvikelse från det normala. Han visar Artikeln Drinking glasses, doorsteps and table ed- också hur informanterna, då de vet att sjukdomen finns ges – the material dimension of experiencing a genetic i släkten men inte vet om de själva bär på anlag, ibland hazard undersöker hur materiella ting som tappade vandrar mellan kategorierna sjukt och friskt i beskriv- dricksglas eller en tröskel som någon går in i utgör en ningen av den egna situationen och föreslår att sättet del av den kroppsliga erfarenheten av genetisk risk och att tillskriva händelser mening, som tappade glas, eller osäkerhet för individer som vet att de kan bära på genen att tillskriva likheter med släktingar mening – i form för Huntingtons sjukdom. Den genetiska kunskapen är av tecken på att man bär på anlag – kan förstås som sätt för många av oss något abstrakt som vi inte behöver att hantera den liminala platsen mellan normalitet och förhålla oss till i vardagen, men så är inte fallet för in- avvikelse, och som sätt att förvandla situationen som är formanterna i avhandlingen. De abstrakta och samtidigt svår och pressad, till något kategoriseringsbart, antingen farofyllda generna blir något individen inte annat kan normalt eller avvikande, friskt eller sjukt. än förhålla sig till i vardagssituationer där alldagliga Hagen går också steget vidare och visar att åtgärden händelser som tappade glas fylls med specifik– farofylld att ta ett prediktivt genetiskt test inte helt löser situatio- – mening och framträder som tecken på att man bär på nen. Både bärare och icke-bärare, konkluderar Hagen, anlag för Huntingtons sjukdom eller på att sjukdomen verkade också efter testningen befinnasig på den limi- håller på att debutera med neurologiska symptom. Ha- nala platsen mellan kategorierna – där gränserna mellan gen diskuterar vad det här kan innebära för individernas att vara i riskzonen för Huntingtons sjukdom, att vara kroppsliga självuppfattning och i-världen-varo liksom bärare av anlag och att ha symptom på sjukdomen kan bli vilken roll ting som glas och trösklar kan ha för att suddiga i vardagslivet. Vidare kan den liminala platsen konkretisera genetisk risk och osäkerhet. inte bara vara emotionellt ansträngande, den kan också Analysen tas ett steg vidare i artikeln The Cultural innebära ett radikalt ifrågasättande av den västerländska Paradox of Predictive Genetic Testing for Huntington’s biomedicinens synsätt på vad det är att vara patient, där Disease. Här undersöker Hagen hur existensen av ab- man förutsätts ha just tydliga symptom. strakta och samtidigt potentiellt farofyllda gener ger En av utmaningarna i situationen när en individ vet upphov till komplexitet i informanternas vardag. Hagen att det finns en risk att hon eller han bär på anlag för börjar sin analys i en diskussion om det främmande Huntingtons sjukdom eller vet att hon eller han bär och osynliga. Han beskriver hur orsaker till sjukdom på anlag för sjukdomen, kan ligga i hur man kan dela förståtts som utifrån kommande eller utifrån synliga erfarenheter och tankar med andra personer som kan faktorer som ålder eller kön i ett historiskt perspek- förstå komplexiteten i situationen. En del av Hagens Nya avhandlingar 233 informanter beskriver hur de fått stöd och information sjukdomen och då familjemedlemmen liksom hennes via lokala stödgrupper för anhöriga till individer som eller hans familj behöver hjälp från välfärdssystemet är sjuka i Huntingtons sjukdom. För somliga utgjorde för vardagsomsorg och omhändertagande. Syftet är att internet och sociala media ett alternativ till den lokala bättre förstå vad som äger rum i interaktionen mellan stödgruppen. Artikeln A Molecular Body in a Digital familjer och välfärdssystem, att problematisera det Society undersöker internets och sociala mediers roll sätt på vilket familjer konfronterar välfärdssystemets för de individer som drabbats av Huntingtons sjukdom. krav och att visa hur familjerna i vissa fall lyckas skapa Här utgår Hagen från Paul Rabinows begrepp bioso- utrymme, en plats mellan sig själva och systemet, och cialitet, och identifieraren praktisk biosocialitet och en hur de utifrån den platsen bättre kan konfrontera de online biosocialitet. Den lokala stödgruppen erbjuder en svårigheter de möter. praktisk biosocialitet där fokus är på stöd och praktiska Hagen och kollegor visar hur informanterna ibland råd i vardagssituationer, men den är inte alltid det opti- beskriver kontakten med välfärdssystemets representan- mala alternativet för alla. Chansen att hitta individer i ter som konfliktfyllt;man fickinte den hjälp man behöv- samma situation kan istället öka på sociala forum som de och beskrev det hela som frustrerande. Författarna till Facebook. Läsaren får följa Patricias berättelse om hur artikeln analyserar berättelser om konfliktutifrån skill- hon använder sin hemsida som ett sätt att hitta andra naden i betraktelsesätt mellan de drabbade individerna individer i samma situation. Hagen beskriver hur det och välfärdssystemet: å ena sidan livsvärldsperspektivet är just Facebookgruppen som Patricia vänder sig till med fokus på individernas behov och erfarenheter och å när situationen är emotionellt tung – och hur hon här andra sidan systemperspektivet som ska hantera hjälp- får stöd från andra i en liknande situation. Han visar behov i ljuset av de lagar som reglerar välfärdsstatens också på viktiga skillnader mellan den praktiska och allokering av resurser. Hagen och medförfattare noterar online-biosocialiteten: i den senare komprimerades tid också att en hel del kultur- och samhällsvetenskaplig och rum vilket möjliggjorde nya möten med personer forskning kring diskrepansen mellan livsvärld och sy som befann sig geografisktoch tidsmässigt fjärran. Här stem fokuserat på just konfliktenmellan perspektiven. fanns också en tydlig gräsrotskaraktär. I kontrast till Konfliktaspekten finns i den analys Hagen och kollegor tidigare forskning kring biosocialitet, så har online- presenterar, men här finnsockså något annat: exempel biosocialiteten inte några formella ramar för hur in- på hur familjerna hittar strategier för att kommunicera teraktionen påbörjas. med välfärdsstatens representanter och skaffa sig hand- Hagens analys belyser hur online-gruppen kan bi- lingsutrymme och kunna använda välfärdssystemets dra med hjälp för individer att hantera paradoxen i att egna redskap och få den hjälp man behöver. Här visar befinna sig emellan de kulturella kategorierna frisk Hagen och medförfattare hur stödgrupperna fungerade och sjuk. Via Facebook-kontakterna kan också en ny som forum för att jämföra och diskutera hur man bäst sjukdomsidentitet skapas. Så beskriver Patricia hur kan hantera konflikter med välfärdssystemet, och hur hon förstår sig själv som HD+, dvs. bärare av anlag för berörda individer via patientorganisationerna kunde Huntingtons sjukdom, men utan symptom. Poängen erbjudas kurser i juridik med fokus på just de lagar som för Patricia är att hon som HD+ är sjuk – i Hunting- reglerar välfärdsstatens sätt att bedöma hjälpbehov. En tons sjukdom – trots avsaknaden av kliniska symptom. del av de drabbade familjerna lyckas kombinera sina Slutligen visar Hagen på en mer problematisk sida av perspektiv med välfärdssystemets perspektiv, vilket online-biosocialiteten. Även om individer är ”vänner Hagen och medförfattare diskuterar via Homi Bhabas på nätet” så kan vänskapen visa sig skör när man inte begrepp den tredje platsen. Den tredje platsen mellan längre klarar av att kommunicera på internet. livsvärld och systemnivå, hybridformen och platsen De första tre artiklarna undersöker, för att tala med mittemellan är något familjemedlemmarna själva ska- Habermas, livsvärldsnivån. Den sista undersöker par mellan sig själva och välfärdssystemet genom att den potentiella konflikten mellan livsvärld och sys- anamma välfärdssystemets språkbruk. Här kan möjlig- temnivå i moderna samhällen. I artikeln For better heter uppnås att påverka sin situation genom att drab- or for worse – Lifeworld, system and family caregi- bade individer och familjer kombinerar livsvärlds- och ving for a chronic genetic disease undersöker Hagen systemperspektiv. och kollegor senare stadier av Huntingtons sjukdom, Hagens avhandling visar på komplexiteten och am- då en familjemedlem har neurologiska symptom på bivalensen i situationen när en person vet att hon eller 234 Nya avhandlingar han befinnersig i riskzonen för Huntingtons sjukdom, turella kategorierna friskt och sjukt, där en del individer när hon eller han genomgått prediktiv genetisk testning, med Huntingtons sjukdom skapar en ny patientkategori liksom när hon eller han har symptom på sjukdomen. där de definierarsig själva som sjuka men utan symptom Han tar också ett samlat grepp på de fyra i avhandlingen – tvärt emot gängse sätt att se patientskap i biomedi- ingående artiklarna och diskuterar hur genetik kan för- cinen. Avhandlingen är också teoretiskt originell i sin stås som ett experimentellt system där en instrumentell kombination av analys av såväl det moderna samhäl- och rationell syn på naturen banat väg för ny genetisk let som kroppslig självuppfattning när individen lever kunskap, och hur genetisk kunskap innebär ett annat med vetskapen att hon eller han kan bära på anlag för perspektiv på den egna kroppen än det vi har i de flesta sjukdomen. Den något djärva kombination av teoretiker vardagssituationer. ”Gener”, skriver Hagen (2013:66), hjälper Hagen att lämna ett eget bidrag till förståelsen ”ingår inte i den ’förvetenskapliga’ kroppsupplevelsen av vardagserfarenheter av Huntingtons sjukdom, liksom som utmärker hur vi upplever kroppen i vår vardag” och till pågående teoretiska undersökningar av system- och ny genetisk kunskap som möjliggör prediktiva genetiska livsvärldsnivåer. Speciellt lovande är analysen av den tester ”utmanar denna förvetenskapliga kroppsupplevel- tredje platsen, även om här också finnsen mer proble- sen”. Den utmaningen måste individer som berörs eller matisk maktdimension som riskerar att hamna i skym- drabbas av Huntingtons sjukdom sedan hantera – precis undan. Den tredje platsen är inte en plats alla kan nå som de måste hantera den utmaning som välfärdsstatens lika lätt: för att kunna uttrycka livsvärldserfarenheter på bedömningar av familjernas hjälpbehov kan innebära välfärdssystemets språk krävs en hel del. Stundtals hade ur ett livsvärldsperspektiv. avhandlingen kunnat lyfta fram analysen av det empiris- Här sker alltså en utmaning både av förståelsen för ka materialet än tydligare. Vidare hade undersökningen kroppen och för den vardagliga erfarenheten av Hun- av hur kroppen framträder för personer i riskzonen för tingtons sjukdom i mötet mellan livsvärldsnivå och Huntingtons sjukdom kunnat stärkas genom en mer systemnivå. Samtidigt visar avhandlingen på något detaljerad diskussion om materialitet, affektivitet och annat. Mötet mellan livsvärld och systemnivå utgör en intersubjektivitet också inifrån det kroppsfenomenolo- inneboende del av det moderna samhällets uppbyggnad, giska perspektiv som Hagen använder sig av. uppdelningen mellan livsvärld och systemnivå kan re- Med det sagt så är avhandlingen ett mycket spän- sultera i ambivalens, vilket utgör ett karaktäristika för nande exempel på tvärvetenskapligt arbete; här sker moderniteten samtidigt som en del personer i Hagens ett möte mellan naturvetenskap och humaniora, liksom studie inte stannar i upplevelsen av konflikt, utan skapar mellan empiriskt arbete och teoretisk vidareutveck- en tredje plats från vilken man kan agera och hantera ling – förutom mötet mellan mikro- och makronivå, utmaningar från genetik och välfärdsstat genom att kom- livsvärlds- och systemanalys. Det gör avhandlingen till binera erfarenheter som patienter med biomedicinsk ett stimulerande bidrag till den tvärvetenskapliga forsk- kunskap och/eller juridisk sådan. ningen kring hälsa, biomedicin, kultur och samhälle. Avhandling har flerastyrkor . Till dessa hör bl.a. Ha- Kristin Zeiler, Linköping gens diskussion om den liminala platsen mellan de kul- RECENSIONER Ingrid Fioretos, Kristofer Hansson & Gab- mig inte. Det gjorde heller inte den nya sköterskan, riella Nilsson: Vårdmöten. Kulturanalyt- som med ett förfluget ord avslöjade att mina värden iska perspektiv på möten inom vården. indikerade något mycket allvarligare än vad man gav Studentlitteratur, Lund 2013. 