”min Giruga StiufFader” ATT BLI SEDD

Christopher – pojken som ingen ville ha

När föddes år 1661 var Sverige inte som idag ett förhål- Christopher Polhem, 41 år. I handen håller han en s k landevis litet land, utan en stormakt. Landets gränser omfattade förutom Sverige proportionalcirkel, ett med också Finland och delar av västra Ryssland, nuvarande Estland och Lettland, skalor graverat matematiskt samt bl a provinserna Vorpommern, Wismar, Bremen och Verden i Nordtyskland. instrument för enklare be- Danmark hade fått släppa ifrån sig Halland, Bohuslän, Skåne, Blekinge, , räkningar och omvandlingar. Det ska visa att han är en Öland, Jämtland och Härjedalen. Inte mindre än fem universitet låg på svensk ”mechanicus”. Oljemålning mark – Uppsala, Lund, Åbo i Finland, Dorpat i Livland (numera Tartu i Est- daterad 1 juli 1703. land), samt Greifswald i Pommern. Efter ett sekel av ständiga krig var Sveriges politiska inflytande över Europa stort, men dess kulmen var över. Sedan 1660 styrde en slapp och svag förmyndarregering riket, och adelsmännen som utgjorde denna regering hade allt svårare att klara finanserna. De skulle behålla makten till 1672, då Karl XI tillträdde tronen. Den dominerande näringen var jordbruk. ­Siffran 75 procent jordbruk skulle hålla sig ända till år 1875. På ett område var ­Sverige särskilt framstående och det var bergsbruket med järnhanteringen – ­Sverige var världens största järnproducent. På 1660-talet exporterades 33 000 ton järn. Även koppar utgjorde en viktig exportvara, inte minst som råvara till mynt, med som bäst ca 3 000 ton årligen. Centrum för kopparutvinningen var Stora Koppar­berget i Falun. Med år av krig, stormaktspolitik och handel hade följt ett ­utökat utbyte av människor och kunskap, och för Sveriges del kom invand- rarna att ­betyda mycket. De kom i första hand från Tyskland och Holland och engagerades i alla samhällsklasser – kungliga rådgivare, kapitalstarka och driftiga handelsmän, kunniga skeppsbyggare, gruvmän, smeder och alla slags hantverkare. I den gamla Hansastaden på Gotland bodde på 1650-talet en tysk invandrare vid namn Wulf Christopher Polhammar. Han hade kommit från Pommern till Sverige tillsammans med sin bror och de båda hade blivit svenska medborgare. Det kan ha skett efter westfaliska freden år 1648 då Pommern blev en svensk provins. Den yngre brodern Hans Adam Polhammar hade bosatt sig i och fått en tjänst som bokhållare vid posthuset. Den äldre, Wulf Christopher Polhammar, hade slagit sig ner på Gotland och etablerat sig som

14 Christopher – pojken som ingen ville ha 15