134 s. ISBN sken av. Även om jag var patient, där och då, slutade 978-91-44-07808-3. jag inte att vara kulturvetare. Och mina ögon och öron var på helspänn hela tiden. Huvudet fylldes av tankar Vissa böcker tilltalar en mer än andra. Den bok som och fortfarande står den veckan ut i livet som ett slags här ska recenseras är en bok som jag tilltalas av på vattendelare, före och efter. När jag läser Ingrid Fio- olika sätt. Vad är det jag tilltalas av och varför tilltalar retos, Kristofer Hanssons och Gabriella Nilssons bok den mig? För det första är det en bok som har alla förstår jag min upplevelse bättre. chanser att nå utanför kulturvetenskapernas (tyvärr Detta är nu en vetenskaplig recension och bokens och beroende på rådande syn på kunskap i samhäl- största värde har trots allt inte att göra med att patienter let, ganska) snäva gemenskap. Allt som kan visa på får en ökad förståelse för vården. Bokens viktigaste nyttan med och som kan bidra till att öka intresset poäng är att den har potential att ge vårdpersonalen för kulturvetenskaper är bra, men ännu bättre är det perspektiv på deras verksamhet. Där ligger dess stora om textens innehåll dessutom håller hög klass och värde. Även här kan jag faktiskt utgå från personliga om tankarna och värdet med dem förklaras på ett sätt erfarenheter. Jag arbetar på Institutionen för Om- som många kan förstå. Vårdmöten. Kulturanalytiska vårdnad, Hälsa och Kultur, på Högskolan Väst, och perspektiv på möten inom vården, är en sådan bok. Det undervisar titt som tätt blivande sjuksköterskor, bl.a. är de vetenskapliga skälen, men det finnsockså andra om vårdens möten med patienter och andra profes- skäl till varför boken tilltalar mig. Och dessa skäl är, sioner. Ett problem för mig har varit att böckerna som tror jag, tillräckligt allmängiltiga för att nämnas här. studenterna läser inte har varit kulturvetenskapliga, För några år sedan fick jag åka akut till sjukhuset. utan författade av sjuksköterskor. Inte så att dessa är Hjärtat började plötsligt slå oregelbundet. På aku- dåliga, men när jag läser Vårdmöten inser jag att det ten misstänkte man hjärtinfarkt och jag fick stanna skulle kunna vara så mycket bättre. Här finnsen bok kvar i nästan en vecka för tester och övervakning. som ger vårdpersonalen ett utifrånperspektiv på deras Som tur var hade jag inte drabbats av infarkt. När profession, ett ovärderligt perspektiv. jag släpptes från Östras hjärtavdelning var det dock Boken består av åtta kapitel. Det första ger läsaren inte med en känsla av lättnad. Jag var fylld av tankar förutsättningarna, förklarar upplägget och presente- på allt jag varit med om. Fylld av funderingar kring rar grunderna för teorierna som används i analyserna läkarnas agerande, som liksom såg genom mig, eller som följer längre fram. Föredömligt kort och koncist som bara såg och intresserade sig för mitt hjärta. Inte förklaras att fokus i boken är riktat mot mötet, mot för mig, som individ. Sjuksköterskorna såg mig dock olika typer av möten inom vårdkontexten. och fickmig att känna mig trygg. På hjärtavdelningen Kapitel två Synen på sjukdom, handlar om hur lä- är man ständigt övervakad och man får inte lämna karvetenskapens syn på sjukdom har förändrats och avdelningen. EKG-givarna som sattes fast på bröst om hur den ser ut idag. Frågan, vad är sjukdom proble- och rygg och den kurva som hjärtrytmen ritade på matiseras med hjälp av begreppen illness och disease. monitorerna fungerade som ett slags livlina. Läkarna Här får vi möta patienter som söker vård för upple- sade också: ”Känn inte efter så mycket. Vi har koll på velser av ohälsa, som ibland får en diagnos, ibland dig. Och så länge vi inte ser något onormalt finnsi nget inte. Vem som är sjuk bestäms av vården, vilket visar att oroa sig för.” Klart jag var orolig. Beskedet lugnade på makten som finns i mötet. Denna makt påverkar 236 Recensioner både patienterna och personalen och den beskrivs och följer planen blir det viktigt att även reflektera över analyseras på ett pedagogiskt sätt. Ifråga om hur makt vårdpersonalens anställningsförhållanden och deras aspekterna behandlas visar sig den kanske viktigaste många gånger mycket pressade situation, vilket är en poängen med att bokens författare är kulturvetare och direkt följd av att man inom vården, när verksamheten inte vårdpersonal. Viktigt, bra! organiseras, utgår från idealen, inte den autentiska var- Kapitel tre Blick och kropp, tar avstamp i det fö- dagen. Frustrationen som personalen upplever ibland, regående. Detta kapitel än lite mer teoretiskt och här när patienter söker för problem som egentligen bottnar dyker Michel Foucault upp. Den medicinska blicken i frågor som rör boendeförhållanden, arbetslöshet och dissekeras. Frågan om vem som ser och vem som liknande analyseras ingående. Detta landar i ett reso- blir sedd behandlas. Den övervakande blicken och nemang om vilka typer av problem som är vårdens, dess effekter belyses, både med hjälp av exempel från och vilka som inte är det. patienter och från vårdpersonal. Kropp och normalitet Kapitel sex Berättelser i vården utgår från kul- är en av rubrikerna. Vården ska övervaka, men just turvetenskapens förståelse av och sätt att närma sig därför är det viktigt att reflektera över den medicinska berättande. Hur talar patienten om sina upplevelser blickens effekter. Här lyfts självregleringen upp och av ohälsa, sina symptom? Och hur talar läkare och resonemanget visar hur läkarens och vårdens blick sjuksköterskor om patienten? Hur reagerar parterna leder till att patienter och befolkningen i stort kon- på de olika berättelserna? Det är frågor som personal trollerar, reglerar och uppfostrar sig själv och utifrån inom vården borde vara mycket intresserade av. Vem sådana principer skapar och upprätthåller innebörden har tolkningsföreträde? Medskapande handlar detta i normaliteten. Vem bestämmer över vad som är sjukt kapitel också om, hur patienten spelar med och hur och vad som är friskt? Och vem är det egentligen som läkaren påverkas. Även här finnsett tydligt maktper- blir till i ljuset av den medicinska blicken? spektiv och uttryck för ömsesidig frustration. Språk- Kapitel fyra heter Mötet med den Andre. Här hand- förbistring och annat som måste lösas där och då av lar det också om makt, men inte lika tydligt. Här ligger de inblandade, gemensamt. fokus mer på strukturer som finns och verkar i hela Kapitel sju Vårdmötets materialitet, koncentrerar samhället och hur dessa finnsm ed och påverkar mötet sig på relationen mellan människorna och teknolo- mellan patient och vårdpersonal. Kön, klass, etnicitet, gin som finns i vården. Effekterna av mötet mellan, nationalitet, ålder och sexualitet bildar utgångspunkt. rummet vari vården ges, föremålen som finns och Hur går kategoriseringar till och hur påverkar dessa används i detta rum, medicinska instrument osv. Men vårdmötet, det är frågan. Edward W. Said presenteras även informationsbroschyrer och läkemedel. Här visar och kapitlet mynnar ut i ett resonemang om inter- författarna återigen prov på betydelsen och nyttan sektionalitet. Detta kapitel är det kapitel som kan- med att betrakta ett yrke utifrån, med andra ögon och ske tydligast skiljer sig från vad man brukar ta upp i alternativa teoretiska verktyg. Materialitet tas ofta för vårdvetenskapliga läroböcker. Därför är det särskilt given. Men den påverkar, det står klart efter att man viktigt. Vården är också en kultur, med förutfattade läst detta kapitel. meningar, som bäst belyses av någon utomstående. Kapitel åtta Kulturanalys och vardagsetik; här En kulturvetare. knyts bokens olika ingångar och tankespår ihop i ett Kapitel fem Komplexa möten, fokuserar på slags utåtblickande syntes där kulturvetenskap och vårdpersonalens upplevelser av mötet med patien- etik används för att ge en fördjupad bild av helheten. ten, vilket också skiljer sig från hur det brukar se ut. Ambivalens, vardagsetik och det faktum att vården Komplexiteten behandlas inte som ett problem utan liksom samhället i stort och kulturen aldrig blir färdig, som en utgångspunkt. Det ser jag som kulturveten- att det handlar om komplexa processer av förändring, skapens kanske största poäng, att man är tränad i att belyses på ett klokt och bra sätt. Bara för att man vill inte gå i fällan att förenkla mer än nödvändigt. Och väl blir det inte alltid bra, det är viktigt att påminna sig det gör författarna heller inte här. Det ideala mötet, om det ibland. Här får man verktyg för och ingångar till utifrån vårdpersonalens perspektiv, analyseras, liksom sådana reflektioner. Vardagsetiken presenteras som ett avvikelserna (som är många). Det blir tydligt att det försök att ge sjukvårdspersonalen en kulturanalytisk ideala mötet är utgångspunkten för hur vård organi- etik som behövs för att bättre hantera alla de olika seras idag. Eftersom arbetet med patienterna sällan typer av möten som vardagen inom vården är fylld av. Recensioner 237 Detta är en viktig antologi. Och dessutom en sam- har publicerat foton av flera av dem i boken. Han manhållen antologi, med en tydlig röd tråd. Kapitlen utförde också fältarbete med bandinspelningar 1968. är väl integrerade med varandra och utgör tillsammans De 75 bygdemeddelarna företräder i första hand allmo- en helhet, vilket markeras med att alla referenser sam- gemiljön som bestod av bönder, fiskare,hantverkare, lats i en litteraturlista i slutet. Boken borde vara obli- torpare och tjänstefolk. Skribenterna 1967–1968 är gatorisk på alla vårdutbildningar och fungerar även födda från 1880-talet till 1920-talet och återger både bra på kulturvetenskapliga utbildningar; ett lysande vad de hört berättas om och vad de själva varit med om. exempel på hur teorier och metoder kan användas för Tidsmässigt ligger fokus i denna studie på senare delen att undersöka kultur. av 1800-talet samtidigt som framställningen också För en som redan är inläst på och bekant med kul- sträcker sig fram till tidigt 1900-tal. Fakta blandas med turvetenskapens elementa kan boken absolut fungera upplevelser. Från de högre stånden, som i första hand som ett exempel på hur kulturanalys kan användas i avser herrgårdskulturen, finns en del äldre skriftliga praktiken. Bokens största och viktigaste värde har källor i form av dagböcker och memoarer som sträcker den emellertid utanför humaniora. Den visar på ett sig tillbaka till det sena 1700-talet. föredömligt sätt hur etnologins tankar, teorier och Förebilden för insamlingen 1967 utgjordes av det forskningsresultat kan användas inom vården och för svenska standardverket När döden gästar som Louise att bygga ett bättre och mer hållbart samhälle. Enda Hagberg publicerade redan 1937. Först efter sin pen- ”problemet” är att boken recenseras i RIG, som är en sionering 2004 har Lönnqvist tagit itu med bearbet- kulturvetenskaplig tidskrift. Den borde recenseras i ningen av svaren som samlades in 1967–1968. Här kan sammanhang som når utanför den kulturvetenskapliga man tala om det moderna begreppet ”återvändandets gemenskapen. etnografi”då forskaren efter en ofta lång tid vidareut- Eddy Nehls, Lerum/Trollhättan vecklar tidigare undersökningar utifrån nya aspekter. Författaren följer utförligt hela händelseförloppet alltifrån dödsögonblicket fram till gravölet och fö- Bo Lönnqvist: Dödens ansikte. Tro och reställningar om en tillvaro efter döden. De högre sed bland herre och folk. Scriptum, Vasa stånden markerade noga sin status vid begravningarna. 2013. 216 s., ill. English summary. ISBN Det kunde ske genom utformningen av begravnings- 978-952-5496-99-4. följet och genom bjudningarna i den dödes hem. Dessa benämndes gravöl och de pågick åtminstone ett par Den finlandssvenskeetnologen och kulturhistorikern dagar. Brännvin intog en viktig roll. Det var endast Bo Lönnqvist har presenterat en utförlig beskrivning de fattiga och obesuttna som inte anordnade något av ritualiseringar kring döden inom olika sociala gravöl utan endast en enkel kaffebjudning. Gravölet skikt bland den finlandssvenskaminoriteten som bor uppfattades som en fest och utgjorde tecknet på en så i kustbygder i södra och västra Finland. Boken är rikt kallad hederlig begravning, och det var statusmäs- illustrerad med målningar och fotografierfrån kyrkor, sigt viktigt. Kring gravölen utbildades en betydande kyrkogårdar, museer och arkiv förutom från förfat- berättartradition, som bygdemeddelarna har lämnat tarens egna fältarbeten alltsedan det sena 1960-talet. rikhaltiga uppgifter om. De högre stånden markerade Bilderna illustrerar såväl situationer, t.ex. begrav- också sin särställning på kyrkogårdarna genom att ningsföljen, som föremål vilka kom till användning i uppföra gravkapell eller gravmonument. Dessa avvek samband med död och begravning. markant från allmogens enkla minnesmärken av trä, Undersökningen är en berättarstudie där basmate- som inte var lika beständiga som gravvårdar. rialet utgörs av skriftliga uppteckningar lämnade av Efter dödsfallet gällde det att vara försiktig med liket 75 bygdemeddelare, främst bosatta på landsbygden. eftersom kroppen ansågs kunna vara farlig för omgiv- Dessa uppteckningar utgör svar på en frågelista, ”Tra- ningen. Ritualerna måste noggrant iakttas så att de döda ditioner om död och begravning”, som författaren inte blev gengångare. Särskilda sveperskor, som kom utarbetade och skickade ut redan 1967. Han var då från den lägst stående obesuttna klassen, skötte om verksam som arkivarie vid Svenska litteratursällska- tvättning och påklädning av liket. I boken finns flera pets Folkkultursarkiv i Helsingfors (SLS/FKA). Han bilder av lik, också ett antal barn, som ligger i kistan träffade många av dessa meddelare personligen och utan lock och beskådas av de närmast sörjande. Fo- 238 Recensioner tografiteknikenrevolutionerade möjligheten att min- tyska nordkusten som längs den baltiska kusten och nas den döde. Liket var vid den tiden inte så tabuerat innanför Finska viken. Denna bok behandlar, trots som det blev i senare tid. På begravningsdagen bars singularformen i titeln, tre av dessa provinser, näm- den döde på en bår till kyrkogården innan det under ligen Estland, Livland och Ösel. ”Estlands svenska sent 1800-tal blev vanligt med likvagnar. Ringningen historia” omfattar här alltså även Livlands eller det i kyrkklockorna sköttes om av de närmast anhöriga. som numera är norra Lettlands historia. Svenska trup- På grund av det hårda klimatet särskilt i norra Fin- per besatte 1561 den estniska nordkusten med staden land under vintern var det besvärligt eller omöjligt Reval och vidgade senare under 1600-talet sitt estniska att gräva gravar på grund av den kraftiga tjälen. Där- välde till att även omfatta Livland inklusive den stora för förekom det i nordvästfinskakustbygder att man staden Riga. I nära nog 150 år höll Sverige dessa pro- samlade de döda som avled under vintern i särskilda vinser, men med det stora nordiska kriget i början av likhus. På försommaren grävdes en stor gemensam 1700-talet utsattes områdena för intensiva ryska anfall, massgrav där kistorna tömdes på sina lik, innan kalk vilka efter Karl XII:s nederlag vid Poltava ledde till en ströddes på och graven grävdes igen. Här utplåna- definitivförlust av hela den baltiska regionen. des de sociala skillnaderna mellan högre och lägre Om denna den svenska tiden i Estland-Livland stånd, mellan besuttna och obesuttna. Stanken vid har historikerna Kari och Ülle Tarkiainen skrivit en dessa tillfällen var omfattande, och därför utfördes mycket grundlig och intressant historisk översikt. Kari detta arbete av personer som var starkt påverkade av är finländare (men har också i många år varit verk- alkohol. De tomma kistorna blev efteråt uppbrända. sam vid det svenska Riksarkivet) och Ülle är estniska, Detta bruk levde kvar till slutet av 1800-talet då det vilket sammantaget gett dem en förnämlig språklig blev förbjudet av myndigheterna. grund att stå på. Författarna behärskar fullständigt Lönnqvists bok utgör ett viktigt bidrag inom den såväl den estniska som den finska och den svenska nordiska forskning om döden som sedan starten 2010 litteraturen i ämnet. Inte minst viktig är insikten i den samordnas av Nordic Network of Thanatology (NNT). estniska historieforskning som blivit självständigare Förtjänsten i denna studie är de utförliga beskrivning- och friare efter landets frigörelse från Sovjetmakten arna av ritualen. Författaren återger långa citat från i början av 1990-talet. de insamlade uppteckningarna. Teoretiska resone- En fråga som ställs är om den svenska tiden verk- mang är nedtonade och avser övergångsriter. Olikhe- ligen förtjänar det påfallande goda rykte den haft un- ter mellan de sociala stånden har framhävts tydligt. der senare sekler i Estland. En annan fråga är om de Detta kan sammanhänga med att Lönnqvist tidigare baltiska provinserna ”lönade sig” eller inte. När de har utfört fleraundersökningar om herrgårdskulturen erövrades under vasasönernas tidevarv var det tul- bland finlandssvenskarna.Däremot har han i förelig- linkomster från Rysslandshandeln som lockade kung- gande studie inte fäst så stor vikt vid förändringar arna. Man ville komma åt de estniska transitostäderna över tid. Det är en förindustriell tid som skildras och Reval, Dorpat och Narva för att kunna profiterapå de som präglades av en cyklisk tidsuppfattning. Social lönsamma handelsvägarna till och från Ryssland som ställning är viktigare för författaren än tid, även om löpte genom dessa städer. En tredje genomgående en del förändringar framskymtar i texten. fråga är de baltiska provinsernas särart i det svenska Anders Gustavsson, Oslo/Henån väldet. Vad skilde förhållandena här från det övriga Sverige-Finland? Den första och den tredje frågan hör på sätt och vis Kari och Ülle Tarkiainen: Provinsen ihop. Den största skillnaden mellan Estland-Livland bortom havet. Estlands svenska historia och övriga delar av det svenska riket var böndernas 1561–1710. Svenska litteratursällskapet i mycket mer utsatta ställning i de baltiska provinserna. Finland och Bokförlaget Atlantis, Helsing- Här rådde fram till 1800-talet ett slags livegenskap, där fors och Stockholm 2013. 379 s., ill. ISBN bönderna arbetade åt godsägare och inte hade laglig (i Sverige) 978-91-7353-652-3. rätt att lämna gården. Herrgårdsägarna var en balttysk överklass, ättlingar till de tyskar som under medel- Sverige hade som bekant under stormaktstiden flera tiden tagit landet i besittning och bildat den en gång provinser på andra sidan Östersjön, såväl längs den mäktiga Tyska Ordensstaten. Under hela den svenska Recensioner 239 tiden pågick en segdragen maktkamp mellan dessa Pernau. Året därpå landsteg Karl XII med sin armé balttyskar och den svenska kronan eller i praktiken i Pernau och även denna stad började nu bli osäker den svenske kungen. Balttyskarna hade accepterat mark. Efter slaget vid Poltava flydde professorerna svenskarnas erövring under 1500-talet under förutsätt- från Pernau till Stockholm. Bland dem som då kom till ning att deras egen lokala maktställning inte rubbades. svensk mark var universitetets bibliotekarie, då redan Maktställningen tog sig bl.a. uttryck i en egen doms- sjuk i pesten. Med honom kom den fruktansvärda rätt på herrgårdarna och en mycket hårdhänt fysisk sjukdomen till Stockholm, där den 1710 skördade en bestraffning av underlydande ester som inte lydde stor del av stadens befolkning. sina förmän. Tyskarna kallade betecknande nog den Författarna anser att herrgårdarnas storhetstid i estniska lantbefolkningen för ”die Undeutschen”, dvs. Estland-Livland börjar med den svenska tiden. Med de som inte var tyskar. Just de fysiska övergreppen, de privilegier som balttyskarna lyckades få behålla, t.ex. prygelstraff, blev föremål för skarp kritik från skattefrihet och billig arbetskraft genom de livegna kungarna, främst från Karl XI. Den svenska tidens bönderna, kunde man konkurrera framgångsrikt som goda rykte kan för den estniska lantbefolkningen ha spannmålsexportörer. Även den svenska högadeln berott på att man upplevde att den svenska kronan med Axel Oxenstierna i spetsen, som fickförläningar försökte hålla tillbaka de ofta hatade tyska godsä- i de baltiska provinserna, kunde skörda stora vinster. garna och mildra livegenskapen. När sedan Karl XI Till det yttre var dock de flestaestniska och livländ- genomförde sin reduktion av markegendomar även i ska herrgårdarna tämligen enkla anläggningar, gärna Estland-Livland trängdes balttyskarna än mer tillbaka. tvåvånings timmerhus med en stor staketomgärdad Reduktionen skapade ett hat mot den svenska överhe- gårdsplan. Men man hade kakelugnar, glasfönster och ten inom den balttyska klassen, med den av Karl XII tapeter till skillnad från de enkla bondstugorna med år 1707 avrättade upprorsmannen Johann Reinhold sina sotiga rökpörten. von Patkul som ledargestalt. Ett ur svensk synvinkel särskilt intressant inslag Som alla erövrarmakter sökte Sverige så småningom i Estlands historia är estlandssvenskarna på öar och inplantera segrarnas regler och synsätt i Estland-Liv- i kustbygder. När deras invandring egentligen ägde land. Man inrättade svenska domstolar, reformerade rum är en omdiskuterad fråga. Författarna påpekar att kyrkans organisation och skapade ett nytt universitet. den knappast kan ha skett under hednisk tid, eftersom Skildringen av universitetets historia är spännande att hedniska svenska ortsnamn saknas i Estland. Den bör följa. Universitetet i Dorpat invigdes i oktober 1632 i stället ha ägt rum i samband med kristnandet av de strax före slaget vid Lützen. Men 1600-talet var oro- baltiska områdena under 1200- och 1300-talen och ligt i Estland och universitetet gick växlande öden sedan fyllts på under senmedeltiden efter digerdö- till mötes.1656 fickuniversitetsfolket evakueras från dens härjningar. De svenska invandrarna slog sig ner Dorpat till Reval när ryska trupper kommit hotande i de då ganska obefolkade kustbygderna, där de sedan nära. Dorpats läge ganska nära Ryssland var utsatt kom att leva på ett enklare jordbruk i kombination och diskussioner fördes om en permanent flyttning med fiske och jakt på säl och sjöfågel. De lyckades av verksamheten till Pernau eller Riga. Men Karl XI också bevara en friare ställning än inlandets estniska bestämde så småningom att utbildningen i Dorpat bönder, även om också estlandssvenskarna hamnade skulle återupptas och så skedde också 1690. Sedan det i konfliktermed balttyska godsägare. Detta är särskilt första grundandet 1632 hade då två andra universitet känt från Dagö, där som bekant en stor del av den tillkommit i riket, i Åbo och Lund (och ett gammalt estlandssvenska bondebefolkningen under den ryska som övertagits av Sverige, nämligen i Greifswald). tiden på 1700-talet flyttades till vad som blev Gam- Detta gjorde att antalet svenska och finska studen- malsvenskby i Ukraina. Under den svenska tiden på ter var färre i Dorpat nu i slutet av seklet. Samtidigt 1600-talet hade dock estlandssvenskarna på flerasätt tycks den tyskspråkiga adeln i Livland ha föredragit assimilerats och tagit till sig estniska kulturelement att studera vid tyska universitet, både av språkliga och som rökpörten och rior. Men de tycks också ha be- religiösa skäl, kanske som en reaktion mot den svenska fordrat många ursprungliga svenska kulturdrag till de uniformeringspolitiken. Men när det stora nordiska estniska bönderna, makarna Tarkiainen ger exempel kriget närmade sig blev Dorpat åter en olämplig plats på bruksföremål som spritts den vägen från Sigurd Er- för en universitetsstad. 1699 flyttadeuniversitetet till ixons undersökningar från 1940-talet av de kulturella 240 Recensioner kontakterna mellan Sverige och Estland. Författarna Hembygd – någonstans i Sverige. Annica påpekar att estlandssvenskarnas fria ställning enbart Bergdahl Carlsson & Jerker Andersson gällde så länge som de bodde kvar i sina traditionella (red.) Carlsson Bokförlag, Stockholm bosättningsområden. Skulle de flyttatill centrala Est- 2013. 252 s., ill. ISBN 978-91-7331-521-0. land skulle de behandlas som livegna estniska bönder. Detta bör rimligen starkt ha bidragit till att den est- Hur upplever egentligen ungdomar i dagens Sverige landssvenska kulturen kom att begränsas geografiskt sin hembygd och hur skapar de sig en plats i tillvaron och därmed överleva genom seklerna. där? Vilka möjligheter respektive begränsningar rym- Den svenska tiden i Estland och Livland slutade mer vidare hembygden för unga kvinnor och män, i med en eller rättare sagt flera katastrofer: fruktans- färd med att forma sin identitet i övergången från barn- värda år av missväxt och hunger i slutet av 1690-talet, dom till vuxen? Hembygd som ideal och praktik bland stora nordiska kriget från slaget vid Narva till det unga står i fokus för denna bok. Den utgör resultatet slutgiltiga nederlaget vid Poltava och belägringar av av ett mer omfattande projekt som även utmynnat i de estniska och livländska städerna och därtill den en vandringsutställning och en digital plattform. För förhärjande pesten 1710. Författarna återger hur pes- att perspektivera temat i boken har redaktörerna tagit ten i den estniska folktraditionen ansågs förebådas hjälp av åtskilliga unga medförfattare i ålderspannet 15 av en liten grå gubbe, som obemärkt kunde komma till 23 år, som representerar båda könen och av olika in i bondstugorna och sätta sig tyst vid en bänk vid etniska och sociala ursprung. I korta reflekterande dörren. Om inte husmodern då kunde de rätta orden texter och egenhändigt tagna fotografier skildrar de för att fördriva den onde anden, skulle döden drabba sin Hembygd – någonstans i Sverige och levererar alla på gården. Över huvud taget återges i boken flera skiftande inblickar i hur det är att leva och verka som intressanta sägner och föreställningar, som levt kvar ung där. Ett belysande exempel utgör Tuvas kärnfulla bland den estniska befolkningen alltsedan den med skildring av sin hembygd, Malmö: ”Där jag kan sova tiden mytomspunna svensktiden. Ett exempel är Karl gott på natten. Jag skulle aldrig stå ut med att fortsätta XII som trädplanterare. Det finns ett hundratal upp- bo i en hembygd som är ett tråkigt fucking samhälle.” teckningar i Estland om hur Karl XII planterat ett träd Genom ungdomarnas texter och fotografier växer på en viss ort och att han då skall ha sagt att om detta successivt hembygden som en mångfacetterad före- träd rotar sig och börjar växa, då återvänder jag och teelse fram inför läsarens ögon, både i fråga om form den svenska makten till Estland. Berättelserna har sin och om innehåll. Den kan skifta i storlek och placering, bakgrund i Karl XII:s vistelse i Lais i östra Estland och lika gärna utgöras av den pulserande huvudstaden under ett halvår efter slaget vid Narva och att han där som av en stillsam by i den norrländska glesbygden. verkligen planterade några lindar i prästgårdens park. För de allra flestaungdomarna i boken får dock hem- Det kom att bli en symbol för den goda svensktiden och bygden beteckna en ”typisk” svensk medelstor ort, förhoppningen om dess återupprättande i framtiden. typ Karlstad, Skövde eller Västerås. Hembygd ter Kari och Ülle Tarkiainens bok är ett verkligt kraft- sig vidare som en plats man kan flytta till och från, prov, en mångsidig och alltigenom tankeväckande och när exempelvis föräldrarna söker sysselsättning på lärorik framställning om det svenska väldet öster om annan ort och hela familjen måste följa med. Några Östersjön, en nyanserad och lärd bild av 1600-talets ungdomar förmedlar egna erfarenheter som följd av svenska krigarstat som kolonisatör och fredsorgani- en påtvingad flykt undan krig och förföljelser. Det satör. Skall man klaga på något blir det på kartmate- gör att hembygden blir utbytbar, att man som ung kan rialet. Kartor finns men de är skäligen enkla, för en komma att relatera till flera hembygder (både i och rikssvensk läsekrets utan närmare kännedom om lan- utanför Sverige) samtidigt, att den som i Emrahs fall dets geografiborde mera detaljerade kartor ha tillfört i lika hög grad återfinns såväl i Kosovo, Italien och läsningen ytterligare en viktig dimension. Tyskland som i svenska Höviksnäs, men också att den Mats Hellspong, Stockholm uppfattade ”riktiga” hembygden i processen riskerar att gå förlorad. Det senare får till följd att hembyg- den kan förpassas från en tidsdimension till en annan, övergå från att existera i nutid till att istället omgärdas av en förfluten tids nostalgiska skimmer. För Sirwanas Recensioner 241 vidkommande står det t.ex. fullt klart att Falun aldrig som bor här för att vi ska känna oss delaktiga i kan konkurrera med barndomens Kurdistan, vare sig Oxie. De lyssnar inte. Det kan leda till kriminalitet, i vardagen eller i drömmarna. hopplöshet och att man känner sig bortglömd. Vad Lika lite som hembygd kan avgränsas till en fysisk ska ungdomarna göra? Det är bara gatorna kvar! plats låter den sig i ungdomarnas skildringar begränsas Jag har varit på mängder av event och möten och till att enbart handla om ytor och byggnader i tätorten. framfört mina åsikter men inget har hänt. Den inbegriper omgivande naturområden, där man som ung får möjlighet att mötas och agera bortom Styrkan i den flerstämmigaskildringen av ungas Hem- de vuxnas överblick och kontroll. Av detta följer att bygd – någonstans i Sverige är att den innehåller såväl hembygd även utgörs av människorna som lever och åtskiljande som förenande drag. Sådant ger nödvändig verkar i ens direkta och indirekta närhet. Det rör sig bredd och djup för att åskådliggöra relationen ung- om familj och vänner, grannar och bekanta, men också dom–hembygd. Som kulturforskare skulle man vis- om okända med vilka man delar det dagliga livet i serligen kunna önska att redaktörerna hade öppnat ett samhälle: ”Här i Sundsvall är vi lite mer utåt och för en mer ingående problematisering av begreppet pratar på bussen med folk, som man inte känner”, hembygd, exempelvis om vad hembygd inte är. På skriver t.ex. Marcus. det stora hela tycks emellertid redaktörernas val att Bokens texter och mängden fotografier som skildrar lysa med sin frånvaro i själva textframställningen, till samvaron i hembygden skvallrar för övrigt om att förmån för ungdomars egna tolkningar av fenomenet det är den sociala omgivningen i allmänhet, och de hembygd, som ett ytterst välvalt och intressant grepp. nära sociala relationerna i synnerhet, som starkast Som ett led i samma strävan har man också avstått bidrar till känslan av hemmahörande bland unga i en från språkliga redigeringar av lokala uttryck och ung- Hembygd – någonstans i Sverige. Paradoxalt nog blir domsslang (men levererar istället en liten förklarande det här fråga om ett hemmahörande på en plats som ordlista i slutet av boken). Redaktionell frånvaro i man under pågående transformeringsfas från barndom ett avseende balanseras emellertid av en desto större till vuxen på samma gång tycks ha behov av att hålla redaktionell närvaro i ett annat. Bokens rubriker ringar fast vid och att frigöra sig från. Hembygdens praktik klassiskt in platstillhörighet som kollektiv och kon- rymmer av den anledningen för de allra flestaungdo - trastiv process och skvallrar om tydliga riktlinjer för mar i boken både positiva och negativa upplevelser, bokens unga medförfattare under text- och bildsam- inte sällan gällande ett och samma hembygdsinslag manställningen. Resultatet av redaktörernas och de beroende på hur man vinklar det, exempelvis kan en unga medförfattarnas gemensamma ansträngningar är invand plats med invanda människor inge trygghet en fullödig och uttrycksfull framställning av svensk genom att tillhandahålla en etablerad plattform att hembygd som tanke- och levnadssfär bland ungdomar. verka utifrån och etablerade sociala kontakter att Hembygd – någonstans i Sverige bildar ett värdefullt vårda. Men den kan lika gärna framkalla känslor av tidsdokument om unga människors försök att skapa sig frustration och stagnation, när vare sig nya platsupple- en plats i tillvaron, i ett alltmer globaliserat samhälle velser eller nya sociala möten erbjuds. Motsättningen där platskänslan utmanas. till hembygden framträder tydligast om fredagskväl- Paul Agnidakis, Uppsala larna, när man som ung fyller platsen med sociala och kulturella förväntningar som den ömsom lyckas, ömsom misslyckas med att motsvara. Det tangerar ett Johanna Wassholm & Christer Kuvaja: annat och kanske viktigare behov som hembygden Gården vid kanalen. Strömma gårds his- förväntas kunna tillfredsställa för de yngre: att möta toria. Svenska Litteratursällskapet i Fin- ungdomlig utvecklingspotential och skaparkraft. Eller land, Helsingfors 2013. 140 s., ill. ISBN som Sahand från Oxie uttrycker det: 978-951-583-263-4. Det är superkul att vara ung i Oxie, för att vännerna SLS har givit ut en attraktiv bok om Strömma Gård är nära, bokstavligen talat ett samtal bort. Det hade i Bjärnå i Finland, en gårds historia som vi får följa kunnat vara så mycket bättre. Politikerna borde de- genom den industriella och tekniska utvecklingen i finitivt visa mer intresse och engagemang för oss regionen under 1800- och 1900-talen. Av särskild 242 Recensioner betydelse tillmäts tillkomsten av Strömma kanal bärgade 50 mängder (20 500 kg) hö i parmar. När på 1840-talet, som förlades på gårdens mark, vilket historiken kommer in på 1800- och 1900-talen skall kom att få betydelse för såväl gården som regionen kanske särskilt nämnas det ägarbyte som ägde rum i stort. När sedan ångbåtstrafiken från Åbo byggdes 1888, då Karl Alfred Wasastjerna med makan Bertha ut blev Strömma även intressant som utflykts- och tog över ägorna. Wasastjerna tillhörde en betydelsefull rekreationsmål för allmänheten. Historikerna Johanna handels- och industrisläkt och hade egna erfarenheter Wassholm och Christer Kuvaja presenterar i förordet från linne- och järnmanufaktur i Tammerfors. Han var själva anledningen till bokens tillkomst, nämligen bekant med trakten, och under dennes tid som ägare att systrarna Githa Lönnberg, Nonneli Rothkirch och av Strömma bedrevs en livlig verksamhet inom såväl Chira Kaplan donerade Strömma gård till Svenska lantbruk som industri. Tillika var han intresserad av Litteratursällskapet i Finland 1996, vilket tio år se- att skapa en kulturell och bildad miljö. nare resulterade i beslutet att skriva gårdens historia. Familjen Wasastjerna sålde så småningom, 1932, Källmaterialet kring gårdens och regionens historia är Strömma till Daniel Lönnberg och Ethel Alfthan, tämligen rikligt, och Githa Lönnberg själv har bidragit vilka främst kom att fokusera på att utveckla lant- med det finabildmaterialet. och skogsbruket. Då Daniel avled 1937 vid endast 50 Den nuvarande karaktärsbyggnaden uppfördes på års ålder tog Ethel över driften tillsammans med sina 1820-talet, som då ersatte ett äldre hus som försvunnit i fyra döttrar. Döttrarna kom således 1996 att donera en brand. Läsaren får följa de olika kringbyggnadernas Strömma till det litteratursällskap som nu har givit ut tillkomst, de personer som huserat på gården och de gårdens historia. verksamheter som bedrivits genom åren. Men Ström- Den läsare som är specialintresserad av gården och ma har en betydligt äldre historia som åtminstone kan dess folk genom åren får sitt lystmäte tillgodosett i dras bakåt till 1200-talet, och det har främst varit den rikliga mått, bl.a. berättas om den legendariske smeden kyrkliga administrationen som präglat det dagliga livet Johan Funck eller de olika kanalvakterna. Det ovan och ingivit befolkningen någon form av samhörighet nämnda kanalbygget på 1840-talet och dess betydelse och identitet. Från 1540-talet kan noteras de första för kommunikationer och näringsverksamhet bereds uppgifterna om byggnationer och bönder i Strömma stort utrymme samt ett avsnitt om oförverkligade by, då det skall ha funnits tre gårdar (hemman) i byn. järnvägsplaner. Ägarförhållandena under 1500- och 1600-talen har I mitt tycke det mest intressanta avsnittet av- dock varit mycket svåra att reda ut, då gårdarna bytte handlar Strömma gård som en kulturell mötesplats ägare med jämna mellanrum, och om dessa ägare finns och ett centrum för bildningsverksamhet. Traktens det endast knappa uppgifter bevarade. natursköna miljöer har attraherat såväl konstnärer Ägarförhållandena och ekonomin kom dock att som mer tillfälliga besökare. Under andra halvan av påverkas i och med utvecklandet av järnhanteringen 1900-talet har gruppen Groupe de Canal arrangerat under 1700- och början av 1800-talet. Järnhantering- utställningar och kulturella evenemang, och på ens utbyggnad i Sveriges östra provinser i nuvarande Strömma har det även funnits ett bibliotek och en Finland villkorades genom styrningen av ekonomin på skola. Här bör också nämnas Strömmanejdens kul- riksplanet. De rikliga skogstillgångarna var en förut- turfond, vars tillkomst kan dateras till 1936 av paret sättning för utvinningen av järnmalmen och för dess Wasastjerna, vars syfte är att stödja traktens kultursträ- bearbetning till järn. Då Bergskollegiet fruktade att vanden (särskilt den finsktalande befolkningens) samt skogstillgångarna i de västra delarna av Sverige skulle traktens kulturutveckling. Grundandet av Strömma utarmas valde man att anlägga järnbruk i Finland och folkskola och folkbibliotek förklaras genom Wasas- inte endast i Bergslagen, därav den viktiga närings- tjernas sympatier för fennomanin och intresse för verksamheten i den finskaregionen. folkbildning. Även en livlig konstnärlig verksamhet Det lantbruk som bedrevs på Strömma gård bereds har bedrivits vid Strömma. relativt stort utrymme av författarna och vi får rikliga En fråga som inställer sig under läsningen av histo- uppgifter om gårdarnas arealer, sådd och boskap; t.ex. riken om Strömma gård är vem som är den tilltänkte får vi genom en kartbeskrivning från 1691 uppgifter läsaren. Är man inte specialintresserad av Strömma om att de tre gårdarna (Storgården, Backgården och eller denna gamla svenskbygd i Finland kan möjligen Kvarnbacka) ombesörjde 30,5 tunnland åker och in- ämnet te sig för smalt eller för lokalt inriktat. Det råder Recensioner 243 förvisso inget tvivel om att gården och regionen bär karaktär och ska därför inte behöva vara ägnad åt att på en intressant och viktig historia, och säkert kan avskräcka den läsare som intresserar sig mer precist särskilt finskbördiga svenska läsare i Sverige finna för boskapsskötseln under medeltiden, som ju utgör detta historiska arbete angeläget, men personligen verkets huvudtitel. Först framme vid den andra halvan förmår inte författarna lyfta denna gårds och trakts är det dags att lägga samman texten till en som påmin- historia till en bredare eller högre angelägenhetsnivå, ner mer om den tidigare doktorsavhandlingens, dock vilket kan göra läsningen en aningen tröttande. Den är inte alls i en form som liknar denna, fastän nu med en inte heller tillräckligt passande som coffeetable book, än starkare och tydligare preciserad underbyggnad än trots sina rikliga och vackra bilder och illustrationer. avhandlingen hade. Detta kan samtidigt ses som ett Dock finns ingen anledning att inte rekommendera numera väl mognat svar på den kritik Myrdal mötte arbetet för den som är specialintresserad av denna typ för sin avhandling, speciellt vad gäller metoden för av kulturhistoriska verk, ett viktigt arbete har definitivt hur han använde sig av det skiftande källmaterialet genomförts av författarna. och som ansågs vara alltför outtalad. Henrik Brissman, Lund En viss inskränkning i det föreliggande arbetet gäl- ler hästar, med motiveringen att detta kräver alltför stora utvikningar mot andra områden. Därmed saknas Janken Myrdal: Boskapsskötseln under också dragdjur och seldon och den livliga debatten om medeltiden. En källpluralistisk studie. hästen och oxen som dragdjur. Trots detta innehål- Nordiska museets handlingar 139. Nord- ler boken många brottstycken som berör hästen. Inte iska museets förlag, Stockholm 2012. 310 heller frågor beträffande antalet djur, besättningarnas s., ill. ISBN 978-91-7108-555-9. åldersstruktur, avel och betäckning behandlas, men dessa senare avser Myrdal att återkomma till. Till de Med sitt konsekvent metodologiska förhållningssätt mer tydligt frånvarande aspekterna hör husdjurens genomför Janken Myrdal i denna sin första större, sjukdomar och kastrering, jämte svin och fjäderfän uttalat källpluralistiska studie den undersökning som som på grund av sin karaktär skulle fordra en särskild ursprungligen var tänkt som en andra del av hans dok- studie, som t.ex. biskötseln redan har fått. Likaså har torsavhandling, Medeltidens åkerbruk. Agrarteknik i avsnitt om fodertäkt och hägnader lämnats åt sidan, Sverige ca 1000–1520 (1985). I ett annat sammanhang liksom boskapsskötselns produkter med undantag av kommer jag att utförligt behandla källpluralismens mjölkhanteringen. metodiska finesser på det kulturhistoriska området Den ovane läsaren av källpluralistiska arbeten var- (se Ethnologia Scandinavica 2014), varför denna re- nas av författaren för det delvis katalogartade inne- cension uteslutande kommer att uppehålla sig vid de hållet som inleds med träarkeologi och mejerihan- faktiska och säkra resultaten av den myrdalska under- tering. Här konstaterar författaren att med undantag sökningen jämte att ge en bild av boken som helhet. av Nordsverige ersattes vidjeklaven från 1200- och Vilka är de konkreta resultaten av tillämpningen av 1300-talen och senare av klave med låsbräda. Den se- källpluralismen vid studiet i boskapsskötseln under nare tog längre tid att tillverka och har en mer adekvat medeltiden? Vilka nya kunskaper har tillkommit på konstruktion och var troligen även tidsbesparande. det fältet? Just denna förändring utgör ett uttryck för något Bokens speciella karaktär gör emellertid att det är som kanske inte omedelbart kan anses banbrytande. svårt att helt göra den rättvisa i den här formen. Det får Snarare är detta att betrakta som ett exempel på en blott bli min ambition att söka locka läsare till denna långsam teknikförändrings små detaljer, som sedda fascinerande bok genom att antyda något av hela den i ett större sammanhang möjligen kan ge förståelse bukett av alla aspekter på den medeltida människans också för de riktigt stora förändringarna. Vidare vardagsliv som boken faktiskt myllrar av, och säga: konstateras att stötkärnan sannolikt infördes i norra ”Prosit!” Skandinavien på 1200-talet, och att denna förde med Halva boken, på omslaget representerad av den sig även andra specialiserade träföremål in i männis- blygsamma underrubriken, upptas av författarens kornas vardagsliv, såsom gräddsättningskärl. Troligt gedigna genomgång och presentation av den käll- är också att hårdosten med löpe introducerades senast pluralistiska metoden. Denna är dock av resonerande från skiftet mellan 1200- och 1300-talen i Sverige, 244 Recensioner och att även denna förändring förde med sig ett antal 4 Herden och vallaren och deras metoder och ut- specifikaträföremål, t.ex. i form av ostrännor för av- rustning. I äldsta tid skötte i allmänhet manliga rinning eller ostkorgar för lufttorkning. trälar om vallningen av djuren. Under 1200- och Framställningen fortsätter därefter systematiskt 1300-talen blev det i stället vanligt med vuxna med vad som främst bygger på de skriftliga beläg- manliga yrkesherdar, men för norra Sveriges gen för varje speciellt studerad del av boskapssköt- del finns det inga bevarade belägg. Senare er- seln, vilken alltså inte utgör annat än en konkret til�- sattes dessa yrkesherdar av vallning på turgång lämpning av den källpluralistiska metoden på ett helt i byarna, men under 1500-talet var det i stället forskningsområde: kvinnor och barn eller ungdomar som domine- rade bland dem som vallade. I samband med 1 Betesmarkerna inklusive bl.a. betets reglering, övergången från yrkesherdar till andra former av inhägnader och fäbodar. Här påvisas att städernas vallning förändrades också vallarnas utrustning. betesrättigheter efter 1350 stärktes, och att det Den blev enklare och vallhundarna försvann under hela tidsperioden efter medeltiden och mot gradvis. nya tiden skedde ett successivt utökat nyttjande av 5 Vinterns stallning med fähusens inredning och utmarkerna varför konkurrensen om betet i närhe- skillnader mellan land och stad samt gödselns ten av byarna inte blev lika hård som under högme- hantering. Den i städerna under 1200-talet vanligt deltiden, endast med undantag av en period efter förekommande djupstallningen klingade av under 1350. I Norge fanns fäbodar i drift, kanske även senmedeltiden. i Dalarna, men först efter medeltiden skedde en 6 Utfodringen med vattning, lövtäkt, fodersäd och spridning till övriga norra Sverige som en del i det den extra tilldelningen vid juletid. Fodertillgång- utsträckta betet kring byarna. Myrdal antar att man en gjorde att nötboskapen hölls på gränsen till här tidigare i stället haft ett slags arbetseffektivt svält under vårvintern och endast kunde få mycket vallande i byarnas närhet, med inhägnade områden lite höfoder. Får och getter fickäta löv. Nödfoder och hinderdon men under mänsklig tillsyn. hörde snarare till regel än undantag. På vintrarna 2 Sommarbetet med betesperioder, intrång på be- ficknötboskapen drivas utomhus, ur fähusen, för tesmarker, olika faror för djuren och rovdjurs- att få tillgång till vatten. (Det är förresten i detta jakt. Brist på foder gjorde att särskilt nötkreaturen sammanhang som det välkända uttrycket ”Det är släpptes ut tidigt och togs in sent, och aveln var ingen ko på isen, så länge rumpan är på backen” inriktad på att skapa lugna djur. Vargangrepp och kan få sin tydliga kontext.) drunkning tillhörde de vanligaste farorna, och troligen organiserades skalljakt på varg under Framställningen avslutas med en sammanfattning på 1200-talet i stora delar av landet. Men vargpro- svenska, och här finns den för läsaren mest lättåt- blemen ökade sannolikt efter pestepidemierna. komliga översikten över de faktiska resultat som den Ett än mer vardagligt problem var dock insekter källpluralistiska metoden nu kunnat bidra med till som tvingade herdarna att göra upp eldar för att våra kunskaper om boskapsskötseln under medeltiden. skydda djuren. Bortkomna djur var ett annat Dessutom finnshär en kort anvisning för läsaren till problem, och mycket kraft ägnades åt att få dem bokens första del (s. 251), vilket sammantaget gör det att komma tillrätta. Rena stölder av större djur till min rekommendation att läsaren startar med denna var ovanliga, men desto vanligare när det gällde sammanfattning. de mindre djuren. Resultaten från den lätt katalogartade brödtexten 3 Sommarskötselns föremål och utrustning såsom i bokens huvudframställning redovisas här systema- tjudring, hinderdon, skällor och märkning. Den tiskt och fördelade på tre nivåer av säkerhet: säker arbetskrävande tjudringen var inte så vanlig i – ganska säker – osäker, givetvis beroende av vil- norra Skandinavien, men förekom ofta i övrigt. ken information som medgivits att passera genom I norr brukades hinderdon i stället som regel, och metodens nålsöga för att upphöjas till kunskap. Till flockdjuren hade normalt ett ledardjur som bar undvikande av ett störande brus har författaren und- skälla. Speciellt på Gotland var djuren märkta på vikit användandet av en fjärde nivå: mycket osäker grund av utegångsdriftens stora betydelse. eller ”gissning”. Den geografiskatäckningsgraden är Recensioner 245 därmed också varierande, men det är strävan efter en sig mer ohämmat. Hela förändringsprocessen speglas sorts helhetssyn på ”Sverige” eller ”Skandinavien”, alltså i de materiella uttrycken, genom enklare former med utländska utblickar och jämförelser, som fått bli av klädesdräkter och upphörandet av herdemusiken. det ledande målet. Precis som Halland är en blind fläck För kvinnornas del innebar dock de allt större sats- i Selma Lagerlöfs berättelse om Nils Holgersson måste ningarna på mjölkhanteringen ett i lika grad stigande detsamma i den här underbara boken gälla Öland, och dagligt arbetsåtagande. som helt saknar medeltida belägg. Myrdal vill ”skapa Efter bokens utförliga notapparat (850 noter) följer en föreställning om vissa huvuddrag i medeltidens en serie specialiserade bilagor: mirakelberättelser om vardagsliv”. Det är på denna samlade överblick av de boskap, latinskt-svenskt glossarium och katalog över säkra och ganska säkra utsagorna som de refererade boskapstermer, en ordspråkskatalog, herdebilder i resultaten ovan bygger på. Norden och herdebilder i Europa. Till sist finnsäven Efter denna systematiska presentation följer det en förteckning över förkortningar, de mångtaliga re- sista steget i arbetet med den källpluralistiska me- ferenserna samt ett selektivt register. De använda il- toden: den sammanfattande eller övergripande tolk- lustrationerna är relativt sparsmakade, men vackra och ningen. Först och främst lyfter Myrdal här fram att den ofta återgivna i färg. De sammantaget 310 trycksidorna agrara revolutionen under perioden 1000–1300 inte ger ett mycket solitt och genomarbetat intryck, men enbart omfattade åkerbruket och det manliga arbetet, saknar alltså någon form av sammanfattning för de utan i lika viktig grad även boskapsskötseln och det utländska läsarna. kvinnliga arbetet. För kvinnornas del var det särskilt Anders Perlinge, Stockholm vidareförädlingen det gällde. Smörhanteringen blev effektivare och ostproduktionen förnyades, vilket krävde kvinnornas skicklighet. Textilproduktion var Dygdernas renässans. Eva Österberg, Ma- ett annat viktigt område som förändrades av ny teknik rie Lindstedt Cronberg & Catharina Sten- och tillverkning för avsalu. Bland orsaksförklaring- qvist (red.). Atlantis, Stockholm 2012. 284 arna bakom denna omvandling ligger bl.a. att åkerbruk s., ill. ISBN 978-91-7353-596-0. och boskapsskötsel utövades på samma gård och att kvinnorna accepterades i arbetet. För boskapsskötselns Utgångspunkten för antologin Dygdernas renässans del fanns det en trend mot ett ökande antal djur per är att moralfilosofiskadiskussioner om dygder har fått hushåll under senmedeltiden. Det kunde ske genom att förnyad aktualitet under senare tid. Dygd definierasi en ”normalgård” uppstod som hade en djuruppsättning bokens inledning som en karaktärsinriktning hos en som mer liknade de större gårdarna under högmedel- individ, vilken är moraliskt eftersträvansvärd. I boken tiden, boskapsskötselns betydelse ökade i takt med en medverkar elva svenska forskare varav fyra företräder ökad mängd ängsmark per hushåll, samtidigt som ett idé- och lärdomshistoria, fyra historia, två teologi och stort antal torp som i regel saknade djur försvann. Men en sociologi. Var och en av dem har fått välja en dygd det som gäller förändringen av antalet djur är något att fördjupa sig i och resonera kring i ett långt histo- som Myrdal har för avsikt att återkomma till i en annan riskt perspektiv. Dygdetiken går tillbaka till antiken publikation. Men redan nu kan det konstateras att den och speciellt Aristoteles på 300-talet f.Kr. Dygderna strävan efter effektivisering av arbetet som skedde un- innebar en balans mellan ytterligheter. På så vis blev der senmedeltiden var en förutsättning för att boskaps- måttfullheten ett grundläggande ideal. Den medeltida skötseln kunde öka, eftersom det efter pestperioderna kristna filosofin tog upp flera av de antika dygderna fanns färre människor som skulle skörda mer hö och och kompletterade dem med de teologiska dygderna foderbristen var påtaglig. Denna effektiviseringssträ- tro, hopp och kärlek samt ödmjukhet och kyskhet. Den van fanns även inom boskapsskötseln, där de alltför kristna dygden ödmjukhet stod i motsättning till den små svenska byarna inte kunde ersätta yrkesherdarna antika dygden stolthet. Däremot förstärktes den antika med permanenta byherdar, vilket i stället öppnade för dygden rättrådighet genom kristendomen. Ett dygdigt kvinnor och barn att ta över. Detta krävde i sin tur att liv innebar då att leva som kristen i Jesu efterföljd. betesmarkerna var fria från de farliga rovdjuren och En artikel i boken belyser dygden barmhärtighet inom var ett skäl till att vargjakten intensifierades. Efter islam och hur den har tillämpats i Iran historiskt sett. digerdöden hade rovdjursstammarna kunnat växa till Både under antiken och medeltiden avsåg dygdeti- 246 Recensioner ken individernas ansvar för andra människor och för reflektera kring dygden lydnad och relaterar den till det gemensamma goda. Det gäller att inte bara tänka lyhördhet och olydnad inom judisk och kristen tan- på sig själv. Mot den bakgrunden kan individualismens ketradition. Genom klosterväsendet blev lydnaden en frammarsch i sen tid innebära ett hot mot dygdetikens starkt framträdande dygd. Det framkommer redan i fortlevnad och existens. abboten Benedikts ordensregel från 500-talet, vilken Den första delen av boken (s. 25–100) tar upp anti- blev vägledande i Västerlandet under tusen år. Mun- kens dygder och följer deras aktualitet fram till nuet. ken Martin Luther bröt däremot mot klosterlöftet om Bokens andra del (s. 101–270) behandlar medeltidens lydnad när han bröt sig ut. Han flyttadelydnaden från dygder och deras relationer till nuet. Kan dygderna klostren till hem och samhälle. I vår tid kan lyhördhet fortfarande vara aktuella och vad beror det i så fall på? vara ett relevant begrepp. Hur är det med relationen till den sentida pläderingen Historikern Marie Lindstedt Cronberg för en dis- för ”mänskliga rättigheter”? Det är en av frågeställ- kussion om kyskhet från tidig kristen askes fram till ningarna i bokens inledning. sentida sexualmoral. Kyskhet har varit nära knuten Idéhistorikern Sven-Eric Liedman inleder antologin till sexualmoral och inom katolicismen märks detta med att fördjupa sig i historiska diskussioner som särskilt inom klostren och prästerskapets påbud om förekommit om dygden klokhet alltifrån Aristoteles celibat. Sexualiteten tillhörde det profana livet. Detta Nichomachiska etik till våra dagar. Klokheten liknas påbud bröt Martin Luther mot genom att gifta sig med vid det goda omdömet, och i vår tid tenderar Liedman en nunna och i stället utveckla tankar om kyskhet inom att likställa uttrycket social kompetens, i betydelsen äktenskapet. Inom den katolska kyrkan har uppfatt- vinna förtroende och känna empati, med den gamla ningen om dygden kyskhet förblivit oförändrad fram dygden klokhet. till nutid, medan den protestantiska Svenska kyrkan Historikern Eva Österberg har valt dygden mod har förändrat sin sexualsyn. Anpassningen till en ny för sina reflexioner. Definitionen av begreppet är att tid är påfallande. Författaren skriver: ”Så blev den inse fara och risker men ändå våga handla utan att bli problematiska sexualiteten en gåva till människan” dumdristig. Enligt Aristoteles befinner sig modet i (s. 152). Då kan även homosexualitet bli accepterad. en mellanställning mellan feghet och dumdristighet. Sexualmoral är ett relevant begrepp att tala om i dag. Mod förknippades tidigt med att män var tappra i krig, Idéhistorikern Mohammad Fazlhashemi för in is- men mod hos kvinnor finnsockså belagt under antiken lam genom att diskutera dygden barmhärtighet inom såsom i Sofokles drama Antigone från 400-talet f.Kr. denna religion och dess tillämpning historiskt sett Om de gamla dygderna skall få någon betydelse i fram till nutid i hans tidigare hemland Iran. Barmhär- dagens samhälle måste de kunna översättas till vår tigheten är särskilt knuten till de människor som står tids språk. Mod kan enligt författaren liknas vid det individen närmast, familj, släkt och grannar men även moderna ordet civilkurage. flyktingar som söker en fristad. Barmhärtigheten kom Idéhistorikern Bo Lindberg reflekterar kring dygden tidigt att gälla även icke-muslimer i ens närhet. Fredlig mildhet, som man kan visa mot andra människor som samexistens var målet. Efterhand institutionaliserades råkat i trångmål. Medlidande är ett snarlikt begrepp barmhärtigheten i form av välgörande verksamhe- som framhållits i den kristna traditionen sedan urkyr- ter genom att de rättslärda, dvs. de religiösa ledarna, kans tid. Det motsvarar empati och medkänsla i vår tid. tog på sig denna roll. De fickdärmed en ökad makt i Kritik mot att handlingar av mildhet och medlidande förhållande till de världsliga makthavarna och eko- innebar en förnedrande maktutövning fanns redan nomisk självständighet. Detta hängde samman med under antiken. att de fick ta emot religiösa skatter, donationer och Historikern Peter Aronsson diskuterar begreppet bidrag för välgörande ändamål. Genom revolutionen omdöme i relation till historia. Han argumenterar för 1979 fick de religiösa ledarna överhöghet även över att historia ingår i en dygdetisk tradition sedan antiken den världsliga makten, men barmhärtigheten ficktrots och hjälper människor att bearbeta problem utifrån detta inte någon starkare ställning. Istället utveckla- dygden gott omdöme. des en totalitär styrelseform utan barmhärtighet mot Kyrkohistorikern och tidigare ärkebiskopen K.G. politiska motståndare. Här märker man författarens Hammar inleder bokens senare del om medeltidens kritiska inställning till vad som hänt inom styrelse- dygder och deras väg fram mot nuet. Han har valt att skicket i det sentida Iran. Recensioner 247 ReligionsfilosofenCatharina Stenqvist koncentre- dygdernas relevans och tillämpning i vår tid är mer av rar sig på dygden ödmjukhet, vilken är nära kopplad spekulativ och resonerande art. Inte desto mindre är de till självförtroende, självkännedom och osjälviskhet. intressanta som tankeväckare för nutidens människor. Denna dygd fanns inte i antiken utan är knuten till I stor utsträckning kommer artikelförfattarna in på kristendomen. ”Ödmjuk är den människa som känner fleradygder i sina resonemang. Det hade därför varit sig själv... Hon lever i balans med sig själv”, skriver värdefullt med en uppsummerande diskussion om rela- författaren (s. 210). Motsatsen är högmod och själv- tionerna mellan dygderna. Kan man verkligen tala om hävdelse som gärna breder ut sig i dagens individua- dygdernas renässans, vilket är titeln på boken? Finns listiska och karriärorienterade samhälle. det några dygder som uppfattats vara mer grundläg- Idéhistorikern Gunnar Broberg analyserar nyfiken- gande än andra och hur har detta förändrats över tid? heten som alltsedan medeltiden ibland har uppfattats En gemensam tanke hos författarna är att dygderna har som en dygd och ibland som en last. Det senare gäller en form av relevans i vår samtid, men det gäller att re- uttalanden från kyrkofadern Augustinus på 300-talet. sonera i andra termer än under antiken och medeltiden. Nyfikenheten uppfattades nämligen kunna ställa sig Därför presenteras begrepp som civilkurage, empati, mellan människan och Gud. Däremot framhävde upp- lyhördhet, medkänsla, sexualmoral, självkännedom, lysningen med sin tro på framsteg just nyfikenhetens social kompetens, solidaritet och tolerans. Boken har betydelse. Nyfikenhetenhar legat bakom naturveten- ett viktigt budskap till alla läsare som intresserar sig skapens revolutioner och kan på så vis fortfarande för ideologiska begrepp och resonemang i ett långt vara relevant. Naturvetenskaperna har på senare tid historiskt perspektiv och hur historien fortfarande har just lanserat sig som ”nyfikenhetsforskning”(s. 222). en uppgift i nuet. Sociologen Eva Kärfve diskuterar dygden lojalitet Anders Gustavsson, Oslo/Henån som jämställs med trofasthet och trohet. Även begrep- pet solidaritet är aktuellt. Det som hotar lojaliteten i vår tid är egoism och framhävandet av individen. I Eva Danielson & Märta Ramsten: Du detta bidrag saknas de historiska diskussioner som gamla, du friska. Från folkvisa till natio- förekommer hos de andra författarna som alla före- nalsång. Atlantis, Stockholm 2013. 252 s., träder historiska vetenskaper. ill. ISBN 978-91-7353-612-7. I bokens sista kapitel har historikern Kenneth Jo- hansson tagit sig an dygden tålamod. Denna är fram- Vi svenskar verkar ha ungefär lika ambivalent förhål- trädande inom judisk tradition, islam, hinduism och lande till nationalsången som till firandetav national- buddism. Författaren koncentrerar sig dock på den dagen. Det ljumma intresset brukar förenklat förklaras västerländska kristna traditionen med sina rötter i med att ”vi vet vilka vi är”, jämfört med grannländerna Gamla testamentet. Tålamodet är underkastat Guds och deras kortare historia som självständiga stater. vilja och får sin belöning i himlen. En svår fråga är Ända fram till 1983 hade vi formellt inte någon natio- om tålamodet har någon relevans i dag? Det är något naldag, utan den 6 juni firadessom ”Svenska flaggans som alla författarna i denna bok sliter med. Jag in- dag”. Det senaste försöket att göra något åt firandetvar stämmer i det som Kenneth Johansson skriver: ”Att ta ju den politiska kompromissen 2005 då den 6 juni blev temperaturen på sin egen tid är ändå bland det svåraste röd dag mot att annandag pingst blev vanlig vardag. man kan göra” (s. 255). Han ställer flerfrågor än ger Inte heller det fungerar, nationaldagen med klämdagar konkreta svar om tålamodets roll i nutid och framtid. blir en långhelg då man åker ut till sommarstugan. På Tolerans, tid att lyssna och självkontroll måste ha en skolavslutningarna viftas oftare med flaggoroch mid- plats i framtiden och författaren hänvisar därvid till sommarafton sägs vara vår egentliga nationaldag. Man vad som förväntas och krävs av läkare, vårdpersonal kan också fundera över varför vi är det enda landet i och lärare. Norden som till nationalsång valt en folkmelodi med Som avslutning vill jag framhålla att författarna med rätt nostalgisk och introvert ton och inte en sång som ett undantag har givit en utförlig historisk framställ- både till text och musik är komponerad direkt för sitt ning från antiken och medeltiden av de dygder som syfte. Förr eller senare dyker alltid Marseljäsen upp de har valt att fördjupa sig i. Dessa partier är välgrun- som oöverträffat ideal när nationalsånger diskuteras. dade i skriftligt källmaterial, medan reflexionerna om I likhet med många äldre nationalsånger som de andra 248 Recensioner nordiska och t.ex. ”God Save the Queen” har ”Du lade av bandet Ultima Thule. De två stroferna ingår gamla, du fria” aldrig officielltantagits som national- nu inte i Dybecks originalversion utan är författade sång. Den anses vara accepterad av hävd och behöver av Louise Ahlén 1905 och är bara ett av många tillägg därför inte bekräftas med formella beslut. Partier både till texten som skrivits under årens lopp. från höger och vänster har ända till för några år sedan Författarna går föredömligt igenom alla tänkbara motionerat i riksdagen om en juridisk sanktion, men infallsvinklar och aspekter kring ”Du gamla, du fria”: fått avslag med just denna motivering. lanseringen av sången (och motståndet), melodins Men också de övergripande nationella symbolerna ursprung, textens olika versioner, tidigare svenska i sig krackelerar. Monarkin är i dag mera en sak för folksånger och nationalsånger, parodier och alterna- medierna än för medborgarna och svenska flaggan tiva texter, en rad ”myter och missförstånd” kring på balkongen hemmavid har ibland använts som en sången, tidiga inspelningar, Musikaliska akademiens ”patriotisk” demonstration mot invandringen. I linje rekommenderade sättningar av sången 1909 och 1942 med vårt komplicerade förhållande till symbolerna och mycket mera. Att det ännu cirkulerar så många ligger också försöken att hitta något bättre. Mäng- vantolkningar och myter kring nationalsången säger der av alternativa nationalsånger har föreslagits eller nog en del om att vi inte riktigt gått till botten med nykomponerats, som Hugo Alfvéns ”Ställ flagganså vårt förhållande till nationalismen och symbolerna, jag ser den” (text Daniel Fallström), eller parodierats vare sig enskilt eller offentligt. Till myterna hör att det av A:lfr-d V:stl-nd i Grönköpings Veckoblad: ”Blås skulle vara förbjudet att sjunga ”Du gamla, du fria” upp, du svenska fana, / till fladdring överallt / och i svenska skolor för att inte stöta sig med invandrade giv åt fädrens vana / en nytillvänd gestalt! /Blås fram elever. Regeringen har dock förtydligat att skolor får och blås tillbaka / för sommarvindens fläkt,/då vi dig ha avslutningar i kyrkan och att eleverna enligt den nya fullt bejaka / som dagens festobjekt!” Men nu verkar läroplanen för grundskolan (2011) ska lära sig såväl ändå nationalsången ligga fast och inte längre vara nationalsången som ett antal vanliga psalmer (www. omdebatterad, alternativen tycks vara förbrukade och regeringen.se; integrationsminister Erik Ullenhag). frågan allt mindre intressant. I dag syns och hörs den Vi tänker kanske inte heller på att melodin inte är så mest – fast inte så ofta – i samband med landskamper unikt svensk som man skulle tro. Författarna reder om- i tv. ”Hockeysången”, säger skolbarnen. sorgsfullt ut, visforskare som de är, bakgrunden till den Om nationalsångens historia från Richards Dybecks uppteckning som Dybeck ficki sin hand. Visan började aftonunderhållningar på 1840-talet till kritiken, al- ”Så rider jag mig genom tolvmilan skog” och tillhör en ternativen, pristävlingarna, de tillagda stroferna och grupp medeltidsballader som kallats ”Kärestans död”. parodierna, har Eva Danielson och Märta Ramsten Det var i den formen han publicerade den i Runa första skrivit den ultimata berättelsen. Sången står självfal- gången 1845. Balladen var mycket omtyckt, sjöngs let i fokus, men boken handlar i hög grad också om inte bara i Sverige utan också i Finland, Danmark vårt förhållande till nationella symboler i allmänhet och Norge och finns i över 250 olika uppteckningar och hyllningarna till kungahuset och fosterlandet i och över 100 melodivarianter. Visforskarna har sedan orostider – unionsupplösningen, regeringskrisen 1914, ingående diskuterat vad som är ”svenskt” respektive krigsåren. Länge fanns en rad andra fosterländska ”utländskt” i melodin (en variant finnsockså i Tysk- sånger som hade liknande hög status, inte minst land). Författarna konstaterar sakligt att det rör sig om ”Kungssången”, ”Hör oss, Svea”, ”Vårt land” och en ”nordeuropeisk melodityp som vandrat runt och fått ”Vår Gud är oss en väldig borg”, och som sjöngs vid olika regional och lokal prägel under århundradenas högtidliga tillfällen, ofta med just ”Du gamla du fria” gång” och att Dybecks variant sjöngs i Västmanland som avslutning. Intressant är också att särskilt under och på så vis kan sägas vara svensk. de oroliga åren kring 1910 protesterade vänsterfalang- Det blir bitvis kanske väl fokuserat och detaljerat erna mot nationalsångerna med att stämma upp ”Ar- om musik, text och reception, men det är viktigt att allt betets söner” och ”Internationalen”. Det partipolitiska kring nationalsången läggs på bordet, för att undvika intresset för nationalsången har fortsatt ända in i vår flermyter och missförstånd. Den som vill fördjupa sig tid. 1991 tryckte sverigedemokraterna i SD-kuriren två i den politiska bakgrunden och den storsvenska yran på strofer i texten som man av politiska skäl betecknade 1890-talet och kring unionsupplösningen har numera som ”hemliga” eller censurerade verser, senare inspe- ett stort antal biografieratt tillgå, och naturligtvis Staf- Recensioner 249 fan Björcks klassiska ”Heidenstam och sekelskiftets tonen i arbetet, samtidigt som referenser och formalia Sverige” från 1946. Danielsons och Ramstens skrift i övrigt i princip lyser med sin frånvaro. Berg vill om nationalsången skulle bli en grundsten i ett önsk- dock försäkra läsaren att alla fakta är förankrade i den värt forskningsprojekt som kunde heta ”Svenskhet i listade litteraturen och att hans skrivsätt kompense- musiken”. Någon som tänker ta itu med det? rar utelämnandet av fotnoter. Möjligen kan det vara så att den akademiskt intresserade läsaren hellre tar Jag hade fel om det nuvarande ointresset för national- del av Johan Stenströms Bellman levde på 1800-ta- sången. Artisten Thomas di Leva uppmanade nyligen let (2009), Christina Mattsons Från Helan till lilla andra musiker som Björn & Benny, Laleh och Robyn Manasse. Den svenska snapsvisans historia (2002) att skriva en ny nationalsång som ”handlar om de goda eller Hanna Enefalks artikel ”En gustaviansk brygd. värden Sverige ska stå för och aldrig kan komma att Dryckesvanor och genus i svenska högreståndskretsar kapas av rasister” (Aftonbladet 25/10 2013) och har 1772–1809” i Historisk tidskrift (2011:4) som Berg själv skrivit ett förslag i videon ”Drömmen om Sve- hänvisar till i sitt förord. Berg garderar sig även för att rige”. I Schweiz utlyses en tävling om ny nationalsång den icke-akademiske läsaren möjligen kan uppfatta den 1 januari 2014 eftersom den nuvarande, som är författarens språk som krångligt eller besvärligt och en psalm, anses ha för starka religiösa anknytningar. att detaljrikedomen i skildringen kan störa läsningen. Henrik Karlsson, Uppsala Lustigt nog sätter författaren fingret på populärhis- torikerns dilemma, att både sträva efter akademisk stringens och icke-specialistens önskan om språklig Magnus Berg: J A Wadman. Hans liv, hans schwung och berättarglädje. skaldekonst och Göteborg 1814–1837. A- Kritikern i mig har dock inga större invändningar Script Förlag, Göteborg 2013. 141 s., ill. mot framställningssättet eller frånvaron av fotnoter, ISBN 978-91-87171-06-2. då arbetet främst skall tjäna den icke insatte läsarens behov av kunskap om Wadman eller 1810–20- och År 1869 avtäcktes bysten av diktaren Johan Anders (J 30-talens Göteborg. Besvärligare blir det emellertid A) Wadman i det Göteborg som han verkade i under när författaren skall försöka besvara frågan hur vi perioden 1814–37. Bysten av Wadman var den första skall förstå Wadman, hur vi skall värdera hans dik- i sitt slag i staden näst efter stadens grundare, Gustav targärning. Möjligen beror det inte på författaren utan II Adolf. Vem var då denne Wadman? Svaret ges i snarare på Wadman själv. Magnus Bergs arbete J A Wadman. Hans liv, hans Men låt oss först och främst kort karaktärisera J A skaldekonst och Göteborg 1814–1837. Wadman. Han föddes 1777 på Drottningskär utanför Först och främst skall noteras att Bergs arbete skall Karlskrona som son till predikanten och sedermera fungera som en introduktion av diktaren Wadman och kyrkoheden Nils Adolf Wadman och modern Hedvig hans liv och verk, ibland kallad ”Göteborgs Bellman”. Sophia. Vid femton års ålder började han studera i Berg har varit mån om att ge en aptitlig skildring rikt Lund (fem terminer) och sedan i Åbo i tre år. Efter illustrerad och med ett gott antal exempel på Wadmans studierna vistades han vid häradsskrifvarekontor och diktning. De läsare som överhuvudtaget känner till även som informator i Sverige och Finland. Wadman Wadman eller är bekanta med hans diktning är nog i tog så småningom en filosofiemagister , men tydligen dag relativt få, i varje fall utanför Göteborgsregionen. oklart i vad. Han hade även visst intresse för naturve- Bergs uppdrag består i detta fall att såväl introducera tenskapliga studier och för mekanik och uppfinningar. läsaren om Wadman och hans verk, men även ge en Berg tillskriver Wadmans vän, läkarstuderanden Carl ordentlig inblick i den göteborgska miljö som var dik- Fredrik Weltsin från lundatiden, en stor betydelse lik- tarens under ett par decennier i början av 1800-talet. som en Tysklandsresa som Wadman skall ha gjort Berg får fungera som en ciceron till denna relativt tillsammans med brodern 1804 eller 1805. Då utlands- okända värld, och han lyckas väl i sitt uppsåt. resorna så småningom blev ett pekuniärt bekymmer Dock kan läsaren ha anledning att bli något bekym- lärde sig Wadman dock silhuettklippningskonsten, rad när författaren redan i sitt förord garderar sig mot vilken kom att inbringa en del inkomster. Han förtjä- några tänkbara invändningar. Den akademiske läsaren nade sitt levebröd som informator och skrivare, bl.a. riskerar att bli frustrerad över den något uppsluppna i Karlskoga och Stockholm. Så småningom anlände 250 Recensioner han till Göteborg 1814, där han kom att sysselsätta Många läsare av Bergs arbete ställer sig nog ändå sig med olika yrken, bl.a. som informator och hästut- frågan hur vi skall värdera Wadman och hans dikt- fodrare. Först 1827 publicerade han sin första bok, konst. Någon subtil diktare i Bellmans klass var han Rakknifvens bruk, vård och iståndsättande. Handbok uppenbarligen inte, dessutom kom Wadman att verka för Mogne och blifvande Män. Detta verk kom att något senare än Bellman, under romantiken. Han var efterföljas av J.A. Wadmans samlingar. Lek och alfwar inte heller någon Göteborgsskildrare i första hand, (1830) och J.A. Wadmans sednare samlingar. Lek och snarare en skildrare av det svunna fosterlandet. Även alfwar (1835). om Wadman fått en byst upprest eller gatunamn döpta Anekdoterna kring Wadman är flerfaldiga, och efter sig kvarstår dock problematiken kring vilken han skall ha varit sällskapligt uppsluppen och – ut- betydelse han haft som diktare, eller varför eftervärl- fattig. Härav jämförelserna med Bellman. Berg vill den egentligen behöver ett arbete om denne bohem. dock helst frånskriva jämförelser med Bellman, då Men kanske svaret står att finna i den mystik som Wadman inte nådde upp till den förres diktarkonst Wadman lämnat efter sig, eller inte lämnat efter sig, eller sociala karaktäristiker. Inte heller diktade han då källorna kring honom i inte så liten utsträckning först och främst om Göteborg såsom Bellman gjorde är just av anekdotisk karaktär. om Stockholm. Wadman var mer nationellt högstämd Henrik Brissman, Lund i enlighet med den samtida romantiska andan, där han värnade den uråldriga monarkin och äldre värderingar som riskerade att tappa mark i den pågående moderni- Hantverkslaboratorium. Eva Löfgren seringen av det svenska samhället. Vilka värderingar (red.). Hantverkslaboratoriet, Mariestad som Wadman skall ha ansetts hotade framgår dock 2011. 283 s., ill. ISBN 978-91-97938-20-4. inte riktigt hos Berg, inte heller vilken typ av moder- nisering som han skall ha ogillat. Industrialismen var Det är hantverkets status och betydelse, främst inom fortfarande i sin linda, och några allvarliga försök till byggande, som står i fokus i antologin Hantverksla- konstitutionella förändringar syntes knappast till vad boratorium. Hantverkslaboratoriet är ett nationellt gäller t.ex. riksdagens sammansättning, även om det centrum för kulturmiljövårdens hantverk och bedriver kungliga enväldets tid var förbi. både utbildning och forskning om hantverk. I uppdra- Inte heller strävade Wadman efter att skildra den get ligger också att dokumentera och säkra hotade fattigaste delen av befolkningen, bortsett från de s.k. hantverkskunskaper. Ett annat viktigt syfte är att bistå nymferna (glädjeflickor).Snarare var det borgarklas- kulturmiljösektorn med kunskap om hantverk. Cen- sens kvinnor som var föremålet för hans diktkonst, trumbildningen hör till Göteborgs universitet, men vilket snarare förstärker intrycket av Wadman som även Riksantikvarieämbetet har bidragit till utveck- en romantiker än som en socialrealistisk skildrare. lingen av verksamheten som i väsentliga delar är för- Förvisso är flera av hans dikter både uppsluppna, lagd till Mariestad. I antologin Hantverkslaboratorium retsamma och komiska, men något socialt patos värd presenteras verksamhet och projekt som har koppling namnet tycks inte Wadman vara i stånd till. Inlevelsen till Hantverkslaboratoriet. Antologins primära mål och empatin saknas i hans diktning, även om den har kan därmed sägas vara en presentation av centrumet. andra förtjänster. Verksamheten på Hantverkslaboratoriet fyller sä- Vad som framstår som mest förtjänstfullt i Magnus kerligen en viktig funktion i samhället. Det går inte Bergs arbete är nog de inledande sidorna om det tidiga att förneka att hantverk fortfarande är av betydelse, 1800-talets Göteborg, fångad genom den geografiska även om vi nu sägs leva i den digitala eran, ungefär och sociala utvecklingen, de olika stadsdelarnas ka- 200 år efter den industriella revolutionen. Händernas raktäristik, stadens sociala sammansättning och de arbete omfattar en enorm del av mänskligt skapande, olika samhällsklassernas levnadsförhållanden eller men det är framförallt hantverk inom byggande som nymfernas villkor. Vad som även framstår som en står i fokus på Hantverkslaboratoriet. Detta avspeglas hedervärd insats är den rikliga publiceringen av Wad- tydligt i antologin, vars 21 kapitel alla är intressanta mans dikter, vilket i och för sig nog är nödvändigt med olika infallsvinklar på hantverk, kulturmiljövård med tanke på hans relativt perifera roll i den svenska och forskningen kring dessa teman. En avsikt med litteraturhistorien. boken är att visa på det värde och den angelägenhet Recensioner 251 frågorna kring dessa ämnen har. Detta är både en styrka byggnad unik. Industrialiseringen innebar en rationa- och en svaghet, ibland kan det bli lite för mycket av det lisering och likriktning, massa framför individ. goda. Antologier är sällan lämpade för sträckläsning. Bengt O.H. Johansson ger i sin artikel ”Hantverk Efter att ha kommit halvvägs i boken, infinnersig en och byggenskap i backspegeln” en intressant histo- viss lust att utropa: ”Jo tack, vi vet att hantverk med risk bakgrund i synen på hantverk och byggande. kvalitet är viktigt och bra samt att det är skamligt att Konflikterna som utvecklas mellan specifika tradi- man inte haft vett att uppskatta det efter förtjänst, det tionella hantverksmetoder och modern rationell ef- räcker med argument nu, snälla...” fektivitet under 1800-talet och vidare in i 1900-talet Önskan att visa på legitimiteten av en verksamhet lyfts fram. Det användande av äldre hantverksmetoder kan ibland kännas lite överväldigande, kanske särskilt som användes av många byggnadsarbetare före andra för någon som redan har en positiv inställning till den. världskriget, betraktades t.ex. som tecken på okunskap Naturligtvis är det samtidigt mycket intressant att få av dem som förespråkade det moderna. Om man för- en god inblick i mycket av det spännande arbete som enklar Johanssons resonemang skulle man kunna säga görs med koppling till Hantverkslaboratoriet. att modernismens apostlar strävade efter att byggande Denna recension kommer huvudsakligen att inrikta skulle bli en fråga om montering istället för hantverk. sig på helhetsintrycket av antologin och enbart några Det fanns dock även röster som var kritiska mot att av de olika enskilda kapitlen kommer att beröras. hantverk trängdes undan inom byggande och annan Många av kapitelförfattarna presenterar intresseväck- produktion. Johansson refererar även han till Ruskin ande forskning och resonemang, vilka hade förtjänat då han citerar dennes bok Gotikens natur: fördjupande diskussioner utifrån sig själva. Förhopp- ningsvis kan det i andra sammanhang ges möjlighet På senare tid hava vi noga studerat och väl utvecklat till en fördjupad analys av dessa. den civilisationens stora uppfinning som vi kalla Antologin är indelad i tre delar: Hantverk och kul- arbetets fördelning. Vi nämna blott saken med turmiljövård, Hantverkslaboratoriet och kulturmil- orätt namn, ty strängt taget är det icke arbetet utan jövården, Hantverksdoktoranderna om sin pågående människor som delas. De splittras till blotta bråk forskning. Den första delen kan sägas presentera de av människor, till små fragment och smulor av liv, samhällsbehov som varit bidragande till skapandet så att den lilla gnistan intelligens som återstår en av Hantverkslaboratoriet. Detta samhällsbehov har man, icke räcker till att göra en knappnål eller en först och främst ansetts vara kulturmiljövården. I den spik, utan uttömmas på att göra en knappnålsudd andra delen ges en djupare inblick i olika arbeten och eller ett spikhuvud. Det är ju en god och önskvärd forskningsperspektiv som har bäring på laboratoriets sak, att många knappnålar dagligen tillverkas, men verksamhet. I den sista delen presenterar slutligen kunde vi se med vilket kristallstoft deras uddar sli- hantverksdoktoranderna sin forskning, dvs. en viktig pas – stoft av människoande, som måste oändligen del av de nya forskningsfält som öppnas av Hant- förstoras, innan vi förmå att märka, varav det består verkslaboratoriet. – då skulle vi tänka, att det kanske ändå inneburit Hantverk och kulturmiljöarbete har en lång gemen- en viss förlust. sam historia. I förordet till antologin gör Birgitta Jo- hansen och Ola Wetterberg en tillbakablick på kultur- Man kan förstå och ha sympati för den övergripande miljövårdens portalfigurerunder 1800-talet, Eugène tanke Ruskin ger uttryck för i sitt resonemang. Ali Viollet-le-Duc och John Ruskin. De hade verkligen enation är något negativt som ofta förknippas med skilda uppfattningar om restaureringskonst, men båda industrialismens massproduktion och den till sin spets betonade hantverkets stora betydelse för att uppnå drivna arbetsdelningen. Det speciella exemplet med de mål som eftersträvades. Det var således redan knappnålsproduktion kan dock lika gärna användas under 1800-talet som man började uppmärksamma som ett argument för industrialisering. Knappnålspro- hantverkets roll för förståelse av historia. Särskilt duktionen i England utfördes innan industrialisering- Ruskin varnade för att hantverket skulle försvinna i ens fulla genomslag huvudsakligen av barn och får industrisamhället. Man skulle kunna säga att Ruskin nog betraktas som ett monotont och tröstlöst arbete. ytterst ville värna det mänskliga individuella uttrycket Industrialiseringen har ändå burit med sig en del väl- i produktionsprocessen, det som gör ett ting eller en signelser och avsaknaden av handgjorda knappnålar 252 Recensioner känns trots allt ganska lätt att bära. De perspektiv sociala status. Själv kan jag tycka att det är lite sorgligt som Johansson lyfter fram i sin artikel, bl.a. i relation att erkännande för de många värden som finnsi olika till arkitekturteoretikern Ruskin och Arts-and-Crafts- skilda praktiker så ofta skall behöva utgå från aka- formgivaren William Morris, är ändå tankeväckande. demiska normer. När det gäller den forskning som Ruskins och Morris estetik utgjorde en del av en presenteras i antologin råder det dock ingen tvekan mer övergripande samhällssyn och deras antikvariska om att Hantverkslaboratoriet arbetar med frågor som ideal utgjorde grund för en vision om en socialistiskt har hög relevans både för vetenskap och samhälle. Gö- färgad utopi. Vilka vidare fördelar kan vi se med Hant- ran Andersson, Bosse Lagerqvist, Pierre Nestlog, Bo verkslaboratoriet förutom att det kan tjäna som en Magnusson, Katarina Saltzman, Leif Jonsson, Lykke kunskapsbank åt kulturmiljövården? Kan forskningen Lundberg, Nils-Eric Andersson och Maria Hörnlund tänkas tillföra samhället mer än kunskap? Antologins visar i sina artiklar på den roll hantverksforskningen artiklar är ganska försiktiga när det gäller dessa frågor, och utbildningen spelar för t.ex. landskapsvården, egentligen stannar de mest vid en antydan. Möjligen byggnadssektorn och samhällsadministrationen. Ny- anas ändå i en del texter ideal som kan kännas be- skapande metoder för dokumentation och informa- släktade med Ruskins och Morris. Gunnar Almevik tionssökande i relation till hantverksforskning presen- och Peter Sjömar lyfter i sina respektive artiklar fram teras också av en del av dessa författare. En artikel som hur synen på hantverkskunskap ofta varit präglad av belyser åtskilliga av dessa skilda aspekter är Gunnar fördomar. Hantverkarens praktiska erfarenhet har i Almeviks artikel om de rekonstruktionsvetenskapliga samhället haft en lägre status än den mer teoretiskt arbetena vid Södra Råda kyrka i Värmland. De me- vunna kunskapen. Det kan nog ligga mycket i detta todologiska och teoretiska ingångarna i detta arbete och man kan nog tillägga att de fördomar som funnits påminner mycket starkt om de man finner inom den från visst akademiskt håll även bottnat i osäkerhet experimentella arkeologin. Genom att försöka göra en inför hantverkets praktik. Både Almevik och Sjömar rekonstruktion kan man få ny information om tekniska pekar på betydelsen av att knyta in hantverket i sam- betingelser kring äldre produktion. Detta kan i sin tur hället genom att utveckla hantverkskunskapen som bidra till en fördjupad förståelse av kulturhistoriska vetenskap. Givetvis kan något sådant även bidra till sammanhang. Tekniken har alltid bidragit till att skapa att öka hantverkarens status. För att tala klarspråk – ett ramverk för samhället och genom experimente- man kan även se ett socialt emancipatoriskt syfte med rande hantverk kan sådana ramverk undersökas. Hantverkslaboratoriet. Om man för tanken vidare så Hantverkslaboratoriets doktorander har bedrivit finnsdet kanske även en utopisk visionär grund inom forskning inom ett brett fält relaterat till olika sidor den offentliga kulturmiljövården? Visst har det dis- av hantverk: stolpverksforskning, Ulrik Hjort Las- kuterats en del om kulturarv och ideologiska grunder sen, kalksten och platsblandat bruk, Jonny Eriksson, det senaste decenniet. Det är likaså ofta lätt att kunna förökningsmetoder för örtartade flerårigaväxter , Tina raljera över sådana resonemang, utopiska visioner ter Westerlund, färg och hortikulturellt hantverk, Nina sig inte sällan ganska naiva när de kläds i ord. Utopiska Nilsson, skärande handverktyg, Patrik Jarefjäll. När föreställningar kan dock dra samhällsutvecklingen i man läser presentationerna av dessa projekt i slutet en viss riktning – 1900-talets modernistiska rörelser av antologin så framstår de inte alls som udda i ve- är ett ganska bra exempel på det. De artiklar som är tenskapligt hänseende. Ämnena är intressanta och det skrivna av Allan Gunnarsson om landskapsvården och verkar inte finnasnågra svårare metodologiska hinder trädgårdens hantverk, Helena Åberg om kunskaps- av kunskapslogisk karaktär som tornar upp sig. Om bygge inom träområdet, Anneli Palmsköld om det detta är hantverksvetenskaplig forskning så skiljer den immateriella kulturarvet och Hans-Erik Hansson om sig inte nämnvärt från annan vetenskap. Hantverksla- hantverk och kyrkligt kulturarv är alla mycket intres- boratorium är en skrift som fyller sitt syfte om avsikten santa. Det som dock saknas i antologin är en artikel varit att bemöta eventuella tvivlare. Efter att ha läst som på ett djupare sätt hade vågat tackla en större den önskar man nästan att hantverksvetenskap trots samhällsvision. allt skulle vara något märkligare och mer utmanande Det är inte särskilt svårt att ur ett pragmatiskt per- än den framstår i denna antologi. spektiv förstå att ett akademiskt sammanhang verkli- Björn Magnusson Staaf, Lund gen kan bidra till en höjning av hantverkskunnandets Recensioner 253 Lilli & Prinsen. 100 år av hemslöjd och tex- onjärinsatser och historiskt viktiga konstnärliga verk. til konst. Anna Meister (red.). Prins Eugens Lilli Zickerman grundade år 1899 Föreningen för Waldemarsudde och Carlsson Bokförlag, Svensk Hemslöjd och föreningens beskyddare prins Stockholm 2012. 160 s., ill. ISBN 978-91- Eugen verkade som föreningens ordförande från star- 7331-505-0. ten fram till sin död 1947. Svenska Hemslöjdsför- eningarnas Riksförbund (SHR), som bildades 1912, Den 6 juni – 16 september 2012 anordnade Prins var då bittra konkurrenter till Zickermans förening. Eugens Waldemarsudde och Föreningen för Svensk Såväl föreningen som förbundet gjorde anspråk på att Hemslöjd utställningen Lilli & Prinsen. Till utställ- skapa nationell samling kring hemslöjdens sak, för att ningen sammanställdes en katalog. Det är den kata- skapa och vidmakthålla en marknad för agrart, lokalt logen som ska recenseras här men några ord måste producerat hantverk till en växande, rotlös, välbärgad också sägas om hur utställningen placerar sig i såväl stadsbefolkning. den omedelbara samhälleliga som den institutionella I katalogen omnämns konkurrensen i förbigående historiska kontexten. och exemplifieras inte mindre än tre gånger av hur Märta Måås-Fjetterströms konstnärliga gärning tog Waldemarsuddes utställning Lilli & Prinsen, fart efter att hon avpolletteras ur en av förbundets som ingår i det rikstäckande hundraårsfirandet av föreningar. Men att den professionellt utbildade konst- Svenska Hemslöjdsföreningarnas Riksförbund, nären har haft en starkare ställning i Föreningen för lyfter fram hemslöjdsrörelsens etableringstid och Svensk Hemslöjd även sedan de båda gått samman, ursprungsidéer med Lilli Zickerman och prins Eu- låter påskinas på olika sätt. Kanske är själva arbets- gen som huvudgestalter. fördelningen mellan utställningarna på Liljevalchs /…/ respektive Waldemarsudde exempel på detta. Kata- Utställningen visar även hur hemslöjdsrörelsens logen har undertiteln 100 år av hemslöjd och textil tankegångar från sekelskiftet 1900 har förvaltats konst. Konstnärerna får verkligen ta det utrymme i och vidareutvecklats i senare tid. utställningen som motsvarar denna ambition, däremot Ett flertal betydande textilkonstnärer presenteras, ägnas katalogen betydligt högre grad åt Lilli Zicker- däribland pionjärerna Märta Måås-Fjetterström och mans ord än de samlade konstnärerna. Barbro Nilsson men också de mer samtida Pasi Väli- Anna Meister är bokens redaktör. Hennes bidrag maa och Annika Ekdahl, har hämtat inspiration från till antologin därutöver kännetecknas av att hon har Lilli Zickermans gärning, hennes mönster och idéer. gått till källorna. Hon har även redigerat Elisabet Sta- venow-Hidemarks artikel om Lilli Zickerman, som Så skriver Karin Sidén, överintendent på Prins Eu- alltså är ett repriserat bidrag från en tidigare katalog. gens Waldemarsudde i förordet till katalogen Lilli & Lilli & Prinsen som utställning och katalog tar i Prinsen. Liksom utställningen med samma namn utgör övrigt fasta på hur grundarnas hemslöjdsanda tagits den en motvikt till den utställning som anordnades vidare in i samtiden. Denna historieskrivning är också samtidigt på Liljevalchs konsthall. uppdelad på flera olika skribenter som tar hand om Utställningen Hemslöjden på Liljevalchs var ett olika områden. samarbete mellan Liljevalchs, Svenska Hemslöjds- Kerstin Wickman, designhistoriker tillika professor föreningarnas Riksförbund (SHR) och Sveriges hem- emerita från konstfack, om alla de som varit inne i slöjdskonsulenter och firadejust att riksförbundet fyllt HVs verksamhet, och Marianne Erikson, textilhistori- 100 år. Att – som Prins Eugens Waldemarsudde gjorde ker och tidigare museiintendent vid Röhsska museet, – firadett a med en utställning dedicerad till Lilli Zick- skriver var sitt kapitel om de konstnärer som enligt erman och prins Eugen förefaller i förstone vara en Karin Sidén nämner i förordet, har ”hämtat inspira- klåfingrig annektering av riksförbundets jubileum. Det tion från Lilli Zickermans gärning, hennes mönster ska dock naturligtvis ses som en komplettering. Och och idéer”. Hur urvalet av konstnärer som omskrivs, som komplement till den beundransvärda satsning att i relation till alla som är med på utställningen, gått till visa upp en folkrörelse, som på Liljevalchs, att försöka framgår inte riktigt. Någon står egentligen bara med låta alla som tycker sig göra hemslöjd få plats. Wal- namn i registret, inte i själva brödtexten. demarsuddes utgångspunkt är att visa individuella pi- Några av de övriga sätt som arvet förvaltas är 254 Recensioner exempelvis i universitets- och utbildningsvärlden, betecknas hemslöjdverksamhet har åstadkommits. vilket beskrivs av Anneli Palmsköld, genom fören- Närmast kommer Palmsköld själv med en skrift om ingsverksamhet, vilket beskrivs av den mångåriga Begreppet hemslöjd (2012). I den tas ett brett grepp design- och hemslöjdsskribenten Gunilla Lundahl, om hur svensk hemslöjd har beskrivits inom rörelsen genom filantropisk verksamhet, vilket beskrivs av och i forskningen. På senare tid har avhandlingar skri- konstnären och skribenten Uuve Snidare. Katalogen vits om hemslöjden i olika ämnen (Hyltén-Cavallius, är vare sig en produkt av forskning, journalistik eller Lundström, Palmsköld, Rosenqvist). Bara hälften av essäistik, utan snarare lite av varje. dessa avhandlingar nämns i Waldemarsuddes katalog. Urvalet av skribenter är symptomatiskt för den Eventuella skillnader inom hemslöjdens forsknings- bredd av expertis som textilkonst i allmänhet och fält blir därmed – om inte för alltid tystade – så åtmins- hemslöjd i synnerhet omges av. Det är en namnkun- tone för tillfället osynliggjorda. Som exempelvis ett nig samling skribenter, museimänniskor, akademiker synliggörande av den diskursiva kopplingen mellan tillika hemslöjdsaktiva som tar sig an de skilda kom- kön och makt eller förhandlingar om estetik i gräns- petensområden som hemslöjden omfattar. snittet mellan inhemsk och internationell slöjd. Då hemslöjden i Sverige fyllde hundra, år 1999 I Svenska Hemslöjdsföreningarnas Riksförbund med anledning av just grundandet av Föreningen för – som var den egentliga 100 årsjubilaren år 2012 – Svensk Hemslöjd, firades det bl.a. med en antologi ingår 124 (minst) lokalföreningar. Kvarstår gör histo- (Lundahl, red.). En lång rad forskare och hemslöjds- rieskrivningen kring konstnärer och formgivare och aktiva hade träffats i seminarieform och utmejslat slöjdare som varit verksamma i dessa. De skriver till innehållet. I sin recension då efterlyste Anneli Palm- viss del själva sin historia och de gör framförallt sina sköld en heltäckande bibliografiöve r svensk hemslöjd egna efterforskningar i hemslöjdshistorien, men de (Palmsköld RIG Vol. 84, Nr 3 (2001)). Sedan dess har gör det genom slöjden. Genom att göra hemslöjd. Inte såväl hemslöjden som forskningen om den utvecklats genom att skriva om den. men ingen heltäckande bibliografiöver allt som kan Johanna Rosenqvist, Malmö NOTISER Biblia pauperum. De fattigas bibel. En rik både språk och innehåll (s. 101–108). Den urkund som inspirationskälla för senmedeltiden. Ny använts utgörs av ett 40-bladigt blocktryck som förvaras edition med faksimil av blocktryck från i Biliothèque nationale de France i Paris. KungligaVit- 1400-talets mitt med svensk översättning- terhets Historie och Antikvitets Akademien har givit och kommentarer av Christina Sandquist ut denna nyöversättning i sin monografiserie. Denna Öberg. Appendix av Pia Bengtsson Melin. språk- och bildutgåva är till stor glädje för kulturhisto- Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets risk, kyrkohistorisk och kulturvetenskaplig forskning, Akademien. Stockholm 2013. 126 s., ill. särskilt med tanke på att latinkunskaperna har avtagit ISBN 978-91-7402-410-4. märkbart bland yngre forskare. Medeltidsforskningen måste hållas levande, och det har denna välutförda käll- Biblia pauperum (förkortat BP), de fattigas bibel, utgör utgåva givit vidgade förutsättningar till. en medeltida rikt illustrerad bibelutgåva med valda mo- Anders Gustavsson, Oslo/Henån tiv från Jesu liv, död, uppståndelse och yttersta domen i Nya testamentet i samspel med motiv från Gamla tes- tamentet. Den grundläggande tankegången i den typo- Konstnärskolonin på Tyresö. Anna Meister logiska bibeltolkning som tillämpas är att profetiorna i m.fl. (red.). Prins Eugens Waldemarsudde, Gamla testamentet förebådar vad som senare kommer Stockholm 2013. 254 s., rikt illustrerad. att hända i Nya testamentet. Därför måste samman- ISBN 978-91-86265-12-0. hängande gammaltestamentliga och nytestamentliga motiv avbildas på samma bildsida. De latinska texterna Utmärkande för 1800-talets konstliv är de många konst- går under namnet lectiones, som utgör korta liknelser närskolonier som grundades då. och profetspråk från Gamla testamentet eller utdrag ur Många av konstnärerna i kolonin i Grez-sur-Loing Psaltaren. Därtill kommer texter som benämns versus, började återvända till Sverige, bland många andra Carl och de består av rimmade minnesverser. BP började Larsson; på Skagen fanns en annan känd konstnärsko- sammanställas på 1200-talet, men den stora spridningen loni. Nils Kreuger, Karl Nordström och Richard Bergh kom från och med 1400-talets mitt tack vare den nytill- höll till i Varberg och Gustaf Fjæstad och hans hustru komna tekniken med blocktryck. Man trycker bilden Maja samlade målare och konsthantverkare vid sjön från ett träblock eller en hel stock. Racken i Värmland. Förebild för konstnärskolonin i BP har fått en stor betydelse som förebild för bild- Strindbergs Röda rummet anses vara den i Sickla. framställningar i många senmedeltida kyrkor i mellersta Prins Eugen tillhörde aldrig någon av de kända och norra Europa. I Sverige tog kyrkomålaren Albertus svenska konstnärskolonierna, men kände väl till dem. Pictor med sina många valv- och väggmålningar i kyrkor Författaren Helena Nyblom lockade prinsen att komma i Mälardalen starkt intryck av BP och dess typologiska ut till Tyresö och besöka henne och hennes make, som bibeltolkning. Denna påverkan specialbelyses i ett ap- varit prinsens lärare i Uppsala. Prinsen kom tillsammans pendix (s. 115–125) i den här recenserade källutgåvan, med skulptören Teodor Lundberg och han blev mycket och det har författats av konstvetaren Pia Bengtsson förtjust i trakten. Prins Eugen hade långtgående planer Melin. på att låta Ferdinand Boberg uppföra ett sommarhus I föreliggande utgåva av BP har latindocenten Chris- åt sig där, men det visade sig att det skulle bli mycket tina Sandquist Öberg transkriberat och nyöversatt dessa dyrt. Istället lät han Boberg utgå från sina skisser och svårlästa texter till modern svenska. Utgivaren har också uppföra Waldemarsudde. redovisat utförliga kommentarer i notform gällande Under tiden hyrde prinsen Lilla Tyresö av den påv- 256 Notiser lige markisen Claes Lagergren och där tillbringade han En del av kvinnorna som ingick i kolonin målade eller somrarna 1894–1912. Årligen bjöds någon eller några skrev även de. av hans konstnärsvänner dit för att vistas i den vackra Gunnar G:son Wennerberg kom ofta på besök. Han naturen. Bland de återkommande gästerna fanns Ric- arbetade mycket med blommotiv, bl.a. inför Stock- hard Bergh och hans hustru Gerda, Viggo Johansen, holmsutställningen 1897, då han arbetade för Gus- som också räknades till Skagenmålarna, och hans hustru tafsbergs porslinsfabrik. Prinsen lärde sig mycket om Martha, som tillhörde prinsens beundrare. blommor och växtlighet av honom. Konstpolitiskt skilde sig konstnärerna mycket åt, Prins Eugen var intresserad av nymodigheter och med men en som prinsen gärna diskuterade politik med var sin kamera förevigade han ofta naturen, gäster och de Richard Bergh, i synnerhet efter den svensk-norska fester som förekom. Han skaffade tidigt bil. unionens upplösning. Några av målarna var inspire- Tyresös intressanta historia från forntid till början av rade av den franska impressionismen, medan andra var 1900-talet behandlas i boken, och Herren till Tyresö, den emot den. I och med att Richard Bergh dog 1918, och påvlige markisen Claes Lagergren, får sin intressanta hans hustru Gerda ett år senare, började intresset för att historia berättad. Hans äktenskap med den amerikan- komma ut till Tyresö att avta; då hade konstnärskolonin ska arvtagerska Caroline Russel möjliggjorde köpet bestått i närmare 30 år. Så småningom kom den att falla av Tyresö slott. Under första världskriget blev hemmet i glömska. samlingspunkt för många författare och konstnärer, bl.a. Prins Eugen målade enbart landskap: ”Mina landskap Verner von Heidenstam, Georg Pauli, Anders Zorn och vill jag ju själv befolka, och jag vill att min person prins Eugen. skall vara allenarådande där.” Friluftsmåleriet var po- Boken avslutas med porträtt i ord och bild av prins pulärt under 1800-talet och många studerade natur- och Eugen, Teodor Lundberg och Ellen Lundberg Nyblom, molnformationer; prinsen tillhörde dem som avbildade Oscar Björck, Lennart Nyblom, Gunnar G:son Wen- dem vid fleratillfä llen och de blev mycket kända, bl.a. nerberg, Richard Bergh, Helena Nyblom samt Viggo Molnet. och Martha Johansen. Allra sist visas ett urval av prins Som regel arbetade konstnärerna var och en på sitt Eugens Tyresöfotografier. håll under förmiddagarna, sedan träffades de ute eller Margareta Tellenbach, Bjärred inne och diskuterade och kritiserade varandras arbeten.